Beröring i sig är inget som gör ont men det här kramandet i tid och otid stör mig. Jag tycker inte om det! Inte av vuxna i alla fall. Det räcker med kramar av små barn och partnern. Det är enbart trivsamt.

Jag tycker inte om att hälsa på folk heller. Har aldrig gjort. Varför måste alla ta i hand? Speciellt när det är någon man inte känner. Jag gör det naturligtvis, men skulle helst se att jag slapp.

MiaM skrev:En intressant underfråga är hur vanligt/ovanligt det är att man ändrar sig på den här punkten?

Jag har iaf ändrats rejält de senaste kanske 5-10 åren...

Samma här, stor föränding. Livrädd för närhet när jag var barn och tonåring. Började sedan med teater. Massa beröring hela tiden. Nu älskar jag att kramas. Tar gärna initiativ till att ta folk i hand när jag hälsar.

Jag har inget emot att krama eller skaka hand med någon överhuvudtaget däremot har jag enormt svårt att sitta nära folk, typ som på bussen eller i en soffa och då menar jag i princip alla människor, kan inte sitta nära familj och vänner heller, det gör att jag mår illa och får en fruktansvärd obehagkänsla inombords oftast.

Hej på er

När jag sitter bredvid någon i t ex en buss, eller i baksätet på en bil avskyr jag när benen rör varandra. Jag kan inte sätta fingret på varför men jag kan inte slappna av när det sker.
Brukar vrida kroppen åt sidan eller spänna benen för att förhindra det.

Någon som känner igen sig? Har du problem med någon speciell beröring, i så fall vad ?


Moderator: Slog ihop med liknande tråd.

Jag har svårt för beröring ifrån människor som jag inte känner riktigt eller litar på till fullo.

När jag läste grunderna i massage så fick vi öva på varandra. Ingen fick öva på mig.

Beröring är ofta något som jag vill kunna slappna av utav. Men jag kan ofta inte ens krama de riktigt nära som exempelvis min mamma, bror och syster utan att det känns konstigt. Jag får känslan av att det är hur man ska göra snarare än vad man vill göra, exempelvis då man just träffats eller skiljs åt.

Däremot har jag funnit att det hjälper mig mycket om om jag frågar innan om jag får krama någon. Då känns det inte som övertramp, som att jag inkräktar. Jag skulle önska att andra gjorde samma sak mot mig.

De bästa kramarna bortsett ifrån partners har varit från aspergare. Det blir lite mer en rolig sak då både jag och den andra är lite vilsna. Även om min kropp kanske är någorlunda stel i en sådan kram och så även den andres så ler jag inombords. Jag fick inkräkta och den jag kramar gav antagligen ett mer ärligt godkännande än någon annan.

Edit- att komma åt någon okända i en buss, bil, köer osv känns obehagligt. I en bil och jag känner personen så får denne hellre klänga på mig än att bara komma åt ibland.

Askorbin skrev:Hej på er

När jag sitter bredvid någon i t ex en buss, eller i baksätet på en bil avskyr jag när benen rör varandra. Jag kan inte sätta fingret på varför men jag kan inte slappna av när det sker.
Brukar vrida kroppen åt sidan eller spänna benen för att förhindra det.

Någon som känner igen sig? Har du problem med någon speciell beröring, i så fall vad ?

Hej på dig!

Jag klarar inte av någon beröring alls från någon typ och avskyr precis som du när man råkar nudda någon annans ben,knä, hand på bussen. Oavsett om det är en främling eller ett syskon, familj osv så får jag rysningar.

Det är inte så att jag ballar ut eller får panik men det är hemsk obehagligt och jag flyttar på benet direkt! men det händer även ibland att jag låter det vara kvar någon sekund och flyttar lite diskret på det så att det inte ser allt för "hastigt ut".