I dagens tidning lär jag att pengar, prylar, skönhet och status gör ingen lycklig. (Ja, ni har hört det förut!) Det påstår iaf Bengt Brülde som forskar om lycka på Göteborgs universitet (docent i praktisk filosofi).

Om man vinner en miljon så är man visserligen först lycklig över det, men inom ett år har man vant sig och är lika lycklig/olycklig som man var före vinsten. (Fast har man alldeles för lite pengar så bidrar det nog till olycka.)

Par med barn är inte lyckligare än de utan barn. (Det tycker jag för min del borde bero på om paret vill ha barn. Vill man, men kan inte, så blir man deprimerad. Vill man inte däremot så blir man förstås inte deprimerad.)

Inte ens minskad arbetstid gör människan lyckligare. (Farväl, drömmen om 6 timmars arbetsdag då.)

Lyckonivån stiger när man kommer upp i 70-årsåldern. Så vi får väl se fram emot det.

Vad behöver man då för att bli lycklig?

1. Intima relationer
2. Goda vänner
3. Individuell frihet
4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
5. Fysiska och sociala aktiviteter

Är man optimist så har man större chans till lycka än om man är pessimist, inga överraskningar där. Den som har idealistiska mål är lyckligare än den som har materialistiska. (Men har man inte större chans att lyckas skaffa sig en plasma-TV än fred på jorden?)

"Kanske kan forskningen hitta ett sätt att öka lyckan hos människor. Samhället har en moralisk plikt att lindra lidande, då kanske vi också ska hjälpa människor att bli lyckligare, filosoferar Bengt Brülde."

Han utvecklar temat i sin bok Lycka och lidande.

Ja, vad tror ni? Har han rätt? Eller gäller kanske inte samma för aspergare? T ex kanske lyckan kan vara att slippa det (dåliga) jobbet.

Sen hjälper det inte alltid att veta, man fixar det ändå inte. Som Hjalmar Söderberg säger i Doktor Glas:

Det finns människor som sakna alla anlag för lycka och som känna det med pinsam, obeveklig klarhet. Sådana människor sträva inte efter lycka utan efter att få litet form och stil på sin olycka.

Kan säkert stämma för normala personer möjligen lite annorlunda för AS individer, just det där med fysisk aktivitet verkar ganska fundamentalt. Tror att jag har läst att bönder bruka vara ganska nöjda med sin situation även om arbetet aldrig tar slut. Varför kan man bli nyfiken på, är det pga djuren, arbetet, friheten. Sen kan mycket dras ner av ekonomin dock.

Hur som helst så om det stämmer så ser min situation ganska dyster ut

VargaVinter skrev:. Tror att jag har läst att bönder bruka vara ganska nöjda med sin situation även om arbetet aldrig tar slut. Varför kan man bli nyfiken på, är det pga djuren, arbetet, friheten. Sen kan mycket dras ner av ekonomin dock.

Bönder lär ju inte behöva oroa sig för dålig ekonomi iaf...

Det där med jobbet stämmer absolut inte för mig, nästan ingenting kan göra mig olyckligare än att behöva jobba med något jag inte är intresserad av, och ofta dessutom utsättas för människor jag inte vill umgås med. Annars vet jag inte riktigt vad lycka är så jag har svårt att veta vad som krävs för att få mig att kunna känna det. Jag är egentligen inte pessimist, men jag är nog en ganska svår person, och en realistisk strävan för mig är att försöka få litet form och stil på min olycka.

Alien skrev:1. Intima relationer
2. Goda vänner
3. Individuell frihet
4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
5. Fysiska och sociala aktiviteter

Om detta är vad som behövs för att vara lycklig borde jag ha tagit mitt liv för länge i världen sedan, till följd av djup och bestående depression.

Nummer 1, 2, 4 halva 5 gör mig snarare stressad, ångestdrabbad och deprimerad, än lycklig.
Frihet och fysisk aktivitet är väl det enda som skulle kunna "fungera". Å andra sidan brukar jag inte bli lyckligare bara för att jag "rör på mig".

Min lycka är mina barn. När saker känns skitjobbiga och allt är kolmörkt, så är det tanken på- och umgänge med mina tjejer som drar upp mig igen. Så för mig sitter lyckan väldigt mycket hos mina barn.

