https://www.expressen.se/nyheter/lakare-varnar-ungdomar-angrar-konskorrigeringar/

– Jag känner till fall där personer senare i livet ångrat sina behandlingar och tagit sitt liv, säger Jovanna Dahlgren, professor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Samtidigt har regeringen lagt fram ett lagförslag där man vill sänka åldersgränsen för kirurgiska ingrepp i könsorganen från 18 till 15 år.
– Jag är rädd att vi inom bara några år betraktar det här som en skandal av Macchiarini-format, säger Christopher Gillberg, professor inom barn- och ungdomspsykiatri.

– Vi märkte i vår första publicering att diagnoser inom autismspektrat är enormt överrepresenterade bland de barn som söker vård för könsdysfori. Det är kanske 1 procent av befolkningen som har sådana diagnoser, men bland barn som söker hjälp för könsdysfori har över 20 procent också diagnoser inom autismspektrat. Det är alltså 20 gånger så vanligt med autismdiagnos hos dem med könsdysfori.

Det här är inget som jag har så mycket kunskap om, men det känns skrämmande på något sätt. Nog för att man har haft sin beskärda del av identitetsstörningar genom åren, men aldrig på det här sättet. Får nog vara glad att det enda jag ångrar och skulle vilja byta ut är ett par tatueringar.

Kan anledningar till hbtq inom autism (förut dom som är födda såna) vara att vi är förvirrade över våra känslor och vem vi är?

Liksom som kille kanske man inte ser sig själv som hyper-maskulin, och tänker att man kanske är "tjej" då?

Det är väldigt svårt att identifiera sig som ett kön.

Likaså många tjejer med autism som inte är så himla tjejiga, och kanske tror att dom är kille inombords.

Alltså, det kanske inte har med hbtq att göra, istället är det bara att vara förvirrad.

Nu pratar jag inte om dom som är det, utan dom som är väldigt osäkra. Osäkerheten kan leda en vart som helst.

Dom som egentligen är hbtq(som är födda såna) kanske är en väldigt liten procent.

Jag har haft denna tanke ett tag om ämnet.

Vad tror ni?

Jag gillar inte såna här diskussioner över internet. Där de som inte har erfarenhet, talar för andra. Det kan verka stötande, att man väljer att prata om det som en nyhet när det egentligen är psykiatri.
Osäkerheten har ingenting med könsdysfori att göra. Ingen vill "VARA" trans, och går igenom alla dessa motstånd i livet "bara för att" man är osäker.

Är man trans så födda man sån och man vet detta om sig själv och kommer därför att försöka leva som sitt biologiska kön i så många år för att försöka förneka sina känslor och vara så normal det går. Men det går inte hur länge som helst, det kommer tillbaka förr eller senare och först då är man lycklig när man fått erkänna sig själv.

Denna tråd om Hbtq och autism. Jag menar... Man kan Att vara den man är, och det kommer sträva en åt en riktning, sedan får man lära sig mer om sig själv på vägen. Som ung är man förvirrad, men jag har svårt att tro att en tonåring väljer att ta den "svåra" kampen om transsexualisnäm och korrigeras, för den är tillräckligt svår för en vuxen att bära. Känslor som finns inuti en är inte osäkerhet, det är genuina känslor. Sedan kommer livet i vägen för en och man orkar inte bära sig själv. Därför ångrar många sig att dom KOM UT, för stunden.
Dom som sedan råkar vara osäkra och förvirrade över sin sexualitet och identitet är helt normalt.


Men en transsexuell själ är genuin, ingen har väl någonsin mått dåligt över att får leva som den man är?
Det ger en otrolig självförtroende. Och styrka att orka leva genom livet.

Och dessa utredningar pågår under minst 2 år.
Varav väntetider innan utredning är på ca 6-8 månader.
Finns så många steg man tar och går igenom under utredning att den som viker sig den viker sig ganska fort.

AndroFM skrev:Mycket text

"..försöka leva som sitt biologiska kön i så många år för att försöka förneka sina känslor och vara så normal det går."

Låt säga att man är kille, född med snopp. Hur "känner" man sig som en kvinna? Vad är känslorna? Det finns ju ingen känsla som säger "kvinna" direkt.

Själv är jag man. Mina känslor säger inte att jag är kille. Jag känner mig lite dominant kanske. Jag är intresserad av att träna kanske etc etc..

