AndroFM skrev:Wow. Vilket upplägg, vilken stenkoll du har.
Fan så smart! Smartaste i år!

Du fick med.precis allt
Men vem lyssnar? Gossarna(gubbarna) som klagar är väl bara ute efter att bråka och försöka ser ned på andra för de är så fel ute i livet.

Jag instämmer i att det kiddie skrivit här är briljant.

Men sen tycker jag kritiken mot Trefjorton är orättvis, som bara uttrycker sina funderingar vilket väl till stor del är avsikten med detta forum att man skall få göra. Med eller utan förkunskaper i ämnet.


(Själv har jag också funderingar angående det här ämnet, men kommer att posta det i "deep thinking"-tråden då jag tycker det passar bättre där.)

https://soundcloud.com/wrongspeak

Lyssnade på den här podden för ett tag sedan (på engelska), där man i avsnitt 3 och 8 diskuterar det nya fenomenet ”rapid-onset gender dysphoria” som skall stå för en stor del av ökningen av personer med könsdysfori.

Det verkar till största del handla om biologiska flickor med en autismdiagnos, som inte verkar ha haft något problem med sin könsidentitet under barndomen, men som någonstans i tonåren efter att ha kommit i kontakt med personer med könsdysfori via sociala medier börjar identifiera sig som transmän och efterfråga hormonell och kirurgisk behandling.

Det diskuteras vidare i podden om om det som ligger bakom könsdysforin hos dessa personer är att de felaktigt tror att de problem som de har på grund av deras autism beror på att de är födda med ”fel kön” och att problemen kommer att försvinna om de börjar leva som män istället.

alexew skrev:Det verkar till största del handla om biologiska flickor med en autismdiagnos, som inte verkar ha haft något problem med sin könsidentitet under barndomen, men som någonstans i tonåren efter att ha kommit i kontakt med personer med könsdysfori via sociala medier börjar identifiera sig som transmän och efterfråga hormonell och kirurgisk behandling.

Tror man får vara lite försiktig hur man drar sina slutsatser. Hade flickidentitet ända till puberteten, då utvecklade jag könsdysfori. Att sådana som jag hölls tillbaka berodde på att det inte fanns något som hette könsdysfori då. Vi hankade oss fram i tillvaron och kände att något var väldigt udda med oss. Jag hade aldrig ens kunnat säga meningen att jag känner mig inte som tjej längre, alls. Någon måste nästan ha talat om för en att sådant finns, annars fattar man inte. Och jag tror det främst gäller de som är könsbinära, dvs de känner sig inte alls 100 % som det "motsatta" könet heller.

Det dröjde faktiskt fram till jag var över 35 år innan jag insåg att jag inte var cis. Var det dåligt då att sådant fanns på nätet att hitta och fundera över? Jag tycker inte det. Det kändes som 300 bitar föll på plats.

Även om det inte finns ett fysiskt kön jag kan ändra till som motsvarar som jag känner, och jag har valt att vara tjej utåt, och trots att det skär i själen när någon säger hon, eller det värsta... KVINNA, om mig, så är jag ändå glad att jag vet vad det handlar om. Jag minns när jag var 19 och satt på tåget och någon sa till sin kompis att det finns en ledig plats åt honom bredvid "honom", så kände jag mig glad. Ingen aning om varför, var bara det. En annan gång när jag var 14 och vi väntade på bussen utanför skolan, var det en tant som sa "han" om mig. Samma där. Ren lycka.

Trots det kopplade jag inte!!! Det var andra saker oxo, identifierade mig mest med killar i böcker, var alltid kille när vi lekte (t o m innan puberteten, då jag fortfarande kände mig som flicka). Jag måste varit STOCKDUM. Jag kände av massa könsdysfori, men visste väl inte vad jag skulle kalla det.