Sedan är det ju rätt korkat att generalisera så enormt som den här personen har gjort. Lycka är ju olika saker för olika personer.....

tahlia skrev:

Alien skrev:1. Intima relationer
2. Goda vänner
3. Individuell frihet
4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
5. Fysiska och sociala aktiviteter

Om detta är vad som behövs för att vara lycklig borde jag ha tagit mitt liv för länge i världen sedan, till följd av djup och bestående depression.

Nummer 1, 2, 4 halva 5 gör mig snarare stressad, ångestdrabbad och deprimerad, än lycklig.
Frihet och fysisk aktivitet är väl det enda som skulle kunna "fungera". Å andra sidan brukar jag inte bli lyckligare bara för att jag "rör på mig".

Min lycka är mina barn. När saker känns skitjobbiga och allt är kolmörkt, så är det tanken på- och umgänge med mina tjejer som drar upp mig igen. Så för mig sitter lyckan väldigt mycket hos mina barn.

Sedan är det ju rätt korkat att generalisera så enormt som den här personen har gjort. Lycka är ju olika saker för olika personer.....

Jag tycker det är lite oklart vad Brülde menar med "intima relationer"? Menar han enbart erotiska/romantiska relationer? Eller menar han helt enkelt "nära relationer", i vilket fall barn kan räknas dit. Antar att jag får låna boken för att få veta mer (den är givetvis utlånad och reserverad).

All kunskap bygger på generalisering. Om det är något med hans forskning så måste den gälla de flesta människor, om än inte alla.

1. Intima relationer
Det är det väl dåligt med. Visserligen skulle det inte vara några problem att skaffa en sexualpartner, men om jag inte är "kär" elelr åtminstone "tänd" på person i fråga samtidigt så gör det ju inte nått vidare från eller till.

2. Goda vänner
Räknas internet?

3. Individuell frihet
Ingen tvingar på mig kläder jag inte gillar, eller religion jag inte gillar. Jag äter vad jag vill, när jag vill och.... jag är nog ganska fri, dock ej ekonomiskt sett, det är mycket stress.

4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
Tja, arbete är bra om det är att man åtminstone "tycker är okej". Vissa ställen jag jobbat/praktiserat på har dock gjort mig så stressad/panikslagen att jag vet inte vad. Jag sa upp mig dagen efter, efter att ha haft världens mardrömmar blandat med halv sömnbrist hela natten, det gjorde mig mycket gott. Ett "okej" jobb däremot tro jag är bra, alternativt någon annan aktivitet såsom ideellt arbete elelr annat där man gör nytta, gör något konstruktivt, kan utveckla sigsjälv och växa samt få nya input från omvärlden.

5. Fysiska och sociala aktiviteter
Både fysisk träning, promenader i skogen, löpning, simning och allt är positivt, så även ibland sociala sammankomster, detta kräver dock att jag mår psykiskt bra för att klara av. Dock kan tex hela situation kring exempelvis idrottslektion i högstadiet göra mig så illa att det finns inte, så även stressen av att vara bland för mycket folk, stök och oorganiserat "mingel". Moment 22 på båda således.

Hellre rik och frisk än fattig och sjuk.

Alien skrev:Vad behöver man då för att bli lycklig?

1. Intima relationer
2. Goda vänner
3. Individuell frihet
4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
5. Fysiska och sociala aktiviteter

Är man optimist så har man större chans till lycka än om man är pessimist, inga överraskningar där. Den som har idealistiska mål är lyckligare än den som har materialistiska. (Men har man inte större chans att lyckas skaffa sig en plasma-TV än fred på jorden?)

Tycker han missar mycket eller ställer frågorna fel. Jag tror att det som framför allt skapar lycka är en känsla av meningsfullhet. Denna känsla kan vara knuten till sociala kontakter eller arbete, men den kan lika gärna vara knuten till inre skapande eller egen aktivitet som inte är arbetsrelaterat.

Om det arbetet framför allt skapar en känsla av meningslöshet och passivitet så tror jag inte att det leder till lycka.

Att kämpa för fred på jorden tror jag är mycket mer meningsskapande än att kämpa för en plasma-TV.

Individuell frihet är det enda av de sakerna jag har något av.

Listan är ju iaf tillverkad för massmedia och diverse populärvetenskapliga blaskor. Sen finns det väl mer i livet än att vara lycklig, vem säger att lycklig är något man ska sträva efter att vara?

Kan bli skitlycklg av att skjuta heroin eller bli religiös eller nå annat skit. En bättre målsättning i livet är väl att se klart och vara verklighetsförankrad.

