Jeg liker veldig godt startinnlegget og hvordan du har skrevet det. Liten tvil om at du har et skarpt intellekt.

Jeg har hverken et spesielt bra svar eller gode spørsmål dessverre. Det virker for meg som at du har bristende motivasjon til både å bli i forholdet og til å gå ut av det. Ønsker du å få motivasjon til å bli i forholdet fordi du ikke kan se for deg et bedre liv uten? Er det en fornuftsrelasjon?

Elsker du henne? Hvordan definerer du i så fall kjærlighet?

Vedrørende kommunikasjonsutfordringene deres. Jeg vet ikke hvorfor, men tekstene dine fikk meg til å tenke på boken "Män är från Mars, kvinnor är från Venus". Det er langt fra en vitenskaplig bok og noen kaller den apskit, men jeg mener den er et godt grunnlag for å reflektere over hvordan en del kvinner vs. menn kommuniserer. Man bør absolutt ta mye der med en klype salt. Utfordrer dere begge til å lese den.
https://cdon.se/nedladdningsbara-ljudbocker/john-gray/man-ar-fran-mars-kvinnor-ar-fran-venus-27284901

Nu har jag ingen direkt erfarenhet av förhållanden.
Det jag hade varade några månader.

Men svårigheter borde man kunna arbeta igenom på ett eller annat sätt.

Det verkar som du inte upplever så mycket glädje i din relation. Har du och din flickvän funderat på att gå i parterapi?

Jag tror möjligen inte att lösningen är att lämna henne och ta en ny flickvän i ditt fall. Ni borde kunna arbeta med svårigheterna så att det börjar fungera igen.

Något jag har lärt mig är att den perfekta tjejen inte finns och om hon finns så vill hon ändå inte vara med en för att man har för många problem.

När jag pluggade läste vi om hur en grupp går igenom vissa faser innan den blir en mogen grupp och en av faserna var att det uppstår konflikter mellan medlemmarna. Det kanske är samma som du och din tjej upplever nu?

Ta reda på lite om relationer är mitt tips till dig. Jag är övertygad om att ni kommer kunna få ett mera moget och roligare förhållande igen.

Att lära sig hantera livets upp och nedgångar är bra och en färlighet man lär sig ju längre man lever.

Lissås skrev:När du upplevde förhållndet bättre innan, vad var skillnaden då mot nu?

Det här är en av de svåra frågorna att svara på och är en av anledningarna till varför jag tvivlar på mig själv. Förhållandet upplevdes bättre i början, men då hade jag samtidigt näst intill inget perspektiv, eftersom det var min första intima kontakt med en annan människa. Jag visste inte om att någon annan ens hade varit intresserad av mig fram till dess. I efterklokhetens tecken har jag insett att det förekommit väldigt uppenbara gester från ett antal personer. Klassisk flört, som jag helt enkelt inte förstod. Romantisk tabula rasa.

Därför torde det inte vara märkligt att jag då mådde bättre i förhållandet än vad jag gjorde innan (jag kände mig väldigt ensam), men bara tills jag körde slut på mig själv och blev sjukskriven med depression och ångest. Nu är jag på andra sidan av det patologiska mentala tillståndet och kan se hur illa det var. Dit ska jag inte igen, men jag är onekligen predisponerad för det. Problemet är att den data jag uppsamlat under de senaste åren är starkt influerad av min nedsatta mentala funktion som depressionen resulterat i, vilket gör den än mer opålitlig. Så det närmaste ett svar jag kommer baserat på mina erfarenheter är att det kändes bättre, och det var sämre.

Det för tankarna till att jag behöver bättre data; mer perspektiv, vilket implicerar fler relationer med andra människor, men då måste jag avsluta förhållandet ändå. Ett moment 22. Jag har skämtsamt sammanfattat det för min flickvän att det är synd att hon måste genomlida hela processen av en pubertal tonårings tafatta försök till att skapa relationer till andra människor. Det är viss sanning i det; jag har först nu påbörjat experimenterandet med hur jag förhåller mig till andra människor, dock nästan två decennier senare än normativt.

