Jag tror jag är utbränd av min autism. Jag tror inte någon förstår hur man kan bli utbränd när man är sjukskriven och inte jobbat eller pluggat på evigheter och det varit så i 12-13 år med samma situation även innan men jag är det nu med. Fy fasen alltså.

Jag fattar inte hur trött man kan bli, men samtidigt är det väl inte så konstigt när allt är en kamp, när alla intryck är så starka att det är svårt att hantera och att försöka hålla ihop allt, det är liksom en jäkla mix av allt. Anorexi, bipolär, GAD (ångestsyndrom) och autism. Jag känner att livet liksom inte är till för mig, att jag är ett misstag, att jag inte borde finnas, att något blev fel när jag föddes och att jag inte är gjord för det här samhället. Kan se i dagböcker från att jag var barn, innan tonårsperioden till och med att jag skrivit exakt dom orden, jag vet att jag känt så sen jag var barn. Jag har aldrig passat in i samhället, alltid fått kämpa för allt.

Vet inte hur det här ska gå, det känns ofta som att det aldrig kommer att gå att ta sig igenom livet.

Det många kanske inte förstår är att det är ett heltidsjobb att klara vardagen och att det här med att gå i behandlingar är ett jobb det också.

Huvudet snurrar runt, runt tills jag blir tokig. Just nu har jag mega ångest över att jag behöver gå till ICA om 15 minuter, att det blivit just 13 jag ska gå dit har tagit flera timmar att avgöra och inte kunnat fokusera på något annat, jag har räknat fram och tillbaka, jämfört alla alternativ, planerat, försökt få in det i dagens planer, började planera redan tidigare i veckan för att hitta den perfekta tiden och sen har det bara växt och växt och paniken inombords är enorm nu inför det stora uppdraget att handla två olika saker på ICA och det tar typ 30 minuter att gå fram och tillbaka inräknat tiden att betala och att gå runt i själva affären känns övermäktigt. Det ställer till det rejält. Alltså hur kan det bli så här? Jag har liksom inget mer att göra idag, inget alls förutom att ta hand om hunden. Jag är sååå trött på det här

Låter jättejobbigt!

Känner igen det där att minsta möjliga plan kan bli så otroligt jobbigt att genomföra... det finns liksom inga reserver kvar.

Ja, asperger är en stor kapacitetsmässig nedsättning. Det är synd att vi som "inte har alla hemma" skall ha det så mycket svårare, men så är det. Tråkigt att vi har utvecklingsstörning/mental nedsättning/hjärnskador eller vad det nu är som felar i våra huvuden.

Utmattning och sensorisk överkänslighet är vanligt vid autism. Tyvärr är samhällets acceptans mot det obefintlig. Som vanligt gäller att det som inte syns, det finns inte.

Jag har själv problem med utmattningssymtom även om det har blivit bättre än det var under skoltiden. Då hade jag migrän dagligen och låg energi - det kändes ofta som om benen knappt bar.

Hur som helst så har det blivit bättre med åren. Mycket beror säkert på att jag undviker stressande miljöer och saker, men också att jag lever hälsosamt med mycket träning och bra mat. Det har visat sig att autism har en stark koppling till tarmfloran, så det man stoppar i sig påverkar mycket.

Personer med autism har ofta betydligt sämre tarmflora och tarmproblem som kan visa sig i form av depression, autoimmuna sjukdomar som eksem, psoriasis och magproblem. Det dyker upp mer och mer forskning som stödjer detta. Jag skulle inte gå så långt som att säga att det botar autism, men det kan göra det betydligt bättre.


http://www.bioind.se/2017/06/27/ratt-ma ... ta-autism/

https://www.sciencedaily.com/releases/2 ... 101834.htm

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3564498/

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5408485/

https://harkla.co/blogs/special-needs/a ... t-bacteria

https://www.foundationalmedicinereview. ... treatment/

En bra sammanfattning

https://www.frontiersin.org/articles/10 ... 00120/full

Det korrelerar kanske, men för egen del blir jag nog mer "autistisk" när min kost och träning fungerar som bäst.

nomemorytoday skrev:Det korrelerar kanske, men för egen del blir jag nog mer "autistisk" när min kost och träning fungerar som bäst.

