Jag skulle behöva lite input.
Har blivit kallad till ganska många intervjuer nu och det känns bra, men problemet är att jag blir så fruktansvärt osäker och nervös att jag är rädd för att förstöra för mig själv.
Vet inte om någon kan känna igen sig i detta att bli blockerad och få det svårt att uttrycka sig i dessa situationer eller i situationer i övrigt när man ska bli bedömd på något sätt.
Senast jag pratade med en arbetsgivare fick jag en panikattack och jag var tvungen att säga att jag var nervös för att lätta på trycket, kände mig yr och nästan illamående.
Arbetsgivaren var snäll och förstående och ville träffa mig på intervju mer enskilt, det var i en rörig miljö vi var i när vi sågs först.

Jag vet inte alls om detta kan ha med AS att göra, kanske en del av det då man försätter sig i en pressad situation där saker kan komma ut fel. Kanske.

Okej jag måste vara unik som känner så här, visseligen ställde jag ingen konkret fråga.
Men om någon känt så här vid intervjuer så ge gärna tips.

Alla är väl mer el mindre nervösa inför en arbetsintervju. Vem gillar att bli bedömd och ev utdömd?

Tror också att det kan vara värre för aspergare, iom att man redan haft många erfarenheter av att bli missförstådd och bortvald.

Mitt råd är att redan i början när intervjuaren frågar typ hur man mår/hur det känns el dyl att berätta "jag är jättenervös på intervjuer". Sedan att läsa in sig på företaget/arbetsgivaren och vad de gör, så man kan komma med frågor själv och inte bara bli utfrågad.

Har du läst tidigare trådar?

jag-rakade-fa-en-arbetsintervju-t49049.html
saker-man-bor-ljuga-om-pa-intervjun-t48549.html

I ditt ställe skulle jag ta något milt lugnande inför intervjun, typ Sobril/Oxascand. Jag brukar ta det inför tandläkarbesök.

Jo Alien du har helt rätt. Man sitter inte där bara för deras skull.

Nu var det ett tag sedan jag jobbade och det spär väl på det hela och förstorar allt. Innan jag blev sjukskriven var det mycket lättare att motivera varför just jag skulle ha ett spcifikt jobb.
Som jag läste i de andra trådarna kan jag ha svårare med att försköna saker och ljuga, så situationen utmanar mig i saker jag normalt sett undviker.
Det jag har till min fördel är väl mina betyg och den erfarenhet jag haft.
Dock dyker nya problem upp.

Jag har också varit nervös på en och annan arbetsintervju genom åren men som tur är håller de inte på med sånt på de norska bemanningsbyråer jag är på nu. Men jag tycker det är ganska stor skillnad på vad det är för en person som håller intervjun. Helst skall det vara en gammal gubbe som själv varit i branschen i många år, värst är unga rekryterare som bara jobbar med rekrytering och inte vet något om yrket de rekryterar för. De bedömer inte samma egenskaper som den gamle gubben och vad de bedömer är sånt som jag inte är bra på. Dessutom funkar aldrig personkemin med unga yrkesrekryterare. Jag kan numera säga med hyfsad sannolikhet hur utfallet skall bli redan efter första minuten av intervjun.

Huggorm jo jag föredrar också chefer som går på känsla och själva har erfarenhet.

sussi83 skrev:Okej jag måste vara unik som känner så här, visseligen ställde jag ingen konkret fråga.
Men om någon känt så här vid intervjuer så ge gärna tips.

Jobbigt att få panikattack. Jag har nästa aldrig sökt ett arbete eller varit på anställningsintervju och det är nog för jag tycker det är såpass obehagligt.

Men i liknande situationer händer det jag iallafall har som föresatsatts att inte babbla en massa ovidkommande svammel (nåt jag annars gör) och kanske tänka på hur en psykopat skulle vara och känna i samma läge.

Den värsta frågan jag vet är "Berätta om dig själv".

nescio skrev:Den värsta frågan jag vet är "Berätta om dig själv".

nescio skrev:Den värsta frågan jag vet är "Berätta om dig själv".

Vart ser du dig själv om tio år?

Pinghis Khan skrev:Vart ser du dig själv om tio år?

Den är svår också.

På kyrkogården?
På dårhus?
Jag jobbar här?
Jag jobbar inte här?
Förtidspensionerad?
Ingen aning?

Nej, inget låter bra. Vad är rätt svar?

nescio skrev:

Pinghis Khan skrev:Vart ser du dig själv om tio år?

Den är svår också.

På kyrkogården?
På dårhus?
Jag jobbar här?
Jag jobbar inte här?
Förtidspensionerad?
Ingen aning?

