Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
35 inlägg
• Sida 2 av 2 • 1, 2
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
I Japan blir man i princip anställd livet ut, man blir en del av företaget och folk är extremt trogna sin arbetsgivare. Folk lever och dör för sina jobb, jobbet är en del av deras identitet.nomemorytoday skrev:Huggorm skrev:... männen allt mera överflödiga
Rent krast, eller biologiskt menar jag, behövs vi inte i så stor utsträckning.Alien skrev:Om det nu är män som arbetat så gäller det inte unga killar som är rädda för vuxenlivet. Snarare män som provat på vuxenlivet och känner att de inte klarar av det.
Har Japan samma "jobbhets" som i Kina? Förmodligen stor del skrönor, men fall man tar semester mer än tre dagar är det inte säkert man har jobbet kvar, typ?
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
Huggorm skrev:Hikikomoro verkar vara japanernas reaktion på den utveckling som vi ser över större delen av den utvecklade världen. I takt med kvinnornas frigörelse och kärnfamiljernas upplösning blir männen allt mera överflödiga.
Bra skrivet, i synnerhet det om kvinnans frigörelse och kärnfamiljens upplösning.
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
En på många sätt tragisk utveckling, anser jag. Tragisk för enskilda människor, för familjer, för samhället, för arbetsmarknaden...
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
Huggorm skrev:Hikikomoro verkar vara japanernas reaktion på den utveckling som vi ser över större delen av den utvecklade världen. I takt med kvinnornas frigörelse och kärnfamiljernas upplösning blir männen allt mera överflödiga.
Engelska Wikipedia nämner kriteriet på hikikomori att man ska ha isolerat sig i mer än 6 månader. Andra har definitionen ett år.
Då är man verkligen inte socialt välfungerande.
Jag tror knappast att den typen av personer hade klarat sig bra i ett förindustriellt samhälle heller.
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
En rejäl depression kan få en fungerande människa att isolera sig, kanske speciellt i ett samhällsklimat som det japanska.Vildsvin skrev:Huggorm skrev:Hikikomoro verkar vara japanernas reaktion på den utveckling som vi ser över större delen av den utvecklade världen. I takt med kvinnornas frigörelse och kärnfamiljernas upplösning blir männen allt mera överflödiga.
Engelska Wikipedia nämner kriteriet på hikikomori att man ska ha isolerat sig i mer än 6 månader. Andra har definitionen ett år.
Då är man verkligen inte socialt välfungerande.
Jag tror knappast att den typen av personer hade klarat sig bra i ett förindustriellt samhälle heller.
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
Men allvarligt, hur tänker ni att detta skulle vara en reaktion på kvinnors frigörelse? Eller, åt andra hållet: vore det bättre för samhället om kvinnor åter fick sina mänskliga rättigheter beskurna, återgick till att vara något slags andraklassmedborgare?
Och vilka utgör i så fall "samhället"?
---
Jag vet inte tillräckligt om japanska samhället för att uttala mig. Men här i Sverige/västvärlden har ju nyliberalismen gått så långt att allting är ekonomiserat och "individualiserat" (dvs. i egoistisk riktning). Ytan och "budskapet" är viktigare än innehållet (i människor, företag och myndigheter), det är för många väldigt viktigt att framstå som framgångsrika. Den där individualiseringen, den handlar inte om individens möjlighet att göra det bästa av och för sig själv. Man ska marknadsföra sig och odla nätverk, inte faktiskt kunna någonting och ha vänner. Och, det mer eller mindre uttalade kravet på likriktning är enormt mycket större jämfört med början/mitten av 1980-talet.
Så jag tycker inte att det är märkligt att människor känner sig misslyckade, otillräckliga, kanske rentav överflödiga. Men jag får det inte att hänga ihop med kvinnors frigörelse, om det som sagt inte skulle vara så att kvinnor ska offras för att män ska må lite bättre?
Och vilka utgör i så fall "samhället"?
---
Jag vet inte tillräckligt om japanska samhället för att uttala mig. Men här i Sverige/västvärlden har ju nyliberalismen gått så långt att allting är ekonomiserat och "individualiserat" (dvs. i egoistisk riktning). Ytan och "budskapet" är viktigare än innehållet (i människor, företag och myndigheter), det är för många väldigt viktigt att framstå som framgångsrika. Den där individualiseringen, den handlar inte om individens möjlighet att göra det bästa av och för sig själv. Man ska marknadsföra sig och odla nätverk, inte faktiskt kunna någonting och ha vänner. Och, det mer eller mindre uttalade kravet på likriktning är enormt mycket större jämfört med början/mitten av 1980-talet.
