Jag vet inte om det eg. kvalar in under ngn av dessa diagnoser -- o det täcker ju inte på ngt sätt kriterierna -- men om man:

- Har svårigheter med socialt samspel dvs. kan ibland i ffa enskilda samtal med bara en annan person känna sig obekväm/osäker, flacka med blicken -- ändå ögonkontakt -- o ha svårt för att komma på ngt att säga eller ge snabbt gensvar dvs. agera korrekt själv o kallprata med okända. Men i övrigt inga problem med förstå förväntningar, tyda/förstå andra eller icke-verbal kommunikation. Trivs i sociala sammanhang.

- Inte har ngn motivation till ngt. Inga uttalade intressen, inget som upptar tid. På ledig tid svårt för komma igång med ngt alls pga. finns ingen lust. Gå utanför dörren, laga mat, se klart en film.. Är trött men energin till o göra saker eg. hade funnits om motivationen fanns. Svårt för o både komma igång med o fullfölja påbörjade aktiviter/projekt.

Skulle det kunna klassa in under ngn eller båda dehär diagnoserna?.. Ngn som känner igen sig? Asd handlar mkt om sociala svårigheter -- men när motivationen till det mesta saknas, inga intressen? Är det typiskt ASD? O hur är det med add? Några typiska sociala svårigheter där?..

Vad kan man göra åt motivationsbristen?.. Allt känns helt meningslöst. Addera återkommande depressioner på det o det känns fullkomligt värdelöst.. Försöker tvinga mig själv till göra saker ex. promenera, städa, träffa ngn ibland -- o jobbet så klart -- men sen händer sällan ngt mer. Kan ligga i sängen en em. o försöka se en film, läsa en bok.. men inget blir (full)gjort. Bara tänker på saker jag borde göra, stirrar ut i luften eller glor på mobilen o känner mig ändå rastlös o uttråkad. Eller trött. Igår tog det hela dagen att gå o rösta fast det var gjort på 10 min från det jag bara lyckades lämna lgh ..

Har du haft dom här svårigheterna sedan småbarnsåldern?

Men ingen här kan säga om du har AD/HD eller ASD det måste göras via en grundlig utredning via psykiatrin.

Vad folk här kan göra är väl att uppmuntra dig att göra en utredning om det är det du vill.

slackern skrev:Har du haft dom här svårigheterna sedan småbarnsåldern?

Men ingen här kan säga om du har AD/HD eller ASD det måste göras via en grundlig utredning via psykiatrin.

Vad folk här kan göra är väl att uppmuntra dig att göra en utredning om det är det du vill.

Ja. Från o till, mer eller mindre. Livslånga problem iaf.. Har kontakt med psykiatrin o uppmuntras ställa mig i kö för utredning. Vet det är omfattande o är inte ute efter en ’nätdiagnos’. Försöker mer förstå..

Motivation kan man skaffa sig om man saknar försöka pressa sig fast man inte vill.

Sen måste man ta reda på vad det är man vill men man kommer behöva jobba för att hålla motivationen uppe var så säker.

Det verkar som du har problem med depression ocskå

Jo först och främst så går det inte att avgöra här.

Det skulle kunna röra sig om add och/eller asd. Men inget av detta har motivationsbrist i sina kriterier, det har inte direkt något med diagnoserna att göra. Dock kan man ha motivationsbrist ändå. (Känner lite igen mig i det du skriver, men för min del har det handlat om att jag de senaste åren har haft svårt att se film pga att tankarna vandrat för mycket och jag inte kunnat koncentrera mig, och att jag har väntat tills kl 02 med att slänga sopporna pga social fobi, eller att jag alltid handlat mat strax innan stängning pga agorafobi/torgskräck).

Fretshi skrev:Det verkar som du har problem med depression ocskå

Word.

Du låter likgiltig. Knaprar någon antidepp?

Fretshi skrev:Motivation kan man skaffa sig om man saknar försöka pressa sig fast man inte vill.

