MGA_89 skrev:[K]ag är själv en sån person som har lätt för att lära mig saker och lätt för att ta egna initiativ vilket bör vara bra på en arbetsplats. [---] Jag är även bra på att komma med idéer och lösningar på problem samt har mycket fantasi och är kreativ. Dessa egenskaper bör väl vara bra på en arbetsplats kan jag tänka mig.

Det kan de vara, på en del ställen.
På andra ställen kan det få dig att framstå som en besvärlig djävel - både ledning och kollegor kan uppfatta det så, av lite olika skäl.

nallen skrev:

MGA_89 skrev:[K]ag är själv en sån person som har lätt för att lära mig saker och lätt för att ta egna initiativ vilket bör vara bra på en arbetsplats. [---] Jag är även bra på att komma med idéer och lösningar på problem samt har mycket fantasi och är kreativ. Dessa egenskaper bör väl vara bra på en arbetsplats kan jag tänka mig.

Det kan de vara, på en del ställen.
På andra ställen kan det få dig att framstå som en besvärlig djävel - både ledning och kollegor kan uppfatta det så, av lite olika skäl.

Riktig, men de to er ikke nødvendigvis motsetninger. Man kan fint framstå som en besværlig jævel for noen, men likevel gjøre bra saker.

Det finns folk som verkligen är besvärliga också, när de vägrar att utföra sitt jobb och istället skall hitta på andra sätt att göra det som inte är bättre

Huggorm skrev:Det finns folk som verkligen är besvärliga också, när de vägrar att utföra sitt jobb och istället skall hitta på andra sätt att göra det som inte är bättre

Ja, det er klart. Man kan ta initiativ og gjøre noe feil.

Alien skrev:

MGA_89 skrev:Dessutom har jag låga förhoppningar på att någon skulle vilja höja min lön från den lön jag fick när jag anställdes om jag skulle anställas. Jag har ingen gymnasieutbildning och har aldrig jobbat förut så vem vill höja min lön. Jag blir nog en av de med lägst lön av alla de anställda på den arbetsplatsen jag blir anställd på.

Stämmer detta eller tänker jag helt galet?

Ur min synvinkel tänker du galet. Om jag var i din ålder så skulle jag alla gånger föredra en anställning med låg lön än att leva på aktivitetsersättning. Jag skulle må bättre av det, jag skulle få arbetskamrater och känna mig mer delaktig i samhället. Och skulle jag vilja söka mig ett annat arbete, så är tidigare arbetserfarenhet en bättre merit än aktivitetsersättning.

Och alla får väl en viss lönehöjning via kollektivavtalet? Vad just du skulle få beror väl också på hur nöjd arbetsgivaren är med dig.

Har också svårt fatta det här sättet att tänka. Men aktivitetsersättning fanns inte ”förr”. Undrar lite - förlåt - om det finns risker med det också. Förstår inte riktigt att bara tänka på ekonomi, jag tyckte det var kul testa komma ut i arbetslivet och prova olika jobb.

BellaBelle skrev:

Alien skrev:

MGA_89 skrev:Dessutom har jag låga förhoppningar på att någon skulle vilja höja min lön från den lön jag fick när jag anställdes om jag skulle anställas. Jag har ingen gymnasieutbildning och har aldrig jobbat förut så vem vill höja min lön. Jag blir nog en av de med lägst lön av alla de anställda på den arbetsplatsen jag blir anställd på.

Stämmer detta eller tänker jag helt galet?

Ur min synvinkel tänker du galet. Om jag var i din ålder så skulle jag alla gånger föredra en anställning med låg lön än att leva på aktivitetsersättning. Jag skulle må bättre av det, jag skulle få arbetskamrater och känna mig mer delaktig i samhället. Och skulle jag vilja söka mig ett annat arbete, så är tidigare arbetserfarenhet en bättre merit än aktivitetsersättning.

Och alla får väl en viss lönehöjning via kollektivavtalet? Vad just du skulle få beror väl också på hur nöjd arbetsgivaren är med dig.

Har också svårt fatta det här sättet att tänka. Men aktivitetsersättning fanns inte ”förr”. Undrar lite - förlåt - om det finns risker med det också. Förstår inte riktigt att bara tänka på ekonomi, jag tyckte det var kul testa komma ut i arbetslivet och prova olika jobb.

Äsch, jag ber om ursäkt. Det kanske faktiskt är så att du är för sjuk för att klara arbete/studier. Helt enkelt. Jag blev provocerad av att ”bara” tänka ekonomi, för arbete är ju mer än ”bara” pengar. Men det kan t ex vara att du har för mkt ångest osv.

Skulle vilja kommentera igen eftersom jag missade själva huvudfrågan. Folk säger bidragen. Men bidragen måste ju följa hyrorna, och det är först på senare år som de börjat släpa efter så man måste bo billigt för att bidraget ska täcka. Här i stan gör de inte det. En etta kostar 6000 och så långt sträcker sig inte bidraget. Men har man en billigare hyra så jovisst.

Det är hyran som är problemet. Den driver (äntligen!) upp bidraget men är även problem för de som jobbar.

Finns det något som berättigar den hyreshöjning många städer haft om man ser det till hur andra varor och tjänster ökat? NEJ! Skulle vi gå på bio om biljetten kostade 400 spänn? Nja. Skulle vi äta ute om en lunch kostade 300? Definitivt inte. Hyrorna har tillåtits stiga som en jäsande deg.

När jag flyttade hit i urminnes tider säg 20 år sedan kunde man få en etta under 2000. Jämför det med över 6000. Och tänk lite.

