Jag har Asperger men har också paniksyndrom, GAD och nu senast konstaterat PTSD och agorafobi.

Jag har ända sedan barnsben haft mycket svårt för kontakter med vården. Som barn blev jag jagad genom vårdcentralerna vid diverse läkarkontroller för att jag va så rädd.

Jag får kraftiga panikattacker när jag ska prata om mitt mående. Jag har gått KBT för att kunna hantera ångesten i vardagen men jag har förklarat för fkassan att det där inte går när jag sitter framför min handläggare och ska prata om formella saker samtidigt som jag har dödsångest.

Har sagt till min handläggare att det skulle underlätta om hen kom hem till mig istället första gången. Eller att vi pratar genom videomöten. Men nej. Nu hittar de att dra in min sjukpenning för att jag inte "aktivt deltar i min situation".

Vad ska jag göra????

Eftersom du är sjukskriven antar och hoppas jag att du har en vårdkontakt du litar på. Se om du kan få hjälp av dem att begära ett s.k. avstämningsmöte med Försäkringskassan. Tanken är att det skulle ge dig trygghet att ha läkare/vårdpersonal med dig.

Jag funderar också på om det kan ses som diskriminering att inte tillmötesgå dina behov som funktionshindrad. Vågar dock inte säga om det juridiskt är så.

Det låter väldigt dumt att vägra dig det du behöver. Jag menar så svårt ska det väl ändå inte kunna vara att fixa videosamtal? Att åka hem till någon kanske är lite svårare men det känns ju som att i det här fallet så får den mer flexibla (fk) ta lite ansvar.

Jag hoppas det löser sig för dig!

Kan du klare å møte opp om du ikke må prate om ditt mående og får konsentrere deg om å håndtere panikken uten å snakke? Er det i så fall noen du kan gi fullmakt til å snakke for deg på dette møtet, som kan hjelpe deg til å møte opp og delta aktivt på den måten?

Skulle det kunna funka med lugnande medicin och att du har med dig någon person du litar på?

Blir det helt ohållbart kan du skaffa dig God man i vårdsituation. När man tänker på God man brukar man tänka att det handlar om ekonomi. Men man kan ha God man ENBART för myndighetskontakter. Det ska helst vara någon som känner till din problematik utan och innan. När den Gode mannen fått fullmakt att föra din talan, har hen lika stor rätt att tala för dig som du har, och har lika stor rätt att få info från myndigheterna.

Det måste vara någon som är helt pålitlig och säger rätt saker.

Så det finns den lösningen. Man kan antingen ta med sin Gode man på mötena och man kan mer eller mindre sitta tyst om man inte vill säga något. Att ha God man betyder inte att man har munkavle, man får tala för sig själv lika mycket iallafall. Det innebär att den Gode mannen kan rycka in om man får ångest eller hjärnsläpp.

Det är mig veterligen även tillåtet att man skickar den Gode mannen på mötet utan att man själv kommer. Vad gäller själva sjukvården så är det ju vettigt om den som ska vårdas är närvarande, men i sjukvårdssituationer som enbart gäller planering eller info så gäller samma, den Gode mannen kan ta på sig det.

Sedan vad gäller vården, vet inte om det gäller FK, så har man alltid rätt att ha med en vän eller anhörig. Vare sig den personen formellt är en stödperson eller inte. Det brukar kännas mycket tryggare att ha med någon eftersom dels kan man få lite hjälp om man kommer av sig eller är blockerad av ångest, dels får man minneshjälp vad som hänt på mötet och dels har man ett vittne.

Man ska kunna lösa det på något vis. Iallafall på pappret får de inte göra ens sjukdom eller svårigheter till en anledning att införa negativa konsekvenser. Man ska inte bli straffad för att man inte klarar vissa saker. Sedan att det är lite si och så med det i verkligheten är en annan sak men iallafall bra att veta att man egentligen har den rätten på sin sida.