Låt säga att jag känner mig svag. "Känner" jag mig som en kvinna nu? För att någon tycker om kvinnliga aktiviteter, känner man sig som en kvinna då? Varför då?

Det jag försöker säga är att feministerna har lite rätt när det gäller att det är en social konstruktion, fast varför då se sig som ett annat kön? Varför inte bara vara sig själv?

Det finns "furries" som vill jätte gärna vara djur. Personligen ser jag inte varför, men tycker dom ska vara det dom vill. Samma sak med transmänniskor. Jag ser det på samma nivå. Att vilja vara något man inte är. Vissa vill vara fåglar och kunna flyga.

Det jag vill säga är att det kanske inte har med autism att göra i sig. Autismen gör så att man är annorlunda. Denna annorlunda-het kan urarta sig hur som helst.

Liksom det är inte bara inom autismen det finns högre andel transpersoner. Inom andra mental ohälsa grupper också.

Låter det jag skriver fel? Nu har inte jag dom känslorna ni har.

Jag har mina egna emotionella drag, men jag skapar inte någon livs filosofi av det, eller gör drastiska drag, även fast man kan det i stunden.

AndroFM skrev:Finns så många steg man tar och går igenom under utredning att den som viker sig den viker sig ganska fort.

Finns dom som har galna idéer resten av livet. Vissa vill vara rasister resten av livet. Vissa vill vara negativa resten av livet. Vissa vill hata folk resten av livet etc etc

Att en person med en mental funktionshinder säger sig vara något, betyder inte att det är det bästa för dom.


Jag argumenterar inte ens emot transpersoner. Undrar bara om tänkandet hos transpersonerna. Personligen har jag ingen titel på vad jag är. Som kön är jag kille, fast det är inget jag tänker på. Hos dessa så kanske dom tänker för mycket på kön? Dom tror att det är något väldigt viktigt, medans det inte är det?

Känns som jag skrev rätt mycket nu lol

Du var ju intresserad av själva ämnet, inte att vara ett nät troll va?
Då. Gör ditt, börja läs på kunskapsgrund, inte ur skvallerblaskor.

Autism har lika mycket påhitt och stigma över sig , och även det sitter rätt så nära so könsidentitet då det är förutbestämt. Könsidentitet är ett helt spektrum precis som autism, och livet i sig. Vi har många karaktärsdrsg, personligheter, och allt det sitter i huvudet. Donerar du organ och det sista som finns kvar är ditä. Identitet. Inte att du tränar, men din identitet.
Nu tycker jag att jag överger denna tråden, jag har sagt mitt.

Mitt Råd till Dig och dom som hakar upp sig på saker som är negativa är att just skaffa sig kunskap främst, och att fokusera mer på sig själv och hur man kan må bra.ä så slipper man fokusera på något som bara tar uppeä ens egna tid .

Självacceptans
Självrespekt
Självförtroende och tillit. Skapa en god cirkel inte hets mot det okända.
Det okända är livets vackra pussel.

Tack hej!

Trefjorton skrev:

AndroFM skrev:Mycket text

"..försöka leva som sitt biologiska kön i så många år för att försöka förneka sina känslor och vara så normal det går."

Låt säga att man är kille, född med snopp. Hur "känner" man sig som en kvinna? Vad är känslorna? Det finns ju ingen känsla som säger "kvinna" direkt.

Själv är jag man. Mina känslor säger inte att jag är kille. Jag känner mig lite dominant kanske. Jag är intresserad av att träna kanske etc etc..

Låt säga att jag känner mig svag. "Känner" jag mig som en kvinna nu? För att någon tycker om kvinnliga aktiviteter, känner man sig som en kvinna då? Varför då?

Det jag försöker säga är att feministerna har lite rätt när det gäller att det är en social konstruktion, fast varför då se sig som ett annat kön? Varför inte bara vara sig själv?

Det finns "furries" som vill jätte gärna vara djur. Personligen ser jag inte varför, men tycker dom ska vara det dom vill. Samma sak med transmänniskor. Jag ser det på samma nivå. Att vilja vara något man inte är. Vissa vill vara fåglar och kunna flyga.

Det jag vill säga är att det kanske inte har med autism att göra i sig. Autismen gör så att man är annorlunda. Denna annorlunda-het kan urarta sig hur som helst.

