Jag är just nu sjukskriven men har ett jobb på förskola. Men det är inget jag hade tänkt gå tillbaka till.

Jag drömmer om ett tyst jobb med tydliga arbetsuppgifter på deltid. Och där du har en egen hörna med stängd dörr. [HEAVY BLACK HEART]

Det viktiga är väl att man har ett jobb man trivs med att gå till?

Tror många sjukskrivningar kan bero på att man inte trivs på jobbet.

Detta är en gammal tråd men jag undrar lite kring vad som kan bli tokigt på arbetsplatser? Finns det ingen möjlighet till stöd från AF?
Vad jag förstår det som krävs ingen erfarenhet på de jobben man kan få ekonomiskt stöd för så synd att fler inte får den möjligheten isf. Menar inte att det inte finns personer med tidigare erfarenheter och så men om det nu går att anpassa är det synd att så många blir utan jobb.

sussi83 skrev:Detta är en gammal tråd men jag undrar lite kring vad som kan bli tokigt på arbetsplatser? Finns det ingen möjlighet till stöd från AF?
Vad jag förstår det som krävs ingen erfarenhet på de jobben man kan få ekonomiskt stöd för så synd att fler inte får den möjligheten isf. Menar inte att det inte finns personer med tidigare erfarenheter och så men om det nu går att anpassa är det synd att så många blir utan jobb.

Viktigt är nog att påpeka att man kan bidra till samhället även utan jobb.

Men som sagt för de som absolut vill jobba så är det synd att fler blir utan jobb.
Men jag tror att arbetslösheten aldrig kommer gå att få ner på 0 % nånsin, det finns helt enkelt inte tillräckligt med jobb för hela befolkningen.

När man blir sjukskriven eller arbetslös är ett ypperligt tillfälle att verkligen fundera på vad man vill göra med sitt liv.

Jobbar 75% på Samhall (fräser parkettgolv), och har 25% aktivitetsersättning.

Utöver det jobbar jag nu vintertid som ishockeydomare.

Fretshi skrev:
När man blir sjukskriven eller arbetslös är ett ypperligt tillfälle att verkligen fundera på vad man vill göra med sitt liv.

Kanske bra råd för friska arbetslösa men när odiagnosticerade och diagnostierade autister väl kraschar är det ofta rejält. En hel del är djupt deprimerade också så nej, det är ofta inte ett ypperligt tillfälle att verkligen fundera på vad man vill göra med sitt liv då. Sådana funderingar får man skjuta på till senare. I början handlar det antagligen bara om att orka överleva för många och då behöver fokus vara på att med eller utan hjälp fixa de mest basala sakerna när det kommer till att ta hand om sig själv.

Räknas daglig verksamhet?

Jag är utbildad museolog, men sjukpensionär. Har "praktik" på ett arkiv och DV som är knuten till samma arkiv. Det är kanske möjligt att jag skulle kunna få en anställning på arkivet, men då skulle jag inte få vara kvar på min DV och då skulle jag förlora större delen av min bekantskapskrets, så...nej, då har jag det hellre så här. Dessutom kommer jag ändå inte att kunna arbeta så mycket när jag förr eller senare (hoppas senare...) måste ha dialys.

Julianus skrev:Räknas daglig verksamhet?

Nej det är ingen anställningen utan en sysselsättning en väsentlig skillnad.

Flinta skrev:

Fretshi skrev:
När man blir sjukskriven eller arbetslös är ett ypperligt tillfälle att verkligen fundera på vad man vill göra med sitt liv.

Kanske bra råd för friska arbetslösa men när odiagnosticerade och diagnostierade autister väl kraschar är det ofta rejält. En hel del är djupt deprimerade också så nej, det är ofta inte ett ypperligt tillfälle att verkligen fundera på vad man vill göra med sitt liv då. Sådana funderingar får man skjuta på till senare. I början handlar det antagligen bara om att orka överleva för många och då behöver fokus vara på att med eller utan hjälp fixa de mest basala sakerna när det kommer till att ta hand om sig själv.

Vad är skillnaden på en djup depression ochans en vanlig kris?

Enligt mig så är depression en kris.

Men man kanske har kört slut på sig rejält och då behöver man såklart professionell hjälp för att komma på banan igen.

Men det är inte min poäng man kan börja fundera ändå vad man vill göra när man mår bättre igen och då kan man behöva dels medicin och hjälp av en psykolog.

Är man så djupt nere så viljan att fortsätta leva försvunnit hel behöver man såklart hjälp och jag menade inte att man skulle fundera själv.

Hur många har en karriär?

Fretshi skrev:
Vad är skillnaden på en djup depression ochans en vanlig kris?

