De dödades av mansifolket


Vissa teorier hävdar att dödsfallen var resultaten av attacker från lokala folkslag, som mansifolket. Det finns emellertid inga verkliga bevis för detta; mansifolket var i regel fredliga och inte intesserade av världen utanför sina byar. Dessutom, precis som i detaljerna som omger "flykten" från tälten, fanns inga bevis i den omgivande snön - som till största delen var orörd - på att någon folkstam hade närmat sig. De skulle förmodligen inte alls ha tänkt på att täcka sina spår, i synnerhet inte efter en attack. Och att en attack skulle äga rum mitt i natten medan en snöstorm närmade sig, är ännu mer otroligt. Visst är det lätt att peka ut syndabockar, men det finns absolut inga bevis för att mansi, eller något annat folk i området, skulle vara skyldiga till de plötsliga och underliga dödsfallen.
Det enda som kan vara värt att påpeka är att de lokala folken kallade bergen där incidenten ägde rum för "De Dödas Berg."

Teorin om fluktuerande gravitation

En av de mest bisarra teorierna - som trots allt är grundad på vetenskapligt tänkande - är teorin om fluktuerande gravitation. Denna teori går i stora drag ut på att gravitationen plötsligt sjönk i en "korridor" som vandrarna hade oturen att befinna sig i. Det är ett ganska okänt (och icke bevisat) fenomen, men det förklarar, åtminstone i teorin, varför kropparna hamnade där de hamnade. Det kan t.ex. ha varit så att de som först rusade t från lägret hamnade i ett område av icke-gravitation och dog ögonblickligen - som om de hade befunnit sig i vakuum. De andra drogs ut ur tältet, vilket skulle kunna förklara varför det var "sönderslitet inifrån" - de revs bokstavligen ur tältet när gravitationen plötsligt sjönk dramatiskt.
Kanske äger detta ovanliga fenomen rum oftare än folk inser, men resulterar sällan i en sådan drastiskt situation, eftersom folk inte utsätts för det. Vissa forskare hävdar t.o.m. att vandrarna skulle ha överlevt om de hade hållit tältet stängt.

De blev offer för hemliga vapenprov

Denna teori skulle kunna förklara de mystiska dödsfallen, rapporterna om underliga ljus, samt varför de sovjetiska myndigheterna kom att behandla hela incidenten med sådant stort hemlighetsmakeri. Många rykten cirkulerade i området om att Sovjet regelbundet utförde hemliga vapenprov. Vissa hävdade t.o.m. att "neutronvapen" användes. Skadorna hos vissa av vandrarna - allvarliga inre skador, men knappt några synbara yttre - kan mycket väl tyda på någon form av avancerad och hemlighållen teknologi. Är det möjligt att den sovjetiska militären testade vapen tänkta att "skrämma" USA, t.ex., men råkade ha ihjäl nio av sina egna medborgare. Detta scenario skulle resultera i att det hela tyst och utförligt tystades ned - precis som i teorierna om Gulag.

Dödad av ett spöke?
Översättning av 10 Gruesome Deaths That Have Been Attributed To Ghosts skriven av Marie Swan och publicerad på Listverse 11 september 2018.

Oräkneliga filmer och TV-serier har handlat om fruktansvärda hemsökelser som har resulterat i gruvliga dödsfall, men har någon av dessa historier någon verklighetsbakgrund? Det finns många berättelser om poltergeistar, men har någon någonsin dött som resultat av att ha träffat på ett spöke? Förmodligen har ingen obducent någonsin kommit fram till att en person dödats av ett spöke, men det finns tillräckligt med dokumenterade bevis på att det finns ett uns av sanning i de där makabra Hollywoodhistorierna. Här ska vi titta på historier om tio personer vars död på något sätt har länkats till det spöklika och övernaturliga - döm själva hur pass trovärdiga de är.


