Här är en intressant artikel i DN, (om ni kommer förbi betalväggen):
https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-sa-styr-arvet-om-terapin-funkar/

Men de hittade bara ett samband. Nämligen att försökspersoner som hade många genetiska markörer för autism, tenderade att svara sämre på kbt-behandlingen. Ju fler sådana markörer, desto sämre fungerade behandlingen.

Då måste jag ha väldigt få markörer för KBT fungerade utmärkt på mig. Har aldrig känt mig så pigg, positiv och välmående som jag gör idag, och det kan jag till stor del tacka KBT:n för. Det krävs dock en enorm styrka och vilja för att lyckas.

CoMpLiCaTeD_X skrev:Det krävs dock en enorm styrka och vilja för att lyckas.

Tror den meningen är fel, och att det inte nödvändigtvis beror hur stor vilja man har eller inte, för vissa inklusive mig själv. Jag är nog så envis. Möjligt att bullshitfiltret gör sitt till viss del, men tror ändå att upplägget ofta är för spretigt och opedagogiskt. Gått fyra perioder á 5 v. x 20 tim. Hjälpte inte mig runt den problematiken jag hade då, ett skit. Jag fick dock ge namn åt ett bakverk.

Ihophafsade pärmar med "evidensbaserad" smörja, bara för att kunna strö det billigaste sockret i sin stadsdel. Riktig behandling kostar, tyvärr.

nomemorytoday skrev:

CoMpLiCaTeD_X skrev:Det krävs dock en enorm styrka och vilja för att lyckas.

Tror den meningen är fel, och att det inte nödvändigtvis beror hur stor vilja man har eller inte, för vissa inklusive mig själv. Jag är nog så envis. Möjligt att bullshitfiltret gör sitt till viss del, men tror ändå att upplägget ofta är för spretigt och opedagogiskt. Gått fyra perioder á 5 v. x 20 tim. Hjälpte inte mig runt den problematiken jag hade då, ett skit. Jag fick dock ge namn åt ett bakverk.

Ihophafsade pärmar med "evidensbaserad" smörja, bara för att kunna strö det billigaste sockret i sin stadsdel. Riktig behandling kostar, tyvärr.

Det är svårt för mig att sätta mig in i hur andra fungerar. Oavsett diagnos så är vi alla olika individer som fungerar på olika sätt och då är det fullt naturligt att diverse behandlingsmetoder inte fungerar på alla, men på vissa.

Kan också berätta att det tagit mig över 20år att finna välmående, lycka och framtidsvisioner. Så det har knappast varit en walk in the park, men kom dit jag ville tillslut.

Kan kanske vara så att terapeuter är olika duktiga. Krävs förmodligen rätt markörer för att vara en lyckad terapeut också!

nomemorytoday skrev:

CoMpLiCaTeD_X skrev:Det krävs dock en enorm styrka och vilja för att lyckas.

Tror den meningen är fel, och att det inte nödvändigtvis beror hur stor vilja man har eller inte, för vissa inklusive mig själv. Jag är nog så envis. Möjligt att bullshitfiltret gör sitt till viss del, men tror ändå att upplägget ofta är för spretigt och opedagogiskt. Gått fyra perioder á 5 v. x 20 tim. Hjälpte inte mig runt den problematiken jag hade då, ett skit. Jag fick dock ge namn åt ett bakverk.

Ihophafsade pärmar med "evidensbaserad" smörja, bara för att kunna strö det billigaste sockret i sin stadsdel. Riktig behandling kostar, tyvärr.

Tyckte också det var smörja. Kanske handlar det även om ”personkemi” - dvs vilken terapeut man råkar ut för. Jag fick inget förtroende för den jag träffade.

Svårt att hjälpa människor som inte anser att dom har något problem/är felfria.

En fundering jag får, vad är det som gör att KBT fungerar sämre för autister.
Bullshitfiltret känns som en kandidat, men vad består det av? Ibland får jag känslan av att när det börjar blinka är det något outalat sammanhang jag har missat.
Förmågan att samarbeta verkar vara en av grundstenarna i mänsklig civilisation. Är det så att samarbete kräver en del överseende och outalade gemensama lögner. Och det är det som KBT går ut på att utbilda en i?
Därför kommer KBT inte att fungera på oss som inte hanterar sådana koncept så bra. Att vi inte klarar det, är på gott och ont skall tilläggas...

Jag har aldrig fått ut något av att prata med någon om mina problem. Ju mer psykologiskt utbildade de är desto hopplösare är de att prata med. Psykodynamiska psykologer är värst.