Liksom det är inte bara inom autismen det finns högre andel transpersoner. Inom andra mental ohälsa grupper också.

Låter det jag skriver fel? Nu har inte jag dom känslorna ni har.

Jag har mina egna emotionella drag, men jag skapar inte någon livs filosofi av det, eller gör drastiska drag, även fast man kan det i stunden.

AndroFM skrev:Finns så många steg man tar och går igenom under utredning att den som viker sig den viker sig ganska fort.

Finns dom som har galna idéer resten av livet. Vissa vill vara rasister resten av livet. Vissa vill vara negativa resten av livet. Vissa vill hata folk resten av livet etc etc

Att en person med en mental funktionshinder säger sig vara något, betyder inte att det är det bästa för dom.


Jag argumenterar inte ens emot transpersoner. Undrar bara om tänkandet hos transpersonerna. Personligen har jag ingen titel på vad jag är. Som kön är jag kille, fast det är inget jag tänker på. Hos dessa så kanske dom tänker för mycket på kön? Dom tror att det är något väldigt viktigt, medans det inte är det?

Känns som jag skrev rätt mycket nu lol

Trefjorton skrev:Själv är jag man. Mina känslor säger inte att jag är kille.

Du kan inte tro att alla upplever samma som du. Om du inte har någon könsidentitet så är det din egen grej. Du får helt enkelt tro på att andra har könsidentitet. Men att det inte är något du kommer att förstå fullt ut. Men du måste ändå acceptera det.

kiddie skrev:

Trefjorton skrev:Själv är jag man. Mina känslor säger inte att jag är kille.

Du kan inte tro att alla upplever samma som du. Om du inte har någon könsidentitet så är det din egen grej. Du får helt enkelt tro på att andra har könsidentitet. Men att det inte är något du kommer att förstå fullt ut. Men du måste ändå acceptera det.

Jag accepterar att folk får känna och tycka vad dom vill.

Det jag menar är att dom kanske lägger för mycket fokus på kön än vad som behövs. Jag har OCD, och sånt som jag inte kan påverka, men jag lägger inget identitet på det. Jag säger inte att jag är en OCD-människa, och sedan bör skapa ett nytt liv baserad på det.

Om just tanken av könsidentitet skadar dig. Varför tänka på det? Är det inte då ett slags OCD?

En annan sak som jag undrade var: Hur känner dom? Vad är det för känslor?
Det är många faktorer som gör den vi är. Jag tror inte att den som jag är rätt. Men att förstå faktorerna, kan hjälpa en att leva bättre.

Jag känner med ångest. Depression. Att jag inte tillhör etc etc.

Trefjorton skrev:Om just tanken av könsidentitet skadar dig. Varför tänka på det? Är det inte då ett slags OCD?

Absolut inte.

Tror inte det går att prata om detta här med folk som faktiskt inte förstår.

Lika frustrerande som att prata med "mammor" som vill skölja ur autismen ur sina barn med diverse kemikalier.

Jag lägger ner.

20%? Kan inte en bidragande orsak vara dålig terapi? "Trist att du inte har en plats här i samhället. Men du kanske har könsdysfori?"

Det finns folk som tror att dom är Jesus också, men dom får inte hjälp med någon korrigering

Huggorm skrev:Det finns folk som tror att dom är Jesus också, men dom får inte hjälp med någon korrigering

Så finns det folk som inte "tror" på vetenskap, för "de vet bäst". Vetenskapen säger att vara trans är ett specifikt tillstånd, inte en psykos.

Däremot de som förnekar vetenskap kan ju ha både tankestörningar eller ett gravt NT-syndrom... där de tycker och tänker lite vad som helst som de egentligen inte har en susning om. "Men jag får faktiskt TYCKA...!" Tycka gör man om smaksaker, inte om vetenskap. En sak NT-människan inte fattat.

Läste jag in för mycket där??? Näe, jag bara tycker lite. Det får man göra.

kiddie skrev:

Huggorm skrev:Det finns folk som tror att dom är Jesus också, men dom får inte hjälp med någon korrigering

Så finns det folk som inte "tror" på vetenskap, för "de vet bäst". Vetenskapen säger att vara trans är ett specifikt tillstånd, inte en psykos.