Spöket i Hammersmith


Ett av de mest kända och mest väldokumenterade dödsfallen som, om än indirekt, har knutits till ett spöke, är fallet med spöket i Hammersmith. I början av 1800-talet kokade Hammersmith i västra London av rykten om en förfärlig vålnad som hemsökte en av områdets kyrkogårdar. Lokalinvånare sade sig ha sett en figur som var klädd i vitt, hade ett öga av glas, samt horn, och som helt plötsligt brukade dyka upp från de kusliga skuggorna, jämra sig, stöna och vrida sig framför förbipasserande. Efter att en gravid kvinna sade sig ha blivit attackerad fysiskt och en kusk hade övergivit sina passagerare och sin häst av rädsla för vålnaden, spred sig nyheterna om att spöket kunde vara vålnaden av en man som nyligen hade begått självmord och sedan begravts på kyrkogården. Rapporterna togs på så stort allvar att beväpnade män sändes ut för att arrestera spöket och det dröjde inte länge förrän en av dem, en punktskatteofficer vid namn Smith, träffade det i egen hög person. Efter att ha krävt att spöket skulle berätta vem han var, utan att få något svar, sköt han ett skott med sin pistol i rädsla över att bli nästa offer. Tyvärr var det inget spöke han hade skjutit. Offret, Thomas Millwood, var stuckatör, klädd i sina vita yrkeskläder.

Mordrättegången som följde var en av de ovanligaste i historien och Smith dömdes till döden (fast detta ändrades senare till straffarbete). Thomas Millwoods ande fick emellertid inte frid. Dagen efter att han hade dödats, togs hans lik till puben Black Lion, och det sägs att han än i dag spökar där, viskar i värdens öron, bankar i väggarna klampar runt i baren. Thomas Millwood kan ha blivit det "riktiga" Hammersmith-spöket...

Tutantkhamons förbannelse

Under början av 1920-talet upptäcktes farao Tutankhamons grav i Konungarnas Dal, en forntida egyptisk begravningsplats från 1500-talet f.Kr. Den närmast orörda graven upptäcktes av brittiske arkeologen Howard Carter tillsammans med den femte earlen av Carnarvon. Den otroliga mängden fynd blev en sensation i media över hela världen, men pressen kastade sig också girigt över historier som sade att en förbannelse skulle drabba dem som vanhelgade faraons grav, och en kort tid senare dog Lord Carnarvon en förtidig död i Kairo. Arthur Conan Doyle, skaparen av Sherlock Holmes, eldade på ryktena genom att påstå inför pressen att en forntida egyptisk präst hade åkallat en ond ande för att skydda faraon i döden och att det var denna ande som hade dödat Carnarvon. Ryktena må ha avtagit med tiden, men under åren som följde dog flera av de personer som hade varit med och grävt upp graven eller som på något annat sätt hade varit inblandade i expeditionen. Till dessa hörde Arthur Mace, en medlem av utgrävningsteamet, som dog av arsenik 1928; Richard Bethell, Howard Carters sekreterare, som skall ha kvävts till döds i sömnen 1929; och Sir Archibald Douglas Reid, som var ansvarig för att röntga faraons mumie och som mystiskt dog 1924. Kan ett gammalt egyptiskt spöke ha legat bakom?

Spöket på Alcatraz

Alcatraz tros av många vara en av de mest hemsökta platerna i hela USA, men ingen del av dett ökända fängelset har sammankopplats med otäckare historier än cellerna i D-delen. En del av denna byggnad kallas Hålet. Hålet är den kallaste delen av fängelset och dess celler användes för isolering. I cellerna finns bara ett handfat, en toalettstol och en svag glödlampa som bara vakterna kunde släcka och tända. Fångarna sov på madrasser som togs undan under dagen. De fick inte ha något läsbart hos sig, så det fanns inget som kunde döda tristessen.
Den sista cellen i Hålet kallades Orienten och var en sorts sinnesavdomnande cell i stål, utan något annat än en latrin i golvet. Under 1940-talet talades det mycket om att en spöklik man i fångkläder från sent 1800-tal patrullerande runt i Hålet. Denna skepnad kan ha legat bakom ett märkligt dödsfall bland fångarna. Strax efter att han hade låsts in i en cell i Hålet, började fången skrika att någon med glödande ögon var fängslad tillsammans med honom. Vakterna struntade i det hela, men mannen skrek till långt in på natten innan det blev kusligt tyst.
Nästa dag upptäckte vakterna att fången hade strypts till döds och att handavtrycken på hans hals var askgrå och färska. Vissa påstår att det var någon av vakterna som fick nog och ingrep för att få tyst på mannen, men trots att fallet undersöktes noggrant, fanns det inga bevis. Var det en fånge från 1800-talet som vandrade genom fängelsets korridorer och begick ett brott från andra sidan graven?