Sen måste man ta reda på vad det är man vill men man kommer behöva jobba för att hålla motivationen uppe var så säker.

Fretshi skrev:Det verkar som du har problem med depression ocskå

Winterblues skrev:Jo först och främst så går det inte att avgöra här.

Det skulle kunna röra sig om add och/eller asd. Men inget av detta har motivationsbrist i sina kriterier, det har inte direkt något med diagnoserna att göra. Dock kan man ha motivationsbrist ändå. (Känner lite igen mig i det du skriver, men för min del har det handlat om att jag de senaste åren har haft svårt att se film pga att tankarna vandrat för mycket och jag inte kunnat koncentrera mig, och att jag har väntat tills kl 02 med att slänga sopporna pga social fobi, eller att jag alltid handlat mat strax innan stängning pga agorafobi/torgskräck).

Fretshi skrev:Det verkar som du har problem med depression ocskå

Word.

Du låter likgiltig. Knaprar någon antidepp?

Ja jag kämpar jättemkt med det. Allt jag gör utöver vanliga vardagliga saker (gå till jobbet, vardagsstäda, sköta personlig hyigien osv) kräver visst mått av ansträngning -- för att komma igång. Försöker tvinga igång mig -- jobb vardagar eller tex promenad på helger -- för o komma igång direkt på morgonen. Det ger oftast mer energi att fortsätta. Sen är det ett problem att jag blir så lätt uttråkad.

Kan föreställa mig en skön dag där jag ser en film, läser en bok eller bakar. Men sen tröttnar jag innan filmen är slut eller typ degen på jäsning. Det blir aldrig den där mysiga o avslappnade stunden jag tänkt mig.. Gör det
ännu mindre motiverande att ens börja. Lediga dagar är sällan sköna dagar...

Sen har jag ingen diagnos på papper -- ännu -- men eftersom det talas om det försöker jag förstå.. Tycker endel talar både för och emot både add och asd. Tex. add -- så även om jag tröttnar jättefort på projekt, kan ha svårt o koncentrera mig på en uppgift i taget på jobbet, har svårt att strukturera och påbörja ffa sånt som är mer krävande, så känner jag inte riktigt igen det här med tankar som rusar o stora uppmärksamhetsproblem. Men vet ju heller inte riktigt vad det innebär.. Men kan tycka jag ofta snarare fastnar i tankar.. En drömmare.

O ang. asd trivs jag ju sociala sammanhang -- har eg ett ganska stort socialt behov -- o har somsagt inga problem med att förstå andra. Det svåra kan vara i mindre avslappnade situationer mitt eget agerande.. Det skapar frustration o endel osäkerhet förstås.. Men det kanske inte är ngt konstigt för en aspergare? Kriterierna är så svartvita men så svartvitt är det förstås inte i verkligheten.

Söker ingen diagnos här inne -- det går så klart inte -- bara ökad förståelse.

Och ja.. har återkommande depressioner o har varit väldigt djupt nere senaste året. Klart det påverkar livet.. Har provat olika mediciner o har både ssri o stämningsstabiliserande nu. Tycker den senaste antideppen verkar kunna ge effekt men det är svårt att även i stunder när jag inte känner mig så nere längre -- att bara vara uttråkad istället för o faktiskt göra ngt jag kanske hade kunnat må bra av.

Sen tänker jag mkt på dethär med npf. Sånt tar ju tid att fastslå men mer förståelse hade kanske kunnat ge ngt.

Låter som mig ungefär. Men jag har ingen formell diagnos.

Bara för att tala om till en ja jag äter antidepressiva.

Man kan ha asd ändå även fast man är social.
Det är mera helheten man ser till om man ställer en diagnos. Alla autister är inte enstöringar.

Fretshi skrev:Bara för att tala om till en ja jag äter antidepressiva.

Va?..

Man kan ha asd ändå även fast man är social.
Det är mera helheten man ser till om man ställer en diagnos. Alla autister är inte enstöringar.