Däremot de som förnekar vetenskap kan ju ha både tankestörningar eller ett gravt NT-syndrom... där de tycker och tänker lite vad som helst som de egentligen inte har en susning om. "Men jag får faktiskt TYCKA...!" Tycka gör man om smaksaker, inte om vetenskap. En sak NT-människan inte fattat.

Läste jag in för mycket där??? Näe, jag bara tycker lite. Det får man göra.

Fast i dom här fallen verkar det inte finnas mycket forskning om så lite svårt att tala om "vetenskap" då.

Fast det är ju bra att det alternativet finns för vuxna människor som har tänkt och funderat länge och om det visade sig vara fel beslut för dom att dom kan rätta till det igen.

Den här gruppen unga som började komma 2013 och framåt finns ju inte mycket forskning på och framför allt inte hur man kommer att må på längre sikt. Många av dem har bara varit i behandling ett fåtal år och det finns ingen som kan säga något om det nu, säger Lennart Fällberg.

https://www.svt.se/nyheter/granskning/u ... o-personer

Inget inom psykiatrin är vetenskap. Det kommer psykologer själva säga. Det är personer som bedömer ditt tillstånd med hjälp av en bok, och sedan sätter dom en diagnos på dig.

Diagnoser är mer ett samlingsbegrepp på dina symptom.

Om du säger till en psykolog att du har ångest, så har du ångest.

Om du säger att du är trans, så är du trans. Det är inte mycket vetenskapligt.

OK, ska ge mig in i detta snåriga en gång till. Ja, det verkar stämma att aspergare oftare än helt normala inte är CIS. Dock är de flesta med aspergers ändå CIS. Jag tycker det sambandet är lika intressant som aspergarens ökade risk för problem i immunsystemet. Så nörden med astmahjälpmedel kanske inte är en total myt.

Jag vill väldigt gärna veta varför det blir så här. Jag är glad att folk forskar på det, både på lägre och högre nivå.

När de som var trans började göra lite väsen av sig och medicinska och psykologiska enheter reagerade, var vi fortfarande i ett samhälle som inte förstod. De saker de inte förstod allra först var att transmänniskor inte vill se ut och föra sig som könet de föddes med, och att de bara ville ha något annat mellan benen.

Det var det första missen. Man förutsatte att snopp/snippa är det allra viktigaste att ändra på för att byta kön. Allt annat kom i bakgrunden.

Detta ledde till att det gick decennier innan man faktiskt kom att införa i terapin, maskuliniserande eller feminiserande faktorer som inte hade med grenen att göra. Nuförtiden har man t o m fattat att man ska göra dessa faktorer INNAN man opererar. Det är BRA. Men det gick väldigt länge innan man förstod att vissa ville ha maskuliniserande och feminiserande terapi, utan operation. Det varierar nämligen. Och det har man kommit på typ... nu.

En anledning kan ju vara att man definierade kön fel från början, med en kroppsdel. Sedan samhällets krav att du kan faktiskt inte vara kvinna utan snippa. Eller man utan snopp. De som var trans fick nu ett helt paket. Det var att ta emot det eller fortsätta leva i en lögn.

Det passade vissa. För andra passade det inte. Det var fel nummer två samhället gjorde, att totalförneka ett könsspektrum. Man skulle vara 100 % enligt samhället, annars fick det vara. Man hade denna syn även på bebisar som hade genitalia som var mittemellan. Man bestämde vilken sort de skulle bli som om det egentligen inte spelade roll, sedan karvade de loss. För vi godtog inte några gråzoner.

Nu har man ändrat bebisar som föds så. Man har börjat rekommendera att så länge saker funkar, att inte sätta kniven i den lilla bebin, utan avvakta.

På samma sätt finns det ett litet gryn av hopp att transmänniskor inte bara ska ges ett paket. Man måste våga göra skillnad på de som vill ha operation och de som inte vill. Kollade på en förfärlig dokumentär om en lite blyg transman, som de slutligen skulle ge en pung. Detta var iofs inte i Sverige. Men hon som skulle operera, tog fram de största implantaten, och lixom Höhöhö nu kommer du impa på tjejer! Transmannen försökte få något mindre men förlöjligades. På den spensliga kroppen sattes två enorma testikelimplantat som var så fel så att de t o m tyngde sönder stygnen och trillade ut. Då sa killen till att han ville inte ha testikelimplantat och förlöjligades ytterligare.

