Det är ett stort problem i hela samhället, vården, skolan. Det ska alltid fokuseras o tränas på vad man är dålig på istället för att utveckla det man är bra på. Det är en böld i samhället.
Den här läkaren har gjort en bra video om det:

Den tanken har jag också hafft många gånger. Det bottnar nog i att det man inte vet, lider man inte av lika mycket. I dag upplever jag mig att jag förstår mig själv för bra som tynger mig då de blir för mycket känslomässiga negativa tankar. Men om detta påstående är sant ska man kunna använda detta sen när känslorna lagt sig och genom förståelse få ett tänk som bygger på att aktivt bygga strategier för att se det positiva i varje situation. I alla situationer går det att se det positivt eller negativt. Man gör rent krasst ett val vid varje situation. Det finns ingen negativ händelse som inte har något positivt. Det är bara hur du väljer att se det.

LordNelson skrev:

Selma skrev:Tråkigt att höra att du känt det som att du försökt lura dem, men många saker är det säkrast att behålla för sig själv. "Tre kan bevara en hemlighet om två av dem är döda".

Ja, jag får väl mörda dom nu..

Nu tror ju jag att det där var ett skämt, men tänk om någon tar det på allvar?
Jag hade nog lagt till en
Men det kvittar nog iaf på detta forum.

Tänker att någon som vet om diagnosen och inte kan något eller inte så mycket om den skulle kunna tro att alla aspergare är mördare och att den som säger något liknande automatiskt skulle mörda och absolut aldrig skämta, för det har de minsann läst i en bok

nano skrev:

LordNelson skrev:

Selma skrev:Tråkigt att höra att du känt det som att du försökt lura dem, men många saker är det säkrast att behålla för sig själv. "Tre kan bevara en hemlighet om två av dem är döda".

Ja, jag får väl mörda dom nu..

Nu tror ju jag att det där var ett skämt, men tänk om någon tar det på allvar?
Jag hade nog lagt till en
Men det kvittar nog iaf på detta forum.

Tänker att någon som vet om diagnosen och inte kan något eller inte så mycket om den skulle kunna tro att alla aspergare är mördare och att den som säger något liknande automatiskt skulle mörda och absolut aldrig skämta, för det har de minsann läst i en bok

Jag har aldrig mördat någon, hittills..

Jag håller med.

Innan diagnosen pluggade jag. Jag trodde jag kunde bli något. Jag jobba lite grann. Jag var så motiverad.

Nu känner jag mig så handikappad att jag knappt klarar av något. Känns så misslyckande.

Hej!

Jag funderar på att göra en utredning på ett privat ställe. Ni som skriver att utredningen bara fört med sig negativa saker, tror ni detta kommer gälla mig med även om jag gör utredningen privat?

Ska även utreda ADHD isåfall, kanske är bättre att jag bara utreder det och struntar i att utreda asperger? Så kan jag ändå ha rätt till vissa anpassningar i arbete/skola men blir kanske inte dömd på samma sätt som ifall nån skulle få reda på att jag har asperger... eller vad tror ni?

jojo32 skrev:Hej!

Jag funderar på att göra en utredning på ett privat ställe. Ni som skriver att utredningen bara fört med sig negativa saker, tror ni detta kommer gälla mig med även om jag gör utredningen privat?

Ska även utreda ADHD isåfall, kanske är bättre att jag bara utreder det och struntar i att utreda asperger? Så kan jag ändå ha rätt till vissa anpassningar i arbete/skola men blir kanske inte dömd på samma sätt som ifall nån skulle få reda på att jag har asperger... eller vad tror ni?

Om det är diagnosen i sig som bara gett negativa konsekvenser så spelar det ju ingen roll vart du blivit utredd.

Jag personligen hade valt att utreda båda. Du kan ju välja vad du själv berättar och vad du vill ska synas i journalen. Åtminstone där jag bor får inte kommunal vård ta del av anteckningar skrivna av privata kliniker om jag inte godkänner det.

jojo32 skrev:Hej!

Jag funderar på att göra en utredning på ett privat ställe. Ni som skriver att utredningen bara fört med sig negativa saker, tror ni detta kommer gälla mig med även om jag gör utredningen privat?

Ska även utreda ADHD isåfall, kanske är bättre att jag bara utreder det och struntar i att utreda asperger? Så kan jag ändå ha rätt till vissa anpassningar i arbete/skola men blir kanske inte dömd på samma sätt som ifall nån skulle få reda på att jag har asperger... eller vad tror ni?

"Om man är rik och frisk är det bättre än att vara fattig och sjuk", eller rättare sagt om man har en förstående släkt som är dessutom välbeställd, kan det snarare bli att man ses som den kuriosa och alla ställer upp, så då spelar det såklart ingen roll. Men är man en fattig kyrkråtta med en snål och ofta dömande släkt med förutfattade meningar, som aldrig skulle hjälpa en att få jobb eller bistå med saker, så då ska man kanske tänka sig för, tyvärr är det ofta så här...