Vissa hamnar i djup depression av en vanlig kris.

Krisreaktioner måste ses i kontext och relateras i förhållande till individens personliga omständigheter:

– Människors känslor och reaktioner beror mycket på vad de har varit med om tidigare i sina liv, vilka svårigheter de haft som barn och hur de behandlats generellt sett i livet, osv. Vi kan reagera helt olika på en och samma sorts trauma. En del kanske reagerar väldigt starkt på ett relativt litet trauma, och förklaringen kan vara att de mött motsvarande trauma tidigare i livet. När traumat upprepas blir reaktionen förstärkt och häftigare än vad omgivningen kunnat förvänta. En och samma sorts krisutlösande orsak kan även upplevas olika intensivt beroende på ålder och var i livet en viss individ befinner sig rent existentiellt. Vissa typer av påfrestningar drabbar yngre hårdare än äldre och tvärtom. Även den enskildes sociala förutsättningar och därmed sammanhängande familjesituation har betydelse för den psykiska krisens förlopp, t ex i termer av ensamhet kontra delaktighet i en trygg och stödjande gemenskap.

En fundamental observation som Johan Cullberg diskuterar i »Kris och utveckling« är att människor ofta växer i och med sin kris.

Den utlösande händelsen bakom krisen kan vara både smärtsam och svårhanterlig, men parallellt känner många att krisen har lärt dem något om sig själva, om sin egen begränsning och om sina egna resurser att möta och klara upp svåra saker, liksom ökad insikt angående omgivningens resurser kontra begränsningar att hjälpa.

http://www.lakartidningen.se/Functions/ ... cleId=3915

Pinghis Khan skrev:Hur många har en karriär?

Hur många har ett liv?

Flinta skrev:

Pinghis Khan skrev:Hur många har en karriär?

Hur många har ett liv?

Sorgligt. Är det verkligen så?

Ja, programmering. 75%

Jag har några småjobb som man får göra fast man är pensionär. Man får göra lite, men det finns en gräns. Det är mest datahjälp.

Har ingen DV just nu, det var länge sedan, men har haft två, en som jag gick på länge och en som jag gick kort tid på. Var en gång i veckan. På det ställe där jag var längst på var jag minst 4 timmar och 5 minuter och som mest ca 7 timmar. Någon gång kunde jag vara där hela dagen, 12 timmar, men då var det mycket dötid.

Detta var iallafall på 10-talet. Innan dess var det länge sedan jag hade praktiker, det var mest i slutet på 90-talet och då var det oftast 3 dagar i veckan.

Sedan får man göra ett hopp igen i tiden. Ett rätt långt ett. Känns ännu längre sedan för ju yngre man är desto långsammare gick tiden. Jag hade en fast anställning i kortare än 6 månader när jag var 19, det var heltid och även halva lördagen, som man fick om möjligt ta uti halvdagsledighet men ibland gick det inte. Vi började kl 7 men det kändes då inte så betungande, dels fortfarande lite van vid tidiga tider men mest att det var typ 20 steg till jobbet. Det var enkelt men fysiskt tungt men jag var ung och klarade det därför. Däremot kände jag mig ensam om alla känslor och typ grät mig själv till sömns ibland. Det var trots fast anställning ett slags ideellt arbete så man tjänade bara till saker som man kunde behöva förutom mat och husrum som man fick.

Sedan hade jag några sommarjobb med men har svårt att placera in dem i tiden. Ett var nog inte så länge och jag fick typ hjälp med jobbet, kändes mer som att den som övervakade jobbet fick jobba, var ca 13 år. Sedan tror jag jag sommarjobbade två gånger innan det fasta jobbet och en gång efter och då var jag vuxen eller nästan vuxen. Det var minst en månad, kanske 6 veckor, minns inte. Men det var alla innan jag blev fysiskt sjuk. Alla praktiker och DV var efter.

Det var 30 år sedan jag hade det fasta jobbet.

Jag har en högskoleutbildning, som både är klar och inte klar beroende på hur man räknar, men för den kursen och den titeln jag var ute efter så saknar jag några poäng. Det har alltid retat mig, att det var så nära men ändå inte blev av.

Jag tycker jag nästan hade ett jobb innan för jag var hundvakt alla dagar min kompis var på jobbet. Det var en enkel hund att ta hand om och en bra hundkompis, men själva tiden var ju ändå en slags heltid. Det var fram till några år sedan.

Så nej, har inget jobb och var år och dag sedan jag hade ett betalt jobb och mitt betalda jobb var inte direkt betalt ändå om man säger så. FK räknar det lilla jobb jag gör som typ hobbyverksamhet.

