senap skrev:Det är ett stort problem i hela samhället, vården, skolan. Det ska alltid fokuseras o tränas på vad man är dålig på istället för att utveckla det man är bra på. Det är en böld i samhället.
Den här läkaren har gjort en bra video om det:

Ser några problem här.

Bara för att det var en dålig engelsklärare så betyder det varken att han är dålig på att läsa eller att litteratur är oviktigt - i synnerhet om man senare arbetar som läkare.

Hans vän militären är bara en. Han kunde lika gärna ha blivit dödad första vändan. Går inte att dra några generella slutsatser utifrån ett levnadsöde.

Vissa svagheter kan vara så stora att styrkorna får svårt att kompensera för dem.

Och vem tillåter en läkare att ha så långa naglar? Gaah!

Freedrone skrev:

Fabela skrev:

Freedrone skrev:Vilka här har fått hjälp med långsiktiga mål, helheter osv?

Kul skämt.

Eller översatt: njet, icke, nada sån hjälp. Och jag börjar inse att det inte heller kommer att hända, nånsin.
Ska det bli nån förändring får jag fixa det själv, helt utanför allt vad "vård" heter. Hur det ska gå till har jag dock inte en susning om.

Skämt åsido så kan svårigheten att se helheter vara ett problem för oss. Men i vilket fall bör väl första frågan vara vad vederbörande behöver just nu.

Är osäker på hur du menar.
Våra behov och problem är aldrig ett skämt, vilka de än är.
Men jag börjar betrakta den s.k. vården som ett dåligt skämt.

Visst, behov just nu är förstås viktigt. Men det blir problem om det är den enda frågan som upprepas om och om igen. Man måste ha ett vidare perspektiv också än det punktvisa. Det sönderhackade, fragmentariska ger inget solitt i slutändan och iaf för mig personligen kan det vara direkt nedbrytande istället.

Men det kan säkert skilja mycket för olika personer. Jag tillhör ett upptagningsområde som sägs ska vara struligt, och det ska "alltid" ha varit så, varför vet jag inte. Kanske det finns de som får mer adekvat hjälp.

Fabela skrev:

Freedrone skrev:

Fabela skrev: Kul skämt.

Eller översatt: njet, icke, nada sån hjälp. Och jag börjar inse att det inte heller kommer att hända, nånsin.
Ska det bli nån förändring får jag fixa det själv, helt utanför allt vad "vård" heter. Hur det ska gå till har jag dock inte en susning om.

Skämt åsido så kan svårigheten att se helheter vara ett problem för oss. Men i vilket fall bör väl första frågan vara vad vederbörande behöver just nu.

Är osäker på hur du menar.
Våra behov och problem är aldrig ett skämt, vilka de än är.
Men jag börjar betrakta den s.k. vården som ett dåligt skämt.

Visst, behov just nu är förstås viktigt. Men det blir problem om det är den enda frågan som upprepas om och om igen. Man måste ha ett vidare perspektiv också än det punktvisa. Det sönderhackade, fragmentariska ger inget solitt i slutändan och iaf för mig personligen kan det vara direkt nedbrytande istället.

Men det kan säkert skilja mycket för olika personer. Jag tillhör ett upptagningsområde som sägs ska vara struligt, och det ska "alltid" ha varit så, varför vet jag inte. Kanske det finns de som får mer adekvat hjälp.

Jag saknar ocksp det där helhetsperspektivet. Det är bara här och nu hela tiden och lite "släcka bränder men inte se till att det inte börjar brinna". Är redan trött på vården men har knappt börjat gå dit...

Fabela skrev:

Freedrone skrev:

Fabela skrev: Kul skämt.

Eller översatt: njet, icke, nada sån hjälp. Och jag börjar inse att det inte heller kommer att hända, nånsin.
Ska det bli nån förändring får jag fixa det själv, helt utanför allt vad "vård" heter. Hur det ska gå till har jag dock inte en susning om.

Skämt åsido så kan svårigheten att se helheter vara ett problem för oss. Men i vilket fall bör väl första frågan vara vad vederbörande behöver just nu.