Det thailändska änkespöket

2013 terroriserades byborna i Tambon Tha Sawang i Thailand av spöket av en änka som troddes ha dödat tio män på bara en månad. Alla männen dog under mystiska omständigheter, vissa i sömnen, medan andra bara verkade ha fallit ihop och dött på gatan. Läkare kom fram till att alla männen hade dött av andningsproblem.

Eftersom ingen av männen hade uppvisat några tecken på sjukdom, tillkallade byborna ett andemedium, som skyllde dödsfallen på ett änkespöke. Mediet rekommenderade att var och en av byborna skulle hänga en röd skjorta utanför sitt hus, så att anden skulle avskräckas, speciellt de som bara hade en enda son, eftersom de löpte störst risk att hemsökas.
Detta kan ha betytt slutet på de oförklarliga dödsfallen i Tambon Tha Sawang, men 2013 hemsöktes en annan thailändsk by på samma sätt. Var änkespöket skyldig där också?

Carl Pruitts hemsökta grav

Den här historien sträcker sig tillbaka till Kentucky 1938, när en man som hette Carl Pruitt kom hem en dag och upptäckte sin hustru i armarna på en annan man. I vilt raseri ströp han henne till döds med en kedja och tog sedan sitt eget liv. (Den andre mannen flydde.) Efter att Pruitt begravts, lade besökare på kyrkogården märke till att hans gravsten hade börjat missfärgas och att fläckarna kusligt nog påminde om en kedja.

Det dröjde inte länge förrän en ung pojke försökte imponera på sina vänner genom att kasta en sten på graven så att det lossnade flisor av gravstenen. Strax efteråt dog han i en hemsk olycka - hans cykelkedja föll på något underligt vis av och ströp honom under hans väg hem. Pojkens mor, som naturligtvis var förkrossad, tog ut sin ilska på gravstenen och högg flera gånger i den med en yxa. Följande dag blev hon också ett offer för Pruitts gravs förbannelse. Hon hittades strypt med sin egen tvättlina, som oförklarligt hade lindat sig om hennes hals när hon hängde tvätt.

En kort tid senare ägde ytterligare en incident rum som cementerade gravens rykte om sig att vara hemsökt. En bonde sköt med pistol på graven när han passerade i sin vagn. Hästarna blev så rädda av ljudet att de skenade och bonden kastades ur vagnen. När han föll, fick han tömmarna runt halsen och ströps.
Nu började antalet strypningar länkade till graven framstå som något annat än bara sammanträffanden, men det hindrade inte två poliser från att utmana ödet genom att fotografera sig själva vid graven. När de körde från kyrkogården, lade de märke till att de förföljdes av ett starkt ljus. De fortsatte, men deras fordon kraschade in i ett staket och en av poliserna dog. Hans huvud kapades nästan helt av en kedja som hängde mellan två staketstolpar.
I många år undvek folk kyrkogården, livrädda för att drabbas av ond bråd död, men på 1940-talet bestämde en man sig för att han skulle ta en risk, varpå han attackerade graven med en hammare. Senare hittades han död vid kyrkogårdsgrindarna. Hur han dog? Du gissade rätt; han ströps av kedjan som låste grindarna. Det är inte konstigt att kyrkogården en kort tid därefter revs, varpå den hemsökta gravstenen flyttades permanent.

En död arbetare

I 1800-talets England litade undersökningsdomare och juryer på domstolsvittnens bevis när de skulle komma fram till dödsorsaken i fall när den avlidne troddes ha avlidit på ett "onaturligt" sätt. I Bristol, 1841, hölls en undersökning angående Patrick Hayes död. Han var en "äldre arbetare" som hade fallit ned för en trappa och dött. Hustrun till värden på det värdshus där Hayes hade dött, Mary Croker, vittnade om att hon hade hört när den avlidne föll ned för trappan. Hon ropade och frågade vem det var som hade fallit, varpå den avlidne hade sagt: "Det är jag, och jag är död." I utfrågningen under ed, sade Mary Croker till domaren att mannen tydligen hade sett husspöket - en dam i sidenklänning, som redan hade dödat två eller tre tidigare inneboende genom att skrämma ihjäl dem.