Ja det kan säkert vara lite individuellt vad som förbättrar eller försämrar. Man kommer ju inte heller ifrån att hjärnan ser annorlunda ut hos personer med ASD och det kommer ju inte maten/tarmfloran att ändra på.

Jag tänker testa att utesluta gluten, socker, vetemjöl och mjölkprodukter så mycket det går och käka prebiotika/probiotika och se vad som händer.

Jag vet inte om det hänger ihop men jag fick mig en funderare när jag gjorde EEG för ett par år sedan, jag fick ett epileptiskt anfall och bara föll ihop, blev medvetslös, tuggade fradga och vaknade upp i en ambulans, jag var medvetslös ganska länge. Eftersom jag hade haft ett par mindre attacker innan så fick jag diagnosen epilepsi. När jag gjorde EEG då kunde man inte se epileptiska förändringar vilket man inte alltid gör men dom kunde se förändringar i hjärnan, sådant som inte var riktigt normalt, det kan bero på min anorexi eller mediciner eller något annat, dom vet inte riktigt. Tanken slog mig dock ifall det kan bero på autismen på något vis, eller syns inte det på det sättet?

Gjorde nytt EEG för en vecka sedan så ska bli spännande att se vad som syns då.

Men just det där anfallet beror ju inte på autismen utan jag tänkte mer på hjärnvågorna som avvek från det normala .

Teagirl skrev:Jag vet inte om det hänger ihop men jag fick mig en funderare när jag gjorde EEG för ett par år sedan, jag fick ett epileptiskt anfall och bara föll ihop, blev medvetslös, tuggade fradga och vaknade upp i en ambulans, jag var medvetslös ganska länge. Eftersom jag hade haft ett par mindre attacker innan så fick jag diagnosen epilepsi. När jag gjorde EEG då kunde man inte se epileptiska förändringar vilket man inte alltid gör men dom kunde se förändringar i hjärnan, sådant som inte var riktigt normalt, det kan bero på min anorexi eller mediciner eller något annat, dom vet inte riktigt. Tanken slog mig dock ifall det kan bero på autismen på något vis, eller syns inte det på det sättet?

Gjorde nytt EEG för en vecka sedan så ska bli spännande att se vad som syns då.

Men just det där anfallet beror ju inte på autismen utan jag tänkte mer på hjärnvågorna som avvek från det normala .

Det är tydligen mycket vanligare bland autister att ha epilepsi än normalpopulationen, så jag tycker nog att du är inne på rätt spår.

Epilepsi är mycket vanligare hos personer som har autism jämfört med befolkningen i övrigt. Vart tredje barn som har autism har också epilepsi.

http://habilitering.se/autismforum/om-d ... r/epilepsi

Teagirl skrev:Jag vet inte om det hänger ihop men jag fick mig en funderare när jag gjorde EEG för ett par år sedan, jag fick ett epileptiskt anfall och bara föll ihop, blev medvetslös, tuggade fradga och vaknade upp i en ambulans, jag var medvetslös ganska länge. Eftersom jag hade haft ett par mindre attacker innan så fick jag diagnosen epilepsi. När jag gjorde EEG då kunde man inte se epileptiska förändringar vilket man inte alltid gör men dom kunde se förändringar i hjärnan, sådant som inte var riktigt normalt, det kan bero på min anorexi eller mediciner eller något annat, dom vet inte riktigt. Tanken slog mig dock ifall det kan bero på autismen på något vis, eller syns inte det på det sättet?

Gjorde nytt EEG för en vecka sedan så ska bli spännande att se vad som syns då.

Men just det där anfallet beror ju inte på autismen utan jag tänkte mer på hjärnvågorna som avvek från det normala .

Har du gjort en magnetkameraundersökning av huvudet också? Där får man tydliga bilder på hjärnan och avvikelser från det normala.

https://liu.se/artikel/autism-hos-pojka ... gnetkamera

Problem med för mycket intryck, dåliga filter, problem med att göra saker, av samma anledning.

Hade bättre filter förr. Blir de sämre av både autism och utmattning så när man blir utmattad av autism så blir det en ond cirkel?

Kan man laga sina filter?

