Man lär sig ju tidigt att man inte är den snyggaste, starkaste och bäst begåvade. När man har AS så tillhör man en grupp som är sämre på att förstå sin omgivning. Ganska enkelt faktiskt. Accepterandet kan ta olika tid och en del accepterar aldrig att de är funktionsmässigt nedsatta oavsett hur tydliga hjälpbehoven än är.

Nej. Inga tvivel hittills tack och lov

Handy skrev:Man lär sig ju tidigt att man inte är den snyggaste, starkaste och bäst begåvade. När man har AS så tillhör man en grupp som är sämre på att förstå sin omgivning. Ganska enkelt faktiskt. Accepterandet kan ta olika tid och en del accepterar aldrig att de är funktionsmässigt nedsatta oavsett hur tydliga hjälpbehoven än är.

Återigen, har man inte ojämn begåvningsprofil utan har låga resultat rakt igenom, så har man inte aspergers, man har en utvecklingsstörning.

kiddie skrev:

Handy skrev:Man lär sig ju tidigt att man inte är den snyggaste, starkaste och bäst begåvade. När man har AS så tillhör man en grupp som är sämre på att förstå sin omgivning. Ganska enkelt faktiskt. Accepterandet kan ta olika tid och en del accepterar aldrig att de är funktionsmässigt nedsatta oavsett hur tydliga hjälpbehoven än är.

Återigen, har man inte ojämn begåvningsprofil utan har låga resultat rakt igenom, så har man inte aspergers, man har en utvecklingsstörning.

Utvecklingsstörda (IQ<70) har ofta mycket ojämna begåvningsprofiler. Aspergare har ofta ojämna begåvningsprofiler också, eftersom vi är utvecklingsstörda (fast med en total kvot över 70). Ojämna profiler tyder på utvecklingsstörning (inte gällande de högsta nivåerna IQ>150, eftersom mycket begåvade individer allt som oftast har en ojämn begåvningsprofil.)

HouseAspie skrev:Man kan befinna sig i Autistspektrumets mycket högfungerande del och inte ha så stora handikapp att man kvalificeras att få diagnosen Autism. Det betyder inte att du inte är autistisk, de betyder bara att du inte har så stora svårigheter att du behöver få en diagnos och hjälp.

Det som gör att man är säker på sin diagnos är dessa tre punkter.

1. Besattliknande intresse i något (Specialintresse).

2. Perceptionsavvikelser (Se pdf)

3. Repetativa betenden.

Inga som helst tvivel, uppfyller nog alla de punkterna till olika grad.

Handy skrev:Utvecklingsstörda (IQ<70) har ofta mycket ojämna begåvningsprofiler

De har ofta under medel på det mesta oberoende av profilen. Så beskriver du aspergare. Jag bara antar att du utgår från dig själv då, att du har ett lågt IQ. Och att du vill projicera det på andra.

Eller tror du att aspergare kan vara bra på något alls? Som du beskriver aspergare så är svaret nej, de är dåliga på allt.

Det betyder att du och vården inte har samma definition av aspergers.

Tror du ens autism finns, eller tror du bara det är en variant av utvecklingsstörning? Jag tror att du kan ha missat det som faktiskt utmärker autism och aspergers.

Men det är OK, har en kompis som är svagbegåvad och har autism, hon kan inte heller greppa vad autism är. För att kunna greppa det måste man ha ganska hög begåvning samt faktiskt ett ToM oxo. Och det har du ju sagt att du inte har. Kan man inte greppa vad som skiljer NT från autism så går det egentligen inte att diskutera.

kiddie skrev: Glömmer självklara saker NT tycker, t ex att alla är på olika plats på en social stege, glömmer att fjäska uppåt och hata nedåt

Mycket igenkänning.

Ett konkret exempel är min systers pojkvän som är tandläkare. Han är indier och kom hit som 19-åring (han är runt 30 nu) och har en mentalitet som i stort sett går ut på att utnyttja det svenska systemet till max och att tjäna pengar på allt och alla. Han pratar ofta om hur man ses i andras ögon om man inte gör ditten och datten och att man ska vara en "värdig människa". En värdig människa i hans ögon sliter skjortan av sig för att skaffa sig en "fin" utbildning, blir rik och visar upp en tjusig fasad. Men han själv lurar andra på pengar och manipulerar till höger och vänster för att klättra uppåt i hierarkin. Väldigt värdigt. Han gör detta med en sådan finess att det tar ett tag för andra att genomskåda det. Under de 5 åren som han varit tillsammans med min syster har han varit på mig och bland annat kallat mig lat för att jag i hans ögon inte anstränger mig. Han gör inte såhär för att han bryr sig om mig utan för att han inte vill skämmas för de människor som förknippas med honom. När det blev tydligt för honom att jag inte alls strävar efter att behaga hans vision av en "värdig människa" (via uppdateringar på FB bland annat) fick han nog och blockerade mig. Min syster är för tillfället ett mähä som inte vet var hon ska stå.