Andra kostnadsökningar skylls på inflationen. Men år efter år förhandlar hyresvärden fram hyreshöjning. Vi har aldrig haft ett år då vi sluppit. För vad? Ja inflationen följer den ju definitivt inte, de bara höjer på pin kiv.

Så självklart med sådana hyror är det dyrt att jobba och dra hela fantasihyran själv. Skillnaden mellan att vara sjukpensionär med stöd för hyran och en låg lön blir ingen större skillnad. Hade hyrorna inte tillåtits rusa i höjden hade skillnaderna varit betydligt större!

kiddie skrev:Skulle vilja kommentera igen eftersom jag missade själva huvudfrågan. Folk säger bidragen. Men bidragen måste ju följa hyrorna, och det är först på senare år som de börjat släpa efter så man måste bo billigt för att bidraget ska täcka. Här i stan gör de inte det. En etta kostar 6000 och så långt sträcker sig inte bidraget. Men har man en billigare hyra så jovisst.

Det är hyran som är problemet. Den driver (äntligen!) upp bidraget men är även problem för de som jobbar.

Finns det något som berättigar den hyreshöjning många städer haft om man ser det till hur andra varor och tjänster ökat? NEJ! Skulle vi gå på bio om biljetten kostade 400 spänn? Nja. Skulle vi äta ute om en lunch kostade 300? Definitivt inte. Hyrorna har tillåtits stiga som en jäsande deg.

När jag flyttade hit i urminnes tider säg 20 år sedan kunde man få en etta under 2000. Jämför det med över 6000. Och tänk lite.

Andra kostnadsökningar skylls på inflationen. Men år efter år förhandlar hyresvärden fram hyreshöjning. Vi har aldrig haft ett år då vi sluppit. För vad? Ja inflationen följer den ju definitivt inte, de bara höjer på pin kiv.

Så självklart med sådana hyror är det dyrt att jobba och dra hela fantasihyran själv. Skillnaden mellan att vara sjukpensionär med stöd för hyran och en låg lön blir ingen större skillnad. Hade hyrorna inte tillåtits rusa i höjden hade skillnaderna varit betydligt större!

En del bor förstås i bostadsrätt, eller villa/radhus. Är det skillnad då?

Tror hyrorna som dras in i allmännyttan används som typ skatt. Alltså satsas inte på husen bara.

När man jobbar finns ju i alla fall chansen arbeta sig upp och tjäna bättre och bättre.

kiddie skrev:Skulle vilja kommentera igen eftersom jag missade själva huvudfrågan. Folk säger bidragen. Men bidragen måste ju följa hyrorna, och det är först på senare år som de börjat släpa efter så man måste bo billigt för att bidraget ska täcka. Här i stan gör de inte det. En etta kostar 6000 och så långt sträcker sig inte bidraget. Men har man en billigare hyra så jovisst.

Det är hyran som är problemet. Den driver (äntligen!) upp bidraget men är även problem för de som jobbar.

Finns det något som berättigar den hyreshöjning många städer haft om man ser det till hur andra varor och tjänster ökat? NEJ! Skulle vi gå på bio om biljetten kostade 400 spänn? Nja. Skulle vi äta ute om en lunch kostade 300? Definitivt inte. Hyrorna har tillåtits stiga som en jäsande deg.

När jag flyttade hit i urminnes tider säg 20 år sedan kunde man få en etta under 2000. Jämför det med över 6000. Och tänk lite.

Andra kostnadsökningar skylls på inflationen. Men år efter år förhandlar hyresvärden fram hyreshöjning. Vi har aldrig haft ett år då vi sluppit. För vad? Ja inflationen följer den ju definitivt inte, de bara höjer på pin kiv.

Så självklart med sådana hyror är det dyrt att jobba och dra hela fantasihyran själv. Skillnaden mellan att vara sjukpensionär med stöd för hyran och en låg lön blir ingen större skillnad. Hade hyrorna inte tillåtits rusa i höjden hade skillnaderna varit betydligt större!

När man arbetar kan det finnas möjlighet köpa hus eller bostad. Man får fler valmöjligheterna.

BellaBelle skrev:När man arbetar kan det finnas möjlighet köpa hus eller bostad. Man får fler valmöjligheterna.

Förr var det så men numera är det så jäkla dyrt så det knappt räcker att arbeta längre för att kunna köpa bostad

Huggorm skrev:

BellaBelle skrev:När man arbetar kan det finnas möjlighet köpa hus eller bostad. Man får fler valmöjligheterna.

Förr var det så men numera är det så jäkla dyrt så det knappt räcker att arbeta längre för att kunna köpa bostad

Är förstås många som gjort bokarriärerna via ombildningar.

kiddie skrev:Andra kostnadsökningar skylls på inflationen. Men år efter år förhandlar hyresvärden fram hyreshöjning. Vi har aldrig haft ett år då vi sluppit. För vad? Ja inflationen följer den ju definitivt inte, de bara höjer på pin kiv.

Men de renoverar och höjer hyran sedan, ibland så mycket så att en del hyresgäster måste flytta. Om renoveringarna är nödvändiga el inte kan diskuteras, men värden säger att de är det.

De allmännyttiga bostadsföretagen kan väl knappast höja "på pin kiv", de behöver "bara" gå runt, inte med jättehög vinst.

Orkar inte sätta mig in i det nu men är alla inkomster pensionsgrundande? Om man tar ut pension tidigare tror jag inte den är pensionsgrundande. Om man fortsätter att jobba heltid samtidigt som man tar ut pension kanske det inte spelar någon roll? Vet inte hur det är med övriga bidrag.
Tillfälligt (?) mentalt retarderad.