Spöket på Campo Lane

I mitten av 1800-talet, i South Yorkshire, England, sades en kvinna vid namn Hannah Rallinson ha dött av skräck. Rallinson och hennes make, båda mormoner, hade nyligen flyttat till ett nytt hem i Sheffield och presenterats för en kvinna som hette Harriet Ward. En dag hade Harriet varit på väg ned i källaren i paret Rallisons hem när hon skrek till och hävdade att hon hade sett spöket av en fruktansvärd, nedblodad gammal kvinna.
Harriet såg inte spöket bara en gång - faktum var att det visade sig för henne vid fem olika tillfällen under det följande dygnet, både när hon sov och när hon var vaken. Mormonförsamlingen blev som besatt av Spöket på Campo Lane, som de började kalla det, och kom gemensamt fram till att det måste vara ett mordoffer som låg begravt under källargolvet. De bestämde att de skulle bryta upp stengolvet och ta reda på vad som fanns där under. På natten samlades en stor grupp människor för att se på, så man bestämde sig för att täcka över källarfönstren för att slippa nyfikna blickar. Hannah Rallinson kom ned i källaren med en gardin, men det hon såg i källartrappan fick henne att svimma.
I den lokala tidningen stod det att hon hade setten kvinna i vitt som hade rusat emot henne och sedan försvunnit. Hannah togs till ett rum på första våningen, där hennes vänner försökte väcka henne. När hon kom till medvetande en kort stund, sade hon att hon fortfarande kunde se spöket, som hade djupa sår i halsen och var klädd i ett blodfläckat nattlinne. Tydligen hade spöket sagt att hon hette Elizabeth Johnson och var en orolig själ som hade mördats av William Dawson, sin systerson, över hundra år tidigare. Mrs. Johnsons ande hade sagt åt Hannah att lämna huset, som var märkt av blod. Trots att hon var en frisk och stark kvinna med god kondition, dog Hannah Rallinson nästa dag. I hennes dödsattest står det att hon "dog en plötslig död, förmodligen av skräck."

Fallet med Spring-heeled Jack

En annan tragisk berättelse från 1800-talet är den om Jane Halsall, en sjuårig flicka från Lancashire, England, som skall ha dött i armarna på en varelse kallade Spring-heeled Jack. Historier om en spöklik figur kallad Spring-heeled Jack (Hoppare-Jack) hade cirkulerat i flera decennier före Jane Halsalls tragiska död, och rädslan för denna fasansfulle figur hade inte avtagit genom åren. När Jane återvände hem en dag och sade att hennes vänner hade varnat henne för att Spring-heeled Jack var på väg till hennes hemstad, försökte hennes föräldrar att lugna ned henne, men samma natt blev Jane allvarligt sjuk och låg medvetslös när läkaren anlände.
Bara sex timmar före sin alltför tidiga död, skall hon ha sagt: "Spöket kommer." Domaren kom fram till att hon hade dött av skräck och skyllde på Spring-heeled Jack (eller snarare den man som utgav sig för att vara han.
Ett spöke befanns alltså vara skyldigt.

Morden på gården Hinterkaifeck

Med sina fridfulla bayerska omgivningar, tycktes gården Hinterkaifeck vara en föga trolig plats för en av 1900-talets mest förbryllande mordgåtor, men 1922 blev gården platsen för ett fall som kom att lamslå den tyska polisen och som än i dag är olöst. Familjen Grueber, som bodde där, var utstötta i samhället. Mannen i familjen var en ökänd hustrumisshandlare och hade haft ett incestuöst förhållande med sin dotter. Ändå blev folk i trakten chockade av vad som senare hände på familjens gård.

1921 rapporterade Gruebers jungfru, Maria, att hon hade hört oförklarliga fotsteg och röster runt huset, utan att se någon. Hon lämnade snabbt gården, eftersom hon var rädd att den var hemsökt. Ett halvår senare såg fadern, Andreas, fotspår i den djupa snön runt huset. De ledde från skogen fram till gården, men inga fotspår gick tillbaka. Andreas undersökte genast ägorna, men hittade ingen. Samma natt hörde även Andreas märkliga ljud från vinden, men hittade ingen som gömde sig.
Händelserna blev ännu mer underliga efter det. Nästa morgon fann man en främmande tidning liggande på verandan. Några dagar senare försvann en av husnycklarna. Andreas såg skrapmärken på låset till förrådsboden, som om någon hade försökt bryta upp det.

