Jag fyller 30 år i början på juni 2019. Nu är det så att jag har tankat på att börja studera i Eng 5 i jan. Tänkte mig 10 veckor distans eller liknande. Min nuvarande aktivitetsersättning går ut i dec. Hur lätt är det att få aktivitetsersättning vid förlängd skolgång beviljad och vilka krav är det för att få detta bidrag?

Jag vet att aktivitetsersättning endast kan beviljas tills man fyller 30 år vilket jag som sagt gör i juni nästa år.



Moderator atoms - tråden flyttad från avdelningen, Övriga Aspergerfrågor.

Ingen som vet något?

MGA_89 skrev:Ingen som vet något?

Googla? Ring FK och fråga?

Jag TROR det främst är för de som typ läser in gymnasiet men behöver fyra år på sig istället för tre. Aspergerklasser och sånt? Och att man väl då ansöker med nåt intyg från skolan eller nåt sånt, har jag för mig. En bekant till en bekant pratade om det för några år sedan.

En tidigare tråd: aktivitetsersattning-for-forlangd-skolgang-t18587.html

Kan du förresten inte ansöka om sjukersättning snart då? Måste man fyllt trettio eller kan man ansöka några månader innan man fyller? Eller vill du plugga in kurs och fortsätta på högskolan? Vet du vad du vill göra?

Hm, är ju mitten november nu, när är ansökningstid till skolan/kursen? Hinner du söka nu för start i januari?

BellaBelle skrev:Hm, är ju mitten november nu, när är ansökningstid till skolan/kursen? Hinner du söka nu för start i januari?

sista ansökningsdag för Komvux i kommunen där jag bor är 8 dec. Jag ska träffa en psykiatriker på måndag och snacka om läkarintyg. Antingen ansöker jag om aktivitetsersättning och struntar i att plugga eller så ansöker jag om samma dito fast för förlängd skolgång istället.

Det är på sikt så att jag vill läsa in hela gymnasiet då jag saknar betyg från gymnasiet. Till att börja med tänker jag mig en distanskurs i Eng 5 på 10 veckor vilket blir 25 procents studietakt, alltså 10 tim per vecka. Detta för att se vad jag klarar av.

Tråden som någon länkade till här tar inte upp om man kan få detta bidrag för en distanskurs i Eng 5. Ej heller hur svårt det är att få bidraget samt vad kraven är för att få det.

Efter juni när jag fyller 30 kommer jag tvingas till sjukersättning. Detta kan man ej få samtidigt som man studerar.

BellaBelle skrev:Kan du förresten inte ansöka om sjukersättning snart då? Måste man fyllt trettio eller kan man ansöka några månader innan man fyller? Eller vill du plugga in kurs och fortsätta på högskolan? Vet du vad du vill göra?

Sjukersättning bör jag ju söka ett par mån innan jag fyller år. Dock vet jag inte i dagsläget om jag ska studera eller söka jobb eller kanske inte kommer orka någonting efter juni. Studierna får bli en test på det. Fungerar de bra kanske jag fortsätter att studera efter jag fyllt 30 också. Det är därför som jag ej kan ansöka om bidrag för tiden efter min 30-årsdag ännu. Detta kan jag först göra efter ett par mån då jg vet vad jag vill göra och klarar av. Men typ i feb, mars eller senast april måste ju ansökan helst vara inne hos FK.

Men om jag studerar 10 veckor typ jan till april då måste jag dessutom ansöka om bidrag igen inför perioden april och fram till min 30-årsdag i juni. Detta kan jag ju inte göra förens jag har studerat ett tag och sett vad jag klarar av och då kommit fram till vad jag ska syssla med från april, alltså vilket bidrag jag ska söka.

Känns detta rimligt eller tror ni att det ej kommer att fungera så som jag tänker mig?

Hör med Arbetsförmedlingen om du kan få aktivitetsstöd eller liknande för studier.

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:Kan du förresten inte ansöka om sjukersättning snart då? Måste man fyllt trettio eller kan man ansöka några månader innan man fyller? Eller vill du plugga in kurs och fortsätta på högskolan? Vet du vad du vill göra?