Jag ska som sagt leva ut mitt liv som en hon. Jag är ju gammal nu. Det är bättre att jag blir vardagssårad har jag bestämt för egen del, än att börja bråka med folk om genus. Eftersom jag inte är en han heller. Definitivt mer han än hon, men inte så det uppfyller vad jag tror en man mentalt känner.

Eftersom jag ser ut som en hon tycker folk att jag är det. Men två personer, båda mycket, mycket känsliga, har sagt att de ser mig vare som en hon eller han, och de har träffat mig i levande livet. Så jag antar att vissa kanske kan märka det ändå.

Så istället för att skylla på förvirring (som vanligt), kanske man kan skylla på att det finns information nu.

Jag vet inte hur vanligt det är att folk tror att andra problem än könsdysforin går över om de börjar leva som det "andra" könet, om man har några bevis på detta eller om man bara målar på folk känslor de tycker passar.

Tänk om det alltid varit så att en del av aspergertjejerna alltid känt sig som killar men antingen inte vetat om det, eller tonat ner det för att inte uppröra andra eller försätta sig i en farlig situation? Det kan man inte veta något om eftersom dessa tjejer var unga innan man ens diagnostiserade med aspergers som vi gör i dag.

kiddie skrev:Bara för att man inte har kunskap betyder det inte att den inte finns.

"Aspergers är bara en diagnos." "Det finns ju ingen forskning om aspergers!" "Det är så hippt med aspergers, måste vara TV och sociala mediers fel att folk vill ha aspergers."

Å andra sidan är det ingen som pushar för att folk som visar minsta tendens till "aspighet" att opereras.

Freedrone skrev:

kiddie skrev:Bara för att man inte har kunskap betyder det inte att den inte finns.

"Aspergers är bara en diagnos." "Det finns ju ingen forskning om aspergers!" "Det är så hippt med aspergers, måste vara TV och sociala mediers fel att folk vill ha aspergers."

Å andra sidan är det ingen som pushar för att folk som visar minsta tendens till "aspighet" att opereras.

Det jag egentligen säger är något jag upptäckt på min långa resa genom många forum. Folk som själva har något annorlunda med sig har ofta superdålig koll på andra tillstånd. Det kan vara lite irriterande men man kan inte kunna allt, men lite jobbigt t ex när en deprimerad person kräver att alla ska kunna depression men den personen inte vet något om andra tillstånd. Värst är det när de börjar påstå och ta saker ur tomma luften.

Antingen får man väl acceptera att ingen kan något om ens tillstånd om man inte kan något om andras, eller oxo får man lära sig, särskilt när lärdomen står rakt framför en.

kiddie skrev: Så istället för att skylla på förvirring (som vanligt), kanske man kan skylla på att det finns information nu.

Jag vet inte hur vanligt det är att folk tror att andra problem än könsdysforin går över om de börjar leva som det "andra" könet, om man har några bevis på detta eller om man bara målar på folk känslor de tycker passar.

Tänk om det alltid varit så att en del av aspergertjejerna alltid känt sig som killar men antingen inte vetat om det, eller tonat ner det för att inte uppröra andra eller försätta sig i en farlig situation? Det kan man inte veta något om eftersom dessa tjejer var unga innan man ens diagnostiserade med aspergers som vi gör i dag.

Nu är jag definitivt inte av åsikten att endast personer som har ifrågasatt sin könsidentitet från två års ålder är ”trans på riktigt” eller att personer med Aspergers skall uteslutas från hormonell eller kirurgisk behandling.

Men jag tror däremot att kombinationen av:

1. Socialt isolerade, identitetssökande tonåringar
2. Okunskap om Autism hos dem själva och omgivningen
3. Ett samhällsklimat där de med könsdysfori antas ha tolkningsföreträde och även forskare och läkare är rädda för att bli stämplade som transfober när de går emot de narrativ som förs fram av transaktivister.

Kan vara farligt för vissa personer och ledda till att de tar mindre smarta beslut.

