Det finns ju en del tjejer med autism som tidigare haft anorexi (eller som fortfarande har det men är bättre) och som blivit populära föreläsare. Minst tre av dom har jag hört föreläsa.

Har du lyssnat till någon som du känt igen dig i mer eller mindre? Någon som du tror du kan få lite hopp igenom?

Ja äta är skitviktigt för att upprätthålla kroppens funktioner.

Särskilt om man rör på sig.

Jag vet att promenader i mitt fall hjälpt att öka min aptit.

Man får även mycket mindre ångest om man äter bra.

Så jag anser att det är anorexin som borde åtgärdas först. När kroppen blivit hel igen kommer en del av dina problem släppa av bara farten.

Flinta skrev:Det finns ju en del tjejer med autism som tidigare haft anorexi (eller som fortfarande har det men är bättre) och som blivit populära föreläsare. Minst tre av dom har jag hört föreläsa.

Har du lyssnat till någon som du känt igen dig i mer eller mindre? Någon som du tror du kan få lite hopp igenom?

Ja jag har lyssnat på några, Lina Liman t.ex. och läst hennes bok och det är som om den är skriven av mig, alla som läst den har sagt att det är mig hon beskriver och jag känner också så. Mamma började gråta när hon läste den för att hon insåg ännu en gång och extra mycket vilket lidande jag har gått igenom och gör nu med. Samma sak med extra mormor och extra systern och min fysioterapeut. Så där finns jämförelser som alla ser och jag är glad att dom läst boken. Pappa har inte läst den men jag vill att han ska det för han är den som hela tiden sagt att det bara är jag som har problem, att jag ska sluta tänka som jag gör, sluta göra det jag gör, ta tag i mig själv och bara ändra mig. Han fick lite bättre efter föreläsningen som vi i princip tvingade honom till

Fretshi skrev:Ja äta är skitviktigt för att upprätthålla kroppens funktioner.

Särskilt om man rör på sig.

Jag vet att promenader i mitt fall hjälpt att öka min aptit.

Man får även mycket mindre ångest om man äter bra.

Så jag anser att det är anorexin som borde åtgärdas först. När kroppen blivit hel igen kommer en del av dina problem släppa av bara farten.

Det är så dom tänkt/tänker men det går inte, när jag bara får äs-behandling så reagerar jag inte som nt-personer. Alla behandlare och psykologer jag haft senaste åren har skrivit att autismen är en försvårande faktor och att jag är svårbehandlad. Har ju haft anorexi i 14 år så uppenbarligen ligger det något svårbehandlat i mig.

Men ja, jag vet att maten är viktig och går i behandling för anorexin, men dom behöver hjälp av någon med kunskap om autism. Dom gångerna jag haft en behandlare som förstått hur autism fungerar har varit dom som hjälpt mig mest och då jag tagit mig framåt.

popruta skrev:Låter jättejobbigt!

Känner igen det där att minsta möjliga plan kan bli så otroligt jobbigt att genomföra... det finns liksom inga reserver kvar.

Tack för förståelsen, att det inte bara är jag även om jag så klarat önskar att du inte hade det så

Fretshi skrev:Tänk på energiglaset, vilka aktiviteter ger respektive tar energi.

Du kanske skulle behöva hjälp med din stress?

Har du boendestöd som hjälper dig strukturera upp din vardag?

Och ja det är krävande att vara sjukskriven också, likaså som att ha ett jobb men på lite andra sätt.

Har lite svårt för att avgöra vad som tar energi och vad som ger, men jag vet att det är så och skulle nog kunna sortera lite och avgöra vad jag ska lägga tiden på just nu. När jag mår som bäst orkar jag lite mer men långt ifrån vad "alla" andra gör.

Och just nu tar allt energi förutom att sitta i soffan med hunden och även då gnager ångesten i mig och gör mig galen. Skulle jag ta energiglaset så skulle jag kanske bli eremit, inte komma ut alls, inte klara av att fixa här hemma. Så jag kör på och pressar mig själv, en del saker kan ju vara jobbiga innan eller allt är ärligt talat jobbigt innan men sen kan jag ha det trevligt och roligt med andra eller när jag gör saker men ofta känns det till viss del jobbigt även då och jag orkar inte så länge. Men det är viktigt för mig att umgås med och hålla kontakten med dom jag älskar men på mina villkor.

