Nilale skrev:Prata bebisspråk till bebisarna tror jag inte på. Däremot tror jag att röstläget är viktigt, att man talar mjukt till dem.
Gillar bebisar i små doser. De är mjuka och de luktar gott (när de inte har poopat). Tycker iofs om barn över lag, även om jag tycker att det är väldigt jobbigt när de skriker, är väldigt stimmiga eller blir för många.

Tror f.ö. att nyblivna föräldrar får en övergående släng av AS, för bebisen blir deras specialintresse och de kan inte prata om annat. Lite drygt. Är vi så dryga?

Smart iakttagelse. Nej! Så dryga är vi inte

Jag fullkomligt älskar barn i alla åldrar. Innan jag blev sjuk så hade jag oftast 5-6 barn hemma mest hela tiden, varav 2 var mina egna. Jobbade även en period på dagis året innan min först tjej föddes och det var absolut det roligaste och mest givande jag gjort.

Om jag fungerade "som andra" och faktiskt skulle klara ett jobb, skulle jag helst av allt jobba med barn.

Nu mår jag så pass bra igen att jag gladeligen omger mig av ungar i alla åldrar. Jag känner mig sällan så glad och levande som när jag sitter mitt i en skock med barn och pratar, busar, leker och skrattar.

Själv blev jag, liksom de flesta i min generation, hjärntvättad om att det bara var losers som fick barn tidigt. Det skulle hindra dem från att utbilda sig, göra karriär och jag vet inte vad...

Fördelen med att skaffa barn tidigt är många, du har förmodligen föräldrar som är hyfsat unga och orkar ställa upp mer. Du är förmodligen inte själv lika kräsen, du klarar av att sova tre timmar per natt utan att det är en katastrof. Du sabbar inte heller din karriär, eftersom du inte har någon, genom att vara föräldraledig. Du kan dessutom läsa in kurser på komvux eller universitetet på distans.
Bland de som jag känner som fick barn sent i tonåren eller tidiga 20-nånting, leker livet idag lite mer än drygt ett decennium tidigare. De har en karriär som inte störs av för lite sömn eller vård av sjukt barn. De kan dessutom ha ett rikare socialt liv, eftersom deras barn i tonåren vill sköta sig själva så mycket det går.

De verkliga loserna i sammanhanget är de som gick på myten och skaffade barn i 30-års åldern, som trötta och glåmiga får se sig bli omsprungna av dem vars beteende de tidigare fördömt...
Då är det faktiskt bättre att förbli barnlös.

ragnevi skrev:Själv blev jag, liksom de flesta i min generation, hjärntvättad om att det bara var losers som fick barn tidigt. Det skulle hindra dem från att utbilda sig, göra karriär och jag vet inte vad...

Fördelen med att skaffa barn tidigt är många, du har förmodligen föräldrar som är hyfsat unga och orkar ställa upp mer. Du är förmodligen inte själv lika kräsen, du klarar av att sova tre timmar per natt utan att det är en katastrof. Du sabbar inte heller din karriär, eftersom du inte har någon, genom att vara föräldraledig. Du kan dessutom läsa in kurser på komvux eller universitetet på distans.
Bland de som jag känner som fick barn sent i tonåren eller tidiga 20-nånting, leker livet idag lite mer än drygt ett decennium tidigare. De har en karriär som inte störs av för lite sömn eller vård av sjukt barn. De kan dessutom ha ett rikare socialt liv, eftersom deras barn i tonåren vill sköta sig själva så mycket det går.

De verkliga loserna i sammanhanget är de som gick på myten och skaffade barn i 30-års åldern, som trötta och glåmiga får se sig bli omsprungna av dem vars beteende de tidigare fördömt...
Då är det faktiskt bättre att förbli barnlös.

Eller att du som man skaffar barn med en yngre kvinna. En mycket yngre kvinna. ^_^

Proffe Slimp skrev:

ragnevi skrev:Själv blev jag, liksom de flesta i min generation, hjärntvättad om att det bara var losers som fick barn tidigt. Det skulle hindra dem från att utbilda sig, göra karriär och jag vet inte vad...

Fördelen med att skaffa barn tidigt är många, du har förmodligen föräldrar som är hyfsat unga och orkar ställa upp mer. Du är förmodligen inte själv lika kräsen, du klarar av att sova tre timmar per natt utan att det är en katastrof. Du sabbar inte heller din karriär, eftersom du inte har någon, genom att vara föräldraledig. Du kan dessutom läsa in kurser på komvux eller universitetet på distans.
Bland de som jag känner som fick barn sent i tonåren eller tidiga 20-nånting, leker livet idag lite mer än drygt ett decennium tidigare. De har en karriär som inte störs av för lite sömn eller vård av sjukt barn. De kan dessutom ha ett rikare socialt liv, eftersom deras barn i tonåren vill sköta sig själva så mycket det går.