Så jag tycker inte att det är märkligt att människor känner sig misslyckade, otillräckliga, kanske rentav överflödiga. Men jag får det inte att hänga ihop med kvinnors frigörelse, om det som sagt inte skulle vara så att kvinnor ska offras för att män ska må lite bättre?
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
Många av dessa män känner sig överflödiga och klarar inte att anpassa sig till det nya samhället vi har idag, helt enkelt. Jag tycker inte att kvinnornas frigörelse skall tas tillbaka, kanske är männens tillbakagång i samhället ett rimligt pris. Man måste bara vara medveten om att stora samhällsförändringar också kommer ha en del negativa konsekvenser. Vissa tjänar, andra förlorar.ankhh skrev:Men allvarligt, hur tänker ni att detta skulle vara en reaktion på kvinnors frigörelse? Eller, åt andra hållet: vore det bättre för samhället om kvinnor åter fick sina mänskliga rättigheter beskurna, återgick till att vara något slags andraklassmedborgare?
Och vilka utgör i så fall "samhället"?
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
ankhh skrev:Men allvarligt, hur tänker ni att detta skulle vara en reaktion på kvinnors frigörelse? Eller, åt andra hållet: vore det bättre för samhället om kvinnor åter fick sina mänskliga rättigheter beskurna, återgick till att vara något slags andraklassmedborgare?
Man får också tänka på att gamla tiders hemmafruar ofta levde sitt liv genom sönerna. Dvs pressen på sönerna att lyckas var ännu hårdare då.
ankhh skrev:Men här i Sverige/västvärlden har ju nyliberalismen gått så långt att allting är ekonomiserat och "individualiserat" (dvs. i egoistisk riktning). Ytan och "budskapet" är viktigare än innehållet (i människor, företag och myndigheter), det är för många väldigt viktigt att framstå som framgångsrika. Den där individualiseringen, den handlar inte om individens möjlighet att göra det bästa av och för sig själv. Man ska marknadsföra sig och odla nätverk, inte faktiskt kunna någonting och ha vänner. Och, det mer eller mindre uttalade kravet på likriktning är enormt mycket större jämfört med början/mitten av 1980-talet.
Medelklassen, alltså folk som har en respektabel position i samhället men som inte är så rika att de kan göra vad de vill, har alltid varit ytliga och oroat sig för vad omgivningen ska tänka.
Huggorm skrev:Många av dessa män känner sig överflödiga och klarar inte att anpassa sig till det nya samhället vi har idag, helt enkelt. Jag tycker inte att kvinnornas frigörelse skall tas tillbaka, kanske är männens tillbakagång i samhället ett rimligt pris. Man måste bara vara medveten om att stora samhällsförändringar också kommer ha en del negativa konsekvenser. Vissa tjänar, andra förlorar.ankhh skrev:Men allvarligt, hur tänker ni att detta skulle vara en reaktion på kvinnors frigörelse? Eller, åt andra hållet: vore det bättre för samhället om kvinnor åter fick sina mänskliga rättigheter beskurna, återgick till att vara något slags andraklassmedborgare?
Och vilka utgör i så fall "samhället"?
Som sagt är hikikomoris isolering något extremt. Min gissning är att dessa personer i ett bondesamhälle hade varit ortens byfåne. I ett ännu primitivare samhälle med hög barnadödlighet hade få nått vuxen ålder.
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
Vildsvin skrev:Man får också tänka på att gamla tiders hemmafruar ofta levde sitt liv genom sönerna. Dvs pressen på sönerna att lyckas var ännu hårdare då.
Det här en OT sidonot, men idag är jag på det humöret att jag inte kan låta bli.
Kvinnor har, liksom män, i stort sett alltid arbetat, inom det egna jordbruket, som pigor och tjänstehjon av olika slag, som tvätterskor; de har drivit egna företag, jobbat i barer, dragit vagnar i gruvor, burit murbruk och stenar på byggen... "Gamla tiders hemmafruar" var allmänt förekommande endast under c:a 30 år.
