De flesta klarar en enkel mobil och det går fortfarande att girera sina räkningar via posten och det går att ta ut kontanter på banken (utan avgift om man har rätt bank) osv. Det går faktiskt (än så länge) att klara sig rätt bra utan all ny teknik.

Bump!

Vid 40 är man helt passé enligt många arbetsgivare:

Smålands-Tidningen 27 jan. 2017 skrev:"DET HÄR handlar om åldersdiskriminering, när man dels tror att äldre får sämre arbetsförmåga på grund av förändringar som kommer med åldern, och det finns ingen forskning som visat att biologiska förändringar medför en sämre arbetsprestation", sade då Clary Krekula, docent i sociologi vid Karlstads Universitet, till Sveriges Radio, enligt Senioren.

I en relaterad artikel berättar chefsrekryteraren Sara Sterner att arbetsgivare ber henne att plocka bort ansökningar från personer så unga som 40, på grund av för hög ålder.

"En arbetsgivare sa rent ut att han inte anställde någon över 40 år", berättar även den för detta kontoristen Lill Lindbäck för Göteborgs-Posten (maj 2016), och bekräftar Sara Sterners beskrivning av läget.

Sterner och Lindbäcks upplevelser går hand i hand med fördomarna om äldre personer som långsamma, teknikokunniga och ovilligt inställda till förändring.

https://www.smt.se/article/svar-arbetsm ... etsloshet/

Fördomarna sitter som berget. Även de till synes sakliga argumenten, att en yngre person kommer att stanna längre. Hur många 30-åringar (arbetsgivarnas favoriter) stannar kvar på samma arbete tills de går i pension?

En ny studie med samma nedslående resultat:

UNT skrev:Att det blir svårare att få jobb efter 55 eller däromkring har väl närmast blivit ett begrepp.

Men det som förvånar oss är att redan vid 40-årsåldern blir det svårare, redan så tidigt, säger Magnus Carlsson, som är en av författarna till Ifaus nya rapport (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering).
Och det statistiska sambandet är väldigt tydligt, enligt Carlsson. I studien har över 6 000 fiktiva jobbansökningar skickats till arbetsgivare som annonserat efter bland annat administratörer, kockar, lokalvårdare, butikssäljare och lastbilsförare – typiska arbetaryrken.

FLEXIBEL VIKTIGT
I en efterföljande enkät har arbetsgivare fått svara på vad de värdesätter när de anställer. Flexibilitet, anpassningsbar och initiativkraft står då högt i kurs. Av det kan man tänka sig att arbetsgivarna alltså tycker att dessa faktorer klingar av efter 40.

http://www.unt.se/nyheter/jobbsokare-va ... 80410.aspx

Samtidigt läser man om företagare som klagar över bristen på kvalificerad arbetskraft. Har de verkligen råd att välja bort alla över 40 år då? Dissar de alla som inte uppfyller idealet?

Är de så fördomsfulla/kräsna så väljer de förstås bort alla utlandsfödda, alla funktionshindrade och alla långtidsarbetslösa också.

Och sedan en krönika från en arbetsgivare som stenhårt gått på att "unga är bäst" men nu tycker tvärtom:

Dominika Peczynski skrev:Jag har varit arbetsgivare i tjugo år. Småföretagare i miljöer där varje anställd oundvikligen blir som en mer eller mindre älskad familjemedlem. Så liten att varenda felrekrytering kan innebära att hela skiten går åt helvete.
Som småföretagare kommer man sina anställda inpå livet och får möjlighet att lära känna dem, studera dem i närbild. Under åren har ett stort antal individer kommit att jobba hos mig. Jag har sett varianter av det mesta skulle man kunna säga.
---
En sak har jag dock inte kunnat undgå att notera: det funkar inte att anställa unga människor.

Under många år köpte jag, som så många andra, myten om att unga är hungrigare, snabbare, friskare, mer lättlärda och mer förändringsbenägna än gamlingar, att Homo Sapiens passerar sin kognitiva zenit vid 25. Jag kämpade på med horder av ungdomar med fina utbildningar som ändå inte fattade ett dyft av vad ett arbete innebär eller att det finns ett samband mellan hur det går för företaget och deras egna väl och ve som arbetstagare. Det gick sådär. Lojalitet var inte ett begrepp de bekantat sig med. Inte långsiktighet heller och definitivt inte idéer som att passa kanske arbetstider. Ibland inte ens att man faktiskt jobbar på måndagar, som ju i det verkliga livet inte är en förlängning av helgen utan arbetsveckans första dag.
---
Många fjortishaverier senare har jag blivit vis av erfarenhet och anställer numera ingen under 40 år. http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolum ... -sjalviska

Man undrar ju om alla ungdomar var så hopplösa. Men nu tar hon inga risker längre utan väljer äldre. Hon har lärt av erfarenheten och blivit av med fördomarna mot äldre (och i stället fått fördomar mot yngre?).

