Någon som suttit inne här? Min pres.
45 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Någon som suttit inne här? Min pres.
av ifkgbg » 2008-09-30 0:15:50
Tjena! Det sägs ju att dem flesta som sitter på kåken har någon form av AS/ADHD. Har själv en person i släkten som suttit av ett mordförsök, grovt narkotika m.m. Han har ADHD.
Själv börja jag tidigt var inte mer än 12-13 år. Med lite stölder och skit. Min första rättegång hade jag vid 16 års åldern, den andra vid 17 år och den tredje vid 19 års åldern. Sen börja jag lära mig hur att undvika att åka fast. Aldrig något på telefonen och undvika jobba med pundare (mer än att sälja till).
Trots jag tog endel själv. Tyngsta var kokain, var inte min drog heller. Blev dock tok förälskad i extascy. Guud vilken drog plötsligt kände man kärlek och empati för folk. Men slutade för jag skulle bli fett beroende av det.
Började tänka på att jag hade bra kranar (säljare) och börja sälja själv. Gick som smör och pengarna började rulla in. Börja med köpa in hekto med brunt. Men ville tjäna mer pengar och började med tjack istället. Köpte hekto och sålde. Rulla fint, dock väldigt jobba kunder. Men månaderna gick och man levde som en kung. Vid det här laget började flera kunder fråga vad hekton kostade istället för 2or och 5or (2 och 5 gram).
Det var nu jag började på allvar se hur jävla rutten den här världen är egentligen. Jag har alltid varit noga med att det skulle se bra ut. Pratade med dem en stund var trevlig, bjöd på en cigg osv och bjöd in dem i min lägenhet. Fick dock sluta med det eftersom jag hade en väldigt fin lägenhet. För inbrottsrisken, började också se hur många personer som hade kniv på sig. En gång kom en kille och köpte ovanligt mycket, han hade blod på sina kläder....
Så risken ökade och skaffa en pistol och även rädslan samt paranoian att bli ner golad eller klippt (mördad) folk kan göra så grova grejjer för så lite pengar. Det var dags att börja rulla in med KG och det gick verkligen upp och ner. Vissa affärer gick bra men de flesta sket sig. Kan inte säga när men polisen tog min huvud kran med drygt fem siffrigt belopp som var mina.. Och ni ska veta en sak.. När pengar rullar in så slösar man upp dem lika fort..
Tror inte polisen vet riktigt vad jag har hållt på med så är nog ganska lugnt att skriva här. Har aldrig haft ett jobb så har inga meriter, har inte fullständiga betyg från gymnasiet, har inget körkort samt ett straffregister. Lägenheten fick jag säga upp eftersom jag inte fått bidrag på länge och affärerna tog slut. Bor just nu hemma hos mina päron och vet inte vad jag ska göra med mitt liv.. Många gånger tänker jag på att blåsa skallen av mig, har en pistol gömd hos en vän. Vågar inte ha något hemma, mina päron är inte dumma och dem skulle slänga ut mig om dem hitta något hemma.
Har en AS diagnos men läkarna tror jag har ADHD med. Kan fan inte intressera mig för något annat än droger.. Så försöker plugga på komvux men går åt helvete..
Har egentligen inget i livet heller, nästan inga lagliga vänner, ingen flickvän (kan slå sönder någon, men inte gå fram och prata med en tjej på krogen). Kan tillägga att jag är knappt 21 år.
Funderar på att förska få någon ritalin utskrivet så jag kan börja sitta still och koncentrera mig på saker men läkarna bryr sig inte ett jävla piss.
Jag kanske hade tur när min kran åkte fast, förlorade trots allt bara pengar även om jag hade fått en ny fin bil, fast en fördel då om man har körkort
Men vet faktiskt inte vad som är värst att åka in på fyra/fem år eller vara ute och va verkligen en nolla
Detta är min resa genom livet hittills.
MVH.
Själv börja jag tidigt var inte mer än 12-13 år. Med lite stölder och skit. Min första rättegång hade jag vid 16 års åldern, den andra vid 17 år och den tredje vid 19 års åldern. Sen börja jag lära mig hur att undvika att åka fast. Aldrig något på telefonen och undvika jobba med pundare (mer än att sälja till).
Trots jag tog endel själv. Tyngsta var kokain, var inte min drog heller. Blev dock tok förälskad i extascy. Guud vilken drog plötsligt kände man kärlek och empati för folk. Men slutade för jag skulle bli fett beroende av det.