Han är helt enkelt totalt insnöad i det här hierarkiska tänket och jag har utan framgång försökt nå fram till honom med alternativa perspektiv. Det gör mig ledsen och frustrerad att det tycks vara en del människor som resonerar som han gör utan ödmjukhet inför andra synsätt.

Det här inlägget kommer nog klassas som OT men jag ville skriva av mig om detta.

TheWonderer92 skrev:

kiddie skrev: Glömmer självklara saker NT tycker, t ex att alla är på olika plats på en social stege, glömmer att fjäska uppåt och hata nedåt

Mycket igenkänning.

Ett konkret exempel är min systers pojkvän som är tandläkare. Han är indier och kom hit som 19-åring (han är runt 30 nu) och har en mentalitet som i stort sett går ut på att utnyttja det svenska systemet till max och att tjäna pengar på allt och alla. Han pratar ofta om hur man ses i andras ögon om man inte gör ditten och datten och att man ska vara en "värdig människa". En värdig människa i hans ögon sliter skjortan av sig för att skaffa sig en "fin" utbildning, blir rik och visar upp en tjusig fasad. Men han själv lurar andra på pengar och manipulerar till höger och vänster för att klättra uppåt i hierarkin. Väldigt värdigt. Han gör detta med en sådan finess att det tar ett tag för andra att genomskåda det. Under de 5 åren som han varit tillsammans med min syster har han varit på mig och bland annat kallat mig lat för att jag i hans ögon inte anstränger mig. Han gör inte såhär för att han bryr sig om mig utan för att han inte vill skämmas för de människor som förknippas med honom. När det blev tydligt för honom att jag inte alls strävar efter att behaga hans vision av en "värdig människa" (via uppdateringar på FB bland annat) fick han nog och blockerade mig. Min syster är för tillfället ett mähä som inte vet var hon ska stå.

Han är helt enkelt totalt insnöad i det här hierarkiska tänket och jag har utan framgång försökt nå fram till honom med alternativa perspektiv. Det gör mig ledsen och frustrerad att det tycks vara en del människor som resonerar som han gör utan ödmjukhet inför andra synsätt.

Det här inlägget kommer nog klassas som OT men jag ville skriva av mig om detta.

Inte för att vara taskig men han låter ju som att han har någon form utav störning typ psykopat.

slackern skrev:Inte för att vara taskig men han låter ju som att han har någon form utav störning typ psykopat.

Det stämmer nog tyvärr.

Efter lång terapi med syfte att bearbeta barndomstrauma: Nej, mina diagnoser är felaktiga.

Handy

Jag blir lite ledsen över "från mitt perspektiv" din snedvridna uppfattning och negativa projicering i forumet.

Försök var mer kritisk till all din kunskap. Ha ett öppet sinne.

Jag är osäker på allt från och till.
Så mycket kan bero på så mycket. Bl.a. just saker i ens barndom, som i sin tur kan leda till allt möjligt som vuxen.

Det är också så mycket som går i varann i olika diagnoser. Det här, postat i en annan tråd, läste jag nyss:
https://sv.wikipedia.org/wiki/SCT

Så jag vet inte vad jag är, och vet inte om nån annan vet det heller. För "vården" har ju inte tid att lyssna, så som ren försvarsmekanism bara slår de fast saker de inte vet nåt om.

(Och det är väl skit också, att man ändå måste ha med dem att göra och det måste sättas nåt på papper, för att man ska kunna överleva.)

Nej, jag är inte ett dugg osäker. Snarare går det från klarhet till klarhet ju mer jag läser om andra autistiska personers upplevelser, för jag inser att jag inte är ensam om att vara såhär.

Men okej, jag har ibland en misstanke om fler diagnoser, framförallt någon form av PTSD från skoltiden. Att få till en utredning om det är nog bara att fetglömma dock... komplex PTSD är ett relativt outforskat fenomen, speciellt i Sverige.

Abbreviation skrev:Efter lång terapi med syfte att bearbeta barndomstrauma: Nej, mina diagnoser är felaktiga.

Förstår du ironi igen?