Sjukersättning bör jag ju söka ett par mån innan jag fyller år. Dock vet jag inte i dagsläget om jag ska studera eller söka jobb eller kanske inte kommer orka någonting efter juni. Studierna får bli en test på det. Fungerar de bra kanske jag fortsätter att studera efter jag fyllt 30 också. Det är därför som jag ej kan ansöka om bidrag för tiden efter min 30-årsdag ännu. Detta kan jag först göra efter ett par mån då jg vet vad jag vill göra och klarar av. Men typ i feb, mars eller senast april måste ju ansökan helst vara inne hos FK.

Men om jag studerar 10 veckor typ jan till april då måste jag dessutom ansöka om bidrag igen inför perioden april och fram till min 30-årsdag i juni. Detta kan jag ju inte göra förens jag har studerat ett tag och sett vad jag klarar av och då kommit fram till vad jag ska syssla med från april, alltså vilket bidrag jag ska söka.

Känns detta rimligt eller tror ni att det ej kommer att fungera så som jag tänker mig?

Fattar inte riktigt... Hur mycket har du kvar på gymnasiet? Har du tänkt ta CSN-lån för att finansiera studierna när du inte kan få aktivitetsersättning längre?

Vet du vad ”du vill bli” - dvs vad du är intresserad av för yrke(n)?

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:Kan du förresten inte ansöka om sjukersättning snart då? Måste man fyllt trettio eller kan man ansöka några månader innan man fyller? Eller vill du plugga in kurs och fortsätta på högskolan? Vet du vad du vill göra?

Sjukersättning bör jag ju söka ett par mån innan jag fyller år. Dock vet jag inte i dagsläget om jag ska studera eller söka jobb eller kanske inte kommer orka någonting efter juni. Studierna får bli en test på det. Fungerar de bra kanske jag fortsätter att studera efter jag fyllt 30 också. Det är därför som jag ej kan ansöka om bidrag för tiden efter min 30-årsdag ännu. Detta kan jag först göra efter ett par mån då jg vet vad jag vill göra och klarar av. Men typ i feb, mars eller senast april måste ju ansökan helst vara inne hos FK.

Men om jag studerar 10 veckor typ jan till april då måste jag dessutom ansöka om bidrag igen inför perioden april och fram till min 30-årsdag i juni. Detta kan jag ju inte göra förens jag har studerat ett tag och sett vad jag klarar av och då kommit fram till vad jag ska syssla med från april, alltså vilket bidrag jag ska söka.

Känns detta rimligt eller tror ni att det ej kommer att fungera så som jag tänker mig?

Fattar inte riktigt... Hur mycket har du kvar på gymnasiet? Har du tänkt ta CSN-lån för att finansiera studierna när du inte kan få aktivitetsersättning längre?

Vet du vad ”du vill bli” - dvs vad du är intresserad av för yrke(n)?

Jag har en hel gymnasielinje/utbildning att plugga in. Jag började gymnasiet men hoppade av mitt i utan betyg. Exakt vad jag vill studera för utbildning har jag inte beställt än. Finns en del som jag gillar mer och andra som går bort helt. Detta tänkte jag fundera på under våren då jag bara studerar Engelska.

Hur de bli med ekonomin efter jag fyllt 30 är inget jag har tänkt så mycket på än. Dock vet jag som sagt att man inte får ha sjukersättning och studera under tiden.

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev: Sjukersättning bör jag ju söka ett par mån innan jag fyller år. Dock vet jag inte i dagsläget om jag ska studera eller söka jobb eller kanske inte kommer orka någonting efter juni. Studierna får bli en test på det. Fungerar de bra kanske jag fortsätter att studera efter jag fyllt 30 också. Det är därför som jag ej kan ansöka om bidrag för tiden efter min 30-årsdag ännu. Detta kan jag först göra efter ett par mån då jg vet vad jag vill göra och klarar av. Men typ i feb, mars eller senast april måste ju ansökan helst vara inne hos FK.

Men om jag studerar 10 veckor typ jan till april då måste jag dessutom ansöka om bidrag igen inför perioden april och fram till min 30-årsdag i juni. Detta kan jag ju inte göra förens jag har studerat ett tag och sett vad jag klarar av och då kommit fram till vad jag ska syssla med från april, alltså vilket bidrag jag ska söka.