Är osäker på hur du menar.
Våra behov och problem är aldrig ett skämt, vilka de än är.
Men jag börjar betrakta den s.k. vården som ett dåligt skämt.

Visst, behov just nu är förstås viktigt. Men det blir problem om det är den enda frågan som upprepas om och om igen. Man måste ha ett vidare perspektiv också än det punktvisa. Det sönderhackade, fragmentariska ger inget solitt i slutändan och iaf för mig personligen kan det vara direkt nedbrytande istället.

Men det kan säkert skilja mycket för olika personer. Jag tillhör ett upptagningsområde som sägs ska vara struligt, och det ska "alltid" ha varit så, varför vet jag inte. Kanske det finns de som får mer adekvat hjälp.

Känner igen mig i hackandet och att det är som ett lapptäcke.

För jag antar att även du skulle vara mer hjälpt av 20K idag som du kan få göra vad du vill för än 36K öronmärkta fördelade över ett år.

Freedrone skrev:Känner igen mig i hackandet och att det är som ett lapptäcke.

För jag antar att även du skulle vara mer hjälpt av 20K idag som du kan få göra vad du vill för än 36K öronmärkta fördelade över ett år.

Vet inte, ärligt talat. Det har gått så långt, vet inte längre vad jag skulle behöva för att få ordning på allt. Men 20 skulle inte räcka på långa vägar, inte 36 heller, med tanke på vad privat vård mm kostar.

Fabela skrev:

Freedrone skrev:Känner igen mig i hackandet och att det är som ett lapptäcke.

För jag antar att även du skulle vara mer hjälpt av 20K idag som du kan få göra vad du vill för än 36K öronmärkta fördelade över ett år.

Vet inte, ärligt talat. Det har gått så långt, vet inte längre vad jag skulle behöva för att få ordning på allt. Men 20 skulle inte räcka på långa vägar, inte 36 heller, med tanke på vad privat vård mm kostar.

Sant. Men alla kan komma på att köpa valfria grunkor för upp till 20K. Och "allt" är definitivt perfektionistisk overkill. I mitt fall så skulle tvätt- o diskmaskin inte lösa alla mina problem. Men de skulle göra mycket väldigt enklare. Så att jag kan ta itu med nästa problem osv...

Och jag vet personligen att (relativ) fattigdom krymper ens horisonter. I synnerhet om pengaflödet är ryckigt och osäkert.

Freedrone, vi pratar nog om olika slags problem här. Lätt hänt, vi känner ju inte varandra. Ord är ett vanskligt sätt att kommunicera på.

Men visst, du har förstås rätt i att en del praktiska lösningar påverkar ens liv positivt.

popruta skrev:

jojo32 skrev:Hej!

Jag funderar på att göra en utredning på ett privat ställe. Ni som skriver att utredningen bara fört med sig negativa saker, tror ni detta kommer gälla mig med även om jag gör utredningen privat?

Ska även utreda ADHD isåfall, kanske är bättre att jag bara utreder det och struntar i att utreda asperger? Så kan jag ändå ha rätt till vissa anpassningar i arbete/skola men blir kanske inte dömd på samma sätt som ifall nån skulle få reda på att jag har asperger... eller vad tror ni?

Om det är diagnosen i sig som bara gett negativa konsekvenser så spelar det ju ingen roll vart du blivit utredd.

Jag personligen hade valt att utreda båda. Du kan ju välja vad du själv berättar och vad du vill ska synas i journalen. Åtminstone där jag bor får inte kommunal vård ta del av anteckningar skrivna av privata kliniker om jag inte godkänner det.

Du menar landstingsvård? Eller regionvård heter det väl nu.
Har de sammanhållen journalföring så kan de se vissa saker utan medgivande, jag vet inte vilka. Och står det tex i din vårdcentralsjournal att du har en npf-diagnos så kan du ju inte ge någon annan mottagning tillåtelse att läsa den journalen heller om du inte vill att de ska veta om diagnosen.