Började tänka på att jag hade bra kranar (säljare) och börja sälja själv. Gick som smör och pengarna började rulla in. Börja med köpa in hekto med brunt. Men ville tjäna mer pengar och började med tjack istället. Köpte hekto och sålde. Rulla fint, dock väldigt jobba kunder. Men månaderna gick och man levde som en kung. Vid det här laget började flera kunder fråga vad hekton kostade istället för 2or och 5or (2 och 5 gram).
Det var nu jag började på allvar se hur jävla rutten den här världen är egentligen. Jag har alltid varit noga med att det skulle se bra ut. Pratade med dem en stund var trevlig, bjöd på en cigg osv och bjöd in dem i min lägenhet. Fick dock sluta med det eftersom jag hade en väldigt fin lägenhet. För inbrottsrisken, började också se hur många personer som hade kniv på sig. En gång kom en kille och köpte ovanligt mycket, han hade blod på sina kläder....
Så risken ökade och skaffa en pistol och även rädslan samt paranoian att bli ner golad eller klippt (mördad) folk kan göra så grova grejjer för så lite pengar. Det var dags att börja rulla in med KG och det gick verkligen upp och ner. Vissa affärer gick bra men de flesta sket sig. Kan inte säga när men polisen tog min huvud kran med drygt fem siffrigt belopp som var mina.. Och ni ska veta en sak.. När pengar rullar in så slösar man upp dem lika fort..
Tror inte polisen vet riktigt vad jag har hållt på med så är nog ganska lugnt att skriva här. Har aldrig haft ett jobb så har inga meriter, har inte fullständiga betyg från gymnasiet, har inget körkort samt ett straffregister. Lägenheten fick jag säga upp eftersom jag inte fått bidrag på länge och affärerna tog slut. Bor just nu hemma hos mina päron och vet inte vad jag ska göra med mitt liv.. Många gånger tänker jag på att blåsa skallen av mig, har en pistol gömd hos en vän. Vågar inte ha något hemma, mina päron är inte dumma och dem skulle slänga ut mig om dem hitta något hemma.
Har en AS diagnos men läkarna tror jag har ADHD med. Kan fan inte intressera mig för något annat än droger.. Så försöker plugga på komvux men går åt helvete..
Har egentligen inget i livet heller, nästan inga lagliga vänner, ingen flickvän (kan slå sönder någon, men inte gå fram och prata med en tjej på krogen). Kan tillägga att jag är knappt 21 år.
Funderar på att förska få någon ritalin utskrivet så jag kan börja sitta still och koncentrera mig på saker men läkarna bryr sig inte ett jävla piss.
Jag kanske hade tur när min kran åkte fast, förlorade trots allt bara pengar även om jag hade fått en ny fin bil, fast en fördel då om man har körkort
Men vet faktiskt inte vad som är värst att åka in på fyra/fem år eller vara ute och va verkligen en nollaDetta är min resa genom livet hittills.
MVH.
Senast redigerad av ifkgbg 2011-05-04 16:07:53, redigerad totalt 1 gång.
av ifkgbg » 2008-09-30 1:50:42
weasley skrev:Wow. Finns du på riktigt?
Välkommen.
MsTibbs skrev:Hm jag är inte insatt i den världen, men kul läsning.
Självklart finns jag på riktigt. Många människor tror att folk med asperger är sjuka människor som ligger hemma och läser böcker dygnet runt. Jag ville bara visa oavsett om man har AS, adhd eller CP så är man en människa med olika känslor och intressen. För mig har alltid att tjäna och slösa pengar på saker ett sätt att trubbas av sluta tänka på kärlek och allt som är viktigt egentligen. Nu när den roliga perioden är över även om jag inte sitter inne så är man tillbaka på noll igen.
Senast redigerad av ifkgbg 2011-05-04 16:07:53, redigerad totalt 1 gång.
av mitzerl » 2008-09-30 1:57:25
Det låter som en väldigt tragisk historia! Vilket mod att skriva ner detta här i forumet i sitt första inlägg. Du har verkligen haft otur och hamnat snett i livet, inte haft människor som sett dig ordentligt och kunnat hjälpa dig. Låter verkligen jättehemskt det du skriver. Det gläder mig iallafall att din "kran" (jag är inte alls insatt i dessa termer) åkte fast, det var nog det bästa för dig! Jag hoppas verkligen att du kan få rätt hjälp framöver med en ADHD-diagnos och medicin!!
Och välkommen till forumet!!
Och välkommen till forumet!!