Några dagar senare började folk i det närliggande samhället undra vart familjen Grueber hade tagit vägen. Några invånare tog sig till gården för att leta efter familjen och hittade något förfärligt i ladan - de blodiga kropparna av fyra familjemedlemmar, alla staplade på hög och övertäckta med hö. Inne i huset hittades resten av familjen och den nya pigan, även de döda. Det fanns tecken på strypning, men mordvapnet troddes ha varit en korphacka.
Flera olika faktorer komplicerade fallet. Alla kropparna hade blivit övertäckta på olika sätt, och fastän dödsdatumet fastslogs till den 31 mars, hade grannarna sett rök från bondgårdens skorsten även dagarna därefter. I huset fann man tecken på att någon nyligen hade ätit där, att någon hade sovit i en av sängarna och att djuren på gården hade fått foder. Inget tydde på någon form av stöld och både smycken och pengar låg orörda.
Var det en hämndlysten ande som hade dödat familjen Grueber? Hade deras hem invaderats? Vad som än hände, har ingen ännu lyckats lösa fallet.

Familjen Jamison

2009 försvann familjen Jamison, till synes från jordens yta. Deras kroppar hittades inte förrän fyra år senare, när deras skelett upptäcktes liggande med ansiktena nedåt i skogen, nära den plats där deras övergivna bil hade hittats 2009. Innan de försvann, hade familjen Jamison berättat för alla som ville lyssna att de var hemsökta av spöken och att Madyson, deras sexåriga dotter, ofta pratade med en spökflicka som hade dött i deras hus många decennier tidigare.

Dagen då familjen försvann, fångades de på övervakningskameror när de packade sitt fordon, nästan som i trans. Man har inte kommit fram till någon dödsorsak, men det har föreslagits att familjen var besatt av de spöken som hemsökte deras hem. Eftersom deras kroppar var så förmultnade, kan man inte fastställa någon dödsorsak, så det spekuleras vilt.

Hemsökt hem
översättning av 10 Families Who Lived A Real ‘Haunting Of Hill House’ skriven av Cheish Merryweather och publicerad på Listverse 7 november 2018

The Haunting of Hill House (Hemsökelsen) av Shirley Jackson är en historia om flera olika personer i ett av USAs mest hemsökta hus. Romanen har nyligen omarbetats till en mycket populär serie på Netflix och det förekommer rapporter om att folk har svimmat av skräck när de har sett serien. Skräcken som Jacksons karaktärer bevittnade är en påhittad historia, men familjerna vi skall få möta här upplevde alla något de upplevde som mycket verkligt. De drevs från sina hem och lämnade efter sig ren skräck.
(Ö.a. Några av berättelserna på listan har jag redan tagit upp, så dem tar jag inte med en gång till)

Familjen Smurl

När Janet och Jack Smurl först flyttade in i huset på Chase Street i West Pittson, Pennsylvania, visste de att det var ett renoveringsobjekt. Fastigheten behövde repareras och byggas om, men de visste inte att detta skulle bli deras minsta problem. Under 13 års tid plågades de av de spöken som hemsökte huset. Janet sade sig bli antastad av en demon i sömnen och Jack sade sig bli sexuellt angripen av en okänd kraft när han satt och såg baseball på TV. De såg även familjens hund kastas med våld mot väggen.
Demonologerna Ed och Lorraine Warren identifierade fyra spöken i huset - en ofarlig gammal dam, en våldsam ung flicka, en man som hade dött i huset, samt en demon som kontrollerade de tre andra andarna.
1987 fick familjen Smurl nog av attackerna och flydde från huset för att aldrig mer återvända.

