Hej!

Jag trodde allt kunde bli bra. Det trodde jag verkligen. Det enda jag behövde göra var att skaffa ett jobb och flytta hemifrån. Var ju ändå 30år fyllda så mådde antagligen dåligt av att bo hemma? visst? Mådde säkert dåligt av att knappt ha några pengar? Det trodde jag iallafall.

Sagt och gjort, jag hade pluggat innan så få jobb var inte jättesvårt, det svåra var nog att ta tag i det. Sen när jag fått jobb så hitta jag strax efter en bostad som verkade helt okej.

Jag har nu bott här ca 1år. Jag mår skit. Mår lika dåligt som innan. Ensam som fan. Jobbet känns inget bra. Funderar på meningen med livet? Varför finns jag? Varför ska jag fortsätta leva? Vad fan är meningen?

Jag har haft kontakt med psykiatrin, men jag tålde inte deras mediciner och till sist så sa de åt mig att de inte kunde göra nått mer Tack för ingenting.


Jag vill dö, det vore nog det bästa trots allt. Jag klarar inte av min asperger, jag hatar den. Jag vill bara vara normal.

Men är det ändå inte något som blivit bättre, även om det inte blivit helt bra?

Du har kolleger att umgås med, du får en daglig rutin. Varför känns inte jobbet bra, är det arbetsuppgifterna el kamraterna du är missnöjd med?

Finns det några träffar typ Attention du kan gå på för att skingra ensamheten?

Alien skrev:Men är det ändå inte något som blivit bättre, även om det inte blivit helt bra?

Du har kolleger att umgås med, du får en daglig rutin. Varför känns inte jobbet bra, är det arbetsuppgifterna el kamraterna du är missnöjd med?

Finns det några träffar typ Attention du kan gå på för att skingra ensamheten?

Vet inte faktiskt. Allt kan bli bättre, men verkar inte gå åt det hållet.
Får en känsla att mina kollegor inte gillar mig, den känslan kanske bara finns i huvet på mig. Vet faktiskt inte... Jag känner att jag gör mitt jobb dåligt fast jag försöker mitt bästa.
Testat en liknande grej, men det gick inget vidare. Fick inte riktigt kontakt med någon.

Ja om man känner sig ensam är detta ofta en faktor som gör att man inte mår bra eller att man inte känner någon mening med tillvaron. Försök att komma till rätta med det är mitt råd, även om det hitintills ej har burit frukt. Det finns så många olika sorters sammanhang, med olika sorters människor som kan påverka en på olika sätt.

Sen ska ju psykiatrin också kunna erbjuda annat än enbart mediciner.

InfiniteDream skrev:

Alien skrev:Finns det några träffar typ Attention du kan gå på för att skingra ensamheten?

Testat en liknande grej, men det gick inget vidare. Fick inte riktigt kontakt med någon.

Du skulle t ex kunna sänka kraven på dig själv att du måste få kontakt med någon eller känna någon slags gemenskap med de människor du träffar när du söker dig till olika sammanhang t ex föreningsträffar. Det kan vara gott nog att bara vara i sammanhangen. Det förhållningssättet har funkat för mig. Jag var länge frustrerad för jag fick ju inte den kontakt jag ville med någon på föreningsträffarna, ingen var ju som jag ändå..

Jag tänkte länge att om jag fortsätter känna mig "tom" efter träffarna så är det lika bra att inte gå. Men jag fortsatte trots det att gå och ja, för mig har det varit bättre än att inte gå. Inte att förglömma är att många kan spela det sociala spelet på träffar men ändå inte känna ngt speciellt med/för de som är med. Sen kan man välja att fokusera mer på att gå till t ex föreningsträffar för att utbyta eller inhämta information framför att vara social.

Hoppas du hittar ngn bra regelbundet återkommande träff, de kan skilja sig åt på många sätt.

InfiniteDream skrev:

Alien skrev:Men är det ändå inte något som blivit bättre, även om det inte blivit helt bra?

Du har kolleger att umgås med, du får en daglig rutin. Varför känns inte jobbet bra, är det arbetsuppgifterna el kamraterna du är missnöjd med?

Finns det några träffar typ Attention du kan gå på för att skingra ensamheten?

Vet inte faktiskt. Allt kan bli bättre, men verkar inte gå åt det hållet.
Får en känsla att mina kollegor inte gillar mig, den känslan kanske bara finns i huvet på mig. Vet faktiskt inte... Jag känner att jag gör mitt jobb dåligt fast jag försöker mitt bästa.