Känns detta rimligt eller tror ni att det ej kommer att fungera så som jag tänker mig?

Fattar inte riktigt... Hur mycket har du kvar på gymnasiet? Har du tänkt ta CSN-lån för att finansiera studierna när du inte kan få aktivitetsersättning längre?

Vet du vad ”du vill bli” - dvs vad du är intresserad av för yrke(n)?

Jag har en hel gymnasielinje/utbildning att plugga in. Jag började gymnasiet men hoppade av mitt i utan betyg. Exakt vad jag vill studera för utbildning har jag inte beställt än. Finns en del som jag gillar mer och andra som går bort helt. Detta tänkte jag fundera på under våren då jag bara studerar Engelska.

Hur de bli med ekonomin efter jag fyllt 30 är inget jag har tänkt så mycket på än. Dock vet jag som sagt att man inte får ha sjukersättning och studera under tiden.

Varför har du inte läst in gymnasiet tidigare? Med tanke på att man kan göra det med aktivitetsersättning, menar jag. Har du inte haft lust/motivation eller inte orkat pga sjukdom? Man kan ju inte få aktivitetsersättning ”bara” på grund av Asperger, utan det måste vara att man inte är ”arbetsför”.

Varför jag undrar om detta är ifall du i så fall mår bättre nu och tror att studier nu är ett mer realistiskt alternativ än vad det kanske varit tidigare?

Vad har du ägnat din tid åt under tiden efter gymnasieavhoppet och hur har det fungerat? Med tanke på din hälsa, energi osv.

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:
Fattar inte riktigt... Hur mycket har du kvar på gymnasiet? Har du tänkt ta CSN-lån för att finansiera studierna när du inte kan få aktivitetsersättning längre?

Vet du vad ”du vill bli” - dvs vad du är intresserad av för yrke(n)?

Jag har en hel gymnasielinje/utbildning att plugga in. Jag började gymnasiet men hoppade av mitt i utan betyg. Exakt vad jag vill studera för utbildning har jag inte beställt än. Finns en del som jag gillar mer och andra som går bort helt. Detta tänkte jag fundera på under våren då jag bara studerar Engelska.

Hur de bli med ekonomin efter jag fyllt 30 är inget jag har tänkt så mycket på än. Dock vet jag som sagt att man inte får ha sjukersättning och studera under tiden.

Varför har du inte läst in gymnasiet tidigare? Med tanke på att man kan göra det med aktivitetsersättning, menar jag. Har du inte haft lust/motivation eller inte orkat pga sjukdom? Man kan ju inte få aktivitetsersättning ”bara” på grund av Asperger, utan det måste vara att man inte är ”arbetsför”.

Varför jag undrar om detta är ifall du i så fall mår bättre nu och tror att studier nu är ett mer realistiskt alternativ än vad det kanske varit tidigare?

Vad har du ägnat din tid åt under tiden efter gymnasieavhoppet och hur har det fungerat? Med tanke på din hälsa, energi osv.

Jag har typ inte gjort någonting sedan gymnasiet hoppades av 2009/10. Eller jo jag har gymmar flera ggr i veckan sedan typ 2012 med en del både korta (någon vecka) och lång uppehåll (ett par månader. Me nu har jag inte haft något riktigt träningsuppehåll på över ett år typ.

Jag vill ut i arbete, men jag står för långt från arbetsmarknaden enligt AF. Därav hade jag tänkt att börja studera för att komma närmare ett jobb.

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev: Jag har en hel gymnasielinje/utbildning att plugga in. Jag började gymnasiet men hoppade av mitt i utan betyg. Exakt vad jag vill studera för utbildning har jag inte beställt än. Finns en del som jag gillar mer och andra som går bort helt. Detta tänkte jag fundera på under våren då jag bara studerar Engelska.

Hur de bli med ekonomin efter jag fyllt 30 är inget jag har tänkt så mycket på än. Dock vet jag som sagt att man inte får ha sjukersättning och studera under tiden.