Senast redigerad av mitzerl 2011-05-04 16:07:53, redigerad totalt 1 gång.
av ifkgbg » 2008-09-30 2:17:51
mitzerl skrev:Det låter som en väldigt tragisk historia! Vilket mod att skriva ner detta här i forumet i sitt första inlägg. Du har verkligen haft otur och hamnat snett i livet, inte haft människor som sett dig ordentligt och kunnat hjälpa dig. Låter verkligen jättehemskt det du skriver. Det gläder mig iallafall att din "kran" (jag är inte alls insatt i dessa termer) åkte fast, det var nog det bästa för dig! Jag hoppas verkligen att du kan få rätt hjälp framöver med en ADHD-diagnos och medicin!!
Och välkommen till forumet!!
Jodå detta är ju liten sammanfattning under vad som har hänt under flera år. I hela mitt liv har jag ju haft möten med soss, frivården, läkarna, kurator osv. Förrutom den sista perioden då pengar har funkat bra som medicin. Angående kranar.
Man kan säga att kranar kommer och går alltså åker in och ut ur fängelset. Men det är svårt att bygga upp ett bra kontaktnät igen. Man måste ju kunna lita på varandra och veta att ingen golar.
Att jag inte börjar igen är för jag fått en tankeställare nu. Alltså vilket dåligt liv det är trots hur mycket pengar du tjänar. Inga vänner som inte mer eller mindre riskerar att åka in hela tiden, ingen flickvän (inte haft en på fyra år och det förhållandet varade i tre veckor). Inget jobb.. Inget.
Japp och jag hoppas också jag får en ADHD-diagnos så man kan få medicin. Vet ju dock inte om Ritalin/concerta fungerar på mig.. Men hopps verkligen på det..
Tack..
Senast redigerad av ifkgbg 2011-05-04 16:07:53, redigerad totalt 1 gång.
av Prins Palinor » 2008-09-30 3:18:18
Jag vill inte åka i fängelse det vore trist, jag får ibland utbrott och kastar saker, hittils har ingen fått något på sig utom i skolan när jag var liten fick en del stolar på sig fast då var jag ju liten och det var ju en annan sak.
Jag är rädd att jag kommer kasta något en dag som flyger i huvet på någon som skadas och anmäler för misshandel eller något. Och så använder jag diverse illegala substanser. Förvarar inget hemma visserligen, men Sverige är tydligen enda landet i Europa där det är olagligt att ens ha droger i blodet!
Det är väl inget man hamnar i finkan för vanligtvis, jag vet inte dock, vet inget om något, det konstiga är att jag är en ensam nörd-tomte som inte har någon aning om hur man får tag på grejor eller känner personer, ändå lyckas jag ändå få tag på både det ena och det andra...
Jag har dock aldrig stulit något från någon i hela mitt liv (våga inte ens palla ett hallon från någon annans buske när jag var liten, även om ingen såg).
Har inte slagits för sakens skull heller, jag blir aldrig arg. Men jag får ofta utbrott som sagt då jag kastar saker omkring mig. Sedan jag hittat gatans apotek har jag dock fått det beteendet under kontroll bättre. Saken är dock att det är ett val mellan illegal "självmedicinering" och det andra riskabla att jag blir sådär så jag kan få utbrott. Har dock nu fått ritalin och det hjälper iaf så länge det sitter i. Är iaf inte blivit beroende av något fastän jag provat typ allt som existerar, var ett litet tag beroende av kodein, men jag bara la av en dag, var skitjobbigt men ja, vet inte hur jag klarade det, bara slutade helt tvärt när jag märkte att det blev varenda dag och lite väl höga doser.
Är ändå väldigt rädd, är dock rädd av min personlighet, är jämt rädd, har aldrig varit utan rädsla i mitt liv, jag har som en naturlig inställning att jag står under alla andra människor. Tänker jämt spontant att jag är skräp. Vill ändå inte hamna i finkan, jag kommer få utbrott varje dag därinne i så fall, då kommer det säkert vakter och brottar ner mig, det är det värsta som finns, de kommer säkert droga ner mig så att jag inte kan röra mig.
Det har de gjort förr på mentalsjukhus de kom med polis och sa att jag var galen och sen blev jag inspärrad och tvångsmedicinerad av antipsykotika som jag var jättekänslig mot och höll på att nästan dö av reaktionerna på medicinen.
Kommer polisen igen kommer jag försvara mig fast jag inte har en chans, jag vet det är lönlöst och bara kommer göra mig ännu mer illa, men jag är inte logisk i såna lägen jag sparkar jämt tillbaka om någon försöker tvinga mig till något. Jag kommer försöka skära halsen av dem, rent bokstavligt alltså, med kniv, och det är jag rädd för, jag vill inte vara en läskig våldsam person. Jag vill inte skada någon men jag tror i mitt liv kommer jag ha ihjäl folk, förstår inte hur jag lyckats undvika det hittills.