Jag känner mig mer tvivelaktig inför autism spektrum diagnosen i sig, och den ändras ju med jämna mellanrum dessutom vilket är ett ganska tydligt täcken på att dom inte riktigt vet vad dom pratar om.

Dessutom är det väl som jag förstått det en väldigt liten del av alla inom spektrumet som faktiskt är "utvecklingsstörda", ändå lyfts ofta den bilden fram som om det skulle vara synonymt med autism spektrumet.

Fast det är väl inget nytt direkt att folk inom spektrumet beljugs på alla möjliga vis.

triggerhappyD skrev:Jag känner mig mer tvivelaktig inför autism spektrum diagnosen i sig, och den ändras ju med jämna mellanrum dessutom vilket är ett ganska tydligt täcken på att dom inte riktigt vet vad dom pratar om.

Tänkte oxo så.

Alien skrev:Man kan ju vara hur aspig som helst men har man inga stora svårigheter så ska man inte ha diagnos.

Enligt DSM 5.1:

D. Symtomen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av den nuvarande funktionsförmågan socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.

http://habilitering.se/om-autismspektru ... ier-autism

Kanske är det så att det är olika i olika perioder i livet. En del klarar skoltiden bra, men inte arbetslivet och de som lyckas jobba med något som fungerar någorlunda för dem, då kanske det först verkligen märks att det är problem i medelåldern.

Handy skrev:Man lär sig ju tidigt att man inte är den snyggaste

Blir man FUL av aspergers???

Man kanske blir mindre charmig av AS så man känner sig fulare än man är?

Tror varken man blir mindre charmig eller fulare, det e bara generaliserande och aspiefobiskt med sådana trams påståenden.

Däremot tror jag att aspies ofta har en mer formlös känsla mellan jaget och omgivningen vilket resulterar i försök att stänga ute omgivningen på diverse olika vis och istället söka sig in mot jaget i en större utsträckning. Och konstigt nog leder det till en lösare definierad självkänsla eller en mindre rigid identifikation med jaget.

Men den oortodoxa självkänslan har kanske inte så mycket med saken och göra utan det är primärt självförtroendet som ligger till grund för hur man uppfattas av omgivningen och av sig själv när det kommer till sådana saker.

Har man fått höra hela livet att ens sätt att tänka, kommunicera, uppfatta, agera osv är försämrad eller rent av felaktig så är det ju inte så konstigt att många får dåligt självförtroende och börjar tro på både det ena och det andra som har hamrats in i dom sen tidig barndom, både från samhället och ofta kanske även från nära och kära.

Det där var intressant tänkt och skrivet, triggerhappyD. Det ska jag fundera lite mer på.

Känner du till någon som har skrivit mer om det, eller är det bara (inte så "bara", jag menar det inte förklenande) egna funderingar, det där med gränser gentemot omvärlden och självkänslan?

triggerhappyD skrev:Har man fått höra hela livet att ens sätt att tänka, kommunicera, uppfatta, agera osv är försämrad eller rent av felaktig så är det ju inte så konstigt att många får dåligt självförtroende och börjar tro på både det ena och det andra som har hamrats in i dom sen tidig barndom, både från samhället och ofta kanske även från nära och kära.

Det är just det som kan göra en osäker, reserverad, stel och just ocharmig.

ankhh skrev:Det där var intressant tänkt och skrivet, triggerhappyD. Det ska jag fundera lite mer på.

Känner du till någon som har skrivit mer om det, eller är det bara (inte så "bara", jag menar det inte förklenande) egna funderingar, det där med gränser gentemot omvärlden och självkänslan?

Har säkerligen läst eller hört andra tala om ämnet, jag är lite som en svamp som suger upp sånt som andra skriver eller talar om när jag finner det intressant, och så läggs det till min bank av ord, meningar och tankar. Kanske lite väl mekaniskt och robot likt ibland men så fungerar jag när det kommer till medveten och aktiv inlärning. Ibland kan jag nog till och med bli lite som en papegoja, men det står jag för. Är dock ganska dålig på att komma ihåg källor då allt bara är som ett stort hav för mig där jag själv är en vattendroppe som oundvikligen upplöses och blir del av havet.

Jag hade i yngre år "semi dyslexi" och både skrev och stavade som en kråka och hade även delvis svårt att formulera mig i tal på ett vis som jag kände var bra nog för att få fram mina poänger, så den "mekaniska" biten har hjälpt mig mycket, tror jag.
Även min tid som "politiskt aktiv" samt intresset för retorik har varit till god hjälp framförallt när det kommer till verbal kommunikation. Och mitt poker intresse har lärt mig läsa kroppsspråk och tyda röst och tonlägen till i mitt eget tycke en väldigt hög nivå.