De som ångrar sig kan mycket väl blivit drivna till detta av sin psykolog som kört med en allt- eller ingetattityd. Det har inte ens funnits i läkares och psykologers huvuden att för vissa var det viktigaste att leva sitt vardagsliv och ses på som de kön de kände sig som. En del har även inte funkat sexuellt efter operationen, och saknat det.

Så, istället för att bara kasta ut hela transbegreppet så gör man nu helt rätt, man kartlägger VARFÖR vissa ångrar sig.

Det som är rätt för en transperson behöver inte vara rätt för alla.

slackern skrev:Fast i dom här fallen verkar det inte finnas mycket forskning om så lite svårt att tala om "vetenskap" då.

Finns rätt mycket neurologisk forskning på detta. Framförallt på MtF. Åt andra hållet verkar det lite dött.

Trefjorton skrev:Inget inom psykiatrin är vetenskap. Det kommer psykologer själva säga. Det är personer som bedömer ditt tillstånd med hjälp av en bok, och sedan sätter dom en diagnos på dig.

Diagnoser är mer ett samlingsbegrepp på dina symptom.

Om du säger till en psykolog att du har ångest, så har du ångest.

Om du säger att du är trans, så är du trans. Det är inte mycket vetenskapligt.

Så du menar att forskningsstudien jag är med på om ADHD bara är hokuspokus och inget seriöst? Så när dom har tagit bilder på min hjärna med hjälp utav en magnetkamera var meningslösa?

https://www.1177.se/behandling--hjalpme ... ersokning/

Bara för att man inte har kunskap betyder det inte att den inte finns.

"Aspergers är bara en diagnos." "Det finns ju ingen forskning om aspergers!" "Det är så hippt med aspergers, måste vara TV och sociala mediers fel att folk vill ha aspergers."

kiddie skrev:

slackern skrev:Fast i dom här fallen verkar det inte finnas mycket forskning om så lite svårt att tala om "vetenskap" då.

Finns rätt mycket neurologisk forskning på detta. Framförallt på MtF. Åt andra hållet verkar det lite dött.

Jag är inte så insatt i ämnet, men på något sätt tror jag inte att Uppdrag granskning ljuger ihop något.

Men det är ju bra att folk som behöver en könskorrigering för att känna sig hemma i sin gen kropp är bra inget ont i det.

Hur förklarar ni detta.

Basic science. Nu borde detta får tyst på er trollhuvud
1. vetenskap och fakta

Och människor är vackra. Individer. Hjärnan är. M ä k. T i. G . Underskatta aldrig hjärnan!

Kolla videon om ni kan engelska.

https://youtu.be/z1Kdoja3hlk

Puss på er och min uppmärksamhet till er är nu avslutad.

Wow. Vilket upplägg, vilken stenkoll du har.
Fan så smart! Smartaste i år!

Du fick med.precis allt
Men vem lyssnar? Gossarna(gubbarna) som klagar är väl bara ute efter att bråka och försöka ser ned på andra för de är så fel ute i livet.

kiddie skrev:OK, ska ge mig in i detta snåriga en gång till. Ja, det verkar stämma att aspergare oftare än helt normala inte är CIS. Dock är de flesta med aspergers ändå CIS. Jag tycker det sambandet är lika intressant som aspergarens ökade risk för problem i immunsystemet. Så nörden med astmahjälpmedel kanske inte är en total myt.

Jag vill väldigt gärna veta varför det blir så här. Jag är glad att folk forskar på det, både på lägre och högre nivå.

När de som var trans började göra lite väsen av sig och medicinska och psykologiska enheter reagerade, var vi fortfarande i ett samhälle som inte förstod. De saker de inte förstod allra först var att transmänniskor inte vill se ut och föra sig som könet de föddes med, och att de bara ville ha något annat mellan benen.

Det var det första missen. Man förutsatte att snopp/snippa är det allra viktigaste att ändra på för att byta kön. Allt annat kom i bakgrunden.

Detta ledde till att det gick decennier innan man faktiskt kom att införa i terapin, maskuliniserande eller feminiserande faktorer som inte hade med grenen att göra. Nuförtiden har man t o m fattat att man ska göra dessa faktorer INNAN man opererar. Det är BRA. Men det gick väldigt länge innan man förstod att vissa ville ha maskuliniserande och feminiserande terapi, utan operation. Det varierar nämligen. Och det har man kommit på typ... nu.