Ja, jag kan ju ha fel men min tolkning är att eftersom att Asperger rent generellt är en "kognitiv funktionsnedsättning" så blir det lite svårt med kognitiv beteendeterapi. Lite som att ha någon visuell/lästerapi med en blind.

Läste även följande förut:
http://habilitering.se/sites/habiliteri ... iuddin.pdf

När det gäller bättre
fungerande och äldre individer med autism
kan kognitiv beteendete
rapi (KBT) hjälpa
individen kontrollera ilska och depression, äv
en om KBT sällan är särskilt verksamt som
enskild intervention (Howlin, 1998).

Skulle vara intressant att läsa artikeln/boken/studien vad det nu än kan tänkas vara från 1998 som författaren refererar till...

Min psykolog har sagt samma sak, att personer med asperger ofta inte svarar så bra på KBT. Vi har helt enkelt ett annat sätt att tänka. Därmed inte sagt att vi tänker FEL. (Jag ser det lite som Lattjolajbanlådan i "Fem Myror". Brasse hävdade ju alltid att just HANS svar var det rätta, men Magnus och Eva hade ju också rätt, fast på andra sätt.)

För mig har det fungerat något bättre med ACT (acceptance and commitment therapy), men jag skulle vilja utöka med någon form av konstnärlig terapi. Att skriva och rita har alltid hjälpt mig mycket. Likaså är musik väldigt läkande för mig. När jag mår som sämst kan jag inte göra någonting, men i andra sammanhang har musik varit närmast livräddande för mig.

Kahlokatt du kan väl börja med nån hobby?
Allt behöver man inte få från psykiatrin.

Jag har märkt att skriva berättelser ger mig perspektiv på saker och man förstår saker lite bättre då.

Det är även vetenskapligt bevisat att hobbies har en stressreducerande effekt.

KBT funkade inte för mig när jag var i mitt sämsta skick. Sen när grundstämningen ökade något så kunde man ta till sig informationen bättre.

cirkusfreak skrev:Ja, jag kan ju ha fel men min tolkning är att eftersom att Asperger rent generellt är en "kognitiv funktionsnedsättning" så blir det lite svårt med kognitiv beteendeterapi. Lite som att ha någon visuell/lästerapi med en blind.

Läste även följande förut:
http://habilitering.se/sites/habiliteri ... iuddin.pdf

När det gäller bättre
fungerande och äldre individer med autism
kan kognitiv beteendete
rapi (KBT) hjälpa
individen kontrollera ilska och depression, äv
en om KBT sällan är särskilt verksamt som
enskild intervention (Howlin, 1998).

Skulle vara intressant att läsa artikeln/boken/studien vad det nu än kan tänkas vara från 1998 som författaren refererar till...

Jag har dragit samma slutsats som dig.

Att just bättre fungerande individer kan svara på terapin är självskrivet. Att det även gäller äldre människor kan kanske bero på mognad, att man blivit mera ödmjuk och lyssnar på andra. Alternativt försökt med sina egna strategier och misslyckats gång på gång och blivit desperat och accepterar vad som helst som går utanför sin egna världsbild.

Jag har läst att vi autister som grupp inte lyssnar på andra, och det är också bilden jag fått. Det är inte ovanligt att man från början har en cementerad bild av hur saker ska vara/är och att man inte ändrar uppfattning oavsett vad som framkommer senare.

Sedan så har vi inte en fungerande ToM/mentalisering. Att sitta och gå på djupet med ens egna och andras känslor/beteenden när det är just det man har svårigheter med blir ju svårt/omöjligt. Om man är väl medveten om sina handikapp så skulle det kanske inte vara helt bortkastat. Men hur många aspergare är villiga att se sig själva som mindre kapabla/vetande egentligen? Här på forumet är det ju en minoritet som accepterar att dom är mentalt funktionsnedsatta, trots att många utav dom får olika hjälpinsatser från samhället. Så nej, det ser inte ljust ut med djuplodande terapi för autister.

KBT går väl inte ut på att man ska bli nedtryckt och se alla sina fel och brister och lämna terapin som en trasig människa? Det var den psykodynamiska terapin som sysslade med sådant.

Men i sin aspighet kan väl Handy inte lyssna på någon som vet vad hen talar om...

I Sverige har vi inte ens KBT, vi har kognitiv terapi. Namnet KBT har blivit kidnappat av svensk sjukvård och man har raskt gjort sig av med alla beteendebitar eftersom det kräver att terapeuten måste lämna sitt mysiga kontor ibland. Nej, usch så jobbigt.

