Man ska bara inte ha för höga krav på att man måste vara mindful jämt då kan det skapa en del stress hos en själv.

Jag använder meditation för att varva ned och för att ladda upp energi så jag antar att det finns flera användningsformer för det.

Det är nog svårt att skala bort själva mindfulnessdelen från buddhismen då det är en stor del av Buddhas lära.

Finns en jättebra bok som handlar om just detta som heter "Buddha eller Kristus" som man kan låna på biblioteket om man vill.

Jag tror jag är raka motsatsen när jag vill koppla av. Jag spelar gärna något telefonspel som är en smula monotont om jag är hemma, och är jag ute och går så dagdrömmer jag gärna. Dvs det som slappnar av min hjärna är inte att ha spröten utåt.

kiddie skrev:Jag tror jag är raka motsatsen när jag vill koppla av. Jag spelar gärna något telefonspel som är en smula monotont om jag är hemma, och är jag ute och går så dagdrömmer jag gärna. Dvs det som slappnar av min hjärna är inte att ha spröten utåt.

Ja alla hittar väl sina sätt.
Ta en löprunda har ibland funkat för mig med.
Men efter yoga eller meditation brukar jag bli riktigt avslappnad och energisk nästa dag.

Meditation och yoga kan verkligen användas för att hantera stress.

Nog för att man inte bör vara effektiv jämt men ibland är det kul att jobba hårt också samt bra för själen.

Yoga tycker min kropp om, iallafall mild yoga. Och mitt sinne upplever inte yoga som stressigt. Sedan kan jag även meditera på andra sätt än med mindful meditation som inte funkar för mig. För mig fungerar bäst meditations"musik".

Först och främst blir det inte stora förändringar direkt.

Det du säger är sant att man känner att man lever lite i nuet, istället för att leva i sina tankar. På så vis kan man minska sin ångest/depressioner.

Om man är en logisk person, så kan mindfulness hjälpa dig att få mer kontroll över dina tankar, istället för att ha massor av tankar där man känner sig stressad.

Om man redan är en lugn person ser jag inte att mindfulness gör något.

Personligen mediterar jag inte, men blir "mindful" lite då och då när jag stressar för mycket. Då tar jag en sak i taget i en lugnare takt, annars blir jag överväldigad av för mycket, och sedan ger upp.

Trefjorton skrev:
Det du säger är sant att man känner att man lever lite i nuet, istället för att leva i sina tankar. På så vis kan man minska sin ångest/depressioner.

Om jag lever i nuet känner jag var jag har ont någonstans. Då ökar min ångest och nedstämdhet.

Känns mest som mindfulness är till för att stoppa stress inför framtiden eller få en att sluta tänka på trauma i det förflutna. Det var ju främst en terapiform för borderline och främst där de som blivit misshandlade och utsatta som barn. De ansågs dels behöva sluta tänka på det och dels sluta dissociera, dvs de önskades inte fly in i ett annat tillstånd utan man ville att de skulle grunda sig, att känna att här och nu var det verkliga.

Det kanske funkar för dem. För mig kan jag hamna i öververkliga tillstånd där nuet skär i mig som knivar. Vet inte om det är en aspig grej eller om det är bara något jag har personligen. Tycker mest att det är jobbigt att helt plötsligt inse hur jävla högt fågelhelvetena skriker och hur ögonskärande blå himlen är. Dessutom öppnar jag ju mig oxo helt för mina egna rädslor som bara kan rusa in utan något skydd.

Njae, jag lever nog hellre i min ADD-hjärna där bara antalet tankar mildrar intrycken från saker som är för skarpa. Dessutom, tvingar jag mig att stanna i den öververkliga känslan så börjar jag dissociera, jag kan känna på saker, träd, stenar men inget känns verkligt mer.

kiddie skrev:Känns mest som mindfulness är till för att stoppa stress inför framtiden eller få en att sluta tänka på trauma i det förflutna. Det var ju främst en terapiform för borderline och främst där de som blivit misshandlade och utsatta som barn. De ansågs dels behöva sluta tänka på det och dels sluta dissociera, dvs de önskades inte fly in i ett annat tillstånd utan man ville att de skulle grunda sig, att känna att här och nu var det verkliga.