Jag tycker det var skönt att veta, jag ville inte få min diagnos för att verka intellektuell utan för jag led av det.
Folk kan vinkla saker negativt vad det än är om det står i en journal och du fått uppmärksamhet av bla psykiatrin.
Du vill väl veta för att du mår dåligt antar jag?

Mådde jag inte dåligt skulle jag inte behövt veta, det kändes viktigt för att ställa rätt krav på mig själv och för att andra ska kunna förstå mig.

Det är ytterst konstigt att hjälp ska föregås av ett hjälpbehov, men man har bara ett visst antal insatser att erbjuda därför ska du passa in i dessa för att fortfarande ha ett behov.
Då utgår man inte ifrån vad som är meningen från början utan förutsätter att alla med en viss diagnos behöver samma hjälp.
Det är samma sak som att säga att alla kvinnor från Latinamerika tycker om att dansa med en fruktskål på huvudet för man sätt det på russinpaketet.

sussi83 skrev:Jag tycker det var skönt att veta, jag ville inte få min diagnos för att verka intellektuell utan för jag led av det.
Folk kan vinkla saker negativt vad det än är om det står i en journal och du fått uppmärksamhet av bla psykiatrin.
Du vill väl veta för att du mår dåligt antar jag?

Mådde jag inte dåligt skulle jag inte behövt veta, det kändes viktigt för att ställa rätt krav på mig själv och för att andra ska kunna förstå mig.

Det är ytterst konstigt att hjälp ska föregås av ett hjälpbehov, men man har bara ett visst antal insatser att erbjuda därför ska du passa in i dessa för att fortfarande ha ett behov.
Då utgår man inte ifrån vad som är meningen från början utan förutsätter att alla med en viss diagnos behöver samma hjälp.
Det är samma sak som att säga att alla kvinnor från Latinamerika tycker om att dansa med en fruktskål på huvudet för man sätt det på russinpaketet.

Tycker man inte om att dansa med en fruktskål kommer man inte från Latinamerika?

sussi83 skrev:

sussi83 skrev:Jag tycker det var skönt att veta, jag ville inte få min diagnos för att verka intellektuell utan för jag led av det.
Folk kan vinkla saker negativt vad det än är om det står i en journal och du fått uppmärksamhet av bla psykiatrin.
Du vill väl veta för att du mår dåligt antar jag?

Mådde jag inte dåligt skulle jag inte behövt veta, det kändes viktigt för att ställa rätt krav på mig själv och för att andra ska kunna förstå mig.

Det är ytterst konstigt att hjälp ska föregås av ett hjälpbehov, men man har bara ett visst antal insatser att erbjuda därför ska du passa in i dessa för att fortfarande ha ett behov.
Då utgår man inte ifrån vad som är meningen från början utan förutsätter att alla med en viss diagnos behöver samma hjälp.
Det är samma sak som att säga att alla kvinnor från Latinamerika tycker om att dansa med en fruktskål på huvudet för man sätt det på russinpaketet.

Tycker man inte om att dansa med en fruktskål kommer man inte från Latinamerika?

Dagens bästa.

sussi83 skrev:Det är ytterst konstigt att hjälp ska föregås av ett hjälpbehov, men man har bara ett visst antal insatser att erbjuda därför ska du passa in i dessa för att fortfarande ha ett behov.

Jag förstår inte den första satsen. Man ska väl inte bli pådyvlad hjälp man inte behöver?

Däremot bör man förstås få veta vilken hjälp som finns. Innan dess kanske man inte kan formulera sitt hjälpbehov och framföra det.

Alien skrev:

Det är ytterst konstigt att hjälp ska föregås av ett hjälpbehov, men man har bara ett visst antal insatser att erbjuda därför ska du passa in i dessa för att fortfarande ha ett behov.

Jag förstår inte den första satsen. Man ska väl inte bli pådyvlad hjälp man inte behöver?

Däremot bör man förstås få veta vilken hjälp som finns. Innan dess kanske man inte kan formulera sitt hjälpbehov och framföra det.

Enligt socialtjänstlagen ska kommunen bistå med den hjälp invånarna behöver, i princip skulle man kunna be om vilken hjälp som helst men det finns vissa ramar.

Klart man ska få veta vad som finns jag menar bara att hjälpen ska utgå efter behovet på varje individs villkor annars kan hjälpen indirekt försvåra.
Enligt LSS finns bara 9 olika insatser tex, lagen ska tillförsäkra goda levnadsvillkor medan Sol ska ge skäliga.
Vad jag menar är att det kan bli strukturella skillnader, varje politiskt beslut får en effekt och i praktiken får individen anpassa sig till vad som erbjuds.

sussi83 skrev:Det är ytterst konstigt att hjälp ska föregås av ett hjälpbehov, men man har bara ett visst antal insatser att erbjuda därför ska du passa in i dessa för att fortfarande ha ett behov.
Då utgår man inte ifrån vad som är meningen från början utan förutsätter att alla med en viss diagnos behöver samma hjälp.