Jag tycker att det är fascinerande att de flesta känner till att kvinnor har arbetat som jag ger exempel på ovan, men samtidigt tror att hemmafrun är det historiskt (och kanske "naturligt" normala. Här är en bra länk där hemmafruarnas tillkomst och avskaffande sätts i ett samhälleligt sammanhang: https://www.svensktidskrift.se/nya-jobb ... s-uppgift/
Riktigt. Men jag vill ändå påstå att ytligheten har brett ut sig på ett helt annat sätt nu. Ingenting jag har utforskat, dock, utan min uppfattning om min omgivning.Vildsvin skrev:Medelklassen, alltså folk som har en respektabel position i samhället men som inte är så rika att de kan göra vad de vill, har alltid varit ytliga och oroat sig för vad omgivningen ska tänka.
Huggorm skrev:Man måste bara vara medveten om att stora samhällsförändringar också kommer ha en del negativa konsekvenser. Vissa tjänar, andra förlorar.
Där har du en poäng. Fast jag är fortfarande inte övertygad om att det är förklaringen till fenomenet. 25% av hemmasittarna är ju f.ö. flickor/kvinnor...
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
Huggorm skrev:Hikikomoro verkar vara japanernas reaktion på den utveckling som vi ser över större delen av den utvecklade världen. I takt med kvinnornas frigörelse och kärnfamiljernas upplösning blir männen allt mera överflödiga.
Det kan vara en förklaring till att inte gifta sig och skaffa barn. Men att sitta hemma betyder också att avstå från arbete, kollegor och vänner.
De sitter hemma helt isolerade. De blir försörjda av sina fäder och servade av sina mödrar. Vad är det för ett liv?
Än värre blir det när föräldrarna är döda, då blir de ju totalt isolerade. De kan ligga länge döda i lägenheten innan det upptäcks...
Hemmasittarna ("hikikomori") - artikelserie
ankhh skrev:Vildsvin skrev:Man får också tänka på att gamla tiders hemmafruar ofta levde sitt liv genom sönerna. Dvs pressen på sönerna att lyckas var ännu hårdare då.
Det här en OT sidonot, men idag är jag på det humöret att jag inte kan låta bli.
Kvinnor har, liksom män, i stort sett alltid arbetat, inom det egna jordbruket, som pigor och tjänstehjon av olika slag, som tvätterskor; de har drivit egna företag, jobbat i barer, dragit vagnar i gruvor, burit murbruk och stenar på byggen... "Gamla tiders hemmafruar" var allmänt förekommande endast under c:a 30 år.
Ja, förutom under rekordåren när den svenske arbetarmannen tjänade bra på att tillverka varor till det sönderbombade Europa så var det bara de rikaste männen som hade råd med hemmafruar.
Många historiska företeelser som begränsat kvinnors liv, allt från snörliv till fotbindning, handlar om att visa upp för omgivningen att “pappa betalar” så döttrarna inte behöver arbeta.
I sådana här miljöer ska sönerna upprätthålla familjens heder genom att vara framgångsrik. Äldste sonen ska driva arvegodset eller släktföretaget vidare. Misslyckas han säger överklasskvinnorna att han är oattraktiv.
Men en hel del har nog en hemlig fantasi om ett annat liv, annars hade Selmas favoritfilm inte varit så populär: post1543955.html?#p1543955
ankhh skrev:Jag tycker att det är fascinerande att de flesta känner till att kvinnor har arbetat som jag ger exempel på ovan, men samtidigt tror att hemmafrun är det historiskt (och kanske "naturligt" normala. Här är en bra länk där hemmafruarnas tillkomst och avskaffande sätts i ett samhälleligt sammanhang: https://www.svensktidskrift.se/nya-jobb ... s-uppgift/
Många 40-talister som växt upp med en mamma som hemmafru, även lärare jag haft på samhällskunskapen trodde att det de växt upp med var det normala. Lärde mig långt senare att det inte riktigt var så som skolan påstod.
ankhh skrev:Riktigt. Men jag vill ändå påstå att ytligheten har brett ut sig på ett helt annat sätt nu. Ingenting jag har utforskat, dock, utan min uppfattning om min omgivning.Vildsvin skrev:Medelklassen, alltså folk som har en respektabel position i samhället men som inte är så rika att de kan göra vad de vill, har alltid varit ytliga och oroat sig för vad omgivningen ska tänka.
Skillnaden idag är väl att Internet avslöjar medelklassens ytlighet. Förr behövde folk som vände kappan efter vinden för att göra karriär inte konfronteras med vad de tidigare sagt. Det har också blivit lättare att göra en klassresa. Men om någon gör en klassresa uppåt leder det ofta till att någon annan gör en klassresa nedåt. Medelklassen blir räddare att de eller deras barn inte håller måttet.