Sen så kan såklart ingen eftersom fenomenet ”rapid-onset gender dysphoria” är så pass nytt och ostuderat uttala sig med någon säkerhet om vad som är det rätta sättet att hantera dessa personer. Så visst det är möjligt att man kommer fram till om tio år att det var rätt att ge dessa personer den behandling de efterfrågade. Frågan är bara om man skall ge behandling med irreversibla effekter till minderåriga när man inte med någon säkerhet kan uttala sig om vad denna behandling kommer att ha för effekt för dessa personer?

Jag tittade på Uppdrag granskning: Tranståget och tonårsflickorna (https://www.svtplay.se/video/21717158/u ... avsnitt-12)

Ja, jag anser då att det är totalt fel att göra oåterkalleliga ingrepp på barn. T ex operera bort brösten på en 14-åring. Motiveringen var att hon var ovanligt mogen. Om hon verkligen var så mogen, så skulle hon förstått varför hon behövde vänta, åtminstone tills hon var myndig. Rätta skälet är kanske att den som vill könskorrigeras mår så psykiskt dåligt att både föräldrar och läkare faller till föga.

Men eftersom så många unga flickor hade andra problem förutom sin könsdysfori som anorexi, självskadebeteende, autism, depression, posttraumatisk stress, så tycker jag de borde fått psykologisk behandling först.

De flesta är nöjda med sin könskorrigering. Men de som inte är det? Rösten är för alltid mörkare, brösten är för alltid borta. Den enda berättelse som hörs - och som får höras - är den lyckliga. "Äntligen får jag vara mig själv!" Ingen vill höra ångrarnas röster. "Mika" var ju livrädd för att avslöja sig själv. Den utländska ångraren däremot var modig nog att gå ut med namn och ansikte.

Vården bara vill ge dem vad de vill ha och gratulerar dem till deras "modiga beslut". Tänk om någon med dysmorfofobi tror att räddningen är en skönhetsoperation, vem skulle se det som självklart och modigt?

Tror det där krockar lite. Det kommer inte bli dem som hittat en annan könsidentitet som äldre som gör tidiga operationer. Om de börjar tänka på saken när de är 14 så är det först väntetid, sedan ett par års terapi, sedan hormonbehandling. Vid det laget är den personen myndig.

Och när man räknar personer med könsdysfori, så räknar man även de som inte vill göra operation, för att verkligen få upp numret.

Ungefär som autism blivit en epidemi. Det handlar lite om vem man räknar.

Tro mig, jag har själv suttit och deppat ihop för att jag "insett" att jag bara har aspergers och det är anledning till könsdysforin, dvs jag spelar inte i deras liga utan jag har det inte "på riktigt". Den insikten är fruktansvärd.

kiddie skrev:

Freedrone skrev:

kiddie skrev:Bara för att man inte har kunskap betyder det inte att den inte finns.

"Aspergers är bara en diagnos." "Det finns ju ingen forskning om aspergers!" "Det är så hippt med aspergers, måste vara TV och sociala mediers fel att folk vill ha aspergers."

Å andra sidan är det ingen som pushar för att folk som visar minsta tendens till "aspighet" att opereras.

Det jag egentligen säger är något jag upptäckt på min långa resa genom många forum. Folk som själva har något annorlunda med sig har ofta superdålig koll på andra tillstånd. Det kan vara lite irriterande men man kan inte kunna allt, men lite jobbigt t ex när en deprimerad person kräver att alla ska kunna depression men den personen inte vet något om andra tillstånd. Värst är det när de börjar påstå och ta saker ur tomma luften.

Antingen får man väl acceptera att ingen kan något om ens tillstånd om man inte kan något om andras, eller oxo får man lära sig, särskilt när lärdomen står rakt framför en.

kiddie skrev:Tror det där krockar lite. Det kommer inte bli dem som hittat en annan könsidentitet som äldre som gör tidiga operationer. Om de börjar tänka på saken när de är 14 så är det först väntetid, sedan ett par års terapi, sedan hormonbehandling. Vid det laget är den personen myndig.