Jag är egentligen snäll mest. Jag gillar folk och så. Men om någon tar tag i mig mot min vilja så flippar jag ur så är det bara.
Jag är inte våldsam egentligen. Slåss aldrig. Brukar inte ens bråka med folk i ord, tycker bara sånt aggressiv ton är drygt och ibland riktigt läskigt, typ när folk jämt är sura över saker fastän man gör allt man kan och man hatar sig själv och ändå är det ingen som är nöjd.
Jag är bara rädd jag vill inte bli inlåst igen, de har läskiga mediciner där jag bliv inlåst och man blir fastspänd i sängen.
Jag är rädd att jag kommer kasta något en dag som flyger i huvet på någon som skadas och anmäler för misshandel eller något. Och så använder jag diverse illegala substanser. Förvarar inget hemma visserligen, men Sverige är tydligen enda landet i Europa där det är olagligt att ens ha droger i blodet!
Det är väl inget man hamnar i finkan för vanligtvis, jag vet inte dock, vet inget om något, det konstiga är att jag är en ensam nörd-tomte som inte har någon aning om hur man får tag på grejor eller känner personer, ändå lyckas jag ändå få tag på både det ena och det andra...
Jag har dock aldrig stulit något från någon i hela mitt liv (våga inte ens palla ett hallon från någon annans buske när jag var liten, även om ingen såg).
Har inte slagits för sakens skull heller, jag blir aldrig arg. Men jag får ofta utbrott som sagt då jag kastar saker omkring mig. Sedan jag hittat gatans apotek har jag dock fått det beteendet under kontroll bättre. Saken är dock att det är ett val mellan illegal "självmedicinering" och det andra riskabla att jag blir sådär så jag kan få utbrott. Har dock nu fått ritalin och det hjälper iaf så länge det sitter i. Är iaf inte blivit beroende av något fastän jag provat typ allt som existerar, var ett litet tag beroende av kodein, men jag bara la av en dag, var skitjobbigt men ja, vet inte hur jag klarade det, bara slutade helt tvärt när jag märkte att det blev varenda dag och lite väl höga doser.
Är ändå väldigt rädd, är dock rädd av min personlighet, är jämt rädd, har aldrig varit utan rädsla i mitt liv, jag har som en naturlig inställning att jag står under alla andra människor. Tänker jämt spontant att jag är skräp. Vill ändå inte hamna i finkan, jag kommer få utbrott varje dag därinne i så fall, då kommer det säkert vakter och brottar ner mig, det är det värsta som finns, de kommer säkert droga ner mig så att jag inte kan röra mig.
Det har de gjort förr på mentalsjukhus de kom med polis och sa att jag var galen och sen blev jag inspärrad och tvångsmedicinerad av antipsykotika som jag var jättekänslig mot och höll på att nästan dö av reaktionerna på medicinen.
Kommer polisen igen kommer jag försvara mig fast jag inte har en chans, jag vet det är lönlöst och bara kommer göra mig ännu mer illa, men jag är inte logisk i såna lägen jag sparkar jämt tillbaka om någon försöker tvinga mig till något. Jag kommer försöka skära halsen av dem, rent bokstavligt alltså, med kniv, och det är jag rädd för, jag vill inte vara en läskig våldsam person. Jag vill inte skada någon men jag tror i mitt liv kommer jag ha ihjäl folk, förstår inte hur jag lyckats undvika det hittills.
Jag är egentligen snäll mest. Jag gillar folk och så. Men om någon tar tag i mig mot min vilja så flippar jag ur så är det bara.
Jag är inte våldsam egentligen. Slåss aldrig. Brukar inte ens bråka med folk i ord, tycker bara sånt aggressiv ton är drygt och ibland riktigt läskigt, typ när folk jämt är sura över saker fastän man gör allt man kan och man hatar sig själv och ändå är det ingen som är nöjd.
Jag är bara rädd jag vill inte bli inlåst igen, de har läskiga mediciner där jag bliv inlåst och man blir fastspänd i sängen.
Senast redigerad av Prins Palinor 2011-05-04 16:07:53, redigerad totalt 1 gång.
- Prins Palinor
- Inlägg: 21
- Anslöt: 2008-07-06
- Ort: Norrköping
av Zombie » 2008-09-30 3:33:39
Välkommen ifkgbg!
Jag instämmer med weasley och mitzerl.
Jag känner med dig när jag läser ditt inlägg. Och känner mig så uppfriskad också, äntligen ett fönster som öppnas som alltid brukar vara stängt!