Kan du inte försöka prata med din närmsta chef och fråga vad hen tycker om ditt arbete? Du behöver feedback. Det kan vara att hen är helt nöjd med ditt arbete. Om chefen inte skulle vara nöjd, så be att få konkret information om vad som du behöver göra bättre och gärna hur också. Jag antar att de inte vet om din diagnos på jobbet?

InfiniteDream skrev:Testat en liknande grej, men det gick inget vidare. Fick inte riktigt kontakt med någon.

Du behöver gå dit flera gånger, så du börjar lära känna folk. De kanske inte blir dina bästa vänner, mer som bekanta. Men det kan vara vackert så.

Jag mår också dåligt.
Får ofta höra av anhörig att jag är värdelös.
Pga autismen och annan trosuppfattning så mobbas jag och de säger att jag inte bidrar med något och är en parasit.
Är så ledsen ibland och undrar över alltihop.

Alyana skrev:Jag mår också dåligt.
Får ofta höra av anhörig att jag är värdelös.
Pga autismen och annan trosuppfattning så mobbas jag och de säger att jag inte bidrar med något och är en parasit.
Är så ledsen ibland och undrar över alltihop.

OK trist att dina anhöriga beter sig på det sättet, väldigt respektlöst utav dom.

Tack slackern.
Ja det är ledsamt.
Isolerar mig mer och mer pga att jag blir utstött ändå. Men kan ändå inte lämna familjen för måste iallafall uppfylla mina förpliktelser emot dem såklart.
Jobbigt när jag måste vara hos dem men ändå inte får vara med liksom.
De hånar mig och en kallar mig öppet för idiot och dum i huvudet. För att jag tror på Jesus.
Och nej jag hittar inte på... Det är tyvärr sant. Det låter sjukt när jag skriver det, men sen när jag konfronterar denna person så skrattar han bort det, men när han säger det till mig är han så arg och så seriös så då var det verkligen inget skoj....
Och nej det är inte för att jag försöker pracka på någon något, utan det är ständiga hån, elaka kommentarer och utfrysning för att jag öppet gått ut med att jag tror på detta.

Alyana skrev: Men kan ändå inte lämna familjen för måste iallafall uppfylla mina förpliktelser emot dem såklart.
Jobbigt när jag måste vara hos dem men ändå inte får vara med liksom.

Jag får två frågor när jag läser ovanstående.
Vari består dina förpliktelser jämtemot din familj?
Vem har bestämt att du måste vara hos dom?

Flinta skrev:

Alyana skrev: Men kan ändå inte lämna familjen för måste iallafall uppfylla mina förpliktelser emot dem såklart.
Jobbigt när jag måste vara hos dem men ändå inte får vara med liksom.

Jag får två frågor när jag läser ovanstående.
Vari består dina förpliktelser jämtemot din familj?
Vem har bestämt att du måste vara hos dom?

Jag har barn och måste såklart ta hand om dem.
Sen är det så att vi tror inte att det är så bra för barn att inte leva i en hel familj.

Alyana skrev:Är så ledsen ibland och undrar över alltihop.

Jo.

Micke skrev:Sen ska ju psykiatrin också kunna erbjuda annat än enbart mediciner.

Finns hjälp utan medicin, på riktigt?

nomemorytoday skrev:

Micke skrev:Sen ska ju psykiatrin också kunna erbjuda annat än enbart mediciner.

Finns hjälp utan medicin, på riktigt?

Samtalsterapi finns ju, sen finns ju inom mellanvården olika aktiviteter bl a. Kanske inte aktuellt om man har jobb om dagarna dock.

Alyana skrev:

Flinta skrev:

Alyana skrev: Men kan ändå inte lämna familjen för måste iallafall uppfylla mina förpliktelser emot dem såklart.
Jobbigt när jag måste vara hos dem men ändå inte får vara med liksom.

Jag får två frågor när jag läser ovanstående.
Vari består dina förpliktelser jämtemot din familj?
Vem har bestämt att du måste vara hos dom?

Jag har barn och måste såklart ta hand om dem.
Sen är det så att vi tror inte att det är så bra för barn att inte leva i en hel familj.

Så det är din sambo och ditt/dina barn som utsätter dig för nedanstående?

Alyana skrev:De hånar mig och en kallar mig öppet för idiot och dum i huvudet. För att jag tror på Jesus.
Och nej jag hittar inte på... Det är tyvärr sant. Det låter sjukt när jag skriver det, men sen när jag konfronterar denna person så skrattar han bort det, men när han säger det till mig är han så arg och så seriös så då var det verkligen inget skoj....
Och nej det är inte för att jag försöker pracka på någon något, utan det är ständiga hån, elaka kommentarer och utfrysning för att jag öppet gått ut med att jag tror på detta.