Jag hävdar att en känsla av mening är mer grundläggande än flera av de där sakerna han räknar upp.

Jag har ingen känsla av mening, tror allt är ytterst meningslöst. Fast det är inget som gör plus eller minus på min lycka precis. Tycker det snarare är en tröst. Att det inte spelar för roll vad för skit som händer, en dag finns jag inte längre, en dag finns inga människor mer, en dag finns inte ens jorden eller solen mer. Det spelar ingen roll.

Annars är det väl dagens samhälle som värderar mening väldigt högt. Massa kackel om allt möjligt, upprördhet och glädje. Bara den saken att det finns en sån sak som "lyckoforskning" säger en del om hur besatt folk har blivit över att livet ska vara bra. Tycker bättre om den hållningen som beskriva i citatet från var vet jag inte men man säger ibland "Life is shit, then you die."

Det räcker väl. Vi får ju alla dö tillslut, då spelar ju inget någon roll i alla fall... vill gärna donera min kropp till nekrofiler för att demonstrera min hållning.

Moggy skrev:

VargaVinter skrev:Tror att jag har läst att bönder bruka vara ganska nöjda med sin situation även om arbetet aldrig tar slut, varför kan man bli nyfiken på, är det pga djuren, arbetet, friheten. Sen kan mycket dras ner av ekonomin dock.

Bönder lär ju inte behöva oroa sig för dålig ekonomi iaf...

Jo, absolut i dagens läge i alla fall när rörelsen är liten. Då krävs ofta även ett annat jobb vid sidan om och en del omvandlar då lantbruksjobbet till en hobby, vilket blir en krävande men givande hobby för att friheten, naturen & djuren ger mycket men ekonomin bär inte tyvärr.

Prins Palinor skrev:EN MASSA LYCKFÖRNEKANDE SAKER

Sweet prince (jag misstänker att du sympatiserar litet med Hamlet), det är förvisso normalt att ha svårt att känna lycka men jag kan ärligt inte få det till annat än att just du är nedstämd. Jag hänger med på det där med att en vettig tillvaro är oändligt mycket vettigare än kickar men du borde väl ändå kunna tro på att många mår bra av och därför vill vara lyckliga? Om du väl erkänner dig tro på det så måste du visserligen också erkänna att det finns någon poäng med att ta hänsyn till en massa saker som du kanske roar dig med att förkasta. Vad ska jag säga. Sorry?

Personligen är jag ute efter att definiera lyckobringande fenomen matematiskt för att kunna bevisa vad här i världen som förtjänar att skyddas framför vad. Lyckan är väl nämligen det enda som ger någon logisk mening för begreppet godhet och det enda som logiskt hindrar oss från att mörda våra kompisar mitt i ett samtal, av ingen särskild anledning alls, eller har jag tänkt fel ända ner i djupet av min varelse?

Intressant artikel & intressant tråd!

Mycket av det han hävdar gör en lycklig tror jag stämmer in på gemene man (men nog inte lika ofta på personer med As) och jag tycker själv det mesta låter rimligt och mycket av det stämmer in på mig. Det jag är tveksam mot är om man verkligen känner lycka inför ett dåligt jobb. Jag gjorde verkligen INTE det. Det ledde till sjukskrivning och sedan sa jag upp mig eftersom jag kom fram till att jag vill omskola mig. Jag tror inte heller att alla singlar är ledsna jämt utan ibland kan tycka det är okej eller rentav skönt att vara singel iaf. om man har As. likadant med goda vänner och sociala aktiviteter för en del med As, dock inte jag. Däremot har troligen nr. 3 lite större betydelse för oss med As. än för gemene man.

1) Okej för min del nu trots ingen partner. Skönt att slippa att allt som oftast behöva kompromissa och ge avkall på friheten men det kanske ändrar sig med tiden. Tror inte jag vill vara singel forever.

2) Hyfsat men hade gärna haft fler nära vänner av båda könen, så hade jag haft roligare, mer utbyte och mått lite bättre. Hursomhelst är jag lad åt de kontakterna jag har och att jag inte är helt alena och isolerad för då hade jag mått dåligt.

3) Helt okej för min del och jag uppskattar den men borde uppskatta den mer.

4) Dött på den fronten för min del men ska ev. börja plugga. Studier, praktik och ideellt arbete glömde han att ta med. Det har oerhört stor betydelse för mig att ha ett jobb framförallt men annan sysselsättning går bra, om den inte är icke ideell och/eller utnyttjande och jag hamnar bland idioter av något slag och/eller får en idiotchef.