En anledning kan ju vara att man definierade kön fel från början, med en kroppsdel. Sedan samhällets krav att du kan faktiskt inte vara kvinna utan snippa. Eller man utan snopp. De som var trans fick nu ett helt paket. Det var att ta emot det eller fortsätta leva i en lögn.

Det passade vissa. För andra passade det inte. Det var fel nummer två samhället gjorde, att totalförneka ett könsspektrum. Man skulle vara 100 % enligt samhället, annars fick det vara. Man hade denna syn även på bebisar som hade genitalia som var mittemellan. Man bestämde vilken sort de skulle bli som om det egentligen inte spelade roll, sedan karvade de loss. För vi godtog inte några gråzoner.

Nu har man ändrat bebisar som föds så. Man har börjat rekommendera att så länge saker funkar, att inte sätta kniven i den lilla bebin, utan avvakta.

På samma sätt finns det ett litet gryn av hopp att transmänniskor inte bara ska ges ett paket. Man måste våga göra skillnad på de som vill ha operation och de som inte vill. Kollade på en förfärlig dokumentär om en lite blyg transman, som de slutligen skulle ge en pung. Detta var iofs inte i Sverige. Men hon som skulle operera, tog fram de största implantaten, och lixom Höhöhö nu kommer du impa på tjejer! Transmannen försökte få något mindre men förlöjligades. På den spensliga kroppen sattes två enorma testikelimplantat som var så fel så att de t o m tyngde sönder stygnen och trillade ut. Då sa killen till att han ville inte ha testikelimplantat och förlöjligades ytterligare.

De som ångrar sig kan mycket väl blivit drivna till detta av sin psykolog som kört med en allt- eller ingetattityd. Det har inte ens funnits i läkares och psykologers huvuden att för vissa var det viktigaste att leva sitt vardagsliv och ses på som de kön de kände sig som. En del har även inte funkat sexuellt efter operationen, och saknat det.

Så, istället för att bara kasta ut hela transbegreppet så gör man nu helt rätt, man kartlägger VARFÖR vissa ångrar sig.

Det som är rätt för en transperson behöver inte vara rätt för alla.

kiddie skrev:OK, ska ge mig in i detta snåriga en gång till. Ja, det verkar stämma att aspergare oftare än helt normala inte är CIS. Dock är de flesta med aspergers ändå CIS. Jag tycker det sambandet är lika intressant som aspergarens ökade risk för problem i immunsystemet. Så nörden med astmahjälpmedel kanske inte är en total myt.

Jag vill väldigt gärna veta varför det blir så här. Jag är glad att folk forskar på det, både på lägre och högre nivå.

Tja, något har uppenbarligen gått fel någonstans, och gjort att personen fötts med AS. Var det blivit fel har jag ingen aning om men uppenbarligen är det åtminstone delvis ärftligt. Men samma fel, ärftligt eller ej, kanske även påverkar immunsystemet och ger ökad risk för astma, och könshormonerna och ger alla dessa problem som tråden handlar om. Sedan kan man diskutera om AS är ett "fel" eller bara en egenskap, och det samma gäller de båda andra grejerna.

nallen skrev:Som vanligt. Har man tid och energi över till att grubbla över sin "könsidentitet" så borde man bara vara djävligt tacksam att man inte har några verkliga bekymmer.

Och detta kommer från mannen som sagt att han skulle ta livet av sig om det uppdagades att han hade ett mycket ovanligt intersextillstånd, att se ut som man men ha kvinnliga könskromosomer.

Du som har haft tur och få kropp och identitet som stämmer överens, behöver ju inte tänka på saken! Men det var ju faktiskt inget du åstadkom själv, du råkade bara födas så.

Det finns så himla mycket som man inte behöver grubbla på, men gör det ändå. Enda man behöver är väl mat, vatten, kläder och ett hem. Eller?

Huggorm skrev:Sedan kan man diskutera om AS är ett "fel" eller bara en egenskap, och det samma gäller de båda andra grejerna.

Precis. Det är rätt eller fel beroende på sin omgivning. Människor med ett uppskruvat immunförsvar överlever bra mycket lättare i en miljö där det finns mycket bakterier, virus och parasiter.

Ju mer forskningen går framåt, ju mer intressant blir det.