Vi hade en viss kommunikation om detta med A redan på plats och hon kunde bara beklaga att det blivit fel någonstans (jag vet dock inte var).

Vi mammor tog upp detta under avslutningen och fick fin feedback från andra deltagare som menade att man inte kunde klandra vare sig oss föräldrar eller barnen. Det var skönt att få det sagt, att detta inte var som vi tänkt så ingen skulle gå hem och tycka att jag var en hänsynslös egoistisk mamma som inte tog någon hänsyn till andra.

På tal om träffar så ser jag att det nu planeras för en i Lund nästa helg. Tiden är inte optimal för oss men jag låter det vara öppet så får vi se hur dagsformen ser ut då och kanske kan vi komma.

Redan på plats tog jag på mig hela ansvaret för att ha missat att även de små borde haft barnvakt. Felet blev alltså i mitt huvud, det blir så när man är ensam om att planera allt. Man missar tyvärr något och det är bara att beklaga när det orsakar någon annan bekymmer och problem.

Jag tänkte så, att de här är så små att de inte kan/ska vara ifrån sina föräldrar. Kanske är jag inte van vid att "moderna" barn kan klara det. Det är bara att konstatera att vi tänker olika. Men man lär sig .....

Nej, några diskussionsgrupper var det inte tänkt den här gången, så har det varit på tidigare träffar, men den här inriktades mer på "nöjessidan" även om det tyvärr inte blev det för några. Men jag tar det som ett tips för kommande träffar, när det nu kan bli.

A skrev:
[..], det blir så när man är ensam om att planera allt. [..]

Det går kanske att försöka få ihop en lista på folk som kan tänka sig att göra lite nytta framöver? Jag ställer gärna upp om jag kan, det är bara att fråga.

Nu blev vi väldigt uppassade av Odengårdens personal vad gäller mat och fika m m men det är inte säkert det kan vara så alltid. Ibland kanske det krävs att vi själv gör en hel del och då kan man inte lägga allt det på en eller ett par personer.

A skrev:Jag tänkte så, att de här är så små att de inte kan/ska vara ifrån sina föräldrar. Kanske är jag inte van vid att "moderna" barn kan klara det.

Många små börjar på förskola redan vid fyllda ett år. (Tyvärr, tycker jag.)

Min dotter gör inte det men är ändå redan van vid andra både vuxna och barn eftersom vi går på babyrytmik, öppna förskolan mm.

Har man barnpassningen i en lokal precis invid så går det att snabbt hämta mamma eller pappa vid behov och vi föräldrar kan gå ifrån och bara titta till våra små om vi vill.

Nu valde vi mammor att sitta längst bak och nära dörren just för att kunna gå ut om det behövdes så att det blev så lite störande som möjligt.

Missar kan vi alla göra och jag klandrar inte någon för det nu även om det kändes lite snopet just då. Inte minst för att man kanske kunnat hitta en annan lösning redan på förhand om man bara vetat.

Du gjorde ett bra jobb A, definitivt.

Tack för ditt erbjudande om att hjälpa till, DC!
Varje år och varje gång som det går utskick till medlemmarna så finns det med ett brev om behovet av fler som hjälper till med olika saker.

Det är på sin höjd en styck som svarar på det ..... fast i år var det visst två, i samma familj ...
Och i styrelsen är det jag som gör det mesta, de andra kan inte av olika anledningar, visst de ställer upp på vissa saker som att nån gång skriva ett protokoll, justera protokoll, attestera fakturor, stämpla kuvert som jag har med på styrelsemötena ...osv
Och alla är jättetrevliga, vi har kul på våra möten så det är inte det. Jag gillar dom allihop.

Men man kan inte köra en förening som en enmans-show, det håller inte i längden och jag vill inte ha det så.
Så alla nya krafter är välkomna.

Men jag kommer att hålla det igång så länge jag kan, det här är viktigt
bl a därför att det ger oss möjligheter att vara med och driva på förändringar och förbättringar för alla de som har npf, med eller utan diagnos. En sådan möjlighet får man inte låta gå sig ur händerna. Det vore ett svek mot både dem som är medlemmar och de som inte är det men har samma typ av svårigheter.

Det handlar ju om makt, vem har makten att definiera vad som ska gälla, vilka som får och inte får? Vems åsikt gäller, vems behov styr, vem har rättigheter och vem har skyldigheter? De frågorna försöker jag göra något åt.

Och tro nu inte att vi som jobbar med det här sitter på rosa moln i vår "NT"-himmel och ser ner på den funktionshindrade skaran under oss!
Nänä, vem sa att npf bara gäller somliga? För mig handlar det bara om gradskillnader. De flesta aktiva i föreningen har egna npf, resten har det i familjen. Så det finns i vardagen för oss alla.

A skrev: Varje år och varje gång som det går utskick till medlemmarna så finns det med ett brev om behovet av fler som hjälper till med olika saker.

Då ska jag vara uppmärksam på det nästa gång. Väntar på inbetalningskort ännu så fortsättningsvis när jag betalat mitt medlemsskap bör jag också få dessa utskick.

Som kommentar på det övriga som var intressant att ta del av så undrar jag om det inte är dags att släppa in några nya intresserade i styrelsen? Kan vara något för valberedningen att fundera över. (Nu syftar jag inte på mig själv för jag är inte en lämplig kandidat pga tids- och energibrist)

Eller så kanske man bara ska samla ihop en skara som kan tänka sig göra lite mer för och i föreningen? Där kan jag däremot tänka mig att vara med eftersom det är lättare att säga ja eller nej efter hur min situation ser ut för tillfället.

Ack, DC, det är inte alls en fråga om att SLÄPPA in några nya, det handlar om vi ska lyckas med att SLÄPA dit några nya som kan tänka sig att åtminstone stå med sitt namn .... som tur var så kom det några fler medlemmar än bara styrelsen på vårt förra årsmöte så vi lyckades lura in några som suppleanter.

En riktigt bra kille som jag var överlycklig över att få med, hoppade av efter bara kort tid pga pendling till nytt jobb.

Två av de övriga har det så tungt med sina npf-barn så de orkar faktiskt inte. Jättetrevliga människor annars.

Ingen har på flera år velat vara valberedning utan vi skickar ut nomineringslistor till lokalföreningarna. Har vi tur så får vi några tillbaka ....

Men så här ser det ut överallt. Jag sitter ju med i många grupper där olika föreningar är representerade, och alla har lika svårt att få folk.

Föreningslivet är inte längre den folkrörelse det har varit, alltför många nöjer sig med att vara passiva åskådare till vad som pågår i samhället, antingen de är berörda av det eller inte. Man förstår inte att man på det viset avhänder sig något mycket viktigt.

Du får gärna komma med, vi kan adjungera dig, sen ska du få jobba!
OK, jag skojar lite - men du kanske kan skriva protokoll åt oss så slipper jag tänka på det? Vi har våra möten på patienthotellet i Lund och där är det gott om småbarn ....