För flera år sedan blev jag remitterad till att göra en neuropsykiatrisk utredning, av en samtalskontakt som ansåg att mitt dåliga mående kunde bottna i högfungerande autism. En kort tid innan detta hade jag själv börjat läsa om ADD (som jag vet inte är en diagnos längre) och kände att mycket stämde in på mig. Däremot hade då jag väldigt liten kunskap om autismspektrat, och hann bara börja läsa på innan det var dags för utredningen att sätta igång.

Den ansvariga psykologen valde att inte sätta någon diagnos, utan tyckte att jag befann mig i en livskris och behövde samtala kring jobbiga händelser i mitt liv. Någon vidare samtalskontakt blev dock inte av, utan jag har sedan dess bara försökt organisera mitt liv efter bästa förmåga och försökt må bättre.

Det är bara det att det inte fungerar, hur mycket jag än anstränger mig. Jag har fortfarande stora problem i min vardag, och valde därför att återigen söka hjälp av en psykolog. Den här psykologen fick läsa min gamla utredning och tyckte absolut att det hade gått att sätta diagnos utifrån informationen som framkommit. Hen tror också att jag är autistisk, men inte har ADHD. Så nu har jag skickat egenremiss till ett annat neuroteam. Hm, har så mycket tankar kring detta och känner att jag behöver lite hjälp att bolla detta med er experter. =)

Borde jag vara mer tydlig med att jag själv tror att jag hade ADHD, vilket jag fortfarande gör, och vissa drag av autism? Är det till ens fördel eller nackdel att vilja ha en diagnos?

Borde jag komma med egna exempel på saker de aldrig frågade mig om under utredningen?

Borde jag komma med input på olika händelseförlopp som jag tror har med diagnoserna att göra, ex "händelse xx fick mig visserligen att bli deprimerad, men jag tror att jag hamnade i situation xx på grund av bristande social kompetens"?

Någon annan som inte fick diagnos förrän på andra försöket?

Tacksam för all input!

Fick du bara prata förra utredningen eller även göra ett praktiskt arbetsprov? Typ gå och handla och laga mat medan någon tittar på. Det är ganska avslöjande om man har problem med uppmärksamheten, svårt att omsätta instruktioner i praktiken osv.

Vildsvin skrev:Fick du bara prata förra utredningen eller även göra ett praktiskt arbetsprov? Typ gå och handla och laga mat medan någon tittar på. Det är ganska avslöjande om man har problem med uppmärksamheten, svårt att omsätta instruktioner i praktiken osv.

Jag fick göra ett arbetsprov (tror att det var en arbetsteraput). Han sade något i stil med "du måste ha fått mycket hjälp med detta", precis som att jag inte skulle kunnat laga mat till tre personer utan att ha fått ett manuskript innan. Jag sade dessutom till honom före att det inte är särskilt svårt att laga mat och att jag hade problem med annat.

Man kan ha stora mentala svårigheter även om man inte har en begåvningsprofil som går under 100 på någon del, eller klarar av att övervaka fyra spisplattor under 40 min.

Det riktiga provet är väl om man orkar med sitt arbete 9-17 under flera år utan att vara nära utbränning. Att vara stresstålig och att hämta sig fort så att man inte över tid bryts ned. Det är precis som att man måste ha hjälp med att andas för att få diagnos. Människor som ligger i gränslandet som far illa i arbetslivet/livet på sikt verkar ha mycket dåliga möjligheter med att få samhälleliga insatser.

Det där med sex timmars arbetsdag låter som en bra lösning för alla.

Handy skrev:

Vildsvin skrev:Fick du bara prata förra utredningen eller även göra ett praktiskt arbetsprov? Typ gå och handla och laga mat medan någon tittar på. Det är ganska avslöjande om man har problem med uppmärksamheten, svårt att omsätta instruktioner i praktiken osv.

Jag fick göra ett arbetsprov (tror att det var en arbetsteraput). Han sade något i stil med "du måste ha fått mycket hjälp med detta", precis som att jag inte skulle kunnat laga mat till tre personer utan att ha fått ett manuskript innan. Jag sade dessutom till honom före att det inte är särskilt svårt att laga mat och att jag hade problem med annat.

