Flinta skrev:

Fretshi skrev:

Maggi skrev:Medicin, Kbt, mindfullness,
Olika sätt att rikta bort uppmärksamheten istället för att lösa problemet...
Göra samhällsproblem till privata problem?

Det är det väl inte?

I vissa fall, i vissa fall inte.

Jag behövde ta paus ifrån en nära relation. Men det fattade inte jag när jag övade avslappning och lite yoga (instruktören kallade det mindfulness). Jag trodde på instruktören liksom att detta var vägen till mindre stress, inre ro och bättre sömn. Men det var jag inte i närheten av då jag var kvar i den nära relationen som mest bara tog energi. Så bra är väl att försöka förändra de yttre faktorer man kan, acceptera det man inte kan förändra och då kanske med hjälp av t ex mindfulness.

Ja ungefär så jag tänker! Ofta är det något som behöver förändras, men de här ”drogerna” förstör sikten.
Men visst finns det lägen när det kan vara till nytta också.

Bjäbbmonstret skrev:

RSD555 skrev:Personligheten är ju ett ganska ytligt begrepp som förändras hela tiden.

Nej det håller jag inte alls med om. I personligheten ingår ju en slags fast kärna, det som är jag.

Finns tydligen olika betydelser av personlighet.

Dom flesta är nog överens om att det är något man uppvisar för andra. 99% lägger nog den betydelsen i begreppet. Blir svårt men intressant. Diskutera om du har egen betydelse.

RSD555 skrev:Dom flesta är nog överens om att det är något man uppvisar för andra. 99% lägger nog den betydelsen i begreppet. Blir svårt men intressant. Diskutera om du har egen betydelse.

Nej!

http://www.saob.se/artikel/?unik=P_0633-0251.v72n

När jag tänker personlighet tänker jag främst var man får sin energi ifrån. Det är tydligen om det fortfarande är sant det jag lärde mig på psykologin på 90-talet, det som är allra svårast och mer eller mindre omöjligt att ändra på, iallafall om man ligger åt ett extremt håll.

Så då är introversion - extroversion vårt mest fundamentala personlighetsdrag.

Hjälp baseras rätt ofta på extroversion, som om man är deprimerad ska man umgås med folk, få energi och bli glad. Har själv trott på det, för att det uttalades som en absolut sanning.

Förstod lite för sent att de kanske hade fel, att det inte skulle skambeläggas om man behövde egentid om man var deprimerad. Och att socialisera sög sista kraften ur en.

Om man tror att det även är ett personlighetsdrag att leva i nuet, kanske med en viss impulsivitet, eller om man reflekterar över vad som har varit och vad man bör göra och bad som kan hända, så påverkar även det behandlingen. Tycker själv det känns onaturligt att vara FÖR närvarande i nuet. Kanske är för känslig för det och det är en flykt, eller oxo beror det på att mina tankar helt enkelt vandrar och tar många kringelkrokar för att nå ett mål. Vet inte varför det måste vara dåligt. Klart det är dåligt om man aldrig kommer någonvart i sitt tänkande, men gör man framsteg så måste nog även det räknas som positivt, även om det oxo är något som "de" säger man ska skämmas över.

Sedan kan det ju vara så med mindfulness att man skapar något att fokusera på, för att folk i allmänhet är sopiga på att meditera på riktigt, att faktiskt tömma sig utan att ersätta det med något. Jag kan oxo meditera, men inte med mindfulness, däremot med meditationsmusik. För mig påverkar ljud väldigt mycket. Lyckades t o m få bättre djupsömn genom att sitta och lyssna på vissa ljud som de påstod skulle främja sömnen, och det funkade på mig. På andra funkar det säkert inte alls.

För att inte verka helt flummig så börjar det komma forskning på ljudets användning i ångestlindring.

När jag mediterar brukar jag följa andningen (om sinnet är uppjagat) eller fokusera på kroppsförnimmelserna eller använda ett mantra medan man fokuserar på andningen.

Vid gående meditation försöker jag fokusera på förnimmelserna i fötterna och leda tillbaka sinnet när det vandrar.

Har tänkt nu och kommit fram till att om man har ett svagt sinne (kanske pga sinnesjukdom) så ska man vara väldigt försiktig med hur man mediterar då saker kan förstärkas under meditationen och det kan i värsta fall leda till psykos om man har den läggningen.

Vill man ändå fortsätta meditera så bör man ha en kontakt med en psykolog eller psykoterapeut som har kunskap inom meditation och som man kan diskutera sina känslor och tankar med.
Meditation är en kraftfull process och vet man inte hur man ska hantera negativa saker under meditationen eller lider av svår depression så ska man inte fortsätta.

Man har inget att förlora på att inte meditera.

Ofta kan man få bra hjälp från psykiatrin för sina psykiska problem så att det sen blir lättare att ta till sig det goda som meditation kan ge.