5) Jag har både och, och trivs bra med det och ska försöka våga gå på någon kurs igen för att bli ännu nöjdare (ev. skapardag) och må bättre + social träning.

För något år sedan var läget annorlunda för mig - mer aspigt men jag är glad att jag kommit en bit på vägen vad gäller bl.a. det sociala.

Prins Palinor skrev:Jag har ingen känsla av mening, tror allt är ytterst meningslöst. Fast det är inget som gör plus eller minus på min lycka precis. Tycker det snarare är en tröst. Att det inte spelar för roll vad för skit som händer, en dag finns jag inte längre, en dag finns inga människor mer, en dag finns inte ens jorden eller solen mer. Det spelar ingen roll.

Annars är det väl dagens samhälle som värderar mening väldigt högt. Massa kackel om allt möjligt, upprördhet och glädje. Bara den saken att det finns en sån sak som "lyckoforskning" säger en del om hur besatt folk har blivit över att livet ska vara bra. Tycker bättre om den hållningen som beskriva i citatet från var vet jag inte men man säger ibland "Life is shit, then you die."

Det räcker väl. Vi får ju alla dö tillslut, då spelar ju inget någon roll i alla fall... vill gärna donera min kropp till nekrofiler för att demonstrera min hållning.

Då skapar man sig en mening med livet. Det fungerade för Moberg efter att ha läst Schopenhauer.

Alien skrev:Lyckonivån stiger när man kommer upp i 70-årsåldern. Så vi får väl se fram emot det.

LOL!

Vad behöver man då för att bli lycklig?

1. Intima relationer
2. Goda vänner
3. Individuell frihet
4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
5. Fysiska och sociala aktiviteter

1. Harmonisk miljö
2. Goda & intima relationer med nära & kära vänner
3. Individuell frihet
4. Intressanta specialintressen & frivilliga projekt (istället för jobb)
5. Musik, dator, tv & telefon (när man inte orkar med fysiska & sociala aktiviteter)

Alien skrev:Är man optimist så har man större chans till lycka än om man är pessimist, inga överraskningar där. Den som har idealistiska mål är lyckligare än den som har materialistiska. (Men har man inte större chans att lyckas skaffa sig en plasma-TV än fred på jorden?)

Jag har nästan alltid varit optimist. Men kan man vara både idealist och materialist? Jag är en blandning av båda. Jag uppskattar verkligen materiell bekvämlighet, samtidigt som jag vill att världen ska bli bättre för alla.

Alien skrev:Som Hjalmar Söderberg säger i Doktor Glas:

Det finns människor som sakna alla anlag för lycka och som känna det med pinsam, obeveklig klarhet. Sådana människor sträva inte efter lycka utan efter att få litet form och stil på sin olycka.

Den kommer inte jag ihåg. Det var ju snitsigt uttryckt!

Jag är absolut inte optimist jag hatar mig själv och mitt liv. Jag är usel på allt så varför skulle jag inte göra det? Allt jag gör misslyckas. Är bara realist.

(En handling är god om, och enbart om, den bringar mer lycka (mindre lidande) än någon (alltså alla) av de alternativa handlingar som finns.)

Jag tror att Brülde har ganska bra koll. Givetvis görs forskningen baserat huvudsakligen (om inte uteslutande) på diagnosfria personer, så är det med det mesta, så att det inte passar riktigt in på Aspergare/schizofrena/didare och annat pack (höhö) är föga förvånande.

Inte heller passar det in på den generella knarkaren, som, med hjälp av diverse substanser, dimmat sin syn på världen och inte längre kan se svaret i kanylen. Så det förvånar mig inte att mina narkälskande medforumiter inte ger medhåll till Brüldes definition av lycka; i narkomanens värld tas fokus bort från "naturligt" lyckobringande saker och läggs istället på artificiella lyckosubstitut. Att sedan byta fokus igen är nästintill omöjligt, och oavsett hur lyckliga de (vi) blir, så vet de (vi) om att det hade varit ännu bättre med en panna heroin. Dopaminkänsliga som de (vi) oftast är söker de (vi) sig eventuellt till andra dopaminkickande aktiviteter, men ett beroendesubstitut är fortfarande ett beroende, och så länge som man är beroende så kan man aldrig vara fri, vilket innebär att man aldrig kan blir lycllig, enligt Brülde.