Jag gjorde EEG förra veckan och det var normalt då, jag har gjort MR och CT och dom var normala nu så det känns bra

Ja det där med filter önskar jag att jag hade jag också, det existerar liksom inte

Vad tycker du om att göra?

kiddie skrev:Problem med för mycket intryck, dåliga filter, problem med att göra saker, av samma anledning.

Hade bättre filter förr. Blir de sämre av både autism och utmattning så när man blir utmattad av autism så blir det en ond cirkel?

Kan man laga sina filter?

Jag hade också bättre filter förr, innan jag blev "utbränd". Just mina filter gick/går inte att laga, men väl byta, eller "göra rent". Jag använder mitt sociala kontaktnät till sådant.

Att du tycker vardagssaker är jobbiga har nog med depression att göra.

Då måste man tvinga sig till saker så det är bra att du gör det.

Fretshi skrev:Att du tycker vardagssaker är jobbiga har nog med depression att göra.

Då måste man tvinga sig till saker så det är bra att du gör det.

Kan vara själva utbrändheten som är orsaken med.

Blir man utbränd och har As kan det såklart slå mer..
Lite som att bara ha ett ben med AS och blir man utbränd på det blir det ibland som att vara benlös istället.
Kostar aktiviteter energi innan och ta mer tid att få tillbaka energi så hamnar man ju på minuskontot vid utbrändhet inte konstigt att man kan bli lite disträ och ur banan.
Hoppas det känns bättre snart det kan ta lite tid när man övertrasserat kontot, jag brukar ta promenader, eller pyssla med något för att distrahera skallen lite om det går.
Försökt hålla mig i ett mörkt rum bara.

Hallå Teagirl; vad betyder "äs-behandling"?

geocache skrev:Hallå Teagirl; vad betyder "äs-behandling"?

Jag gissar Ätstörning-behandling.

popruta skrev:

geocache skrev:Hallå Teagirl; vad betyder "äs-behandling"?

Jag gissar Ätstörning-behandling.

Ja, det verkar det ju kunna betyda .

Rätt, Teagirl?

Flinta skrev:Vad tycker du om att göra?

Just nu? Inget egentligen, får tvinga mig till allt som borde vara bra saker.

I perioder när jag mår bättre så är det att vara ute med hunden vilket iof kan vara mysigt med en skogspromenad nu med men med stort motstånd innan. Jag gillar att umgås med mina extra familj och min riktiga familj, att se serier och skriva och läsa. Träffa någon kompis ibland också. Orkar bara så kort tid.

Och som igår, jag fyllde 31 år och innan besöket som bara var mamma, pappa och farfar kände jag att jag var jag tvungen att fixa med hundens päls, köpa mjölk till mammas kaffe och städa lite. Men det var så korkat att göra det. På grund av att fixa innan besöket var jag för trött för själva besöket. Av sånt som andra liksom bygger in i vardagen utöver jobb, för vilken nt-person ramlar typ ihop av mental påfrestning av att köpa mjöl från affären 5 minuter bort?

Efter 30 minuters besök ville jag att dom skulle gå men jag förstår ju att det kanske är lite otrevligt så jag höll ut en timme och sen sa jag att jag inte orkade mer och att jag ville vara själv.

geocache skrev:

popruta skrev:

geocache skrev:Hallå Teagirl; vad betyder "äs-behandling"?

Jag gissar Ätstörning-behandling.

Ja, det verkar det ju kunna betyda .

Rätt, Teagirl?

Japp, ätstörningns behandling förkortas ofta äs-behandling

Teagirl skrev:

geocache skrev:

popruta skrev:Jag gissar Ätstörning-behandling.

Ja, det verkar det ju kunna betyda .

Rätt, Teagirl?