Det kanske funkar för dem. För mig kan jag hamna i öververkliga tillstånd där nuet skär i mig som knivar. Vet inte om det är en aspig grej eller om det är bara något jag har personligen. Tycker mest att det är jobbigt att helt plötsligt inse hur jävla högt fågelhelvetena skriker och hur ögonskärande blå himlen är. Dessutom öppnar jag ju mig oxo helt för mina egna rädslor som bara kan rusa in utan något skydd.

Njae, jag lever nog hellre i min ADD-hjärna där bara antalet tankar mildrar intrycken från saker som är för skarpa. Dessutom, tvingar jag mig att stanna i den öververkliga känslan så börjar jag dissociera, jag kan känna på saker, träd, stenar men inget känns verkligt mer.

Meditation är ju inte för alla men om du verkligen vill fortsätta/börja med det så rekommenderar jag dig att åka till ett kloster för att lära dig grunderna. Där finns erfarna munkar och nunnor som praktiserat i flera år och kan hjälpa dig om problem skulle uppstå eller att ta hjälp av psykologer och psykiatriker om du får allvarliga problem.

Även jag har upplevt ökad ångest av meditation och då har det hjälpt att prata med en präst eller ta hjälp av en kunnig inom området (lyssna på föredrag eller läsa böcker).
Nu tycker jag att mindfulness är fantastiskt och med det sagt inte menat att varje. Meditation känns bra men att man kan lära sig något från allt man upplever.

Mindfulness är för desom känner att de vill ge tekniken ett ärligt försök samt har upplevt dess positiva effekter.

Men att meditera för mycket är aldrig bra då risken för negativa upplevelser är större då och då behöver man hjälp av en erfaren lärare.

Mindfulness är inte samma sak som koncentration.

Ibland kan jobbiga tankar amplifieras under meditation och då gäller det att man har någon man kan vända sig till för att kunna ha tera problemen.

Nu har jag plöjt 1 1/2 självhjälpsbok där de rekommenderat mindfulness som en del att bland annat komma ner i varv och hantera känslor och försökt göra en del övningar men begriper inte mer för det.

Nej jag behöver inte titta på föremål för att fokusera på nuet. Då går jag bara och tar mig något att äta eller dricka.

Och nej jag förstår inte varför jag ska ägna mig åt introspektion för att benämna och notera mina egna känslor. Jag vet väl vad jag känner för tusan och hinner ändå inte med den kontemplationen om jag ska hinna moderera mig i någon slags mänsklig kommunikation.

Psykologi är en slags religion som vill stöpa om folks naturliga beteende enligt något jädra konstlat mönster där vi ska kontrollera oss själva i ett allt mer raffinerat skruvstäd där toleransen för avvikelser ständigt minskar.

Så lite av det handlar om att man ska vara någonslags berättarröst i sitt eget sinne?

Låter rätt konstigt, fast kanske funkar för vissa. För mig funkar det mer att vara påpusharen och kommentatorn i mitt sinne.

kiddie skrev:Så lite av det handlar om att man ska vara någonslags berättarröst i sitt eget sinne?

Låter rätt konstigt, fast kanske funkar för vissa. För mig funkar det mer att vara påpusharen och kommentatorn i mitt sinne.

Akta dig snart kommer en elak psykiatriker in och påverkar dina tankar och fjärrstyr dom från sitt kontor.

Jag har uppfattat att mindfulness kan användas för att man ska hitta ett medvetet sätt att begränsa ens påverkan från yttre stimuli.
Jag har en kollega som använt detta för att minska risken för att ta på sig mer arbete såväl som att försöka minska påverkan av mängden arbete som ligger på honom.
Men mindfulness kan säkert användas till andra ändamål.

kiddie skrev:Så lite av det handlar om att man ska vara någonslags berättarröst i sitt eget sinne?

Jag vet inte vad som är mindfullness och vad som är acceptans sk ACT som också verkar vara på modet.

kiddie skrev:Så lite av det handlar om att man ska vara någonslags berättarröst i sitt eget sinne?.