Inget av det jag religiöst trott på i alla år stämmer. Unga människor har inte lättare att lära sig nya saker, de är inte mer flexibla eller tekniskt kunniga. De är bara mer omogna, opålitliga och självupptagna. De har dålig stamina och outvecklad empati. De går till jobbet för sin egen skull. Inte för att ingå i ett sammanhang och jobba för gruppens bästa, koncept som medelålders däremot verkar ha lätt att begripa för att deras hjärnor hunnit evolvera en smula. Hungern, nyfikenheten och viljan att utvecklas och lära är däremot helt intakta hos medelåldersgänget.
Jag blir genuint ledsen när jag läser att folk är körda på arbetsmarknaden redan vid 40 fyllda, så som framgår av en rapport från två docenter i nationalekonomi, Magnus Carlsson vid Linnéuniversitetet och Stefan Eriksson vid Uppsala universitet.

Se även härom rapporten Det är attityden, dumbom och denna tråd 80-talets-curlade-ungdomar-och-arbetslosheten-t32184.html

Jag tror inte det bara beror på just ungdomen, och att allt ordnar sig med åren. Det beror på vilket samhälle man vuxit upp i. Gårdagens samhälle (som jag växte upp i) betonade plikttrogenhet, flit, punktlighet, lojalitet etc. Dagens samhälle betonar utlevelse, individualism, "social kompetens" och hånar "luthersk" pliktmoral.

Personligen bryr jag mig inte, trots att jag har fyllt 40. Boomersarna har kokat ihop en rejäl soppa åt sig och nu har den serverats.

Det finns en enkel anledning till att det var någon 60-åring som stack till USA för att arbeta en 10 år till: De har inte LAS i USA. Vad LAS gör är att blanda ihop ålder med erfarenhet. Om du är gammal så kan du ha gjort erfarenheter. Men bara för att du är gammal så behöver du inte ha gjort erfarenheter.

Det är ingen som har sagt till någon, men ju äldre någon är på en arbetsplats, desto större incitament att börja dra fötterna efter sig. (Och visst går det att vara 57 och färskast på en arbetsplats, men jag skulle inte satsa pengar på det.)

Och vad folk vinner i att slippa konkurrenter med högre ålder så förlorar de i något annat. Det är en ständig överraskning för mig att journalisterna i 60 Minutes är så gamla som de är. En svensk motsvarighet är en otänkbarhet. Janne Josefsson och Jens Orback var väl bra journalister, men vad slitna de är nu.

Eller varför inte Michael DeBakey? Han blev 99 år.

Jag tror inte att systemet kommer att bestämma sig för att förändra sig över en natt. Och även om man skulle avskaffa LAS idag så skulle det ändå vara massa tröghet i systemet. T.ex. upptäcker gamlingarna att de aldrig behövde lära sig att om man inte kan vara lika kvick i fötterna längre så måste man bli bättre på andra saker. Och att be systemet om upprättelse vore rättshaverism från min sida. (Rent allmänt: För att få upprättelse så går man antingen till tredje part eller så ordnar man det själv.)

Jag vet inte vad jag kommer att göra, men sannolikheten för att jag startar eget osv känns större än att jag skulle hitta DET arbetet som jag kan arbeta på en 20-25 år till. Även om jag skulle utbilda mig.

Tack och lov så är estetisk verksamhet det närmsta vi har totalt fri företagsamhet. Så länge sakerna inte är direkt hälsofarliga och att kollektivavtal följs i butikerna så kan du göra vad som helst.

Jag är 37 nu, och alltså nästan framme vid de 40 då ingen vill ha en längre. Men jag upplever att jag aldrig varit mera eftertraktad på arbetsmarknaden. Jag får jobberbjudanden hela tiden, arbetsgivare ringer eller mailar och vill att jag skall börja hos dom. På arbetsplatsen märks det verkligen att dom uppskattar en och jag har hamnat i något sorts "elitgrupp" där till och med projektledaren stannar upp när han går förbi och blir stående en god stund och pratar både arbete och fritid. Och vi har under sommaren och hösten haft tre pensionärer här som kommit tillbaka efter ålderspension och jobbat extra.

