Ann skrev:

jonsch skrev:Titti, här fick jag känslan av att våra erfarenheter kompletterar varann.

Titti skrev:Jag bestämde mig för att det var enklare att leva ensam än med en annan vuxen som inte förstår

...

Sedan i somras lever jag emellertid tillsammans med en man med i vuxen ålder diagnosticerad AS.

...

Det ger mig helt andra möjligheter att fungera både som partner i en vuxen kärleksrelation och som mamma i en ganska brokig familj (det finns barn med npf, både med och utan diagnos). Det är oändligt skönt att bli sedd och älskad för den jag är och inte som den någon annan tycker att jag borde vara.

Inte för att jag vet om det hjälper Ann men det gör mig litet glad i alla fall!

Jo det gjorde mig glad att det kan vara så men ledsen för att jag känner att jag inte har det så..

Är det ni som är tillsammans? Inte för att jag har med det att göra men jag fick för mig det.

Instämmer med Jonsch - det är inte han och honom har jag aldrig ens träffat...

Jag skrev det egentligen mest på slutet för att jag själv under många år uteslutit möjligheten men att jag är så otroligt glad över att ha fått uppleva hur annorlunda och mycket bättre det kan vara när den andre parten faktiskt verkligen förstår hur det är även om vi har olika sidor där vi fungerar bra och sämre.

Kan du få din man att inse på djupet hur du fungerar och hur arbetsamt och ensamt det är att ständigt anpassa sig så har du vunnit mycket. Jag lyckades inte med barnafäderna, av olika skäl. Jag trodde inte ens det var möjligt. Men i och med min egen diagnos har jag lärt mig mer om mig själv. Jag ser och analyserar mycket av det som händer runt mig och det gör allting mer begripligt, då blir det enklare att tillsammans med en llikasinnad försöka få livet att fungera lite bättre.

Det diskuteras ju ibland här huruvida det är bättre eller sämre om man själv har AS att leva tillsammans med en partner med AS och jag måste säga att även om det finns individuella faktorer (jag tycker inte om alla med AS) så har det underlättat oerhört mycket för mig. Jag säger inte att du ska skilja dig från din man men om han kan lära sig att lite bättre leva sig in i hur du fungerar så kommer livet att bli enklare för er båda.

Borde inte båda kunna lära sig om varandra?
Både du OCH den du lever med?
Oavsett om denne har AS eller inte.

Läste någonstans att AS personer oftast fungerar ihop med en annan AS person, eller en extrem NT person som klarar att se vad AS personen känner och nästan vad den tänker.
Funderar om jag inte träffat just åtminståne en eller möjligen två sådana personer.
Hon jag pratade med som lite äldre berättade att hon var ihop med en nätverkstekniker som inte sade så mycket, och att hon gillade stilen på många av hans vänner, det var ett speciellt sätt han och en del av hans vänner hade.
Hon sade att jag var likadan, hon trodde att jag och hennes kille skulle fungera bra ihop.

nano skrev:Borde inte båda kunna lära sig om varandra?
Både du OCH den du lever med?
Oavsett om denne har AS eller inte.

Läste någonstans att AS personer oftast fungerar ihop med en annan AS person, eller en extrem NT person som klarar att se vad AS personen känner och nästan vad den tänker.
Funderar om jag inte träffat just åtminståne en eller möjligen två sådana personer.
Hon jag pratade med som lite äldre berättade att hon var ihop med en nätverkstekniker som inte sade så mycket, och att hon gillade stilen på många av hans vänner, det var ett speciellt sätt han och en del av hans vänner hade.
Hon sade att jag var likadan, hon trodde att jag och hennes kille skulle fungera bra ihop.

Jo så tror jag också att det är. Att båda måste försöka förstå varandra. Att en hyperinkännande NT kan förstå bäst tror jag också fast jag har aldrig tänkt på det så förut.

jonsch skrev:Länge höll jag på att analysera mina interaktioner med andra och letade efter proffs inom vård eller typ coachning, som förstod situationer som våra utan och innan. Tyvärr verkar det inte finnas några sådana, vi här på forumet vet kanske rentav mer än några professionella, om vi bara lyckas lägga ihop våra kunskaper.

Jag skriver bara så mycket just nu, så får vi fundera på om vi ska ta upp några halv- eller inaktuella trådar eller vad vi annars kan ta oss till.

/ J

Ja, du har nog rätt i att kunskapen och hjälpen snarare finns bland likasinnade än hos dem som läst om hur man behöver bli hjälpt men egentligen inte har en aning om vad de pratar om.

Det känns så skönt att få höra dina och andras ord med olika ideer och att det inte bara är jag som upplevt sådana här situationer. I bland tror jag att jag håller på att bli tokig som upplever allt så konstigt.

Det har framkommit massor av bra och tänkvärda saker här, men jag ser inte att någon har tagit upp det här till analys. Det nedanstående är otroligt viktigt att du själv kommer tillrätta med!

Ann skrev:Tyvärr så märker jag inte att det blir fel förens det är försent

[...]

Jag fattar aldrig att jag har fel och kan för mitt liv inte förstå hur någon kan tycka eller tänka på något annat sätt än mitt. Långt efter en händelse och efter mycket ältande så kan jag se att det kanske blev fel och att jag kan ha varit en orsak till det.