Man kan ha stora mentala svårigheter även om man inte har en begåvningsprofil som går under 100 på någon del, eller klarar av att övervaka fyra spisplattor under 40 min.

Fick du ingen djupare respons? Mig frågade de om jag ville göra testet i hemmiljö eller hos dem. Valde hos dem eftersom det var psyket i grannkommunen och okänd miljö för mig, tänkte att det skulle bli mer realistiskt så.

Så jag fick välja ett recept i en kokbok och arbetsterapeuten talade om var närmsta livsmedelsaffär låg (hade aldrig varit där innan) och hon skrev upp hur jag letade efter varorna. Sen när jag lagade maten skrev hon hur jag letade efter redskap mm.

Slutsatsen blev att jag hade dålig uppmärksamhet, även om jag inte hade problem att utföra själva uppgiften.

Själv funderar jag på att misslyckas med IQ-testet för att få diagnos. Känner att jag inte riktigt klarar av vad andra gör. Har redan börjat med testningsdelen och psykologen tycker att det går jättebra. Så någon diagnos lär det väl inte bli om man inte fejkar lite. Svårt att veta på vilka delar man ska fejka bara.

Varför i alls in dar måste du misslyckas med IQ-testet för att få diagnos?

TS, lyssna inte på Yahoo! Det viktiga är att få en korrekt diagnos (el ingen diagnos), byggt på sanningsenliga svar och tester. Har väldigt svårt att se fördelen med en fejkad diagnos.

Sedan kan man ju ha aspiga drag, även om man inte har tillräckligt för en diagnos.

Vildsvin skrev:Fick du bara prata förra utredningen eller även göra ett praktiskt arbetsprov? Typ gå och handla och laga mat medan någon tittar på. Det är ganska avslöjande om man har problem med uppmärksamheten, svårt att omsätta instruktioner i praktiken osv.

Nej, det var inget de bad mig göra. Och jag är rätt glad att jag slapp det, för tycker det är både svårt och tråkigt att laga mat. Jag gjorde intervjuer, skattningsskalor, något fysiskt motoriktest, IQ-test och urinprov.

Yahoo skrev:Själv funderar jag på att misslyckas med IQ-testet för att få diagnos. Känner att jag inte riktigt klarar av vad andra gör. Har redan börjat med testningsdelen och psykologen tycker att det går jättebra. Så någon diagnos lär det väl inte bli om man inte fejkar lite. Svårt att veta på vilka delar man ska fejka bara.

Tycker inte att du ska fejka något misslyckande. Har du verkliga svårigheter lär de uppmärksammas, och då är det väl viktigast att du får rätt hjälp? Att bara sitta och svara fel på allt, tror jag bara kommer verka märkligt. Lycka till!

Alien skrev:Varför i alls in dar måste du misslyckas med IQ-testet för att få diagnos?

TS, lyssna inte på Yahoo! Det viktiga är att få en korrekt diagnos (el ingen diagnos), byggt på sanningsenliga svar och tester. Har väldigt svårt att se fördelen med en fejkad diagnos.

Sedan kan man ju ha aspiga drag, även om man inte har tillräckligt för en diagnos.

Nejdå, jag kommer inte fejka något. Däremot så skulle jag nog i efterhand varit tydligare med vilka problem jag faktiskt har, och hur de påverkar mitt liv. Som jag skrev var jag nybörjare på npf på den tiden, och jag nästa underdrev saker just för att inte framställa det som att jag ville ha någon diagnos. Vissa saker har jag inte ens sett som ett problem, exempelvis att jag ogillar vissa kläder och tvättrådslappar, och hade aldrig kopplat att det kunde ha med sensorisk känslighet att göra. Det var heller ingen som frågade mig om just det. Det är bara ett exempel på saker som jag inte pratade om under utredningen.

Nej då, jag kommer inte fejka något eller förställa mig.

Vildsvin skrev:

Handy skrev:

Vildsvin skrev:Fick du bara prata förra utredningen eller även göra ett praktiskt arbetsprov? Typ gå och handla och laga mat medan någon tittar på. Det är ganska avslöjande om man har problem med uppmärksamheten, svårt att omsätta instruktioner i praktiken osv.