Det förstår jag så klart.. Hoppas verkligen det inte framstår som jag är ute efter exakta svar ’hur personer är’. Oavsett diagnos är vi alla unika individer -- varken tror eller menar ngt annat!

Ville med tråden mest höra om ngn känner igen sig. Eftersom jag försöker förstå -- mig själv -- o det har blivit ngt jag funderar väldigt mkt på eftersom det är möjligt -- kanske troligt -- jag har ngn underliggande diagnos.

Har inga rusande tankar eller stora uppmärksamhetsproblem, har ADD ändå. Har mer de andra symptomen. Att ha svårt börja och genomföra. Det känns sällan värt. Får ingen belöningskänsla. Gör det mesta på att piska mig. Skitjobbigt. Måste piska mig att ha roligt med. Drömmare absolut. Att sakerna var jobbiga gör att det nästa gång är ännu mer skräckinjagande. Skulle kunna göra inget, fast skulle bli uttråkad samtidigt.

Har aspergers fast jag fattar rätt bra det sociala spelet. Är mer socialt avvikande och konstig. Har mina egna regler och normalisarna har sina. Har till skillnad från dig intressen men orkar inte med dem så ofta.

Tack för svaret. Men visst är det frustrerande att inte komma igång eller ha motivation till saker .

Finns det ngn medicin som kan hjälpa till för o kicka igång o så man har motivation att slutföra saker? Förstår inte om medicin bara är för uppmärksamheten vid add -- som jag inte har så stora problem med -- eller om man kan få o det kan hjälpa även i andra avseenden?..

Eller är enda strategin att tvinga sig till allt?..

Ritalin fungerar som motiverande för mig. Det är vad den är bäst på för mig. Det blir lätt att starta upp saker. Man slipper piska sig.

kiddie skrev:Har inga rusande tankar eller stora uppmärksamhetsproblem, har ADD ändå. Har mer de andra symptomen. Att ha svårt börja och genomföra. Det känns sällan värt. Får ingen belöningskänsla. Gör det mesta på att piska mig. Skitjobbigt. Måste piska mig att ha roligt med. Drömmare absolut. Att sakerna var jobbiga gör att det nästa gång är ännu mer skräckinjagande. Skulle kunna göra inget, fast skulle bli uttråkad samtidigt.

Har aspergers fast jag fattar rätt bra det sociala spelet. Är mer socialt avvikande och konstig. Har mina egna regler och normalisarna har sina. Har till skillnad från dig intressen men orkar inte med dem så ofta.

Intressen är bra. Sen tror jag att man lär sig en del av det sociala samspelet ju äldre man blir. Så har det varit för mig även om jag inte är någon storpratqre och kommer förmodligen aldrig bli det. Man är olika helt enkelt.

Det här med energi är intressant för intressen om man verkligen gillar en viss sak så brukar ju de kunna ge glädje och energi.

Man ska nog aldrig känna sig misslyckad om man gör ingenting ibland. Kan vara en nyttig erfarenhet. Även om vi människor är skapta försatt göra saker så betyder inte det att man måste vara konstant upptagen hela tiden.

Att hantera tristess och uttråkning ät bra att lära sig.
Så man inte fastnar för länge i de. För mig brukar de gå över men kan vara oerhört jobbiga när jag upplever de.

Och nej kiddie jag gnäller inte specifikt på dig nu utan talar mera allmänt. Du har en förmåga att ta upp intressanta ämnen som jag funderat mycket på

Tyuio skrev:Tack för svaret. Men visst är det frustrerande att inte komma igång eller ha motivation till saker .

Finns det ngn medicin som kan hjälpa till för o kicka igång o så man har motivation att slutföra saker? Förstår inte om medicin bara är för uppmärksamheten vid add -- som jag inte har så stora problem med -- eller om man kan få o det kan hjälpa även i andra avseenden?..

Eller är enda strategin att tvinga sig till allt?..