Japp, ätstörningns behandling förkortas ofta äs-behandling

Ok, tack för förklaring, popruta och Teagirl!

Vad motiverar dig till ett bättre liv?

Vad krävs för att du ska börja äta tillräckligt och regelbundet?

Skulle det fungera om du hade ngn hos dig 24/7 en längre tid som hjälpte dig med ångesthantering samtidigt som du fick hjälpa att sköta maten? Svält stänger av jobbiga känslor med det är ju som du vet ingen vidare lösning på sikt att hantera känslor genom svält. Långvarig svält stänger dessutom av alla trevliga känslor också

Det är ju verkligen en krånglig situation. De med ätstörningar och autism passar alls inte i mallen för ätstörningar och NT. Massa saker kan vara helt olika och det finns inget värre än en expert som säger "Jag vet varför du gör så" och den personen har fel!

Det är rätt lustigt med Hab, de ska vara experter, men de kan bara autism (kan variera mellan ställen), de kan inte ångest och depression (de tror all depression beror på vänlöshet och mobbning), de kan inte ens sömn (som är störd hos ca 30 % av alla autister), de kan inte ätstörningar, de kan inte OCD, de kan inte trauma, de kan inte dissociation... har man tur kan de kanske lite om ADD/ADHD men de vill så gärna att de symptomen ska vara autism.

Här i vården är vi uppdelade i mindre än våra beståndsdelar. Vore det helt främmande för dem att en expert på Hab och en expert på ätstörningar slog sina huvuden tillsammans och la fram en enhetlig plan?

Det suger verkligen när man kommer till en behandling och det första man får höra indirekt eller direkt är att "Här får du inte vara autistisk."

Jag har inte fått ngt hopp av att höra professionella i vården uttrycka att jag varit (och fortfarande är) ett svårt fall att hjälpa. Det har lett till att jag gått och tänkt på det och nästan identifierat mig med att vara ett hopplöst fall. Såklart kan det kännas bra med en förklaring till varför man inte svarar på behandlingar och varit sjuk i många men jag blev nog lite för självförlåtande och för accepterande.

Jag behövde komma bort från identiteten "hopplöst fall" för jag tröstade mig för mkt genom den.

Hur fungerar du, Teagirl? Känner du igen dig i ovanstående?

Flinta skrev:Jag har inte fått ngt hopp av att höra professionella i vården uttrycka att jag varit (och fortfarande är) ett svårt fall att hjälpa. Det har lett till att jag gått och tänkt på det och nästan identifierat mig med att vara ett hopplöst fall. Såklart kan det kännas bra med en förklaring till varför man inte svarar på behandlingar och varit sjuk i många men jag blev nog lite för självförlåtande och för accepterande.

Jag behövde komma bort från identiteten "hopplöst fall" för jag tröstade mig för mkt genom den.

Hur fungerar du, Teagirl? Känner du igen dig i ovanstående?

Du kanske skulle testa på stand upp?
Mycket av det innebär att man försöker få en distans till sitt ego.

Den hjälp jag fått av psykiatrin som hjälpt mig mest är deras rekommendation att börja träna. Resten har jag fått från olika självhjälpsböcker och genom att lyssna på föredrag av munkar.

Att terapin inte hjälpt dig säger mer om terapin än om dig och psykiatrin måse nog hitta andra terapier som passar oss autister.

Min nuvarande psykolog har sagt att för autister så funkar oftast inte terapi utan det är mer stöd i vardagen och att man hittar en fungerande vardag som passar bäst och det stämmer nog ganska bra.

Fretshi skrev:
Min nuvarande psykolog har sagt att för autister så funkar oftast inte terapi utan det är mer stöd i vardagen och att man hittar en fungerande vardag som passar bäst och det stämmer nog ganska bra.

Så är det säkert för vissa. Samtidigt har långt ifrån alla autister huvudproblemet i sin diagnos utan det kan handla minst lika mycket om konsekvenser av dysfunktionella uppväxter, trauman, olyckshändelser, diverse fysiska och/eller psykiska sjukdomar osv. som man behöver hjälp med.