Och när man räknar personer med könsdysfori, så räknar man även de som inte vill göra operation, för att verkligen få upp numret.

Ungefär som autism blivit en epidemi. Det handlar lite om vem man räknar.

Tro mig, jag har själv suttit och deppat ihop för att jag "insett" att jag bara har aspergers och det är anledning till könsdysforin, dvs jag spelar inte i deras liga utan jag har det inte "på riktigt". Den insikten är fruktansvärd.

Kan inte den stora andelen könsdysforidiagnoser hos folk med AS vara en slags inbyggd bias? T.ex. varför så många lotterivinnare ofta blåser alla pengar på kort tid och får det sämre än innan vinsten. Naturligtvis kan man köpa lotter regelbundet och ha koll på ekonomi. Men om du köper lotter regelbundet är det en större sannolikhet för att du inte har koll på ekonomi.

Häromdan hörde jag denna AoM-podcast om NeuroTribes av Silberman. Han påpekade att diagnoser är verktyg för att lösa folks problem. Dvs så länge du fungerar kan du vara hur aspig som helst och odiagnostiserad. Väldigt få blir diagnostiserade bara för att det är hippt. Han underströk även att folk med AS ofta är väldigt olika, därav spektrumet.

Men de flesta här vet nog att diagnosen bara var början. Och att man ofta bara byter gamla problem mot nya problem.

Så om vi har en heterogen grupp människor som länge varit misslyckade och som man inte ens försöker hitta en standardlösning för är det inte konstigt att märkligheter uppstår. Ingen skulle ju nöja sig med att man t.ex. behandlar diabetes lite hipp som happ bara för att diabetiker kan vara olika varandra osv. Visserligen så kan det vara så att man behandlar alla diabetiker totalt fel, men det finns transparens och ansvar här.

Ett annat generellt problem med sexualitet etc är att de lösningar som erbjuds är bara som små stammar. Är du bög så förväntas du följa en viss mall osv. Queerteori där man studerar olika saker utifrån ett utanförskapsperspektiv kan vara nyttig. Jag känner mig delvis utanför samhället. Jag antar att det är därför jag länge varit smått intresserad av gaykultur som sådan. Men det betyder varken att jag är smygbög eller att jag borde gå på gaybarer. Eller att pojkar och flickor som inte är maskulina eller feminina nog bör opereras.

Låter fortfarande som folk tror att könsdysfori är inbillning. Att det kan vara något annat. Insiktslösa människor. Har inte tid med dem. Blanda hop könsroller med könsidentitet, ahmen suck! Samma folk som säger att aspergers inte finns för de har en "teori" om det.

Men självklart är det ett spektrum och det kommer alltid finnas folk som funderar på om de är tillräckligt av det andra könet för att könskorrigera. Just de måste man vara försiktiga med, eftersom de inte är enkla fall som är i änden av ett könsspektra.

kiddie skrev:Låter fortfarande som folk tror att könsdysfori är inbillning. Att det kan vara något annat. Insiktslösa människor. Har inte tid med dem. Blanda hop könsroller med könsidentitet, ahmen suck! Samma folk som säger att aspergers inte finns för de har en "teori" om det.

Men självklart är det ett spektrum och det kommer alltid finnas folk som funderar på om de är tillräckligt av det andra könet för att könskorrigera. Just de måste man vara försiktiga med, eftersom de inte är enkla fall som är i änden av ett könsspektra.

Grejen är alltså att transaktivisters syn på könsroller är väldigt binär. Toleransen mot androgynitet är obefintlig, alltså måste folk opereras.

Tycker det känns som samhällets tryck är hårdare, ändå har det lättat. De enda informella grupper jag varit med i har accepterat både androgyna och agender. Känner snarare att man som ickebinär är extremt välkommen. Kan du ge ett exempel på vad transaktivister säger som visar det du hävdar?

kiddie skrev:Tycker det känns som samhällets tryck är hårdare, ändå har det lättat. De enda informella grupper jag varit med i har accepterat både androgyna och agender. Känner snarare att man som ickebinär är extremt välkommen. Kan du ge ett exempel på vad transaktivister säger som visar det du hävdar?