De verkliga loserna i sammanhanget är de som gick på myten och skaffade barn i 30-års åldern, som trötta och glåmiga får se sig bli omsprungna av dem vars beteende de tidigare fördömt...
Då är det faktiskt bättre att förbli barnlös.

Eller att du som man skaffar barn med en yngre kvinna. En mycket yngre kvinna. ^_^

Väl talat. Hade mkt hellre sett att jag skaffat barn när jag var 20-25. Men ödet ville inte att det skulle bli så. Jag känner att jag hade haft otroligt mkt mer ork och energi då än nu. Skulle jag få barn i framtiden vill jag bara ha ett. Jag tycker att det är viktigt att orka med vuxenrelationen också. Alltså den man får barn med. Men alltså som det är nu........helst inte alls någonsin. Vill känna att jag klarar av mig själv. Det är viktigast just nu. Annars blir jag ingen bra medmänniska. Jag ser mig istället som den som avlastar min vänner när de får barn osv. Hellre barn lite då och då än barn JÄMT.

Proffe Slimp skrev:Eller att du som man skaffar barn med en yngre kvinna. En mycket yngre kvinna. ^_^

Ja, vänta tills du är åttio. Då slipper du ha så mycket kontakt med barnet sedan också.

För övrigt kan även gamla kvinnor skaffa barn med yngre män. Jag läste i någon tidning om en kvinna som var i sextioårsåldern (eller om hon t o m var ännu äldre) och hade skaffat barn med sin något yngre man. Naturligtvis inte på helt naturligt sätt. I alla fall så tyckte kvinnan att mannen fick ta hand om avkomman om hon skulle trilla av pinn.

Glimma skrev:

Proffe Slimp skrev:

ragnevi skrev:Själv blev jag, liksom de flesta i min generation, hjärntvättad om att det bara var losers som fick barn tidigt. Det skulle hindra dem från att utbilda sig, göra karriär och jag vet inte vad...
Fördelen med att skaffa barn tidigt är många, du har förmodligen föräldrar som är hyfsat unga och orkar ställa upp mer. Du är förmodligen inte själv lika kräsen, du klarar av att sova tre timmar per natt utan att det är en katastrof. Du sabbar inte heller din karriär, eftersom du inte har någon, genom att vara föräldraledig. Du kan dessutom läsa in kurser på komvux eller universitetet på distans.
Bland de som jag känner som fick barn sent i tonåren eller tidiga 20-nånting, leker livet idag lite mer än drygt ett decennium tidigare. De har en karriär som inte störs av för lite sömn eller vård av sjukt barn. De kan dessutom ha ett rikare socialt liv, eftersom deras barn i tonåren vill sköta sig själva så mycket det går.
De verkliga loserna i sammanhanget är de som gick på myten och skaffade barn i 30-års åldern, som trötta och glåmiga får se sig bli omsprungna av dem vars beteende de tidigare fördömt...
Då är det faktiskt bättre att förbli barnlös.

Eller att du som man skaffar barn med en yngre kvinna. En mycket yngre kvinna. ^_^

Väl talat. Hade mkt hellre sett att jag skaffat barn när jag var 20-25. Men ödet ville inte att det skulle bli så. Jag känner att jag hade haft otroligt mkt mer ork och energi då än nu. Skulle jag få barn i framtiden vill jag bara ha ett. Jag tycker att det är viktigt att orka med vuxenrelationen också. Alltså den man får barn med. Men alltså som det är nu........helst inte alls någonsin. Vill känna att jag klarar av mig själv. Det är viktigast just nu. Annars blir jag ingen bra medmänniska. Jag ser mig istället som den som avlastar min vänner när de får barn osv. Hellre barn lite då och då än barn JÄMT.

Man kanske inte sabbar sin karriär genom att få barn tidigt, men kanske sin ungdom.

Det verkar rätt tufft att plugga och ha barn samtidigt. Och alla är väl inte riktigt "mogna" att skaffa barn redan i 20-årsåldern. Plus att många inte har hunnit skaffa sig en partner då heller.

När och om man skaffar barn är väl ett rätt personligt beslut. Även om det kan vara svårt att inte påverkas av andras tyckande.

missbutterfly skrev:
Spädbarn som bara skriker har jag väldigt svårt för. Eeeenormt svårt för...

Det kanske ändrar sig om/när du får egna barn.

Min dotter skrek oavbrutet sex timmar i sträck varje kväll i tre månader. Jo jag lever än. Dottern också, kanske jag ska tillägga.

Väninnor med småbarn?
Skulle hellre skrubba pungen med rivjärn & titta på A-ekonomi än att umgås med såna.