Hej

Jag är ny här och tänkte be om lite råd/förslag. Eftersom jag är ny här tänkte jag skriva en liten snabb introduktion om mig. Läs efter TLDR; annars längre ner för min fråga.

Jag blev diagnostiserad med Aspergers syndrom när jag var runt 13 år gammal. Det började i skolan när jag utvecklade en hemsk social fobi vilket gjorde att jag inte kunde gå i skolan då jag fick så mycket ångest. Jag blev hemundervisad i delperioder samt fick mycket terapi samt medicinering av BUP. Jag blev succesivt bättre och lyckades läsa mig igenom gymnasiet med bra betyg. Gymnasieutbildningen var IT-inriktad med mycket programmering samt 3D-animering vilket jag tyckte om, och då hade stort intresse för.

Jag är i dagsläget 28 år, arbetar som lastbilschaufför/delägare i ett åkeriföretag. Företaget är min fars i från början som jag och min storebror har vidareutvecklat medans han gick i pension. I nästan 10 år så har jag arbetat som lastbilschaufför, vilket faktiskt har fungerat hyfsat bra med tankte på dom underliggande problem som jag har. Jag har alltid haft social fobi till viss mån, samt rädsla/oro att besöka nya plater och personer.
Då detta är mycket vanligt förekommande i mitt yrkesutförande så tänker jag tillbaka att detta kanske inte är ett passande yrke för mig. I övrigt så måste jag säga att jag trivs med yrket, då jag ofta får arbeta självständigt.

Tyvärr så har jag dom senaste 4 åren mått allt sämre vilket slutade i att jag runt nyår i år mer eller mindre kollapsade och blev inlagd på psykakuten. Jag har varit och fortfarande är sjukskriven 50% och får hjälp av öppenvårdspsykatrien med medicinering. Jobbet var nog den enskilt största orsaken för min kollaps; Jag är konstant rädd, orolig och har mycket ångest, speciellt när jag väl kör lastbil. Konstigt nog mycket mer nu än när jag började att arbeta som lastbilschaufför.

TLDR;

Nu till min fråga: Jag funderar att sadla om till något annat yrke. I mitt nuvarande yrke som lastbilschaufför upplever jag mycket psykiska utmaningar som ni kan tänka er, men är inte direkt intellektuellt stimulerande. Jag funderar att utbilda mig till högskoleingenjör inom maskinteknik då jag har erfarenhet via arbetet av svetsning, svarvning etc samt tycker om att lösa problem. Finns det någon annan här som är utbildad ingenjör som tror att det skulle passa mig?

Jag vill gärna ha ett arbete där jag åker till samma plats varje dag och gärna träffar så lite nya personer som möjligt. Jag har inget emot att arbeta i ett lag eller liknande, så länge jag får arbeta på min "del" själv så att säga.

Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag.

Tycker absolut att du ska ta chansen. Om det fungerar eller inte vet du inte förrän du provat.

Vildsvin skrev:Tycker absolut att du ska ta chansen. Om det fungerar eller inte vet du inte förrän du provat.

Hur många år är det på KTH för att utbilda sig till ingenjör? Hur som helst blir det flera hundra tusen i studieskulder säkert, så ska man satsa på det borde man vara över 100% säker på att det är rätt. Det är liksom inte som att är ett jobb på KFC rätt jobb för mig eller inte?

Kanske kan ge ngt att ta kontakt med aspergare som går eller gått på KTH? Den skolan är känd för att ta väl hand om sina studenter med AS. Kanske kan du ta kontakt med deras studentstöd redan nu för att höra om de har ngt råd till dig just nu?

Tallen91 skrev:Jag är tacksam för alla synpunkter och förslag.

Do it!

slackern skrev:Hur många år är det på KTH för att utbilda sig till ingenjör?

Högskoleingenjör 3 år. Det finns tvååriga program inom byggproduktion/konstruktion, men då måste du ändå läsa upp viss matte för att kunna bli kallad ingenjör.

Civilingenjör 4.5 år.

Flinta skrev:Kanske kan ge ngt att ta kontakt med aspergare som går eller gått på KTH? Den skolan är känd för att ta väl hand om sina studenter med AS.

Korrekt.

Här kan du kolla, Tallen91

Oj tack för alla svar. Ekonomiskt så blir det nog inte några större problem, jag har en del besparingar.

Det jag är mest "orolig" över är väll om man skulle trivas med arbetet om man uttrycker det så. Finns det någon annan här som har jobbat/jobbar som ingenjör eller i liknande arbete som kan dela med sig av erfarenheter?

Självklart!
Du har arbetslivserfarenhet och kanske sparpengar så det är en utbildning som garanterat passar dig.

Lite tips från mina egna erfarenheter är att ta kontakt med kurator i skolan så att du kan få rätt stöd ifall du anser att det behövs, det har du rätt till med din diagnos, vilket jag starkt rekommenderar efter att ha läst ditt inlägg. Jag gjorde det själv och fick stöd med att strukturera upp vardagen i skolan och det blev genast så mycket bättre.

slackern skrev:

Vildsvin skrev:Tycker absolut att du ska ta chansen. Om det fungerar eller inte vet du inte förrän du provat.

Hur många år är det på KTH för att utbilda sig till ingenjör? Hur som helst blir det flera hundra tusen i studieskulder säkert, så ska man satsa på det borde man vara över 100% säker på att det är rätt. Det är liksom inte som att är ett jobb på KFC rätt jobb för mig eller inte?

Man kan inte veta detta i förväg. Om man känner efter en termin att detta inte fungerar längre så har man bara studieskulder för den terminen.