Det känns faktiskt som även min arbetsgivare skulle göra som Dominika Peczynski ovan och bara anställa äldre om de kunde, inte folk över 40 kanske, men över 30 i alla fall. En stor del av de unga som kommer saknar både förmåga, kunskaper och vilja att göra ett bra jobb. Det är mycket mobil, trots och inställningen att "jag är för fin för det här jobbet, ni borde vara glada att jag är här trots att firman förlorar pengar på att ha mig här".

Beror på vad vilken branch man tänker på, om man vill ha folk för att promota någon ny spelsite eller nätcassino, så går det ju inte att leja Örjan murare 65+, som aldrig ägt en PC. Och motsvarande om man behöver lägga ett nytt sticktak på vebon, då går det såklart inte med någon yngling som sitter och lattjar med smartfånen och dricker Redbull hela tiden.

Det går nog i cykler vad som behövs på arbetsmarknaden för tillfället, och då kan det ofta bli grupperingar som inte känns aktuella. Men allt oftare dyker det upp "kameleonter", som man kan sätta in var som helst. Men jag har sett att många av de här, lite elakt kallade "siliconsnickare", de är nog snabba och effektiva men detaljer och precision är inte deras grej, det blir många eftersjusteringar. Men arbetsgivarna älskar dem, för de går att slänga in på vilka jobb som helst...

Kom att tänka på en artikel jag läste för en 10 år sedan. Det var någon tillverkningsfirma där man skulle kompetenstesta folk. Beroende på hur det gick på testet så fick folk olika lönehöjningar, typ bra-bättre-bäst. Dvs även om man var sämst så fick man ändå en lönehöjning.

Så är det en gubbe som vägrar att göra testet. Jag har för mig att han formulerade sig roligt, typ "Här har man skött sitt arbete klandervärt i alla dessa år! Så skall man testa mig!"

Roger Persson, den store pösmunken på Flashback skrev att han kände igen den typen. Så fort de fyller 55 så börjar de räkna dagarna till pensionen.

Tyvärr kan jag varken hitta FB-tråden eller tidningsartikeln, men underhållande var de.

Jag antar väl att jag får vara en del av lösningen och bli en ball gamling vad tiden lider. Men just nu tror jag inte på någonting.

antonius skrev:Beror på vad vilken branch man tänker på, om man vill ha folk för att promota någon ny spelsite eller nätcassino, så går det ju inte att leja Örjan murare 65+, som aldrig ägt en PC.

Leo vegas nätcasino hade ju Frank Andersson brottare 60år

Huggorm skrev:

antonius skrev:Beror på vad vilken branch man tänker på, om man vill ha folk för att promota någon ny spelsite eller nätcassino, så går det ju inte att leja Örjan murare 65+, som aldrig ägt en PC.

Leo vegas nätcasino hade ju Frank Andersson brottare 60år

Det är sant iofs, men smartfånen var kanske inte ens påslagen när de filmade, de var bara ute efter en kändis, knappast en systemvetare...

antonius skrev:

Huggorm skrev:

antonius skrev:Beror på vad vilken branch man tänker på, om man vill ha folk för att promota någon ny spelsite eller nätcassino, så går det ju inte att leja Örjan murare 65+, som aldrig ägt en PC.

Leo vegas nätcasino hade ju Frank Andersson brottare 60år

Det är sant iofs, men smartfånen var kanske inte ens påslagen när de filmade, de var bara ute efter en kändis, knappast en systemvetare...

Det går att fylla hela bibliotek om folk som promotade saker som de inte trodde på eller visste något om.

Just casinoreklamen är intressant. Extremt hårt konkurrens om samma slags produkt.

Huggorm skrev:Jag är 37 nu, och alltså nästan framme vid de 40 då ingen vill ha en längre. Men jag upplever att jag aldrig varit mera eftertraktad på arbetsmarknaden. Jag får jobberbjudanden hela tiden, arbetsgivare ringer eller mailar och vill att jag skall börja hos dom.

Singelmän i den åldern krånglar inte till det med föräldraledighet och VAB:ande. Dessutom är de flesta då hyfsat friska.
Ungdomar saknar arbetsmoral och är dåliga på att passa tider. Illojala mot arbetsgivaren. Svåra att bli av med.
Idealet vore att anställa en pigg pensionär, arbetsgivaravgiften är lägre och de propsar nog inte på heltid.

Selma skrev:

Huggorm skrev:Jag är 37 nu, och alltså nästan framme vid de 40 då ingen vill ha en längre. Men jag upplever att jag aldrig varit mera eftertraktad på arbetsmarknaden. Jag får jobberbjudanden hela tiden, arbetsgivare ringer eller mailar och vill att jag skall börja hos dom.

