Den där är mer lättläst i alla fall

Jag fick lära mig skrivstil och välskrivning. Men någon vacker handstil fick jag aldrig.

Jag tror att jag har dyspraxi. Då har man svårigheter med fin- och grovmotorik, snubblar, stöter emot och slår sig. Så jag vet inte om välskrivning som ämne är så lyckat, bara ytterligare något som får vissa elever att känna sig misslyckade.

En del av vad Ranelid skriver kan jag hålla med om, som nedanståde citat, men inte välskrivningen:

Tusentals elever i den svenska grundskolans högre årskurser stavar och skriver så illa att de borde återvända till den första övningsboken på lågstadiet.

Det är en nationell tragedi att många studenter inte klarar elementära prov i ordförståelse. De som är dyslektiker måste få kvalificerad hjälp av speciallärare eller annan personal.
---
Läraren är utbildad och kvalificerad för ämnena som hon eller han undervisar i. Eleven är inte och skall aldrig vara chef i klassrummet.

https://www.expressen.se/kvp/kronikorer ... assrummet/

På mitt jobb (inte DV; jag har en praktikplats på ett arkiv också) sitter jag och går igenom gamla böcker från patologen. Min uppgift är att dataföra uppgifterna. Det är kul, för det förekommer så många gamla roliga namn i dem. Men läkarnas handstil kan vara jättesvår att tyda, för böckerna är från 1950-talet. Fast jag märker att jag har talang för att tolka handstil. Och eftersom namn är ett av mina specialintressen, kan jag även känna igen lite mer ovanliga namn.

kiddie, ditt första exempel tycker jag har cool stil, vissa likheter med min vardagliga. Några bokstäver är mer förenklade än jag är van vid, men det är fortfarande långt från min mammas stil, det är inte ovanligt att hon inte kan läsa själv vad hon skrivit. Det andra ser fint ut.

Kanske använder du penna med flytande bläck eller tom. reservoarpenna eller doppenna, eller gelpenna om de kan se ut så. Ska inte spåra ut åt det men likt du kanske menar hade jag väldigt tråkigt med välskrivningen (eller vad de kallade det 80- och 90-tal) i skolan, tror dock att ett barn som tungt (för att få ut nån färg ur den hårda blyertsen?) drar en blyertspenna i olika former, det kan bli så att det kopplar liksom inte i hjärnan varför skrivstil är nåt att ha. Så kanske skolan inte borde strunta i pennorna.

Vi är snart som Raskens Ida på 1800-talet, som inte kunde skriva och bara kunde läsa tryckt text.

Skrivstil kommer att dö ut och ingen kan heller läsa den.

Telperion skrev:Spontant kan jag väl tycka att herr Ranelid kanske borde vara lite försiktigare med att klaga på andras namnteckningar. Det är inte utan att man börjar tänka på stenar och glashus.

Det där är nog menat lite som en konstnärlig namnteckning där han tar ut svängarna, inte dödsimponerad men helt OK tycker jag. Lite avklippt till höger dock blev det för mig om jag inte laddar in bilden separat, ser bättre ut hel. Han kanske ser sig som en konstnär med ord och så och jag har sett på TV att han kan måla, ivf. en målning han sägs ha gjort. Om man känner honom bättre kanske han ger uttryck för nåt om sig själv i namnteckningen.

InkMagic skrev:kiddie, ditt första exempel tycker jag har cool stil, vissa likheter med min vardagliga.

Kanske använder du penna med flytande bläck eller tom. reservoarpenna eller doppenna, eller gelpenna om de kan se ut så. Ska inte spåra ut åt det men likt du kanske menar hade jag väldigt tråkigt med välskrivningen (eller vad de kallade det 80- och 90-tal) i skolan, tror dock att ett barn som tungt (för att få ut nån färg ur den hårda blyertsen?) drar en blyertspenna i olika former, det kan bli så att det kopplar liksom inte i hjärnan varför skrivstil är nåt att ha.

