Det här är mitt första inlägg på det här forumet, jag hoppas det är okej.

För cirka tre månader sedan gick jag på date med en kille. Jag trodde inte att vi, tre månader senare, skulle vara förälskade, men det är vi.

Det har funnits viss oro från både min och hans sida kring att jag kommer ut ur en längre relation för cirka sex månader sen, men vi fortsatte ändå träffas och det har känts hur bra som helst. Jag har insett, trots flera långa relationer från innan, att jag aldrig varit kär förut. Jag är så enormt kär i den här personen och han har varit väldigt tydlig med att han är kär i mig.

I helgen blev jag dumpad. Han har varit öppen med mig att han har Aspberger och med hur han fungerar. Hur han fungarerar är ju även en stor anledning till att jag är så kär i honom som jag är..
.. men det jag undrar över är om diagnosen kan vara hela anledningen till att det tar slut?

Till saken som hände när jag blev dumpad. Jag dök upp hos honom på kvällen häromdagen, berusad, skör och oskön. Det gick ut över honom genom tråkig ton och osammanhängande prat. Han accepterade inte det, vilket jag förstår. Jag vaknar dagen efter med en dålig känsla och förstår att han är besviken. Jag frågar honom vad det är och han svarar att det är mitt problem. Jag säger att jag inte har nåt problem och blir ganska obekväm av situationen.

För att göra hela grejen ännu värre så skämdes jag så mycket över det här, då jag respekterar honom så mycket och förstår att det är inte var okej för honom, att jag i princip drar därifrån direkt utan att vi reder ut nåt. Sen skäms jag så mycket för att jag dragit så jag kommer tillbaks inom en timme och försöker reda ut allt, men då är det för sent

Han har redan bestämt sig att det här inte kommer att fungera, då sättet jag betedde mig på inte passar ihop med hans person, att det blir skadligt for honom och att han inte vill gå igenom det, då han känner igen det från tidigare erfarenheter.

Jag frågade lite senare om det fanns någon möjlighet till att han kan ändra sig eftersom att vi ändå båda hade tänkt oss en framtid tillsammans, alltså bli gamla tillsammans, och då sa han att det inte finns det.

Det jag undrar är, trots att han sa vad han sa, om det överhuvudtaget finns någon chans att han kan ändra sig? Jag försöker just nu ge honom utrymme, trots att det enda jag vill är att höra av mig, men jag känner också att jag är beredd att verkligen kämpa för det här. Det är som sagt inte vanligt för min del att känna så här mycket för någon, och om det finns någon chans i världen vill jag ta den.

Kan det vara så att känslan av att han inte vill kan lägga sig efter några dagar, ett tag?
Att det blev för känsligt och för energikrävande just ni?
Har ni några tips? Om ni tror att det finns en chans, har ni tips på hur jag kan gå tillväga? Hjälp mig

Moderator: Ändrade lite i rubriken.

mariamaria skrev:Jag dök upp hos honom på kvällen häromdagen, berusad, skör och oskön. Det gick ut över honom genom tråkig ton och osammanhängande prat. Han accepterade inte det, vilket jag förstår. Jag vaknar dagen efter med en dålig känsla och förstår att han är besviken. Jag frågar honom vad det är och han svarar att det är mitt problem. Jag säger att jag inte har nåt problem och blir ganska obekväm av situationen.

För att göra hela grejen ännu värre så skämdes jag så mycket över det här, då jag respekterar honom så mycket och förstår att det är inte var okej för honom, att jag i princip drar därifrån direkt utan att vi reder ut nåt. Sen skäms jag så mycket för att jag dragit så jag kommer tillbaks inom en timme och försöker reda ut allt, men då är det för sent

Han har redan bestämt sig att det här inte kommer att fungera, då sättet jag betedde mig på inte passar ihop med hans person, att det blir skadligt for honom och att han inte vill gå igenom det, då han känner igen det från tidigare erfarenheter.

Utifrån de här tre styckena låter det som att han blivit bränd av tidigare personers alkoholism och att ditt agerande matchar in på hans tidigare erfarenheter av att det slutar illa för honom. Därav har han avslutat er relation för att skydda sig själv.

Att fråga den autistiska relationsexpertpanelen är alltid en god ide.

Du har mycket goda chanser till att få till det, vi aspisar har inte mycket valmöjligheter när det gäller relationer (oavsett om vi skulle se bra ut).

Nu är det ju så att inte alla men många med olika typer av NPF tillstånd inte står överst på skalan av tänkbar flickväns/pojkvänsvirke utan får så att säga hålla tillgodo med vad som krälar fram, så vi har fått våra törnar. Men spontant kan jag väl säga att eftersom folk inte direkt står i kö, så lär han troligen vara singel ett tag, och när dammet lagt sig om någon vecka, kan du väl prova försöka prata med honom igen. Går inte det är det kanske kört, tyvärr...

Äsch, vad jobbigt. Fast behöver inte bero Asperger. Han kanske bara inte ville längre. Och du var ju ”jobbig”, så vad har du för diagnos?

Hoppas det blir bättre, du mår bättre om ett tag hursomhelst. Är jobbigt bli dumpad.

"får så att säga hålla tillgodo med vad som krälar fram" lol! dagens första riktiga skratt, älskar dina formuleringar antonius

Till trådskaparen kan jag väl bara säga att du får försöka reparera det hela om ett par veckor eller så, men det kan ju va kört. Ganska många aspies har svårt o släppa en "oförrätt".
Jag sumpade själv en god vänskap med en aspie genom att missbruka hans förtroende och han förlät mig aldrig för det trots att jag inte menade illa.

Men det är ju inte heller direkt så att du begick århundradets brott.
Avskyr själv om någon dyker upp hos mig oanmäld, än värre om personen är full.
Men det känns ju som en lite överdriven reaktion att avbryta kontakten för en sådan sak, men alla är ju olika känsliga för olika saker, och som någon annan skrev kan det vara en försvarsmekanism från honom för att undvika att bli sårad eller utsätta sig för jobbiga situationer vid senare tillfälle.

Önskar dig lycka till iaf.

Det är omöjligt att säga. Det går inte att svara på utifrån hans diagnos utan bara utifrån hans erfarenheter och hur han är som person. Men på din beskrivning låter det som du bröt mot hans förväntningar om hur det skulle vara rätt rejält.

triggerhappyD skrev: älskar dina formuleringar antonius

Tack! roligt pekoralhumorn roar någon...

Tack för alla svar. Vi får se vad jag gör och vad som händer eller om inget händer!

BellaBelle skrev:Äsch, vad jobbigt. Fast behöver inte bero Asperger. Han kanske bara inte ville längre. Och du var ju ”jobbig”, så vad har du för diagnos?

Hoppas det blir bättre, du mår bättre om ett tag hursomhelst. Är jobbigt bli dumpad.

Diagnos deprimerad - men det blir ju också bättre.