Att läsa lite om retorik rekommenderar jag alla inom spektrumet, det ger en bra inblick i framförallt neurotypisk kommunikation.

Jag försöker framhålla att oavsett vad folk påstår och säger om oss inom spektrumet så är det bara deras åsikter och ibland möjligen statistik eller så kallat faktaunderlag eller åsikter från så kallade "professionella", men en av mina viktigaste poänger är att vi kan lära oss och göra precis vad vi vill i livet. Det kanske tar längre tid att lära sig vissa saker som inte är naturligt för oss, och vi kanske blir lättare stressade och dränerade psykiskt, men jag motsätter mig trots det allt som har som syfte att nedvärdera eller förminska eller cementera in i betong vad det skulle innebära att vara inom autism spektrumet eller vilka begränsningar det nödvändigtvis skulle medföra.

NTs tenderar också att "apa efter" eller vara en "papegoja" men i min mening gör dom det mer omedvetet till skillnad från de flesta inom spektrumet som lär sig mer medvetet.
Därav är NTs generellt sätt lättmanipulerade och lättindoktrinerade till skillnad från folk inom autism spektrumet som tenderar att inte lika villigt foga sig för andras tankar, åsikter, normer osv.

Sen har jag även länge funnit autism fenomenet väldigt intressant och jag kände tidigt att det var mycket som inte stämde med diagnoskriterier och hur autism spektrumet beskrevs av Psykiatriker, Media mfl, och även att många inom spektrumet for illa på flertal vis till följd av det hela.

Jag glömmer aldrig när en överläkare försökte påtala att jag inte alls egentligen kan ha en aspie diagnos (var på den tiden då asperger fortf fanns)
Och hans stora argument var att jag själv beskrev mig som empatisk samt att jag hade ett fast handslag. Försökte förklara att en sak som fast handslag är inlärt beteende och att han borde uppdatera sina kunskaper om autism och empati istället för o komma dragandes med massa påstådd data från 80-talet för att sedan narcissistiskt projicera det på sina patienter.
Vilket ledde till att han tvingade mig att gå på "daglig verksamhet" inom kommunen i 6 månader, annars skulle han allt dra in min sjukskrivning och diagnos. lol

Jag hade länge och har kanske delvis fortfarande uppfattningen att det pågår ett "krig" i den mänskliga organismen, och att autism är en respons till följd av det. Och skulle kunna prata om det länge, men min psykiatriker har avfärdat det som en "vanföreställning" till följd av min schizotypi.
Så har legat lite lågt med sådana hypoteser i det "publika". Inte för att jag egentligen bryr mig om vad min psykiatriker tycker eller andra heller för den delen men ibland känns det som jag kanske snöar till det lite väl mycket i mina funderingar så man vill ju inte kläcka ur sig allt för mycket "semi-psykotiska" tankar som kanske tolkas fel eller har negativ inverkan för folk inom spektrumet.

Negativ inverkan finns det i överflöd ändå, så vill ju inte bidra till det av misstag, så på senare tid har jag mer funderat på hur man skulle kunna göra en väsentlig förbättring för folk inom spektrumet på ett vis som går att omsätta i praktiken på ett mer konkret vis.

Men är du intresserad så kan jag givetvis försöka hitta lite matnyttig läsning inom ämnet åt dig.
Håller även själv på o skriver en bok som jag tror ska heta "Kriget mot Autism" men har inte kommit så väldigt långt på den än och jag blir mest irriterad på mig själv att jag inte kan formulera mig på ett vis som inte går att motstå, där orden och meningarna når fram och tar sig in bakom folks rustningar. Men jag gillar ordens magi även om jag inte behärskar dom speciellt bra, men som jag ser det är det en konstform som tar tid att bemästra.

Det är lättare att diskutera och skriva om politik och dylikt vilket jag finner både intressant och kul, men även där brister jag när det kommer till att nå fram.
Och som någon sa till mig vid nått tillfälle och som alltid stannat kvar är "Om motparten inte kan förstå vad du menar så är det inte dom som är korkade, utan det är din pedagogiska förmåga som inte är tillräckligt utvecklad".
Något som även NTs borde ta till sig av när dom kommunicerar med någon som inte fungerar neurotypiskt. Men det är såklart lättare att beskylla andra eller påstå saker om dom.

Sry för Wall of text, avslutar med i citera Einstein även om jag inte nödvändigtvis håller med om citatet, men kanske kan ligga något i det. "If you can't explain it simply, you don't understand it well enough"