Singelmän i den åldern krånglar inte till det med föräldraledighet och VAB:ande. Dessutom är de flesta då hyfsat friska.
Ungdomar saknar arbetsmoral och är dåliga på att passa tider. Illojala mot arbetsgivaren. Svåra att bli av med.
Idealet vore att anställa en pigg pensionär, arbetsgivaravgiften är lägre och de propsar nog inte på heltid.

Lata millennialmemet som spökar?

Nej, vad problemet är är att det är massa ungdomar som aldrig får en chans att bevisa sig själva. En ständigt uppskjuten vuxenhet får inte bara konsekvenser år och årtionden framöver, utan generationer framöver. Om den ekonomiska kakan inte växer snabbt nog, då är det rationellt att vara hårdhänt mot de gamlingar som har haft sin chans.

Slutligen är det så att om vi snackar rå kondition, smidighet och styrka så finns det ingen chans i världen att den genomsnittlige 67-åringen kan hålla jämna steg med den genomsnittlige 21-åringen.

Äldre kanske har bättre omdöme, grundat på sin erfarenhet. Alltså består den bästa arbetsplatsen av både ungdomar och äldre, kvinnor och män, infödingar och inflyttade, neurotyper och några NPF:are.

Ännu en rapport med samma nedslående resultat. Arbetsgivarna är fortfarande lika fördomsfulla. Men iofs var det ju bara ca ett år sedan den förra rapporten. Eller är det samma rapport?

TT/UNT 2019-12-09 skrev:Åldersdiskrimineringen på den svenska arbetsmarknaden är omfattande. Redan i 40-årsåldern minskar chansen att bli kontaktad vid rekrytering, enligt en ny rapport.

- Det är ett problem, både för samhället och för individen, säger Magnus Carlsson, docent i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet.

Vid 65 år är chansen att bli kontaktad nästan obefintlig, visar rapporten från Delegationen för senior arbetskraft som han och nationalekonomen Stefan Eriksson producerat.

Över 6 000 fiktiva arbetsansökningar skickades till cirka 2 000 arbetsgivare. Och resultatet visar alltså att sannolikheten att gå vidare i en anställningsprocess sjunker redan i 40-årsåldern. Ju närmare 60 du kommer, desto mindre intressant blir du i arbetsgivarnas ögon.

Resultatet är liknande för samtliga sju undersökta yrken i studien och det står också klart att åldersdiskrimineringen drabbar kvinnor hårdare än män.

https://www.unt.se/nyheter/efter-40-kan ... 69537.aspx

Åldersdiskriminering är alltså vanligt förekommande. Det är till nackdel för de enskilda och för samhället som helhet. Arbetsgivarna märker dock inte av någon nackdel. Att de genom att välja bort äldre och därigenom gått miste om ev bättre arbetskraft upptäcker de ju aldrig.

Åldersdiskriminering är problematiskt på flera sätt. Dels kan det drabba den enskilde hårt, som både upplever sig bortvald och inte behövd och dessutom inte får ett arbete. Dels blir det en förlust för samhället i stort.

- För personer i 40-årsåldern kan det bli svårt att byta jobb. Det skapar inlåsningseffekter och leder till en sämre rörlighet på arbetsmarknaden, säger Magnus Carlsson.

Det är ju inte heller så att arbetsgivarna riskerar att bli dömda för åldersdiskriminering. Och det som alla andra gör, det anses ju rätt.

Forskarna konstaterar att det krävs kraftfulla åtgärder för att motverka åldersdiskriminering. Men någon enkel lösning finns inte.

- Man måste arbeta brett. Det handlar om att stärka lagstiftningen; vi vet till exempel att det är väldigt få arbetsgivare som fälls för åldersdiskriminering. Men det handlar också om att arbeta med attitydförändringar, om det nu är så att det inte ligger så mycket sanning i de föreställningar arbetsgivarna har, säger Carlsson.

Ja, det är ju bara för arbetsgivaren att säga att de ansåg att den yngre personen var mer kompetent. Bättre och mer aktuell utbildning el högre social kompetens m m. Och attitydförändringar brukar gå trögt.

Greta och Trump är bra exempel på att mognad inte har med ålder att göra.

Ålderism: Den sista accepterade fördomen
http://ageism.simplesite.com/439645253

"Åldersdiskriminering är när individer eller grupper behandlas negativt på grund av sin ålder. Den kan drabba äldre personer på grund av fördomar om fysisk eller intellektuell förmåga, eller okunskap om åldrandeprocessen. Den kan drabba barn och unga på grund av traditioner eller fördomar som gör att man åsidosätter deras kunskaper och åsikter. I Sverige är det vanligt att företag slentrianmässigt specificerar ett onödigt snävt åldersintervall när de rekryterar ny personal."