Som kiddie säger så fick jag massa energi när jag började energi. Sen när jag fick större problem med depression så slutade den fungera och jag satte ut den. Klarar mig hyfsat ändå och kan läsa böcker nör jag känner för det. Är jag för stresas hjälper oftast andra saker och mina antidepressiva kickar igång mig tror jag.
Men visst ibland orkar man inte göra saker och då brukarna ta det lungt kanske tränar eller en promenad.

Ibland får man helt enkelt tillåta sig att diskberget växer (det gör det även för några av mina släktingar och de har ingen diagnos).

Städning får jag anmars hjälp av boendestöd med samt andra saker.

Man ska inte tro att medicin kommer hjälpa mot allt för det gör det inte lite måste man nog piska sig ändå och säkert gör en del nt det med. Men blir det att man måste piska sig till allt så kanske medicin är värt att prova.

Jag kör självpiskning igen eftersom jag känner mig för gammal för att ta Ritalin. Men annars om man har ADD och väldiga problem att klara av att starta och genomföra så är det inte fel att fuska sig till dopamin genom Ritalin eller Elvanse. Jag testade faktiskt det innan jag gick igenom utredning. Hade det inte funkat på mig hade jag inte gjort utredningen. Man får inte officiellt testa, det tycker jag man borde få.

Men Ritalin funkade bra i flera år för mig. Livet slutade vara en kamp för att t o m motivera sig att gå och ta mer vatten. Även då jag har haft OK energi har det fortfarande varit jobbigt att motivera sig. Så det är inte samma sak även om dålig energi och dålig motivation är en väldigt dålig kombination.

Finns naturliga sätt att höja dopaminet men ofta inte till den grad att det hamnar i pannloberna där de med ADD behöver det bäst. Har man en usel kosthållning kan man bli bättre, men har man redan sina proteiner, magnesium och omega 3 så finns inte så mycket att göra där.

kiddie skrev:Jag kör självpiskning igen eftersom jag känner mig för gammal för att ta Ritalin.

Vad menar du med det? Varför kan man inte ta Ritalin om man är äldre? Eller vill du inte, varför då?

Fröken Fräken skrev:

kiddie skrev:Jag kör självpiskning igen eftersom jag känner mig för gammal för att ta Ritalin.

Vad menar du med det? Varför kan man inte ta Ritalin om man är äldre? Eller vill du inte, varför då?

Om patienten i fråga har högblodtryck så kan ju medicineringen avbrytas pga risk för hjärtproblem och stroke.

Fröken Fräken skrev:Vad menar du med det? Varför kan man inte ta Ritalin om man är äldre? Eller vill du inte, varför då?

Jag känner att hög puls och lite högre blodtryck inte är så bra när man närmar sig 50, och sedan tycker jag att hela jag har åldrats mycket mer de åren jag tog Ritalin. Grått hår t ex kom i rasande takt. Nu har åldrandet avstannat och går i vanlig takt.

Det hindrar inte att jag använder Ritalin ett fåtal gånger ändå. När det är stora utmaningar. Men inget jag tar ofta.

Det är en sak som är bra faktiskt med ADHD-medicin. Man måste inte ta varje dag om man inte vill.

Vill än en gång pressa på att man kan behöva medicinsk hjälp om det alltid är svårt. Fretshi tonar ner det och anser att det är något man har då och då, men i min ADD ingår det att man har det hela tiden. Det finns stunder då jag faktiskt kommit igång som jag kan rulla på, men då får jag passa mig för att inte tappa stoppet istället, det har hänt förr att när jag väl började med en sak så fortsatte jag utan att sluta, inte ens en rast förutom att kissa en gång, fortsatte i 36 timmar.

Jag har övat mig på att dela upp uppgifter i småbitar så att en bit är gjord och ansedd klart, så jag har arbetat väääldigt hårt på detta mentalt också. Det har hjälpt. Men inte till att vara en fungerande människa.