Jag fick göra ett arbetsprov (tror att det var en arbetsteraput). Han sade något i stil med "du måste ha fått mycket hjälp med detta", precis som att jag inte skulle kunnat laga mat till tre personer utan att ha fått ett manuskript innan. Jag sade dessutom till honom före att det inte är särskilt svårt att laga mat och att jag hade problem med annat.

Man kan ha stora mentala svårigheter även om man inte har en begåvningsprofil som går under 100 på någon del, eller klarar av att övervaka fyra spisplattor under 40 min.

Fick du ingen djupare respons? Mig frågade de om jag ville göra testet i hemmiljö eller hos dem. Valde hos dem eftersom det var psyket i grannkommunen och okänd miljö för mig, tänkte att det skulle bli mer realistiskt så.

Så jag fick välja ett recept i en kokbok och arbetsterapeuten talade om var närmsta livsmedelsaffär låg (hade aldrig varit där innan) och hon skrev upp hur jag letade efter varorna. Sen när jag lagade maten skrev hon hur jag letade efter redskap mm.

Slutsatsen blev att jag hade dålig uppmärksamhet, även om jag inte hade problem att utföra själva uppgiften.

Jag skulle gissa på att du är mer välfungerande än vad jag är (har för mig att du jobbar). Det var mycket smart att resonera som du gjorde (att maximera miljön så att ens svårigheter kommer fram).

Utlåtandet lämnade som sagt mycket att önska. Men han sade det på ett sätt som indikerade på att det var det enda som behövde sägas. Själv blev jag ganska irriterad över att han inte lyssnade från första början. Men det var bara en del av utredningen så jag antar att man måste gå igenom hela utredningen oavsett hur meningslösa vissa delar än må vara.

Jag antar att samhället har dragtit åt svångremmen rätt ordentligt för att motverka "skenande kostnader". Nu förstår man ju att bekväma personer inte skall ha rätt till bidrag osv. Men att tro att ett intelligenstest samt att laga mat skall visa ifall man har svårigheter som är av betydande art är rätt trubbigt.

Det är ju allmänt känt att vi autister inte automatiserar och således gör av med mer energi än andra. Att då tro "jaha, begåvningstestet på 90 minuter var bra och arbetsprovet (60min) var bra. Då är allt bra" är ju helt befängt. Proverna var dessutom uppdelade på två omgångar. Så det säger lite och ingenting om man klarar av ett arbete man har utbildning för, där man minst måste jobba 7h/dag 5 dagar i veckan. Och att dessutom orka med matlagning och allt annat man måste göra i vardagen.

Och nej, alla arbeten kan man inte förhandla med chefen om att bara jobba 6h/dag. Visst om man vore bland dom allra bästa skulle man vara i en betydligt bättre förhandlingssituation. Men det är inte många procent vi talar om då.

Lite märkligt blir det när folk som gått igenom en utredning och psykologen sett på begåvningen att dom har asperger ändå menar på att dom inte har förståndsmässiga nedsättningar.

Handy skrev:Det är ju allmänt känt att vi autister inte automatiserar och således gör av med mer energi än andra. Att då tro "jaha, begåvningstestet på 90 minuter var bra och arbetsprovet (60min) var bra. Då är allt bra" är ju helt befängt. Proverna var dessutom uppdelade på två omgångar. Så det säger lite och ingenting om man klarar av ett arbete man har utbildning för, där man minst måste jobba 7h/dag 5 dagar i veckan. Och att dessutom orka med matlagning och allt annat man måste göra i vardagen.

Och nej, alla arbeten kan man inte förhandla med chefen om att bara jobba 6h/dag. Visst om man vore bland dom allra bästa skulle man vara i en betydligt bättre förhandlingssituation. Men det är inte många procent vi talar om då.

Anledningen till att det är uppdelat på flera dagar tror jag inte bara är för att de lägst fungerande inte orkar med flera saker på samma dag utan även att de vill kolla om man är tillräckligt stabil för att konfronteras med svagheter hos en själv under en längre tid. Jag antar att en hel del som inte är mogna för det hoppar av.

Sen vill de nog också veta om man kan passa tider. Mig frågade de hur jag tagit mig till sjukhuset, bussbyten osv.