Familjen Perron

Historien om familjen Perron var så skrämmande att den inspirerade till skräckfilmen The Conjuring 2013. 1970 flyttade Carolyn och Roger Perron med sina fyra små barn till en bondgård i Rhode Island, Old Arnold Estate, byggd 1736. De tidigare ägarna gav dem en varning: "För er familjs skull, lämna lyset på nattetid!"
Problemen började nästan genast. Carolyn väcktes mitt i natten av spöket av en gammal, grå dam som hette Bathsheba och vars huvud hängde löst. Spöket varnade familjen och sade åt dem att ge sig av. Barnen blev vänner med spöket av en liten pojke som de gav smeknamnet Manny och som tittade på dem genom fönstren när de var ute och lekte.
Tyvärr fanns där också ondskefulla andar som slängde dem ur sängarna, drog dem i benen och fyllde huset med lukten av förruttnelse många morgnar vid 05:15. Än i dag har familjen Perron svårt att tala om vad som hände.
Andrea Perron, nu en vuxen kvinna, sade: "Jag kan bara säga att det fanns en väldigt ondskefull manlig ande i hemmet - hos fem små flickor."

Familjen Lemps förbannelse

Lemp Mansion i Benton Park, St. Louis, Missouri, byggdes 1868 och innefattade en grotta där familjen Lemp bryggde sitt eget öl. 1901 blev William J. Lemp förtvivlad när hans fjärde son Frederick Lemp dog av sjukdom. 1920 sköt sig Elsa Lemp Wright, det yngsta barnet Lemp, efter sin skilsmässa. Som ett resultat av Förbudstiden såldes familjebryggeriet på auktion efter en tid av problem, och Billy Jr. sköt sig 1922. Flera år senare, 1949, sköt tredje sonen Charles Lemp sig själv i huvudet efter att ha dödat hunden. Den ende överlevande sonen, Edwin Lemp, dog av naturliga orsaker, och hans sista önskan var att alla släktklenoder skulle förstöras.
Föga förvånande sägs Lemp Mansion, nu restaurang och värdshus, vara hemsökt. En legend säger att det famms ytterligare en son i familjen Lemp, som föddes deformerad och gömdes undan på vinden - hans ande sägs hemsöka och plåga huset.

Familjen Snedeker

Historien om familjen Snedekers hus var så ryslig att den gav upphov till skräckfilmen The Haunting in Connecticut. 1986 flyttade familjen Snedeker - Allen och Carmen, deras tre söner, en dotter och två systerdöttrar - in i huset på Meriden Avenue, Southington, Connecticut. När hon utforskade deras nya hem, hittade Carmen balsamerarverktyg i källaren och upptäckte snart att huset hade varit en begravningsbyrå. Strax därefter fick deras äldste son visioner av onda andar, och båda föräldrarna sade sig ha blivit sexuellt antastade av demoner. Demonologerna Ed och Lorraine Warren kom fram till att familjen Snedekers hus verkligen var ansatt av demoner. Sedan familjen flyttade från huset har inga fler rapporter om paranormala fenomen förekommit; kanske drogs ondskan till familjen mer än till själva huset.

McPike Mansion

Alton i Madison County, Illinois, anses vara en av de mest hemsökta platserna i USA, eftersom många spökhistorier hemsöker staden. En byggnad har emellertid ett rykte värre än de flesta - McPike Mansion. Affärsmannen Henry McPike lät bygga 16-rumshuset på Alby Street åt sin familj 1869. På 1900-talet såldes det till Paul Laichinger, som hyrde ut inackorderingsrum. De som bodde i huset började snart höra underliga ljud, bl.a. barn som pratade och skrattade tillsammans, fastän det inte fanns några barn i fastigheten.
Efter att Laichinger hade dött 1945, stod huset ledigt ända till 1994, när Sharyn och George Luedke köpte det som renoveringsprojekt. Sharyn lade snart märke till en spöklik man som stod och stirrade på henne från fönstret när hon arbetade i trädgården. Orber (ljusklot) fångades på film och tunga metalldörrar öppnades av sig själva. Spökjägare har bekräftat att husets mest paranormalt aktiva rum är vinkällaren.

Sprague Mansion

I mitten av 1800-talet förlorade Lucy Chase Sprague sina tillgångar och dog ruinerad på Sprague Mansion på Cranston Street i Cranston, Rhode Island. Det har vilat en mörk skugga över huset ända sedan dess. 1967 flyttade Robert och Viola Lynch in i 28-rumshuset, som hade sitt alldeles egna, kusliga dockrum. I slutet av 1960-talet upplevde nattvakten Bob Lynch Jr. och några av hans vänner hur täckena kastades från deras sängar. Med hjälp av ett hemmagjort ouijabräde kontaktade de ett spöke som skrev: "Tell my story!" En annan ande som hemsöker huset är Amasa Sprague, vars kropp upptäcktes ihjälklubbad nära huset 1843. Sedan familjen Lynch flyttade, har paranormala experter som besökt huset filmat hur ögonen på dockorna i dockrummet har rört sig. I vinkällaren förekommer också paranormala fenomen, bl.a. orber och oförklarliga ljus.