Flinta skrev:

Alyana skrev:

Flinta skrev:
Jag får två frågor när jag läser ovanstående.
Vari består dina förpliktelser jämtemot din familj?
Vem har bestämt att du måste vara hos dom?

Jag har barn och måste såklart ta hand om dem.
Sen är det så att vi tror inte att det är så bra för barn att inte leva i en hel familj.

Så det är din sambo och ditt/dina barn som utsätter dig för nedanstående?

Alyana skrev:De hånar mig och en kallar mig öppet för idiot och dum i huvudet. För att jag tror på Jesus.
Och nej jag hittar inte på... Det är tyvärr sant. Det låter sjukt när jag skriver det, men sen när jag konfronterar denna person så skrattar han bort det, men när han säger det till mig är han så arg och så seriös så då var det verkligen inget skoj....
Och nej det är inte för att jag försöker pracka på någon något, utan det är ständiga hån, elaka kommentarer och utfrysning för att jag öppet gått ut med att jag tror på detta.

Inte mina barn.
Men min man och andra släktingar..
Det är mycket tråkigt.
Jag ber tillsammans med mina syskon i kyrkan att Herren ska hjälpa oss alla ur detta och in i Kärleken istället!

Alyana skrev:

Flinta skrev:

Alyana skrev:Jag har barn och måste såklart ta hand om dem.
Sen är det så att vi tror inte att det är så bra för barn att inte leva i en hel familj.

Så det är din sambo och ditt/dina barn som utsätter dig för nedanstående?

Alyana skrev:De hånar mig och en kallar mig öppet för idiot och dum i huvudet. För att jag tror på Jesus.
Och nej jag hittar inte på... Det är tyvärr sant. Det låter sjukt när jag skriver det, men sen när jag konfronterar denna person så skrattar han bort det, men när han säger det till mig är han så arg och så seriös så då var det verkligen inget skoj....
Och nej det är inte för att jag försöker pracka på någon något, utan det är ständiga hån, elaka kommentarer och utfrysning för att jag öppet gått ut med att jag tror på detta.

Inte mina barn.
Men min man och andra släktingar..
Det är mycket tråkigt.
Jag ber tillsammans med mina syskon i kyrkan att Herren ska hjälpa oss alla ur detta och in i Kärleken istället!

Ok du väntar på att Herren ska hjälpa er. Varför har Herren inte hjälpt er ur detta än då?

Jag tror att man får lida först, så som Jesus fick lida, han sa att vi skulle få lida också om vi verkligen följer honom.

Men ibland känns det extra tufft.

Att fundera över livets mening är nog väldigt normalt och det kan vara ett symptom på att ditt liv gått i alldeles för snabb takt.

Det är bra att ta dessa känslor på allvar så att man kan göra någonting åt dem.

Bad jag kan se så trivs du inte särskilt bra på jobbet och det är en varningsklocka för att du inte hittat rätt än. Ta den känslan på allvar!

Det värsta man kan göra, enligt mig, är att vara kvar på ett jobb man avskyr.

Det är ingen skam att vara arbetslös och väljer du att sluta kan du ha möjligheten att fundera på vad det är som verkligen ger dig mening och glädje.

Nu är jag förvisso ingen psykolog eller coach, men jag har faktiskt en önskan om att utbilda mig till det (coach).

Det finns massa saker man kan göra för att må bättre och känna mening, men kan inte gå in på det här.

Min erfarenhet är att det får ta sin tid innan man börjar må bra igen och måste göra det då det är viktigt att refleke6över saker om de känslorna kommer upp.

Kristen tro har även hjälpt mig i mina svåraste stunder. Att kunna be till gud när saker är jobbiga samt att prata med en präst om olika saker.

Samt att tillåta sig att inte vara så jävla glad hela tiden. Glädjen kommer men man kan behöva jobba lite för den.

Alyana skrev:Tack slackern.
Ja det är ledsamt.
Isolerar mig mer och mer pga att jag blir utstött ändå. Men kan ändå inte lämna familjen för måste iallafall uppfylla mina förpliktelser emot dem såklart.
Jobbigt när jag måste vara hos dem men ändå inte får vara med liksom.
De hånar mig och en kallar mig öppet för idiot och dum i huvudet. För att jag tror på Jesus.
Och nej jag hittar inte på... Det är tyvärr sant. Det låter sjukt när jag skriver det, men sen när jag konfronterar denna person så skrattar han bort det, men när han säger det till mig är han så arg och så seriös så då var det verkligen inget skoj....
Och nej det är inte för att jag försöker pracka på någon något, utan det är ständiga hån, elaka kommentarer och utfrysning för att jag öppet gått ut med att jag tror på detta.