Ni som haft KBT, vad har ni gjort i terapin? Jag gick så kort tid att jag faktiskt inte hann bilda mig någon egentlig uppfattning. På dem tiden fanns även ren beteendeterapi, men den verkar bara borta. I vår vård ska det visst bara finnas EN terapimetod och den rådande ska köra över all annan, trots att den skulle kunnat vara till hjälp.

Du kan bara omvända en persons negativa beteende, genom att du möter och ger personen positivt. Motsatsen gäller också.

Jag Har faktiskt gått en KBT grundkurs för autism.
Det är först på senare tid som jag förstått poängen med vad vi gick igenom mera på djupet, men det skulle krävas en del kriser innan det.

Jag hade ganska svårt att hänga med under terapin pga dåligt mående och har ibland läst igenom det vi gick igenom och förstått något mer.

cirkusfreak skrev:Ja, jag kan ju ha fel men min tolkning är att eftersom att Asperger rent generellt är en "kognitiv funktionsnedsättning" så blir det lite svårt med kognitiv beteendeterapi. Lite som att ha någon visuell/lästerapi med en blind.

Det där var en ganska dålig liknelse. Att det heter kognitiv betyder att sättet en människa fungerar på är genom tanke (kognition), känsla och handling. Det är själva analysen av människan och de delar som leder till både bra och dåligt.

Kognitiv i detta fallet betyder inte kognitivt smart eller en superanalytiker.

Så jag tycker du ska sluta missbruka ord i din strävan att måla upp aspergare som hopplösa miffon.

kiddie skrev:

cirkusfreak skrev:Ja, jag kan ju ha fel men min tolkning är att eftersom att Asperger rent generellt är en "kognitiv funktionsnedsättning" så blir det lite svårt med kognitiv beteendeterapi. Lite som att ha någon visuell/lästerapi med en blind.

Det där var en ganska dålig liknelse. Att det heter kognitiv betyder att sättet en människa fungerar på är genom tanke (kognition), känsla och handling. Det är själva analysen av människan och de delar som leder till både bra och dåligt.

Kognitiv i detta fallet betyder inte kognitivt smart eller en superanalytiker.

Så jag tycker du ska sluta missbruka ord i din strävan att måla upp aspergare som hopplösa miffon.

Jag och cirkusfreak är inte samma användare. Och jag hoppas att moddarna kollar upp att vi inte är det (samma IP samma dag, samt att kanske våra internetbolag är olika). Alla som har samma/liknande åsikt i frågan måste inte vara jag, det är ganska självklart att vi aspergare är sämre på det sociala och att vår förståelse inom detsamma också sviktar. Detta kommer majoriteten NT fram till utan vidare förkunskap.

Gjorde KBT i flera månader, och det hjälpte INGET. Om något så blev jag mer passiv.

Nu så går jag framåt sakta, men säkert. Är bara en sån person som tycker om att göra min egna grej, på min egna takt. Är ingen lagperson så att säga.

Vet inte om KBT skulle funka på mig, kanske på vissa saker och andra saker inte.

Men vad är det som gör att den inte funkar då? I mitt fall är det mycket att jag redan tänkt vissa tankar som ingår i terapin som ett slags möjligt sätt att tänka. Blir ingen aha-upplevelse.

Sedan verkar det som KBT för just depression verkar svårt för de flesta. Verkar hjälpa mer mot tvång och fobier och kanske social fobi.

Kbt var för mig en förenklad och ekonomisk metod som inte fungerade. I sociala sammanhang är jag osäker, psykologen tyckte att jag skulle träna på att "gå ut o träffa folk" men inte hur. Inte heller några verktyg på att hantera sina svårigheter. Kbt är som jag ser det gjort för att hantera fobier inte mkt annat.

Om man bara är blyg vet man ju vad man kan göra för att träffa folk, man vet vad andra gör. Även om man är rädd kan man föreställa sig vad man skulle kunna säga.

Har man autism kan man ju inte gå ut och träna färdigheter man inte har. Man måste ju först veta HUR man kan närma sig folk, VAD som anses OK, HUR man initierar och håller igång ett samtal.

Det är jag ett levande bevis på att man kan vara dålig på utan att man behöver vara rädd för det.

Jag har också svårt för relationer och det blir ofta fel när jag umgås med folk men i mitt fall handlar det nog mer om depression och ångest samt schizofrena inslag.

kiddie skrev:Det är jag ett levande bevis på att man kan vara dålig på utan att man behöver vara rädd för det.

Om man är dålig på det är det väl naturligt att man blir rädd för det när man märker att det inte fungerar.