Försökt detta. Jag tror inte, eller lyssnar inte på berättarröst sättet. Känns mest ihåligt.
Andra tankar som stör ändå.

kiddie skrev:Så lite av det handlar om att man ska vara någonslags berättarröst i sitt eget sinne?

Låter rätt konstigt, fast kanske funkar för vissa. För mig funkar det mer att vara påpusharen och kommentatorn i mitt sinne.

Alla är kommentatorn åt sitt eget liv!

Men mer intressant kanske vore att studera vem den där kommentatorn är?

Som ska hålla på och värdera allt man upplever.

Bjäbbmonstret skrev:Nu har jag plöjt 1 1/2 självhjälpsbok där de rekommenderat mindfulness som en del att bland annat komma ner i varv och hantera känslor och försökt göra en del övningar men begriper inte mer för det.

Nej jag behöver inte titta på föremål för att fokusera på nuet. Då går jag bara och tar mig något att äta eller dricka.

Och nej jag förstår inte varför jag ska ägna mig åt introspektion för att benämna och notera mina egna känslor. Jag vet väl vad jag känner för tusan och hinner ändå inte med den kontemplationen om jag ska hinna moderera mig i någon slags mänsklig kommunikation.

Psykologi är en slags religion som vill stöpa om folks naturliga beteende enligt något jädra konstlat mönster där vi ska kontrollera oss själva i ett allt mer raffinerat skruvstäd där toleransen för avvikelser ständigt minskar.

Får man fråga vilken bok du läste?

Fretshi skrev:
Alla är kommentatorn åt sitt eget liv!

Men mer intressant kanske vore att studera vem den där kommentatorn är?

Som ska hålla på och värdera allt man upplever.

Fast jag har vanligtvis ingen berättarröst i mitt huvud. Jag tänker inte i ord.

De gånger jag har det är när jag talar med mig själv, instruerar mig själv vad jag ska göra för att det ska bli rätt, det gör jag gärna högt om ingen är där . Sedan har jag en viss förmåga till medveten dissociation. Kan stiga åt sidan och instruera "någon annan" i min kropp att göra saker.

Men då har man nog kommit rätt långt från mindfulness.

Har aldrig fattat vad mindfulness är för nåt. Trendig variant av buddism?

kiddie skrev:Så lite av det handlar om att man ska vara någonslags berättarröst i sitt eget sinne?

Låter rätt konstigt, fast kanske funkar för vissa. För mig funkar det mer att vara påpusharen och kommentatorn i mitt sinne.

Vaddå berättarröst? Som när man lyssnar på en sådan där talbok, eller vad?

kiddie skrev:

Fretshi skrev:
Alla är kommentatorn åt sitt eget liv!

Men mer intressant kanske vore att studera vem den där kommentatorn är?

Som ska hålla på och värdera allt man upplever.

Fast jag har vanligtvis ingen berättarröst i mitt huvud. Jag tänker inte i ord.

De gånger jag har det är när jag talar med mig själv, instruerar mig själv vad jag ska göra för att det ska bli rätt, det gör jag gärna högt om ingen är där . Sedan har jag en viss förmåga till medveten dissociation. Kan stiga åt sidan och instruera "någon annan" i min kropp att göra saker.

Men då har man nog kommit rätt långt från mindfulness.

Vad tänker du i då? Färger?

Tänker i Scener/filmer men har kommenterar i ord också (Inte berättarröst).
Jäkla Polock-tavla i skallen.

Dandelo skrev:Tänker i Scener/filmer men har kommenterar i ord också (Inte berättarröst).
Jäkla Polock-tavla i skallen.

Coolt.

Vet inte hur jag tänker... vet inte vad som menas med höra röst, det är ju väl schizofreni?!?

Dandelo skrev:Tänker i Scener/filmer men har kommenterar i ord också (Inte berättarröst).
Jäkla Polock-tavla i skallen.

Vadå i scener/filmer? Fattar inte riktigt... Som i en dröm/film??