Räcker bara med att se på alla de definitivt minderåriga som man opererat. Tydligen för bråttom för att se om saker rättar till sig av sig självt.

Hur många minderåriga har man opererat? Hur länge har de stått under läkarkoll innan? Är det transpersoner eller sjukvården som pressar på?

kiddie skrev:Hur många minderåriga har man opererat? Hur länge har de stått under läkarkoll innan? Är det transpersoner eller sjukvården som pressar på?

Har faktiskt inga siffror på det. Men i anglosaxiska länder har man tillåtit att minderåriga skall kunna opereras utan föräldrarnas medgivande. Vi lär nog höra om konsekvenserna av detta under 20-30-talen.

Åldern på dem som opereras är hemlig ibland:

UG-referens, svt skrev:Vi begär ut ålder på dom som opereras, enligt sjukhusen är dom yngsta 16 år, men då bara om föräldrarna tillåter.

Alla sjukhus lämnar ut uppgifter om antalet operationer per åldersgrupp – utom Karolinska.

Kanske är det känsligt – för ingen annanstans i Sverige opererar man personer som är så unga som 14 år.

https://www.svt.se/nyheter/granskning/u ... sflickorna

Alien skrev:Åldern på dem som opereras är hemlig ibland:

UG-referens, svt skrev:Vi begär ut ålder på dom som opereras, enligt sjukhusen är dom yngsta 16 år, men då bara om föräldrarna tillåter.

Alla sjukhus lämnar ut uppgifter om antalet operationer per åldersgrupp – utom Karolinska.

Kanske är det känsligt – för ingen annanstans i Sverige opererar man personer som är så unga som 14 år.

https://www.svt.se/nyheter/granskning/u ... sflickorna

Då har de med sig svåra trauman med ptsd, posttraumatisk stress, de har autism-spektrum, de har svårt allvarlig depression, psykotiska symptom.

En olycka kommer sällan ensam. Operationen och kuren verkar vara ett sätt att försöka fly från problemen.

Ja när man väl har kommit hit så är man på tranståget, som vi kan säga.

För om du börjar med testosteron så blir du patient för resten av livet. Du måste komma till sjukhuset, du måste följa upp med blodprover, det är ju en väldigt allvarlig behandling.

Och det är samma sak med en mörkare röst – den är där och den förblir där. Och då är det viktigt att samtala med dem och säga hur blir det för dig om du om två år kommer på att detta var inte rätt och du upplever då att du är en tjej eller en kvinna. Hur blir det för dig då att leva med en mörk röst och hårväxt i ansiktet? Så försöker man då, men alla dessa tonåringar är inte där att de klarar att reflektera runt detta.

Hennes debattartikel ifrågasattes och hon anklagades för att vara transfobisk – men hon fick också stöd från oväntat håll.

Woow-ee! Tranståget har inga bromsar.

Operationen och kuren verkar fylla

Så att vara trans är bara ett symptom på underliggande problem? Herrejesus.

Jag upplever att personer med asperger/autism, som unga oftast känns flera år yngre än NT-typikerna. Jag tror att många människor grubblar lite kring könsidentitet under tonåren, och så tänker jag att om det är så att personer med asperger/autism mognar senare kanske utgör att fler tror att de är födda i fel kropp.

Eller så kanske personerna med asperger/autism mår sämre än NT-typikerna då de känner sig utanför ibland och inte får hjälp/rätt stöd vilket gör att de mår dåligt ich kanske upplever att det skulle bli bättre om de bara gjorde en könskorrigering.

Jag tycker också att en könskorrigering måste få ta tid, så de vet vad de ger sig in på. Det finns ju också många personer som bytt sitt kön som ångrat sig i efterhand, men tyvärr är det omöjligt att göra ogjort.