Nej, inget låter bra. Vad är rätt svar?

Det borde finnas facit på internetz på dessa klyschor.

Problemet bla är att jag ha det svårt att framhäva mig själv.
Man vill inte svara för väntat på frågorna men heller inte föör oväntat
Synd att man inte kan göra intervjun skriftligt men då skulle Nts gå i taket för att någon vill skippa en meningslös pratstund som bara handlar om ett spel, egentligen.

Pinghis Khan skrev:

nescio skrev:Den värsta frågan jag vet är "Berätta om dig själv".

nescio skrev:Den värsta frågan jag vet är "Berätta om dig själv".

Vart ser du dig själv om tio år?

Berätta om sig själv är väl för att få fram de viktigaste meriterna typ, hur man kom in på området man söker jobb inom, hur länge man har jobba inom ett område mm. Övergripande svammel.

Vad man gör om tio år? Då kanske man kan säga att man har utvecklats på arbetsplatsen och bidragit till .... beroende vad det är för jobb.

nescio skrev:

Pinghis Khan skrev:Vart ser du dig själv om tio år?

Den är svår också.

På kyrkogården?
På dårhus?
Jag jobbar här?
Jag jobbar inte här?
Förtidspensionerad?
Ingen aning?

Nej, inget låter bra. Vad är rätt svar?

Ha ha typ
Då sitter jag själv på gökboet.

Jag tycker det kan vara jobbigt med en intervju men det brukar vanligt vis gå bra, tycker jag iallafall.

Var på en intervju på ICA i slutet av augusti förra året, då vart jag skitnervös när jag väl var utanför men den gick bra för det. Det som jag inte gillade däremot var det svar som jag fick från hon som intervjuade mig en vecka senare, eller så. Där skrev hon att hon hade valt att gå vidare med andra kandidater som har erfarenhet inom butik och/eller försäljning. Då valde jag att svara tillbaka att det är ganska svårt för mig att kunna få den erfarenhet som krävs inom butik och/eller försäljning när ingen inom det yrket vill anställa mig då jag inte har nån erfarenhet.

Det som jag alltid har stört mig på när det kommer till att komma på en intervju är när den person som intervjuar en kommer med ett svar nån vecka efter vårt möte att man inte fick jobbet på grund av bristen av erfarenhet. Det verkar som att dom har glömt den där lilla grejen att man måste ha ett jobb för att kunna få den erfarenhet som krävs.

Christopher_R
Det som jag alltid har stört mig på när det kommer till att komma på en intervju är när den person som intervjuar en kommer med ett svar nån vecka efter vårt möte att man inte fick jobbet på grund av bristen av erfarenhet. Det verkar som att dom har glömt den där lilla grejen att man måste ha ett jobb för att kunna få den erfarenhet som krävs.

Jo det är störigt.
Jag har dålig fantasi när det gäller att motivera varför jag ska ha ett jobb när jag inte har erfarenhet av det när så många andra har erfarenhet.
Någon som har bra förslag på det?

Brukar gå efter kompetenser som jag tidigare haft och försöka sätta in det i ett nytt sammanhang, lista ut vad de kan ha användning av, men ändå är det de som har erfarenhet som går först. Känns ju smidigare för arbetsgivaren.
Skulle isf vara om de fattar tycke för en som person om man nu är en bra charmknutte och lyckas med det konststycket.

nescio skrev:

Pinghis Khan skrev:Vart ser du dig själv om tio år?

Den är svår också.

På kyrkogården?
På dårhus?
Jag jobbar här?
Jag jobbar inte här?
Förtidspensionerad?
Ingen aning?

Nej, inget låter bra. Vad är rätt svar?

Hahavahahavahaha

Jag ska säga att jag troligen är på dårhus när jag får frågan.

Det skulle till och med kunna vara sant

sussi83 skrev:Jag har dålig fantasi när det gäller att motivera varför jag ska ha ett jobb när jag inte har erfarenhet av det när så många andra har erfarenhet.
Någon som har bra förslag på det?

Det jag spontant kommer på är att framhålla hur bra du är på att lära nytt, och att du därmed kan använda dina "gamla" kunskaper i nya sammanhang. Det kan hos en del värderas högre än erfarenhet, om det är så att de vet att de byter något IT-system lite då och då, eller inför nya rutiner för några arbetsuppgifter, etc.

För övrigt håller jag med om att det är ett jäkla moment 22 att det krävs erfarenhet för att få erfarenhet. Enda vägen ut jag ser är att sälja sig gratis en tid: hitta praktik eller arbeta ideellt inom området, om det går.