Varför har du inte läst in gymnasiet tidigare? Med tanke på att man kan göra det med aktivitetsersättning, menar jag. Har du inte haft lust/motivation eller inte orkat pga sjukdom? Man kan ju inte få aktivitetsersättning ”bara” på grund av Asperger, utan det måste vara att man inte är ”arbetsför”.

Varför jag undrar om detta är ifall du i så fall mår bättre nu och tror att studier nu är ett mer realistiskt alternativ än vad det kanske varit tidigare?

Vad har du ägnat din tid åt under tiden efter gymnasieavhoppet och hur har det fungerat? Med tanke på din hälsa, energi osv.

Jag har typ inte gjort någonting sedan gymnasiet hoppades av 2009/10. Eller jo jag har gymmar flera ggr i veckan sedan typ 2012 med en del både korta (någon vecka) och lång uppehåll (ett par månader. Me nu har jag inte haft något riktigt träningsuppehåll på över ett år typ.

Jag vill ut i arbete, men jag står för långt från arbetsmarknaden enligt AF. Därav hade jag tänkt att börja studera för att komma närmare ett jobb.

Ok, men då låter det vettigt plugga nu. Det finns god chans att du kommer tycka att vuxenstuderande är roligare än gymnasieskolan dessutom.

Dock tycker varken FK, eller min handläggare på kommunen att jag bör börja att plugga. Det var i alla fall vad de sa till mig nu idag på mötet. Får man studera en kurs med csn?

MGA_89 skrev:Dock tycker varken FK, eller min handläggare på kommunen att jag bör börja att plugga. Det var i alla fall vad de sa till mig nu idag på mötet. Får man studera en kurs med csn?

Varför?

Vad rådde dig till att göra då? Ta kontakt med AF eller söka fortsatt sjukskrivning?

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev:Dock tycker varken FK, eller min handläggare på kommunen att jag bör börja att plugga. Det var i alla fall vad de sa till mig nu idag på mötet. Får man studera en kurs med csn?

Varför?

Vad rådde dig till att göra då? Ta kontakt med AF eller söka fortsatt sjukskrivning?

Bakgrunden är att jag nu har varit på en daglig verksamhet (ett snickeri) sedan sep 2018 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar och att min aktivitetsersättning går ut i dec 2018. Jag fyller 30 i juni 2019. man kan bara få aktivitetsersättning som högst fram till månaden innan man fyller 30.

Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet enligt handläggaren.

Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer att ta längre tid att handlägga detta.

Nr jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom inte att jag skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall eftersom jag aldrig har haft någon nedsatt arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.
En sak till, sjukpenning kan man bara ha i ungefär ett år sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att på hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning.

Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.

detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.

jag kommer nog inte orka att studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25%. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.

En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju in ett sådant läge vilja lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej får prova att studera i läge omfattning först.

Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där.

Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig.

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev:Dock tycker varken FK, eller min handläggare på kommunen att jag bör börja att plugga. Det var i alla fall vad de sa till mig nu idag på mötet. Får man studera en kurs med csn?

Varför?

Vad rådde dig till att göra då? Ta kontakt med AF eller söka fortsatt sjukskrivning?

Bakgrunden är att jag nu har varit på en daglig verksamhet (ett snickeri) sedan sep 2018 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar och att min aktivitetsersättning går ut i dec 2018. Jag fyller 30 i juni 2019. man kan bara få aktivitetsersättning som högst fram till månaden innan man fyller 30.

Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet enligt handläggaren.

Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer att ta längre tid att handlägga detta.

Nr jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom inte att jag skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall eftersom jag aldrig har haft någon nedsatt arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.
En sak till, sjukpenning kan man bara ha i ungefär ett år sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att på hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning.

Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.

detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.

jag kommer nog inte orka att studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25%. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.

En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju in ett sådant läge vilja lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej får prova att studera i läge omfattning först.

Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där.

Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig.

Är det inte pga nedsatt arbetsförmåga som du har aktivitetsersättning nu? Vad är annars anledningen till att du fått det?

Om man inte har nedsatt arbetsförmåga brukar man väl inte få den typen av hjälp?