Handy skrev:Ja, asperger är en stor kapacitetsmässig nedsättning. Det är synd att vi som "inte har alla hemma" skall ha det så mycket svårare, men så är det. Tråkigt att vi har utvecklingsstörning/mental nedsättning/hjärnskador eller vad det nu är som felar i våra huvuden.

Vi är inte begåvningshandikappade.

Om man är begåvningshandikappad för att man är "överkänslig" så är man begåvningshandikappad om man har ångest och depression med. Om du tröttnar på oss kanske du kan trolla något ångestforum och påstå att de är begåvningshandikappade. Bara ett litet karriärstips.

Tänk på energiglaset, vilka aktiviteter ger respektive tar energi.

Du kanske skulle behöva hjälp med din stress?

Har du boendestöd som hjälper dig strukturera upp din vardag?

Och ja det är krävande att vara sjukskriven också, likaså som att ha ett jobb men på lite andra sätt.

kiddie skrev:Problem med för mycket intryck, dåliga filter, problem med att göra saker, av samma anledning.

Hade bättre filter förr. Blir de sämre av både autism och utmattning så när man blir utmattad av autism så blir det en ond cirkel?

Kan man laga sina filter?

Jag troe helt klart man kan laga sina filter eller alla fall lära sig att leva med de.

Kanske du ska börja med att få hjälp med din anorexi då man klarar av mer stress om man äter bra och rör på sig regelbundet.

kiddie skrev:

Handy skrev:Ja, asperger är en stor kapacitetsmässig nedsättning. Det är synd att vi som "inte har alla hemma" skall ha det så mycket svårare, men så är det. Tråkigt att vi har utvecklingsstörning/mental nedsättning/hjärnskador eller vad det nu är som felar i våra huvuden.

Vi är inte begåvningshandikappade.

Om man är begåvningshandikappad för att man är "överkänslig" så är man begåvningshandikappad om man har ångest och depression med. Om du tröttnar på oss kanske du kan trolla något ångestforum och påstå att de är begåvningshandikappade. Bara ett litet karriärstips.

Afasiförbundet i Sverige skrev:Det är flera saker som orsakar trötthet efter stroke; det går åt mycket mer energi och koncentration för att göra det som tidigare var automatiskt (exempelvis gå). Hjärnan kan också vara svullen även lång tid efter insjuknandet och hjärnan klarar inte att filtrera bort vissa intryck utan ”bombarderas” hela tiden av syn, hörsel, känselintryck.

Alla välfungerande hjärnor filtrerar intryck automatiskt. Det sägs att genier behöver lite av ett pajat filter för att kunna komma på innovativa lösningar. Men då måste hjärnan vara mycket snabb så att man kan hantera den extra informationen. Om man har ett pajat filter och har en långsam/normal hjärna blir det istället en börda. Att hjärnan inte automatiskt sållar bort stoffet och inte klarar av bruset är helt klart en nedsättning.

Många experter menar på att vi alla har savantförmågor och i grunden har tillgång till oerhört mycket oviktig information. Men att våra hjärnor är så fiffigt konstruerade att de filtrerar bort det oviktiga och dessa "förmågor" kommer fram om man får någon mildare hjärnskada.

Så ja, ett skadat filter tyder på förändringar och skall kunna ses i begåvningsprofilen. Att ha svårare för saker brukar vara kopplat till begåvningen.

Nja, jag tror inte att överkänsligheten är kopplat till begåvningen. Jag läste en bok om överkänslighet hos ASD-personer för ett tag sedan. Det finns överkänsligheter för alla sinnen. Man kan vara överkänslig mot kläder, värme/kyla och andra konstiga saker. Vanligast är nog överkänslighet mot ljud och ljus vilket gör att man blir trött.

https://www.bokus.com/bok/9789197660679 ... s-syndrom/

Det låter som att du har sensoriska problem, och därför är det svårt att vara utomhus, eller där det händer mycket.

Skulle SSRI hjälpa dig i denna situation, för att minska all intryck?

Kommer överkänsligheten från sensoriska problem? Har dom som har ena, ha den andra?

Går du konstant med ett underskott av energi? Det kan göra konsekvenserna av din autism värre.