Batte skrev:Jeg liker veldig godt startinnlegget og hvordan du har skrevet det. Liten tvil om at du har et skarpt intellekt.

Det virker for meg som at du har bristende motivasjon til både å bli i forholdet og til å gå ut av det. Ønsker du å få motivasjon til å bli i forholdet fordi du ikke kan se for deg et bedre liv uten? Er det en fornuftsrelasjon?

Elsker du henne? Hvordan definerer du i så fall kjærlighet?

Tack. En intressant vinkel jag inte tänkt på. Det är riktigt att jag både har bristande motivation att förbli i och avsluta förhållandet. Jag skulle säga att det är en förnuftsrelation, men det är inte förvånande att jag ser det på det sättet då det mesta jag gör är förnuftstyrt (till den grad en människa kan, åtminstone). Jag inser att jag misstänkliggör konstruktiviteten av mitt förhållande, men jag är också i förhållandet för hennes skull. Hon har definitivt starka känslor, så jag försöker att respektera och förvalta dem som mina egna, då jag saknar dem själv (har inte diagnostiserad alexitymi, men identifierar med det).

Det är väldigt svårt att kvantifiera om det är bättre utan förhållandet. Så som jag beter mig och känner nu så är det helt klart bättre utan, både för mig och för henne, men frågan är om det kan övervinnas. Det jag skrivit hittils svarar på din fråga om kärlek också; kärlek för mig är ett samarbete. Båda parterna hjälper varandra att uppnå ett mer önskvärt varande som man inte hade kunnat på egen hand. Det är nog där jag känner mig förrådd, vilket får mig att känslomässigt distansera mig från förhållandet.

Tack för boktipset, jag ska kolla in den.

Fretshi skrev:Har du och din flickvän funderat på att gå i parterapi?

Ja, jag har tidigare haft det som ett kriterium innan jag tar ett så drastiskt beslut som att avsluta förhållandet, men det har fått logistiska problem då vi numera bor tolv timmar ifrån varandra, i olika länder.

Fretshi skrev:Jag tror möjligen inte att lösningen är att lämna henne och ta en ny flickvän i ditt fall. Ni borde kunna arbeta med svårigheterna så att det börjar fungera igen.

Syftet med att avsluta relationen skulle inte vara att ersätta henne med någon annan. Syftet skulle vara att distansera mig från sociala mönster jag inte vill acceptera. Förhoppningen är att det går att lösa, men det har varit identiskt under hela vårt förhållande, så jag tror inte på det. Men ibland tror man fel, så jag vill inte basera beslutet enbart på tro.

Fretshi skrev:När jag pluggade läste vi om hur en grupp går igenom vissa faser innan den blir en mogen grupp och en av faserna var att det uppstår konflikter mellan medlemmarna. Det kanske är samma som du och din tjej upplever nu?

Intressant. Min upplevelse är att konflikterna har stagnerat; vi tar oss inte igenom dem. Det känns som att det närmaste vi kommer är att vi är ense om att vara oense.

Fretshi skrev:Ta reda på lite om relationer är mitt tips till dig. Jag är övertygad om att ni kommer kunna få ett mera moget och roligare förhållande igen.

Att lära sig hantera livets upp och nedgångar är bra och en färlighet man lär sig ju längre man lever.

Jag är enig. Det är vad jag försöker med. Tack för din input!

Jag tror fortfarande på att du borde göra en plus och minus lista med att stanna eller lämna
förhållandet. Du skulle också kunna gradera varje sak du skriver upp efter nivå (hur viktigt du tycker det är), t.ex. 1-5.

Du skulle också kunna fundera på vad du vill i framtiden, t.ex. vad står du om fem år? Kan du se dig med den tjejen om fem år? Vad vill tjejen och vad vill du? Har ni gemensamma mål? Har ni samma värderingar? Orkar hon vänta på dig medan du funderar?