För din egen skull: FÖRSÖK verkligen att alltid, varje gång du märker att det blev fel, analysera vad DU har gjort och var öppen för möjligheten att du kan ha gjort fel!
Det måste inte vara så att du har gjort fel enligt DITT sätt att se det, men du måste ALLTID vara medveten om att det oftast finns massor av sätt att se det och att ditt sätt inte är det enda.

Det här är jätteviktigt.

Hmm, det kanske skulle hjälpa om vi försöker rada upp några typiska aspie-fel att söka efter hos sig själv? Lösningsförslag kan också vara bra.

Jag kan börja. Det händer att jag själv hakar upp mig på någon moralisk och/eller resonemangsmässig detalj och liksom provocerar någon (familjemedlem) att försöka förstå den. Där har vi ett fel. Luddigt lösningsförslag: Börja med att tala om att man ser en poäng som man vill försöka få fram, kanske för att desarmera provokationerna. Sådär. över till en besläktad men mycket större klass av fel:

Det händer (mig knappast längre om jag förstått rätt) att man kommer med resonemang som innebär förolämpningar om man lägger till litet allmänbekanta fakta. Om exempelvis människorna bredvid talar om något som de inte är särskilt bra på och man inte riktigt hängt med på vad de talar om, så ska man låta bli att gissa fel. Risken är ju nämligen att man gissar på något som de inte vill höra att man tycker de är dåliga på. Dessutom ska man se till att ens kommentarer inte kan tolkas som att man tror att de talar om något som de inte vill höra att man tycker de är dåliga på.

Jag vet från min egen familj att det kan vara svårt att förstå att den som verkar förolämpa verkligen inte drar samma logiska slutsats som alla andra av vad den själv säger. Lösningsförslag: Be folk förklara noga hur de tolkat en och visa stark vilja att förstå hur de tänkt, även om det för tillfället känns som en fullständig gåta.

Såna diskussioner om diskussionen kan lätt bli för många och för uttröttande så helst ska man komma överens om att oftast nöja sig med att någon kanske gjorde fel men att man inte förstod varandra denna gång. Diskussionerna kan man kanske koncentrera till när de känns som allra viktigast. Helst ska den som brukar verka förolämpa sedan komma ihåg vad den förstått och pröva att överföra det till andra konflikter.

Hu. Det blev snårigt. Ta gärna upp något mindre snårigt fel, den som vill och kan.

Det här nyss är ett typiskt tråddödarinlägg á la jonsch. Just nu är det en vanlig, lugn eftermiddag men inför den hetsiga kvällen vill jag skriva:
Skit gärna i att det står där!

"Kom igen, alla forumister!"
"Vi törs inte för mördarinlägget!!"

Moa
ha
haaa

"Kom ändå!!!!"

weasley skrev:Det har framkommit massor av bra och tänkvärda saker här, men jag ser inte att någon har tagit upp det här till analys. Det nedanstående är otroligt viktigt att du själv kommer tillrätta med!

Ann skrev:Tyvärr så märker jag inte att det blir fel förens det är försent

[...]

Jag fattar aldrig att jag har fel och kan för mitt liv inte förstå hur någon kan tycka eller tänka på något annat sätt än mitt. Långt efter en händelse och efter mycket ältande så kan jag se att det kanske blev fel och att jag kan ha varit en orsak till det.

För din egen skull: FÖRSÖK verkligen att alltid, varje gång du märker att det blev fel, analysera vad DU har gjort och var öppen för möjligheten att du kan ha gjort fel!
Det måste inte vara så att du har gjort fel enligt DITT sätt att se det, men du måste ALLTID vara medveten om att det oftast finns massor av sätt att se det och att ditt sätt inte är det enda.

Det här är jätteviktigt.

Jo det har du rätt i men det låter enklare än vad det är.

jonsch skrev:Det här nyss är ett typiskt tråddödarinlägg á la jonsch. Just nu är det en vanlig, lugn eftermiddag men inför den hetsiga kvällen vill jag skriva:
Skit gärna i att det står där!

"Kom igen, alla forumister!"
"Vi törs inte för mördarinlägget!!"

Moa
ha
haaa

"Kom ändå!!!!"

Jag fattar ingenting, men det kanske var det som var meningen..

Jag fattade inte heller.

Du förstår inte begreppet "tråddödarinlägg"? Om man skriver något som får folk att sluta skriva i tråden så har man dödat den, därav uttrycket. Det har hänt mig ett par gånger när jag skrivit ungefär på samma sätt som litet grand härovan.

Det sista är en parafras på en lek. "Under hökens vingar" brukar den heta där jag kommer ifrån.

Andemeningen var: Låt inte mig hindra någon från att skriva i tråden!


/ J

jonsch skrev:Du förstår inte begreppet "tråddödarinlägg"? Om man skriver något som får folk att sluta skriva i tråden så har man dödat den, därav uttrycket. Det har hänt mig ett par gånger när jag skrivit ungefär på samma sätt som litet grand härovan.

Det sista är en parafras på en lek. "Under hökens vingar" brukar den heta där jag kommer ifrån.

Andemeningen var: Låt inte mig hindra någon från att skriva i tråden!


/ J

Vän av ordning undrar: Hur vet man att det var sista inlägget som dödade tråden? Kan det inte lika gärna vara så att allt redan är sagt, alla trådar måste ju dö någon gång?

Ja och andemeningen gick inte fram öht.
Det är som att sätta en skylt på E4 an med texten Göteborg 15 och tro att folk ska förstå att man menar Stockholm.