Jeg forstår fortsatt ikke helt dette med mindfulness. Det innebærer vel at man skal fokusere mer på nære detaljer istedenfor å reflektere over ting? Eller? I så fall vil jeg si at det er å endre min personlighet, eller at jeg ikke da ville vært slik jeg foretrekker å være og anser meg selv.

Men egentligen hade jag tänkt skriva om Mindfulness igen.

Läser att det ska vara ett sätt att omrikta sin uppmärksamhet och fokusera den på nuet.

Men om jag fokuserar på nuet hör jag ju att kylskåpet och frysen surrar. Och de behöver vara på för att maten ska hålla sig. Vad jag i själva verket behöver bli bättre på är att koppla bort det ljudet så jag slipper störas av det när jag sitter och läser min bok. Och då har jag ingen nytta av Mindfulness.

Om jag hade suttit ute i vid ån och hört fåglarna kvittra så hade jag kanske fått ut något av att fokusera på nuet?

Egentligen ska man vara konstant närvarande enligt buddhismen.

Allt man gör kan ses som en träning i mindfulness, men vet inte vad förespråkarna säger om det.

Är man inte mindful så slösar man bort sin tid så kan man också se på det.

Om man alltid är helt närvarande så börjar man ju se en massa detaljer. Mer än jag gör nu. Att se alla dessa detaljer är oftast negativt för mig och sabbar att skapa en autopilot. Det måste vara enormt slitsamt att varje liten grej man gör så ska den vara medveten. Tycker det är skönt att vissa saker kan göras omedvetet. Annars hinner man ju inte ens med allt.

Fast som buddhamunk ska man väl inte städa eller jobba, ens arbete är meditation och folket ger en mat. Och de använder ju inte det för sin hälsa utan för att bryta igenom the matrix och se den verkliga verkligheten. Som är helt annorlunda mot vad vi tror.

Vad gäller att höra kylen så ska man inte reta sig på den, det är själva grejen, om man tänker på den ska tanken passera.

Det är så det är menat att hjälpa svåra tankar, de ska bara passera.

Typ Oj nu tänkte jag på att alla i familjen dött, ska inte värdera eller känna, bara låta tanken passera.

Fretshi skrev:Är man inte mindful så slösar man bort sin tid så kan man också se på det.

Kan du gi eksempel på en opplevelse man kan se som sløsing av tid da man ikke er mindful? Vet ikke om jeg er enig.

Batte skrev:

Fretshi skrev:Är man inte mindful så slösar man bort sin tid så kan man också se på det.

Kan du gi eksempel på en opplevelse man kan se som sløsing av tid da man ikke er mindful? Vet ikke om jeg er enig.

Om man t.ex. är ute och promenerar och tänker på vad man ska göra sen. Bara försöker få promenaden avklarad.

Jag ska även tillägga att jag själv inte är mindful jämt men försöker vara det mer och mer.

Kiddie munkar arbetar visst en del. De jobbar ju tillsammans med lekmännen för att driva klostret.
Men i ett kloster så har man också en del egen tid och det är inte alla som klarar av så mycket egen tid.

Egen tiden är till för meditation bland annat.

Fretshi skrev:

Batte skrev:

Fretshi skrev:Är man inte mindful så slösar man bort sin tid så kan man också se på det.

Kan du gi eksempel på en opplevelse man kan se som sløsing av tid da man ikke er mindful? Vet ikke om jeg er enig.

Om man t.ex. är ute och promenerar och tänker på vad man ska göra sen. Bara försöker få promenaden avklarad.

Jag ska även tillägga att jag själv inte är mindful jämt men försöker vara det mer och mer.

Jaha, selv bruker jeg å høre på musikk og tenke når jeg promenerer. Det er herlig! Promeneringen og ubehag den medfører vil jeg ikke ha fokus på, så jeg ser ikke helt hvorfor jeg skulle fokusere på den.

Hade jag inte kunnat koppla bort obehag hade jag inte levt.

Fattar lixom inte grejen. Men visst, om det funkar för en del är jag inte emot det. Problemet är mer att vården tror att alla ska må bra av det precis som alla ska äta Cipramil/Zoloft och Atarax/Lergigan.

kiddie skrev:Hade jag inte kunnat koppla bort obehag hade jag inte levt.

Fattar lixom inte grejen. Men visst, om det funkar för en del är jag inte emot det. Problemet är mer att vården tror att alla ska må bra av det precis som alla ska äta Cipramil/Zoloft och Atarax/Lergigan.

Det är ju klart att man måste hitta strategier för att möta sitt obehag. Jag säger inte att just mindfulness är lösningen på det problemet.

En del obehag tillhör livet och då kan mindfulness vara till hjälp att man lär sig acceptera och slappna av i det.

Upplever man starkt obehag ska man nog söka hjälp.

Fysisk aktivitet kan även lindra värk i kroppen.

Den här tråden verkar ha kortats av. Jag känner inte igen mig riktigt.

