Hur skiljer sig utbrändhet från Asperger? Båda kan ju vara att man inte tål så mycket intryck.

Hur vet man vad som är vad? Hur märker man att man håller på bli utbränd eller redan är det?

När jag hade utmattningssyndrom orkade jag inte ens läsa (specialintresse). Jag hade väldigt ont i huvudet, mådde illa, sov ännu sämre än vanligt, var ännu mer ljudkänslig än vanligt, kände mig stressad dygnet runt.
Man ska utgå ifrån hur man själv brukar fungera, det går inte att jämföra sig med NT personer eftersom, som du skriver, personer med asperger/autism kan vara extra känsliga mot intryck ändå.

Här är diagnoskriterierna för utmattningssyndrom.

https://www.vgregion.se/ov/ISM/stress-- ... gssyndrom/

Ibland kan man ju nästan vara född utbränd, yttrar sig som ångest när man är ung och mer som utmattning när man är äldre. Det är ju självklart inte samma sak som att vara utmattad i sin fulla omfattning, men att ha aspergers kan ju i sig vara en konstant miniutmattning.

Tack för svar. Jättebra svar, tack! Har nog en utmattning nu som jag - långsamt - håller på och hämtar mig från.

BellaBelle skrev:Tack för svar. Jättebra svar, tack! Har nog en utmattning nu som jag - långsamt - håller på och hämtar mig från.

Jag kämpar också med stress och ibland trötthet samt ibland lite värk i kroppen som troligen beror på stress och kanske att jag tränar.

Det är viktigt att ändå kunna hitta saker som ger en avslappning ofta är naturen väldigt avslappnande (alla fall för mig).

Fast jag har aldrig fått diagnosen utmattning.

En sak som hjälpt mig en del mot trötthet och stress är att lyssna på när ajahn brahm talar om det.

Finns ett jättebra tal som heter "dealing with tiredness" på youtube.

Jag känner väl att det alltid finns någon grad av utmattning, det säger sig självt när det just är intryck som blir utmanande, men ett intresse i avskildhet tycker jag kan lyfta en för en stund. Det är väl en sådan sak jag lärt mig genom erfarenhet - att tvinga mig till det som till en början verkar omöjligt - men det behöver nog vara något som har en särskild betydelse för en i omständigheter som blir behagliga. När känslan av utmattning känns överväldigande är det väl främst kontakten med andra irl som klipps av, att socialt umgås med de som inte står mig mycket nära. Det beror sig på hur man hämtar sin energi, och av erfarenhet och från diskussioner med andra som har AS har jag dragit slutsatsen att det är högst individuellt. Vissa kan inte göra något och andra bara vissa saker.

När jag gjorde min diagnosutredning fick jag varva den mellan heltidsjobb, handling, städning och socialt umgänge samtidigt som min mamma fått en hjärntumör och jag själv börjat falla in i ett dåligt mående, ingen ideal situation för en utredning med andra ord - om det finns en sådan? Det blir svårt att komma till sin rätt i ett sådant läge, tankarna far lite som de vill, utmattning. I en betydligt lugnare situation när jag gjorde om test fick jag betydligt bättre resultat, markant. Det jag ville säga var att vid svår utmattning kan förmågan att ta sig till ny information vara nedsatt, men är övergående.

Jag har utmattningssyndrom eller i varje fall tyder mitt resultat i KEDS på detta: https://www.metodicum.se/medarbetar-undersokningar/keds-utmattningssyndrom/

Dock måste man också utesluta andra sjukdomar genom diverse prover.

Mycket av det jag upplever påminner om det ni mer asperger upplever men:

Jag hade inte svårigheter med stress och uttröttbarhet tidigare utan det utvecklades efter ett antal väldigt tydliga stressorer i livet. Jag har också upplever att stresståligheten till stor del kommit tillbaka helt men inte delvis och att jag har ökat min förmåga att tåla stress. Jag har också återerövrat förmåga till koncentration som jag inte hade när jag mådde sämre. Jag vet inte om detta är något som ni känner igen. Men det verkar som de som har stressproblematik på grund av asperger får leva med det mer kontinuerligt, eller?

Sen finns det ju dock många som har asperger och även drabbats av utbrändhetssymptom.
Det kan göra det svårt att skilja på vad som är symptom av asperger och symptom av en utbrändhetsproblematik på
ett rent vetenskaplig nivå kan jag uppleva det som ibland.

Ja det komplicerar ju den här frågan något.

Jag skulle säga att det som skiljer dem åt är att Asperger är medfött, medan Utbrändhet är en reaktion på långvarig stress. Utbrändhet kallas också Utmattningssyndrom, och du kan hitta info. om det på sjukvårdsrådgivningen.