Själv tycker jag att det finns två kön, manligt eller kvinnligt, några få som föds med både manligt och kvinnligt kön, men man har ett biologiskt kön oavsett hur man känner sig.

kiddie skrev:Så att vara trans är bara ett symptom på underliggande problem? Herrejesus.

Nej...

Vi har problem A, B, C och D, ok?

A är väldigt lätt att åtgärda, så det åtgärdades först. Kvar är nu B, C och D. Bara att ta det näst svåraste och beta av dem alla.

Men problemet är resten samverkar med varandra. Exakt hur vet man inte riktigt. Och det är så att det inte är att bara beta av dem. För om det ena problemet blir svagare så kan de andra bli starkare.

Börja nu om från början men lägg till könsdysfori. Som vår låga tolerans för androgynitet inte gör lättare. Fördelen med det är dock att det är ett sådant enormt problem att det får de andra som att framstå som små.

Dock lär det vara så att om det först kunde ta år av utredning innan operation så kan det nu bara ta månader. Alltså har man mindre tid på sig att lösa de andra problemen. Och alltså har man lättare att tro att operationen löser allt.

Ska man börja tala så, så blir människor inte lyckligare av könsbyte alls. Om man tänker på de äldre som talar om hur de känner. Självmordsfrekvensen är ungefär lika stor hos före och efter op.

Men det finns väldigt många sätt att vara olycklig på. Kan man ta bort ett av de största så har man iallafall chansen att jobba med andra problem.

Men jag tror ändå att det är de mest övertygade som får op. Annars vore det vanvård. Jag hoppas iallafall det är sådana som "alltid" levt i fel kropp. Jag har lite svårt att tro att ens svensk sjukvård skulle strula till det så mycket att de opererar en efter 3 månader plus den personen varit könsdysforisk ett år.

Eftersom jag själv är ickebinär så känner jag lite av hur det ligger till där. Vanligt folk fattar som vanligt ingenting. Men de som har lite bakom pannbenet HAR fattat det där nu. Att det finns en slags skala i könsidentitet.

kiddie skrev:Ska man börja tala så, så blir människor inte lyckligare av könsbyte alls. Om man tänker på de äldre som talar om hur de känner. Självmordsfrekvensen är ungefär lika stor hos före och efter op.

Men det finns väldigt många sätt att vara olycklig på. Kan man ta bort ett av de största så har man iallafall chansen att jobba med andra problem.

Men jag tror ändå att det är de mest övertygade som får op. Annars vore det vanvård. Jag hoppas iallafall det är sådana som "alltid" levt i fel kropp. Jag har lite svårt att tro att ens svensk sjukvård skulle strula till det så mycket att de opererar en efter 3 månader plus den personen varit könsdysforisk ett år.

Eftersom jag själv är ickebinär så känner jag lite av hur det ligger till där. Vanligt folk fattar som vanligt ingenting. Men de som har lite bakom pannbenet HAR fattat det där nu. Att det finns en slags skala i könsidentitet.

Tror tyvärr att flera av dem som gör ett könsbyte ångrar sig. Man kan ju hoppas att det inte gäller de flesta av dem.

https://www.svt.se/nyheter/granskning/u ... -min-kropp

Jag tror man måste fråga DEM och inte gå efter bilden i media.

Men mindre korrigerande operationer är svårare att få. Det har varit mycket allt eller inget. T ex att man måste kastrera sig för att få operation (förr). Som demi-kille får du inte ens minska dina bröst från C till A under landstinget, för de tycker att du ska plufsa runt och bli påmind i varje sekund om den androgyna kropp du inte kan få. Sånt får man göra privat. Även fast A är normalt bland kvinnor.

Men man gör misstag. Ingen lär sig annars. Jag tror man ändå kommer landa där man inser att vi som är ickebinära har behov vi oxo.

Det ligger nog något i det du skriver kiddie.