Allting faller alltså på att få narkomaner på riktigt kommer bort från det där konstanta – om än svaga – suget efter någonting bättre, vackrare, finare, skönare. Missbrukarpersoligheten försvinner inte när den väl har utvecklats, och om missbrukare än inte skulle kunna bli lyckliga enligt Brüldes modell, så finns det ju alltid beroendesubstitut (varför inte prova självskadebeteende, legala droger, fallskärmshopp, shopping eller gruppsex?) eller – ve och fasa – vardagen, som kan vara ack så vacker i sig själv, med eller utan lycka.

För övrigt vill jag tillägga att det verkar som att människor tror att lycka är någonting man kan få/uppnå, som en ny bil eller en tavla av Lichtenstein. Icke! Lycka är, precis som alla andra humör, tillfälligt. Det som gör dig lycklig idag blir till vardag imorgon, det som du söker nu har du funnit om ett år. Det enda sättet på vilket man konstant kan vara lycklig är genom att ständigt inta narkotika eller på annat vis stimulera neurotransmittorerna (vad fan heter det egentligen? Jävla morgonilliterathelvete), och en människa som konstant är lycklig är inte produktiv, varför det moderna producent/konsument-samhället inte uppfostrar oss till att söka faktisk lycka, utan istället objekt som vi tror ger oss lycka. Den lyckliga människan är inte produktiv, så tro inte att samhället är uppbyggt för att göra dig lycklig, det är uppbyggt för att göra dig produktiv.

Proffe Slimp skrev:Då skapar man sig en mening med livet. Det fungerade för Moberg efter att ha läst Schopenhauer.

Alla tar efter Schopenhauer. (Fast av någon anledning så är det huvudsakligen galningar [Moberg] och kokainister [Freud, Charley?, Charley?s vänner][kort överläggande gällande om jag huvudsakligen är kokainist eller galning].)

Och på tal om Söderberg vill jag tillägga: Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet.

Igen?

Jag tror det är precis tvärtom (sa hon kryptiskt och gick och la sig).

Alien skrev:Vad behöver man då för att bli lycklig?

1. Intima relationer
2. Goda vänner
3. Individuell frihet
4. Arbete, även ett dåligt arbete är bättre än inget alls, enligt Brülde
5. Fysiska och sociala aktiviteter

Hmm... Strikt efter denna lista så låter det som om de flesta aspies är dömda till ett olyckligt och meningslöst liv.

Charley? skrev:

Proffe Slimp skrev:Då skapar man sig en mening med livet. Det fungerade för Moberg efter att ha läst Schopenhauer.

Alla tar efter Schopenhauer. (Fast av någon anledning så är det huvudsakligen galningar [Moberg] och kokainister [Freud, Charley?, Charley?s vänner][kort överläggande gällande om jag huvudsakligen är kokainist eller galning].)

Jag läste om det i Norbergs biografi om Moberg.

Och det kanske stämmer att en person som över en natt vunnit en miljon inte är lyckligare efter ett år. Men om personen inte har slösat bort pengarna så har denne en ekonomisk buffert. Det är precis som rejäla regnkläder - i 360 dagar om året så kanske du inte behöver dom, men du är väldigt glad över dom de där superregniga 5 dagarna.

Och titt som tätt så kan man läsa hur Fylle-Benke och Lodar-Kajsa vann femtielva miljoner på Lotto, slösade bort allting på ett år och hade det ännu värre än innan vinsten, då de även lyckades med att skuldsätta sig rejält. Sensmoralen är: Försök inte komma upp dig, för du kommer bara att misslyckas.

Men då så får man inte glömma bort att i Sverige är det bara fint att bli rik på spel. Enda sättet man kan arbeta sig upp är om man är musiker, idrottare och möjligen författare. Allt annat är skitfult.

Jag skulle vilja se någon studie som visar hur ens lycka är om man med hårt, målmedvetet och rationellt arbete lyckas nå den där miljonen.

Proffe Slimp skrev:

Charley? skrev:

Proffe Slimp skrev:Då skapar man sig en mening med livet. Det fungerade för Moberg efter att ha läst Schopenhauer.

Alla tar efter Schopenhauer. (Fast av någon anledning så är det huvudsakligen galningar [Moberg] och kokainister [Freud, Charley?, Charley?s vänner][kort överläggande gällande om jag huvudsakligen är kokainist eller galning].)

Jag läste om det i Norbergs biografi om Moberg.

Säger det emot mitt konstaterande om Mobergs vansinne?