Exempel på symtom vid utbrändhet:

- trötthet som inte går att sova bort
- sömnsvårigheter
- minnesproblem
- irritabilitet
- ångest
- ljudkänslighet m.m.

Vid utmattningssyndrom har du inte haft dessa problem tidigare. De kan ha utvecklats över tid eller komma plötsligt. Personer med Asperger kan drabbas av utmattningssyndrom liksom andra människor, t ex en odiagnosticerad person som befinner sig i en olämplig miljö.

Här finns ett självskattningstest för utmattningssyndrom: https://www.metodicum.se/medarbetar-und ... gssyndrom/

Bjäbbism.. det beror ju på i vilken grad man har As, i min manual eller vad man säger har jag högfungerande As (Å nej vill inte förhäva mig med vuxenpoäng mm). Jag tål sannorlikt mer stress än vad personer med högre skattning på skalan gör, eller hur man nu ser det. Alltid när man bedömer ex. depression mm så behöver man veta Hur personen var Innan sjukdomen annars finns inget att mäta emot. Skalor kan vara i princip värdelösa men måste sätta gränsen vid någon omständighet.

Men helt klart känner jag skillnad i kapacitet vid utbrändhet eller liknande symtom mot hur jag är i normalfallet. Det är liksom inte rocket science, man behöver inte vara ett snille för att förstå det. Eller har jag fel?

sussi83 skrev:Bjäbbism.. det beror ju på i vilken grad man har As, i min manual eller vad man säger har jag högfungerande As (Å nej vill inte förhäva mig med vuxenpoäng mm). Jag tål sannorlikt mer stress än vad personer med högre skattning på skalan gör, eller hur man nu ser det. Alltid när man bedömer ex. depression mm så behöver man veta Hur personen var Innan sjukdomen annars finns inget att mäta emot. Skalor kan vara i princip värdelösa men måste sätta gränsen vid någon omständighet.

Men helt klart känner jag skillnad i kapacitet vid utbrändhet eller liknande symtom mot hur jag är i normalfallet. Det är liksom inte rocket science, man behöver inte vara ett snille för att förstå det. Eller har jag fel?

Nej, jag tycker inte att du har fel.
En hel del som drabbas av utmattningssyndrom kan tex sitta med en text framför sig men kan inte tyda eller få ihop texten. Hjärnan har kiksom gått i baklås.

Jag vet inte vad ni vill säga med ovanstående? Jag hade en god vän med AS som jag kände väl och han hade behov av att dra sig tillbaka och vilka mycket intryck. Själv har jag inga problem med mycket intryck förutom i perioder där jag varit kraftig stresskadad.

En annan person jag kände noterade vad grannen gjorde på andra sidan gatan för att han saknade förmågan att sålla bort sådana oväsentligheter. Det måste ju vara oerhört tröttande för hjärnan.

Själv upplever jag förmodligen saker selektivt. Jag stänger av utan att tänka på det medvetet. Och jag får inte alla de där intrycken.

Skillnaden mellan att ha aspergers utan att vara utbränd och att vara vanlig och vara utbränd är väl att den som är utbränd är utbränd.

Funkar det rätt OK i ens liv kan man ju klara sig utan att vara utbränd som aspergare. Man kan vara helt frisk förövrigt. Eller också kan man ha andra problem. Som ångest eller depression eller strul med sömnen och sådant.

Eller oxo kan man ha aspergers och vara utbränd.

Skillnaden mellan att vara aspergare och utbränd och NT och vara utbränd är nog inte så stor. Blir man hastigt utbränd så kan det nog se ganska lika ut. En dag vaknar man och man inser att man inte klarar det mera. Tror att både AS och NT kan bli utbrända med olika hastigheter.

Symptomen tror jag är rätt lika varandra.

Och jag tror att det finns liknande personlighetsdrag hos de aspergare som blir utbrända som de NT som blir det. Att de inte lyssnar på när kroppen och psyket varnar. Att de jobbar sjuka. Att de inte tycker det är så viktigt att ta rast om man har tidsbrist. Att jobbet på något vis är prio ett och det andra kan man göra "sedan".

Att man är samvetsgrann och kanske perfektionistisk. Att man har förmågan att köra på fast andra skulle lagt ner för länge sedan.

Det finns aspergare och NT som inte har mycket av dessa dragen. De kan naturligtvis oxo känna stress för det är enkelt att man blir stressad om man är i en stressfull situation. Finns väl någon som har en slags zen-anda men inte många.

Skillnaden mot dem som inte blir utbrända kan nog vara tre saker. I vissa jobb blir det totalkatastrof om man inte hinner. På riktigt. Då är risken större. En annan sak är att de lyssnar på sig själva och de vågar sätta sig själv först eller anser att det är det moraliskt korrekta. En tredje att de kan slappna av efter att det varit stressigt. Så att man kan återhämta sig.