Jag tycker du är en fin människa!

Jag vet inte men kanske ska du ta avstånd från de personer som inte tror på dig och säger elaka saker?
Om du inte innerst inne vill hänga med de såklart.

Är ditt problem att du känner dig extremt ensam?

Kyrkan brukar ju annars vara en plats för gemenskap och där man kan dela sin tro med andra.

Fretshi skrev:

Alyana skrev:Tack slackern.
Ja det är ledsamt.
Isolerar mig mer och mer pga att jag blir utstött ändå. Men kan ändå inte lämna familjen för måste iallafall uppfylla mina förpliktelser emot dem såklart.
Jobbigt när jag måste vara hos dem men ändå inte får vara med liksom.
De hånar mig och en kallar mig öppet för idiot och dum i huvudet. För att jag tror på Jesus.
Och nej jag hittar inte på... Det är tyvärr sant. Det låter sjukt när jag skriver det, men sen när jag konfronterar denna person så skrattar han bort det, men när han säger det till mig är han så arg och så seriös så då var det verkligen inget skoj....
Och nej det är inte för att jag försöker pracka på någon något, utan det är ständiga hån, elaka kommentarer och utfrysning för att jag öppet gått ut med att jag tror på detta.

Jag tycker du är en fin människa!

Jag vet inte men kanske ska du ta avstånd från de personer som inte tror på dig och säger elaka saker?
Om du inte innerst inne vill hänga med de såklart.

Är ditt problem att du känner dig extremt ensam?

Kyrkan brukar ju annars vara en plats för gemenskap och där man kan dela sin tro med andra.

Det var snällt sagt.
Jag hoppas att jag kan vara det.
Jag vill ju egentligen vara med familjemedlemmar såklart men det är när man får höra sådana saker som det blir riktigt jobbigt.
Och att jag alltid känner att jag inte riktigt får vara med, jag stängs ute liksom från deras gemenskap. Det började redan när det gick upp för dem att jag faktiskt har en form av autism och sen mer när jag blev "kristen".
Jag ses som en outsider som ska hållas utanför.
Men det är kanske lika bra..

Det är i familjen, släkten, jag blir utstött.
Pga att jag är annorlunda och pga kristen tro.
De skäms för mig.

I församlingen, kyrkan, är jag välkommen och jag känner mig älskad av mina syskon där Men visst blir jag lite utanför också pga att jag inte tycker om att prata så mycket eller är lite annorlunda. De vet väl inte hur de ska vara mot mig kanske.

Alien skrev:Kan du inte försöka prata med din närmsta chef och fråga vad hen tycker om ditt arbete? Du behöver feedback. Det kan vara att hen är helt nöjd med ditt arbete. Om chefen inte skulle vara nöjd, så be att få konkret information om vad som du behöver göra bättre och gärna hur också. Jag antar att de inte vet om din diagnos på jobbet?


Du behöver gå dit flera gånger, så du börjar lära känna folk. De kanske inte blir dina bästa vänner, mer som bekanta. Men det kan vara vackert så.

Joo, du har ju rätt. Nu får jag ingen feedback Jo, jag får gå på nått, så svårt att komma iväg bara.

Alyana skrev:Jag tror att man får lida först, så som Jesus fick lida, han sa att vi skulle få lida också om vi verkligen följer honom.

Men ibland känns det extra tufft.

Fretshi skrev:Kristen tro har även hjälpt mig i mina svåraste stunder. Att kunna be till gud när saker är jobbiga samt att prata med en präst om olika saker.

Gud gav mig Asperger, jag förlåter honom aldrig.. Jag hoppas han får lida så som jag har fått göra. Nää, men ni vet väl att all religion är påhittad av människan och finns egentligen inte? Jag kanske förtjänar det jag får. Men var är er gud när oskyldiga barn svälter eller mördas och våldtas? Var är er så kallade gud egentligen?

Men det är inte Gud som gör onda saker.
Det kommer från mörkret, från det onda som finns i världen och som har hela världen i sitt våld.
Gud är God och Han Älskar Oss!

Alyana skrev:Men det är inte Gud som gör onda saker.
Det kommer från mörkret,

Vem har skapat mörkret då?