La Plante-morden

I januari 1987 hörde tonåringarna Annie och Jessica Andrews höga knackningar från väggarna i sina rum. De fann också blodröd skrift på väggarna: "Jag är tillbaka. Hitta mig om ni kan." Flickorna hade nyligen förlorat sin mor och trodde att det var en ande som försökte ta kontakt. När flickornas far upptäckte en ung pojke i huset, klädd i en klänning som hade tillhört hans avlidna hustru, och med en yxa i handen, jagade han honom från huset. Polisen fann senare ett kryputrymme i huset och det visade sig att "spöket" var 17-årige Daniel LaPlante. Efter en kort tid i ett ungdomsfängelse släpptes La Plante fri och började "han hemsöka" en ny familj. 1 december 1987 överföll och sköt han 33-åriga Priscilla Gustafson och dränkte sedan hennes barn, sjuåriga Abigail och femårige William, i deras hus i Townsend, Middlesex County, Massachusetts. Han dömdes till livstids fängelse för sitt fasansfulla brott.

Familjen Lutz

13 november 1974, på 112 Ocean Drive, Amityville, Long Island, mördade Ronald “Butch” DeFeo Jr. sina föräldrar, två bröder och två systrar med en .35-kalibrig bössa medan de sov fridfullt i sina sängar. Butch hävdade att han hemsöktes av röster som beordrade honom att döda sin familj.
Ett år senare flyttade George och Kathleen Lutz till huset i Amityville med sina tre barn efter att billigt ha köpt denna femrummare. George skall snart ha börjat vakna 03:15 varje morgon - runt den tid då Butch skall ha massakrerat sin familj. De såg också en grisliknande varelse med röda ögon stirra ut från fönstren i huset, och barnen leviterade ur sina sängar. Både George och Kathleen klarade lögndetektortester om vad de hade upplevt i huset. Så småningom flydde familjen därifrån. 112 Ocean Drive är fortfarande käntsom ett av Amerikas mest hemsökta hus.

Kahlokatt skrev:Familjen Lutz

Amityville-murder-house.jpg

13 november 1974, på 112 Ocean Drive, Amityville, Long Island, mördade Ronald “Butch” DeFeo Jr. sina föräldrar, två bröder och två systrar med en .35-kalibrig bössa medan de sov fridfullt i sina sängar. Butch hävdade att han hemsöktes av röster som beordrade honom att döda sin familj.
Ett år senare flyttade George och Kathleen Lutz till huset i Amityville med sina tre barn efter att billigt ha köpt denna femrummare. George skall snart ha börjat vakna 03:15 varje morgon - runt den tid då Butch skall ha massakrerat sin familj. De såg också en grisliknande varelse med röda ögon stirra ut från fönstren i huset, och barnen leviterade ur sina sängar. Både George och Kathleen klarade lögndetektortester om vad de hade upplevt i huset. Så småningom flydde familjen därifrån. 112 Ocean Drive är fortfarande käntsom ett av Amerikas mest hemsökta hus.

Ja dom där charlatanerna har ju skrivit en hel del böcker om mystiska saker dom har varit med om.

Herrejösses!
Mitt återberättande av historien om spökhuset på Vanadisvägen (se längre bak i denna tråd) dök precis upp i Skräckpodden! Jag sitter och lyssnar i godan ro på avsnittet "Något som inte stämmer" och plötsligt säger poddprataren: "En berättelse från Aspergerforum, berättad av signaturen Kahlokatt..."
Så nu är man känd från radio!

Kahlokatt skrev:Herrejösses!
Mitt återberättande av historien om spökhuset på Vanadisvägen (se längre bak i denna tråd) dök precis upp i Skräckpodden! Jag sitter och lyssnar i godan ro på avsnittet "Något som inte stämmer" och plötsligt säger poddprataren: "En berättelse från Aspergerforum, berättad av signaturen Kahlokatt..."
Så nu är man känd från radio!

Oj! Grattis!