Finns många NT som har riskprofil jue. Fast inte konstigt om man hittar det hos AS ganska ofta.

Tittar jag på mig själv har jag svårt att släppa stressande saker fastän jag kanske inte kan göra något åt dem just nu. En annan sak är att tycker jag att jag tagit på mig arbete så ska det utföras, jag har småjobb hemifrån, spelar ingen roll om jag är sjuk, jag fixar dem. Som tur är är de inte många nog att skada mig, men själva attityden finns där. Det där med att känna av kroppen, det vet jag inte hur man gör. Jag är bra på att säga vad som är det kroppsliga problemet, om jag har ont så vet jag vilken slags ont och var det sitter, kan beskriva andra symptom med samma precision. Men att tro på att något av det skulle vara vållat av min egen stress, det tror jag bara inte på. Vissa kroppskänslor anser jag att man inte ens får känna. (Nu menar jag jag, eftersom i min värld får andra göra vadsomhelst för att duga). Jag anser inte att jag får känna mig trött, flåsig, ont i muskler eller outvilad trots att jag vilat. Att inte orka är bara lättja i min värld. Det ska man komma över genom att vara en vettigare och värdigare människa som inte latar sig så mycket!!!

Nu när jag skriver detta så ser det lite bisarrt ut eftersom jag skulle säga till på skarpen om någon hade denna attityd att trötthet är lättja. Att det inte är samma sak och är man trött så är man. Hur man än tacklar tröttheten så finns själva faktumet att man är trött.

Men det är som om man tar en paus och så kommer självaste GUD ut eller nåt och säger, Du har syndat du har vilat du är sämre än alla andra!!!

Och samtidigt orkar jag inte säga mot tröttheten. Så då får jag göra bot genom att tala om för mig själv hur syndig jag är.

Jag brukar inte fatta när folk säger att de är sin egen fiende men detta måste nog vara det.

Det är ganska typiskt att man som utbränd/utmattad förväntas bära skulden för sin egen utmattning för att man inte antas ha lyssnat på sin egen kropps signaler. Det behöver inte vara så. Det kan också vara så att man blir utmattad av att vara utsatt för yttre press eller av att andra inte lyssnar när man. säger ifrån.

kiddie skrev:De kan naturligtvis oxo känna stress för det är enkelt att man blir stressad om man är i en stressfull situation.

Bjäbbmonstret skrev:Det kan också vara så att man blir utmattad av att vara utsatt för yttre press eller av att andra inte lyssnar när man. säger ifrån

Och om man inte lyssnar på sin kropp kanske det beror på att man inte tillåtits att göra det.

Samvetsgrannhet är egentligen en positiv egenskap.

Moderator: Rättade felaktigt citat.

@Kiddie nu felciterar du. Det där är inte något som jag har skrivit!

Kännetecknande för utbrända är väl att de har en väldigt skev uppfattning om sitt beteende. Har träffat några som snarare gett intrycket av att vara bipolära. Alltså först varit maniska så att barn har blir rädda och vuxna inte orkar med deras svada. Sen har de bara försvunnit och inte hört av sig, i ett depressivt skov antar jag. Något år senare har de dykt upp i föreningslivet eller på någon arbetsträning och funkat ett tag innan de blivit "besatta" igen.

Läs på: https://www.hjarnfonden.se/2017/12/sa-s ... gssyndrom/

Bjäbbmonstret skrev:@Kiddie nu felciterar du. Det där är inte något som jag har skrivit!

Jaa.

Det blev så konstigt att vi får ta in stora artilleriet att fixa det.

Det var några synapser i min hjärna som blev arga på mig och fick mig att både citera fel samt inte citera någon alls.

Undrar vad som händer härnäst.

Vildsvin skrev:Kännetecknande för utbrända är väl att de har en väldigt skev uppfattning om sitt beteende. Har träffat några som snarare gett intrycket av att vara bipolära. Alltså först varit maniska så att barn har blir rädda och vuxna inte orkar med deras svada. Sen har de bara försvunnit och inte hört av sig, i ett depressivt skov antar jag. Något år senare har de dykt upp i föreningslivet eller på någon arbetsträning och funkat ett tag innan de blivit "besatta" igen.

ÄR det inte personer som faktiskt ÄR bipolära då?

Sätter läkare ens diagnosen utmattningssyndrom om man har samtidig AS- diagnos på papper? Även fast man uppfyller kriterierna med råge verkar det som att många inte får diagnosen. Vilka diagnoser sätter läkare på oss istället när de konsterar att vi har symptom som egentligen skulle kunna sammanfattas med utmattningssyndrom?