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:
Varför?

Vad rådde dig till att göra då? Ta kontakt med AF eller söka fortsatt sjukskrivning?

Bakgrunden är att jag nu har varit på en daglig verksamhet (ett snickeri) sedan sep 2018 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar och att min aktivitetsersättning går ut i dec 2018. Jag fyller 30 i juni 2019. man kan bara få aktivitetsersättning som högst fram till månaden innan man fyller 30.

Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet enligt handläggaren.

Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer att ta längre tid att handlägga detta.

Nr jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom inte att jag skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall eftersom jag aldrig har haft någon nedsatt arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.
En sak till, sjukpenning kan man bara ha i ungefär ett år sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att på hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning.

Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.

detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.

jag kommer nog inte orka att studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25%. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.

En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju in ett sådant läge vilja lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej får prova att studera i läge omfattning först.

Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där.

Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig.

Är det inte pga nedsatt arbetsförmåga som du har aktivitetsersättning nu? Vad är annars anledningen till att du fått det?

Om man inte har nedsatt arbetsförmåga brukar man väl inte få den typen av hjälp?

Saken var den att jag aldrig hade jobbat och kom från en avhoppad gymnasieutbildning samt levde på försörjningsstöd när min handläggare rekommenderade mg att ansöka om aktivitetsersättning. Jag gick till läkaren och gjorde så, det var relativt enkelt att få aktivitetsersättning då i mitten på 2010. Jag behövde bara säga att jag aldrig hade jobbat samt att jag hade Asperger och ingen utbildning. Läkaren skrev ett intyg samt refererade till min AS utredning från år 2000 då jag var 10 år. Sen godkände FK detta och jag fick aktivitetsersättning utbetald. Efter två år skulle ny ansökan göras, läkaren hänvisade till föregången intyg och ansökan beviljades. Samma sak 2014 och 2016 också. Nu 2018 fick jag beviljat från aug-dec.

Så har det sett ut. Nu på måndag ska jag träffa en psykiatriker som ska skriva ett intyg. Dock vet jag inte hur jag ska göra för att kunna börja studera, hur jag än gör kommer jag till sist att tvingas studera 75% om jag ska få bidrag från CSN.

Om senast fem år vill jag ju vara färdig med gymnasiet. Jag fyller som sagt 30 år i juni, tiden går och då vill jag vara så effektiv som möjligt. Att fortsätta på en daglig verksamhet som inte ger mig någonting tillbaka psykiskt känns inte som effektiv tidsplanering. Då känns det ju som mer effektivt att börja studera för att få mer kunskap och högre betyg och sedan ha lättare för att få ett arbete.

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev: Bakgrunden är att jag nu har varit på en daglig verksamhet (ett snickeri) sedan sep 2018 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar och att min aktivitetsersättning går ut i dec 2018. Jag fyller 30 i juni 2019. man kan bara få aktivitetsersättning som högst fram till månaden innan man fyller 30.

Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet enligt handläggaren.

Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer att ta längre tid att handlägga detta.

Nr jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom inte att jag skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall eftersom jag aldrig har haft någon nedsatt arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.
En sak till, sjukpenning kan man bara ha i ungefär ett år sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att på hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning.

Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.

detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.

jag kommer nog inte orka att studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25%. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.

En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju in ett sådant läge vilja lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej får prova att studera i läge omfattning först.

Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där.

Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig.

Är det inte pga nedsatt arbetsförmåga som du har aktivitetsersättning nu? Vad är annars anledningen till att du fått det?

Om man inte har nedsatt arbetsförmåga brukar man väl inte få den typen av hjälp?

Saken var den att jag aldrig hade jobbat och kom från en avhoppad gymnasieutbildning samt levde på försörjningsstöd när min handläggare rekommenderade mg att ansöka om aktivitetsersättning. Jag gick till läkaren och gjorde så, det var relativt enkelt att få aktivitetsersättning då i mitten på 2010. Jag behövde bara säga att jag aldrig hade jobbat samt att jag hade Asperger och ingen utbildning. Läkaren skrev ett intyg samt refererade till min AS utredning från år 2000 då jag var 10 år. Sen godkände FK detta och jag fick aktivitetsersättning utbetald. Efter två år skulle ny ansökan göras, läkaren hänvisade till föregången intyg och ansökan beviljades. Samma sak 2014 och 2016 också. Nu 2018 fick jag beviljat från aug-dec.