Det går att äta (bra) kolhydrater och få i sig serotonin. Det kan hjälpa mot t ex stress, (beluts)ångest, oro. Inget botemedel men det kan hjälpa mer eller mindre även vid autism.

Försöker få ihop ett svar till er alla, ledsen om jag missar något.

Jag har sensoriska problem, extremt känslig för t.ex. sömmar i kläder, ett litet veck någonstans och kallades prinsessan på ärten som liten. Får fortfarande sprätta upp och ta bort tvättrådslappar och storlekslappar på kläder och kan knappt inte hitta trosor eller strumpor eller bh som inte har saker jag inte står ut med. Jag är väldigt ljudkänslig, så till den grad att ingen förstår alls, ska jag lyssna på radio eller se på TV har jag i princip alltid så tyst att ingen annan hör och jag är rädd för ställen med mycket folk. Kontrasten kyla/värme är ett stort problem, jag får tvinga mig att duscha en gång i veckan för att det är så hemskt, först fryser man när man tar av sig kläderna, se är första strålarna ur duschen iskalla, sen blir dom varma och sen när man ska gå ut u duschen igen och då blir det kallt

Kan inte ha ett förhållande, både för att jag nummer ett vill/måste ha mina rutiner och för att jag hatar att någon rör vid mig förutom kramar. Livrädd för den beröringen.

Jag måste stänga av ibland och bara lägga mig under en filt och skala av alla intryck och dra täcket över huvudet så det blir helt svart.

Trefjorton skrev:Det låter som att du har sensoriska problem, och därför är det svårt att vara utomhus, eller där det händer mycket.

Skulle SSRI hjälpa dig i denna situation, för att minska all intryck?

Kommer överkänsligheten från sensoriska problem? Har dom som har ena, ha den andra?

Jag har sjukt många mediciner och dom hjälper mig med det bipolära och den värsta ångesten och sömnen men det andra verkar ingen medicin fungera på.

Blir att jag sparar eller på något vis ser till att ha extra tabletter så att jag varje eftermiddag kan ta rejält med piller och däcka, enda sättet att fly alla intryck och ångest

Fretshi skrev:Kanske du ska börja med att få hjälp med din anorexi då man klarar av mer stress om man äter bra och rör på sig regelbundet.

Flinta skrev:Går du konstant med ett underskott av energi? Det kan göra konsekvenserna av din autism värre.

Det går att äta (bra) kolhydrater och få i sig serotonin. Det kan hjälpa mot t ex stress, (beluts)ångest, oro. Inget botemedel men det kan hjälpa mer eller mindre även vid autism.

Jag jobbar med anorexin, går i ett äs-team och vi försöker komma framåt men dom ser och har sett väldigt länge att det inge är en "vanlig" anorexi utan djupare än så, att autismen stärker anorexin och att anorexin stärker autismen.

AST-teamet i min stad vill inte ha mig för att dom aldrig haft en så gravt anorektisk person i deras vård och att dom blir oroliga. Mitt och psykiatrins mål är inte att jag ska bli helt lämnad till dom utan få till ett samarbete då ingen av dom kan hjälpa mig fullt ut så vi ska träffa dom på onsdag nästa vecka. Super nervös

Jag hade boendestöd ett tag för några år sedan och det var bra, det jag skulle behöva hjälp med rent praktiskt är att hålla efter nya lägenheten, sorteras vika och organisera så lägenhet inte förfaller helt. Än så länge är jag i en smekmånadsfas då jag är nitiskt noggrann och skrivit en lista med typ 30-40 olika delar i lägenheten som ska städas och fixas minst en gång i veckan. Det behöver inte vara samma dag allt men om det är en lite piggare dag där det går och orkas med gör jag kanske lite mer. Vill liksom ta ner det hela till en rimlig nivå.

Angående kaloriintaget har jag ökar det från att vara bara några hundra kalorier per dag med timslånga promenader till nu när kroppen inte orkar med dom där promenaderna. Nu äter jag lite mindre än hälften av vad jag behöver om jag vore frisk och en tredjedel av vad som vården säger behövs för att reagera kroppen.

Låter skitjobbigt

Både vid autism och anorexi kan man ha det här svart-vita tänkandet.

Hoppas det kan gå och få till ett bra samarbete mellan psykiatrin och AST-teamet.