Min arbetsförmåga beror helt på hur jobbigt det är och om man kan lägga arbetet på den tid man själv vill och kan. Med DV:n så gick jag oftast dit även om jag inte sovit natten innan. Jag upplever mig lika i hälsan då som nu men inser att jag måste varit yngre och friskare då, för idag pallar jag inte att göra något om jag inte sovit. Sedan gick jag nästan alltid dit och hem, det skulle jag definitivt inte klara nu.

Tyvärr ser jag inte att jag skulle få ett jobb i framtiden, är ganska gammal nu och har haft pension ganska länge och innan dess var det soc och sjukskrivning. Dock skulle jag vilja ge ut böcker, men har ingen aning om om det nu skulle vara möjligt, her FK skulle se på det.

*snubbelpost*

Pinghis Khan skrev:Hur många har en karriär?

Det är också en ganska intressant fråga. Jobb kan väl många ha till och från i olika grader, men hur många har en karriär och lever för jobbet?

Jag gör då inte det. Har inget intresse av att avancera på något vis utan har nu hittat en position där jag trivs bra med arbetstider, schema och arbetsuppgifter. Sedan är jag nöjd så och föredrar att göra saker jag gillar på min fritid.

Samma för mig, jag har inget intresse av att avancera i karriären. Det blir bara mer ansvar, mer byråkrati, mer arbetstid samt arbetsuppgifter jag inte vill ha. Allt detta för en lite högre lön som jag inte behöver. Karriär är för folk som har tomma liv och saknar intressen, då får de en mening med livet.

kan man få jobb genom försäkringskassan? en bekant till mig berättade för mig fast jag tycker det låter lustigt

slackern skrev:

Julianus skrev:Räknas daglig verksamhet?

Nej det är ingen anställningen utan en sysselsättning en väsentlig skillnad.

Okej, då kan man säga att jag har inget jobb.

Huggorm skrev:Samma för mig, jag har inget intresse av att avancera i karriären.

Beror lite på startpunkten. Några jag känner har bra jobb nu, ska inte säga vad för områden, men kontorsjobb de verkar trivas med. De hade inte riktigt rätt utbildning för jobben så de började på de ställena med praktik och sommarjobb där de fick göra de allra tråkigaste uppgifterna, men klamrade sig kvar tills de fick tillfälliga jobb och sedan fasta jobb med bättre arbetsuppgifter. Ingen har typ blivit någon chef eller något, men hur de avancerat har säkert varit skönt för dem.

kiddie skrev:

Huggorm skrev:Samma för mig, jag har inget intresse av att avancera i karriären.

Beror lite på startpunkten. Några jag känner har bra jobb nu, ska inte säga vad för områden, men kontorsjobb de verkar trivas med. De hade inte riktigt rätt utbildning för jobben så de började på de ställena med praktik och sommarjobb där de fick göra de allra tråkigaste uppgifterna, men klamrade sig kvar tills de fick tillfälliga jobb och sedan fasta jobb med bättre arbetsuppgifter. Ingen har typ blivit någon chef eller något, men hur de avancerat har säkert varit skönt för dem.

Okej då, det var nästan precis så jag också gjorde när jag började som elektriker utan yrkesbevis. Men det är väl inte mycket av "karriär" direkt. Jag har tackat nej till ett flertal erbjudanden om basjobb, förmansjobb och så vidare. Hade nog kunnat vara projektledare idag om viljan bara funnits, och jag inte blivit utbränd på vägen

Huggorm skrev:

kiddie skrev:

Huggorm skrev:Samma för mig, jag har inget intresse av att avancera i karriären.

Beror lite på startpunkten. Några jag känner har bra jobb nu, ska inte säga vad för områden, men kontorsjobb de verkar trivas med. De hade inte riktigt rätt utbildning för jobben så de började på de ställena med praktik och sommarjobb där de fick göra de allra tråkigaste uppgifterna, men klamrade sig kvar tills de fick tillfälliga jobb och sedan fasta jobb med bättre arbetsuppgifter. Ingen har typ blivit någon chef eller något, men hur de avancerat har säkert varit skönt för dem.

Okej då, det var nästan precis så jag också gjorde när jag började som elektriker utan yrkesbevis. Men det är väl inte mycket av "karriär" direkt. Jag har tackat nej till ett flertal erbjudanden om basjobb, förmansjobb och så vidare. Hade nog kunnat vara projektledare idag om viljan bara funnits, och jag inte blivit utbränd på vägen

Projektledare tror jag att du behöver plugga vidare för att få jobba som eller åtminstone vara Auktoriserad Elinstallatör.

https://teknikutbildarna.se/kurskatalog ... stallator/

Så ingen som inte ens är behörig har där att göra.