Så har det sett ut. Nu på måndag ska jag träffa en psykiatriker som ska skriva ett intyg. Dock vet jag inte hur jag ska göra för att kunna börja studera, hur jag än gör kommer jag till sist att tvingas studera 75% om jag ska få bidrag från CSN.

Om senast fem år vill jag ju vara färdig med gymnasiet. Jag fyller som sagt 30 år i juni, tiden går och då vill jag vara så effektiv som möjligt. Att fortsätta på en daglig verksamhet som inte ger mig någonting tillbaka psykiskt känns inte som effektiv tidsplanering. Då känns det ju som mer effektivt att börja studera för att få mer kunskap och högre betyg och sedan ha lättare för att få ett arbete.

Jag kanske missförstår, men om du menar att du inte alls har någon nedsatt arbetsförmåga vad är då problemet? Då är det ju bara att börja plugga? (Alt. söka jobb).

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:
Är det inte pga nedsatt arbetsförmåga som du har aktivitetsersättning nu? Vad är annars anledningen till att du fått det?

Om man inte har nedsatt arbetsförmåga brukar man väl inte få den typen av hjälp?

Saken var den att jag aldrig hade jobbat och kom från en avhoppad gymnasieutbildning samt levde på försörjningsstöd när min handläggare rekommenderade mg att ansöka om aktivitetsersättning. Jag gick till läkaren och gjorde så, det var relativt enkelt att få aktivitetsersättning då i mitten på 2010. Jag behövde bara säga att jag aldrig hade jobbat samt att jag hade Asperger och ingen utbildning. Läkaren skrev ett intyg samt refererade till min AS utredning från år 2000 då jag var 10 år. Sen godkände FK detta och jag fick aktivitetsersättning utbetald. Efter två år skulle ny ansökan göras, läkaren hänvisade till föregången intyg och ansökan beviljades. Samma sak 2014 och 2016 också. Nu 2018 fick jag beviljat från aug-dec.

Så har det sett ut. Nu på måndag ska jag träffa en psykiatriker som ska skriva ett intyg. Dock vet jag inte hur jag ska göra för att kunna börja studera, hur jag än gör kommer jag till sist att tvingas studera 75% om jag ska få bidrag från CSN.

Om senast fem år vill jag ju vara färdig med gymnasiet. Jag fyller som sagt 30 år i juni, tiden går och då vill jag vara så effektiv som möjligt. Att fortsätta på en daglig verksamhet som inte ger mig någonting tillbaka psykiskt känns inte som effektiv tidsplanering. Då känns det ju som mer effektivt att börja studera för att få mer kunskap och högre betyg och sedan ha lättare för att få ett arbete.

Jag kanske missförstår, men om du menar att du inte alls har någon nedsatt arbetsförmåga vad är då problemet? Då är det ju bara att börja plugga? (Alt. söka jobb).

Nej därför att jag har ett stort sömnbehov som inte går ihop med heltidsarbete. Min kropp kräver en sömn om 10-12 timmar per natt. Detta har läkarvården inte kunnat finna något fel på genom div. prover. Men själva arbetsförmågan är inte nedsatt på det sättet mer än att den blir nedsatt om jag ej får sova ordentligt. Sover jag ordentligt är förmågan till att klara ett arbete inte nedsatt men då finns å andra sidan inte tiden till att arbeta och samtidigt diska, städa, tvätta, laga mat osv. hemmavid som också måste göras.

Det är lite så jag fungerar.

Dessutom kommer ingen vilja anställa mig i dagsläget så som min bakgrund ser ut.