Använder till vardags kulspetspenna med en ganska bred boll. När jag var ung använde jag samma "finpenna" hela tiden och bytte patronerna, men föredrog en smalare sort då. I mitt exempel använde jag gelpenna. Jag köpte dem när jag pluggade arabiska, för det var så hackigt att försöka skriva det med kulspets. När jag var yngre gillade jag att ibland skriva med riktigt bläck, hade både en dopp-penna och en pumppenna. De var sköna pennor att skriva med. Fast med dopp-pennan blev det ju alltid så att det kom bläck på en själv oxo.

Blyerts vill jag ha mjuk, riktigt mjuk och svart och anser inte att den är för skrivning. Använder för teckning och för att lösa korsord.

Kollar in min vardagliga skrivstil som jag använder för löpande text (Ju mer listor det blir, desto mer skriver jag inte så mycket skrivstil utan stannar mer upp och tänker och det blir lite mer textning då, blir en slags halv skrivstil), och inser att jag faktiskt här och där har inslag av gammaldax skrivstil. Blandat med vanliga bokstäver även om det är samma bokstav. Undrar vad det kommer från. Inget som man direkt går och tänker på.

De där övningarna i att skriva skrivstil skolan var väldigt tråkiga. Jag skrev långsamt och fult.

Jag avskydde det där tvånget att lära sig skrivstil. Lärarna slet sitt hår i förtvivlan för att jag vägrade att sitta och nöta i de där böckerna med förlaga, när min naturliga handstil redan fungerade utmärkt. Jag har dessutom fått flera komplimanger om min handstil i vuxen ålder, så uppenbarligen gick det bra trots att det där tjusiga aldrig fastnade.

Att lära sig ordentligt språkbruk är en sak, och något som är viktigt för att göra sig förstådd, men för det behöver man inte kunna skriva "snyggt" enligt några gamla ideal. Det går precis lika bra att texta, och för många är det också mer lättläst än snirklig handstil, vilket är positivt för tillgängligheten.

Så nej... jag tycker att ivra för "välskrivning" mest framstår som mossigt och lite snobbigt. Det finns bättre metoder för att främja språkutveckling än att hålla kvar vid reliker vars enda syfte är att uppnå en viss estetik.

Jag trodde att fördelen med skrivstil var att det gick fortare än att skriva textat. Men det är ju ingen glädje med det om man sen inte ens kan läsa sin egen skrivstil. Nuförtiden sms:ar el epostar ju folk mest. Hur många skriver handskrivna brev?

När jag släktforskar så är det verkligen skillnad på prästernas handstilar. En del skriver tydligt och vackert, inga problem att läsa fast det är 200 år sen det skrevs. Andra däremot får jag gissa mig till vad det står. Oläslig handstil med bläckplumpar.

Kan ingen annan oxo visa sin "välskrivning"?

Intressant tråd! Tänkvärt, hur väl/illa skriver man.

Fröken Svår skrev:Jag avskydde det där tvånget att lära sig skrivstil. Lärarna slet sitt hår i förtvivlan för att jag vägrade att sitta och nöta i de där böckerna med förlaga, när min naturliga handstil redan fungerade utmärkt. Jag har dessutom fått flera komplimanger om min handstil i vuxen ålder, så uppenbarligen gick det bra trots att det där tjusiga aldrig fastnade.

Att lära sig ordentligt språkbruk är en sak, och något som är viktigt för att göra sig förstådd, men för det behöver man inte kunna skriva "snyggt" enligt några gamla ideal. Det går precis lika bra att texta, och för många är det också mer lättläst än snirklig handstil, vilket är positivt för tillgängligheten.

Så nej... jag tycker att ivra för "välskrivning" mest framstår som mossigt och lite snobbigt. Det finns bättre metoder för att främja språkutveckling än att hålla kvar vid reliker vars enda syfte är att uppnå en viss estetik.

Jag var också mycket motvillig till att lära mig skrivstil i skolan, fast det gick till sist.
Och idag brukar jag bara använda textade bokstäver.