Men för att försöka svara på frågan om Mindfulness är till för att ändra din personer så nämns i boken Compassionfokuserad terapi som jag just håller på att läsa fyra mekanismer för hur Mindfulness fungerar.

Dessa är:
1. Reglering av uppmärksamhet
2. Kroppsmedvetenhet
3. Emotionell reglering via omvärdering eller exponering
4. Förändring av det perspektiv man har av sig själv.

Förutsatt att Mindfulness verkligen fungerar så att man förändras i de avseendena så verkar målet onekligen vara att ändra ens personlighet. Om man blir bättre på att reglera känslor och ändrar sin syn på sig själv tycker jag i varje fall det verkar ganska genomgripande förändringar. Om man däremot får ägnar sig åt att observera sina tankar eller sin kropp är det tycker jag inte det verkar vara särskilt genomgripande.

Ja men ens grundpersonlighet är nog fortfarande samma.
Sen är det väl ofta så att man ska märka någon positiv förändring för annars är det ganska menlöst.

Jag kan ibland känna viss glädje när jag försöker leva i nuet och det ger också en viss mening till livet att man inte jämt går på autopilot.

Bjäbbmonstret skrev:Den här tråden verkar ha kortats av. Jag känner inte igen mig riktigt.

Förutsatt att Mindfulness verkligen fungerar så att man förändras i de avseendena så verkar målet onekligen vara att ändra ens personlighet.

Mm, det finns många bottnar. Vissa handlar om djup förändring, vissa om andra saker.

Och ja, inlägg har försvunnit helt utan förklaring. Jag får tydligen inte fråga saker rakt på som vad jag borde ha gjort.

Det finns ju massor av tillfällen i livet och under en dag som man inte går på autopilot även utan
Mindfulness. Exempelvis om man tar en promenad i det fina vädret, läser en intressant bok och reflekterar kring den, eller fattar beslut av olika slag.

Men kag frågar mig också hur Mindfulness går ihop med autism. Anta exempelvis att någon har stora problem med att sålla intryck. Då borde det väl vara automatiseringen som är det stora problemet och inte att vara i nuet. Eller tänker jag fel?

Fortsatte läsa i den där boken. De tänkte sig att Mindfulness skulle skapa ett mellanrum eller tidsutrymme mellan tanke/känsla och handling och man skulle kunna använda det för att hantera jobbiga situationer. Men kommer det en arg hund så vill jag nog gärna ha min autopilot påkopplad i stället för att fundera över om jag behöver lugna mig själv.

Jag personligen behöver bättre autopilot, inte sämre. Ibland kanske man missar fina naturupplevelser för att man har näsan i telefonen. Då kan jag fatta att det är bättre att se sig omkring. Men om jag t ex ska diska blir det helt tortyrmässigt om jag tappar autopiloten. Då måste jag uppfinna diskningen för varje föremål. Då diskar jag hellre på autopilot och tänker på något fint.

Moderator:

Inläggen om psykiatri har avdelats hit psykiatrin-forr-och-nu-t55324.html

tahlia skrev:Att vara fullkomligt närvarande i nuet fungerar utmärkt om du sitter isolerad i ett kloster utan tider att passa, inköp att planera, möten att lägga upp och andra att ta hand om. Fungerar långt sämre i verkliga världen där förutseende och framförhållning är ett måste.
Förr hette det "ladda batterierna", "vila upp sig" och liknande. Idag pysslar alla med mindfullness när de tecknar, målar, promenerar i skogen eller plonkar på gitarren.
Det finns tillfällen i livet där en närvaro i nuet ger energi men det finns också tillfällen där en temporär flykt eller semester från nuet och verkligheten ger mer energi än nåt annat.
Livet är helt enkelt komplicerat. För komplicerat för en enda metod eller lösning.
Alla pysslar med mindfulness emellanåt utan att ens inse att de gör det så nej, jag tror inte att personlighet har något med det att göra. Snarare nödvändighet.

Tack tahlia för ditt kloka insiktsfulla inlägg. Jag håller med dig helt.

tahlia skrev:Att vara fullkomligt närvarande i nuet fungerar utmärkt om du sitter isolerad i ett kloster utan tider att passa, inköp att planera, möten att lägga upp och andra att ta hand om. Fungerar långt sämre i verkliga världen där förutseende och framförhållning är ett måste.
Förr hette det "ladda batterierna", "vila upp sig" och liknande. Idag pysslar alla med mindfullness när de tecknar, målar, promenerar i skogen eller plonkar på gitarren.
Det finns tillfällen i livet där en närvaro i nuet ger energi men det finns också tillfällen där en temporär flykt eller semester från nuet och verkligheten ger mer energi än nåt annat.
Livet är helt enkelt komplicerat. För komplicerat för en enda metod eller lösning.
Alla pysslar med mindfulness emellanåt utan att ens inse att de gör det så nej, jag tror inte att personlighet har något med det att göra. Snarare nödvändighet.

Tack tahlia för ditt kloka insiktsfulla inlägg. Jag håller med dig helt.