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev:Saken var den att jag aldrig hade jobbat och kom från en avhoppad gymnasieutbildning samt levde på försörjningsstöd när min handläggare rekommenderade mg att ansöka om aktivitetsersättning. Jag gick till läkaren och gjorde så, det var relativt enkelt att få aktivitetsersättning då i mitten på 2010. Jag behövde bara säga att jag aldrig hade jobbat samt att jag hade Asperger och ingen utbildning. Läkaren skrev ett intyg samt refererade till min AS utredning från år 2000 då jag var 10 år. Sen godkände FK detta och jag fick aktivitetsersättning utbetald. Efter två år skulle ny ansökan göras, läkaren hänvisade till föregången intyg och ansökan beviljades. Samma sak 2014 och 2016 också. Nu 2018 fick jag beviljat från aug-dec.

Så har det sett ut. Nu på måndag ska jag träffa en psykiatriker som ska skriva ett intyg. Dock vet jag inte hur jag ska göra för att kunna börja studera, hur jag än gör kommer jag till sist att tvingas studera 75% om jag ska få bidrag från CSN.

Om senast fem år vill jag ju vara färdig med gymnasiet. Jag fyller som sagt 30 år i juni, tiden går och då vill jag vara så effektiv som möjligt. Att fortsätta på en daglig verksamhet som inte ger mig någonting tillbaka psykiskt känns inte som effektiv tidsplanering. Då känns det ju som mer effektivt att börja studera för att få mer kunskap och högre betyg och sedan ha lättare för att få ett arbete.

Jag kanske missförstår, men om du menar att du inte alls har någon nedsatt arbetsförmåga vad är då problemet? Då är det ju bara att börja plugga? (Alt. söka jobb).

Nej därför att jag har ett stort sömnbehov som inte går ihop med heltidsarbete. Min kropp kräver en sömn om 10-12 timmar per natt. Detta har läkarvården inte kunnat finna något fel på genom div. prover. Men själva arbetsförmågan är inte nedsatt på det sättet mer än att den blir nedsatt om jag ej får sova ordentligt. Sover jag ordentligt är förmågan till att klara ett arbete inte nedsatt men då finns å andra sidan inte tiden till att arbeta och samtidigt diska, städa, tvätta, laga mat osv. hemmavid som också måste göras.

Det är lite så jag fungerar.

Det är inte min sak att formellt bedöma, men jag tycker att det låter som nedsatt arbetsförmåga. En så kallad normal person brukar klara att både yrkesarbeta och sköta ett hem samtidigt. (Speciellt om man inte har barn eller andra åtaganden).

Och om du inte alls har nedsatt arbetsförmåga låter det konstigt att du kunnat få aktivitetsersättning i så många år. MEN jag är inte expert på det där, men trodde det var så det funkade.

Men hoppas du kan få bra hjälp via psykiatern du ska träffa!

BellaBelle skrev:

MGA_89 skrev:

BellaBelle skrev:
Jag kanske missförstår, men om du menar att du inte alls har någon nedsatt arbetsförmåga vad är då problemet? Då är det ju bara att börja plugga? (Alt. söka jobb).

Nej därför att jag har ett stort sömnbehov som inte går ihop med heltidsarbete. Min kropp kräver en sömn om 10-12 timmar per natt. Detta har läkarvården inte kunnat finna något fel på genom div. prover. Men själva arbetsförmågan är inte nedsatt på det sättet mer än att den blir nedsatt om jag ej får sova ordentligt. Sover jag ordentligt är förmågan till att klara ett arbete inte nedsatt men då finns å andra sidan inte tiden till att arbeta och samtidigt diska, städa, tvätta, laga mat osv. hemmavid som också måste göras.

Det är lite så jag fungerar.

Det är inte min sak att formellt bedöma, men jag tycker att det låter som nedsatt arbetsförmåga. En så kallad normal person brukar klara att både yrkesarbeta och sköta ett hem samtidigt. (Speciellt om man inte har barn eller andra åtaganden).

Och om du inte alls har nedsatt arbetsförmåga låter det konstigt att du kunnat få aktivitetsersättning i så många år. MEN jag är inte expert på det där, men trodde det var så det funkade.

Men hoppas du kan få bra hjälp via psykiatern du ska träffa!

Men detta svar hjälper ju inte mig i min fundering på om jag ska välja att börja studera eller fortsätta på den dagliga verksamheten. Frågetecknen är fortfarande lika många för mig.