Jag är av den generationen som fick lära mig skrivstil i skolan,dock fastnade det aldrig särdeles bra . Jag vet ej om jag tillhör den sista generationen som fick lära mig det. Jag är född 82 och mitt yngre syskon är född 86 och hen fick inte lära sig att skriva med skrivstil.

Jag är jättekass på att skriva med skrivstil och brukar använda mig av fake skrivstil när jag signerar nått så som kvitton, jag skriver dom 2 första bokstäverna i mitt namn korrekt och sedan gör jag bara krumelurer på pappret.

Idag håller yngre människor pennan med knytnäven nästan. Går det att skriva skrivstil då?

Sonen som är född 03 har fått lära sig skrivstil i skolan. Säkert olika från skola till skola eller det finns ju en uppsjö utav inriktningar och friskolor.

Vi fick träna oss på en pappskiva där det var tryckt skrivstilsbokstäver nedsänkt i själva pappen, sen med bläckpenna på papper, men det var bara någon timme i veckan. I mellanstadiet hade dom slutat med det där, var kanske synd...

En städerska på ett hotell i England råkade se mig skriva på nån blankett om att sätta kostnader på rummet, om jag minns rätt.
Hon sa: "Oh! How beautiful, you write like a woman"
Och min skrivstilsfröken gav upp och sa att jag hade för egen stil, så jag behövde inte skriva som "man skulle"

Dagobert skrev:Idag håller yngre människor pennan med knytnäven nästan. Går det att skriva skrivstil då?

Neanderthalare hackade väl in saker i stenar på det viset...

Jag är runt 25 år, men när vi gick i mellanstadiet fick vi en skrivstilsbok att fylla i som ett moment i svenskundervisningen, det var kul och lärorikt, undra om skolbarnen gör det fortfarande, det var svårt men väl värt besväret och bra för att utveckla sin handstil. Har nog skrivstilen att tacka för att min vanliga handstil är så fin som den är. Jobbade på en arbetsplats där arbetskamraterna skrev jätte illa, oläsligt till och med, det var ganska viktigt också att siffror skulle stämma eftersom det var en fabrik som krävde precision, men inte ens siffror skrev de läsligt. Så ja, välskrivning behöver mycket av fotfolket öva på.

Var skrivstil något som man endast undervisades i på låg och mellanstadiet ?

Jag vill minnas att när jag gick ifrån 6:an till 7:an så upphörde skrivstilsundervisning som ett moment på svenskalektionen. Jag är som sagt född 82.

Jag är född 79 och vi började lära oss skrivstil i trean. Min bror, född 96, säger att de aldrig fick lära sig välskrivning.

Paladinen skrev:Var skrivstil något som man endast undervisades i på låg och mellanstadiet ?

Jag vill minnas att när jag gick ifrån 6:an till 7:an så upphörde skrivstilsundervisning som ett moment på svenskalektionen. Jag är som sagt född 82.

Född -60.
Hade välskrivning i låg- och en del av mellanstadiet.
Speciella skrivhäften med extra linjer för att placera olika delar av bokstäverna rätt. Något jag hade svårt för. Å andra sidan var jag ett år yngre än alla mina klasskamrater, så egentligen var det inte konstigt att min finmotorik var sämre än deras.
Jag har alltid haft en tendens att inte kunna hålla texten på en exakt rät linje och mina meningar börjar lätt luta lite om jag skriver på olinjerade papper.
Minns att jag som barn hittade på att rita över skrivfel med en liten igelkott eller annan figur.
Jag var väldigt avundsjuk på de där ordentliga flickorna som skrev fina och jämna bokstäver och senare stickade jämna och fina maskor på syslöjden.
Det kändes som att jag inte var tillräckligt flickaktig. Jag ville vara pojke för få tillåtelse att ibland vara busig, högljudd, bråkig och slarvig. Så fick flickor aldrig vara på den tiden..