Tror även att det är skadligt att piska sig själv. Ibland när det inte funkar med att peppa så blir man TVUNGEN att ta fram hatet inom sig och även om jag inte är allmänt självhatande så finns det en liten del som kan vara det. Då tar jag fram den och kallar mig äckligt jävla svin som inte börjar städa osv. Alla bara säger att vad glad du ska bli när det är gjort. Ibland är det lite skönt men för det mesta uteblir den belöningen. Har man inga kemikalier för belöning kan man inte känna sig helnöjd med att något är klart. Har känt mig nöjd ett kort tag efter att jag har gjort väldigt stora saker. När jag skrev en bok så var jag nog nöjd i ett par dar. Har jag storstädat kan jag vara nöjd kanske 15 minuter. Ett riktigt bra inköp är jag nöjd med i 5 minuter. Inte konstigt att man blir less om man inte blir belönad. Då blir det värre att starta, och man hade problem med att starta som det var.

Det är heljobbigt att kicka sig i arslet för varenda liten grej man ska göra. För mig leder det oxo till att prioriteringen blir sned. Det blir alltid de viktiga sakerna som blir gjorda. Och gäller det andra än mig så gör jag dem hellre. Så jag kommer aldrig till att ha roligt. Och ska jag ha roligt måste jag kicka mig för det oxo! Måste kicka mig att äta. Jag menar. Hur kul är det egentligen Fretshi? Nä, du vet ju inte.

Det låter som du har oerhört svårt med energin kiddie.
Men vill bara att du ska veta att man inte behöver göra saker hela tiden.

Livet ska inte vara en kamp. I vissa stunder visst, men blir det för mycket negativt då framstår ju självmord som en lösning. Även om jag vet att vi inte ska tala om det ämnet här.

Men klarar man sig verkligen i te utan medicin så måste man ju såklart äta den.

Jag tar ju själv mediciner. Men andra saker och insikter har även hjälpt mig och du som är typ dubbelt så gammal som mig borde ha inhämtat en del livsvisdom. Då visdom ofta kommer med åldern.

Du har väl hittat frid på olika sätt?

Fretshi skrev:Det låter som du har oerhört svårt med energin kiddie.
Men vill bara att du ska veta att man inte behöver göra saker hela tiden.

Livet ska inte vara en kamp. I vissa stunder visst, men blir det för mycket negativt då framstår ju självmord som en lösning. Även om jag vet att vi inte ska tala om det ämnet här.

Men klarar man sig verkligen i te utan medicin så måste man ju såklart äta den.

Jag tar ju själv mediciner. Men andra saker och insikter har även hjälpt mig och du som är typ dubbelt så gammal som mig borde ha inhämtat en del livsvisdom. Då visdom ofta kommer med åldern.

Du har väl hittat frid på olika sätt?

Frid? Näe, kan inte påstå det. Men självmord är inte en lösning. Så mycket livsvisdom har jag. Det är inte så kul när ens kompisar går och tar livet av sig, det vet jag av erfarenhet. Så jag vet också att något sådant kan jag inte lägga på andra.

Är restriktiv med Ritalin, blir en annan person när jag tar den medicinen. OK, jag får saker gjort, men är det värt det? Ingen av mina andra mediciner går och petar i min personlighet. Har problem med min identitet ändå utan att det görs värre.

Jag gör inte saker hela tiden. Tvärtom, jag gör nästan aldrig något. Det enda jag gör regelbundet är sköter om djuren.

Visst saknas energi, men även motivation. Viss energi kan man öva upp om man tvingar sig. Men då får man ta mentalt stryk för att man tvingat sig, men man mår ändå lite bättre i slutändan, tvingar jag aldrig kommer jag ju inte överleva, man måste t ex äta. Jag skulle behöva tvinga mig själv mer än jag gör. Vissa gör för mycket, men jag gör för lite. Man tappar både fysisk och mental kondis.

Klart att livet måste vara en kamp om man har både ADD och en sjukdom som bryter ner ens kropp, sömnbesvär och ångest. Vem ska hindra det, Gud?