Det är bra att du lyfter en sådan viktig sak!

Någongång startade jag en tråd på forumet där alla fick drömma fritt om vad just de skulle behöva för ett fungerande liv.

Jag tycker att man från samhällets sida gör en massa nominella påståenden om vilket stöd som erbjuds. I verkligheten lever man inte upp till åtagandena överhuvudtaget. Det är närmast löjeväckande att läsa kommunernas "program för full delaktighet för personer med funktionsnedsättning". En diagnos verkar mest ge en fri tillgång till mediciner - för egen del vill jag inte ha dem.

Torbjörn Andersson skriver i "Aspergers syndrom och liknande autismtillstånd hos vuxna-grundboken" (andra upplagan, sida 50-51) att "Det som vuxna aspergare allra mest behöver hjälp med är svåra abstrakta saker men den hjälps som erbjuds rör ofta raka motsatsen".

Han skriver att det vuxna aspergare behöver hjälp med är: långsiktiga mål, helheter, lära (att lära), abstrakt, osynligt, utveckling men att det vi erbjuds hjälp med är: kortsiktiga mål, detaljer, göra, konkret, synligt, välbefinnande.

Leibniz skrev: En diagnos verkar mest ge en fri tillgång till mediciner - för egen del vill jag inte ha dem.

En autismdiagnos brukar väl inte ge tillgång till mediciner? Nu har jag även ADD så ska testa medicin för det men något annat har jag inte direkt blivit erbjuden.

ShakeItOut skrev:

Leibniz skrev: En diagnos verkar mest ge en fri tillgång till mediciner - för egen del vill jag inte ha dem.

En autismdiagnos brukar väl inte ge tillgång till mediciner? Nu har jag även ADD så ska testa medicin för det men något annat har jag inte direkt blivit erbjuden.

Nä. Inte mer än typ antidepp och sånt. Men det får ju NT med.

Flinta skrev:Torbjörn Andersson skriver i "Aspergers syndrom och liknande autismtillstånd hos vuxna-grundboken" (andra upplagan, sida 50-51) att "Det som vuxna aspergare allra mest behöver hjälp med är svåra abstrakta saker men den hjälps som erbjuds rör ofta raka motsatsen".

Han skriver att det vuxna aspergare behöver hjälp med är: långsiktiga mål, helheter, lära (att lära), abstrakt, osynligt, utveckling men att det vi erbjuds hjälp med är: kortsiktiga mål, detaljer, göra, konkret, synligt, välbefinnande.

Har inte läst den, men det verkar ganska märkligt även om jag känner igen mig. Den hjälp jag har fått har varit på en väldigt låg och konkret nivå. Sugrörsperspektiv kan det kallas för.

Det jag behöver är en diskmaskin och en tvättmaskin. Inalles skulle det kosta max en 10-15K ink installation.

Vilka här har fått hjälp med långsiktiga mål, helheter osv?

Det värsta för vården över lag är ju just patienter och den skulle klara sig fint utan dem, och vad göra, jo man friskförklarar så många man kan med så kallade tvivelaktiga tillstånd och sjukdomar, hepp så har man utrymme för att lägga ned några sjukhus och vårdinrättningar, och då kan man hanka sig fram trots att antalet fall inte egentligen är lägre men det blir någon annan som får problemet och är inte deras bord. Under tiden detta genomförs har såklart den som bestämde det tagit ut långledigt över vintern på Marbella, och kommer under våren att ta pension, klart och betalt...

Freedrone skrev:Vilka här har fått hjälp med långsiktiga mål, helheter osv?

Kul skämt.

Eller översatt: njet, icke, nada sån hjälp. Och jag börjar inse att det inte heller kommer att hända, nånsin.
Ska det bli nån förändring får jag fixa det själv, helt utanför allt vad "vård" heter. Hur det ska gå till har jag dock inte en susning om.

Jag önskar att jag aldrig föds.

ehmd93 skrev:Jag önskar att jag aldrig föds.

Du är inte den enda här som känner så. Styrkekram till oss

Fabela skrev:

Freedrone skrev:Vilka här har fått hjälp med långsiktiga mål, helheter osv?

Kul skämt.

Eller översatt: njet, icke, nada sån hjälp. Och jag börjar inse att det inte heller kommer att hända, nånsin.
Ska det bli nån förändring får jag fixa det själv, helt utanför allt vad "vård" heter. Hur det ska gå till har jag dock inte en susning om.

Skämt åsido så kan svårigheten att se helheter vara ett problem för oss. Men i vilket fall bör väl första frågan vara vad vederbörande behöver just nu.