Jag hoppas att många hittar ditt inlägg, för sådant här tror jag skulle vara nyttigt att läsa för väldigt många. Att "kriminella" är människor lika mycket som någon annan, att det inte är givet att man "vill" vara "ond" och så vidare.
Och... tja, med risk att låta jobbigt snusförnuftig: många, många här har det nog inte bättre förspänt än du, eller har haft, just i fråga om att bränna tid av sitt liv utan att komma någon vart. Jag är en. Det måste inte just en kriminell karriär till det, det finns så mycket som kan göra en ensam och förtvivlad och att ingenting funkar i år och årtionden när man har AS eller AD(H)D.
Man kan också säga (hur jobbigt det än är att gå igenom i och för sig) att du har en himla tur som har kommit så här långt vid bara tjugoett. Hur många har det?
Jag instämmer med weasley och mitzerl.
Jag känner med dig när jag läser ditt inlägg. Och känner mig så uppfriskad också, äntligen ett fönster som öppnas som alltid brukar vara stängt!
Jag hoppas att många hittar ditt inlägg, för sådant här tror jag skulle vara nyttigt att läsa för väldigt många. Att "kriminella" är människor lika mycket som någon annan, att det inte är givet att man "vill" vara "ond" och så vidare.
Och... tja, med risk att låta jobbigt snusförnuftig: många, många här har det nog inte bättre förspänt än du, eller har haft, just i fråga om att bränna tid av sitt liv utan att komma någon vart. Jag är en. Det måste inte just en kriminell karriär till det, det finns så mycket som kan göra en ensam och förtvivlad och att ingenting funkar i år och årtionden när man har AS eller AD(H)D.
Man kan också säga (hur jobbigt det än är att gå igenom i och för sig) att du har en himla tur som har kommit så här långt vid bara tjugoett. Hur många har det?
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 16:07:54, redigerad totalt 1 gång.
av Zombie » 2008-09-30 4:01:20
Prins Palinor, jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag är inte aggressiv på just det sättet, har varken hittat gatans apotek eller tvingats in på hispan och drogats ner där (vilken ironi - där kan man tvingas i droger, som kan vara mycket sämre än gatans!). Men jag vet vad det är att bara fortsätta få skit hur man än försöker, att ha den där defaultpositionen under alla andra, att ha den där ilskan byggas upp inom sig och en del sådant. (Kanske jag hade klarat mig bättre i livet om jag hade varit gatusmart och kunnat mixa ihop egen add-medicin åt mig...)
Och vi är några fler här...
Lycka till!
Och vi är några fler här...
Lycka till!
Senast redigerad av Zombie 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
av TheBoxSaysNo » 2008-09-30 6:13:58
Välkommen hit, ifkgbg!!!
Det var väldigt intressant att läsa ditt inlägg. Jag tycker det var mycket modigt av dig att berätta om allt du gått igenom! Tack för det, man behöver flera som skriver om hur det känns inuti när man utåt ses som "kriminell".
Hoppas verkligen att du ska få den hjälp du behöver.
Prins Palinor Tack för en intressant läsning. Och väldigt sorgligt att läsa om det som hände på psyk. Hoppas det löser sig för dig!
Det var väldigt intressant att läsa ditt inlägg. Jag tycker det var mycket modigt av dig att berätta om allt du gått igenom! Tack för det, man behöver flera som skriver om hur det känns inuti när man utåt ses som "kriminell".
Hoppas verkligen att du ska få den hjälp du behöver.
Prins Palinor Tack för en intressant läsning. Och väldigt sorgligt att läsa om det som hände på psyk. Hoppas det löser sig för dig!
Senast redigerad av TheBoxSaysNo 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
- TheBoxSaysNo
- Inlägg: 2219
- Anslöt: 2008-05-16
Re: Någon som suttit inne här? Min press.
av Glimma » 2008-09-30 7:33:36
ifkgbg skrev:Tjena! Det sägs ju att dem flesta som sitter på kåken har någon form av AS/ADHD. Har själv en person i släkten som suttit av ett mordförsök, grovt narkotika m.m. Han har ADHD.
Själv börja jag tidigt var inte mer än 12-13 år. Med lite stölder och skit. Min första rättegång hade jag vid 16 års åldern, den andra vid 17 år och den tredje vid 19 års åldern. Sen börja jag lära mig hur att undvika att åka fast. Aldrig något på telefonen och undvika jobba med pundare (mer än att sälja till).
Trots jag tog endel själv. Tyngsta var kokain, var inte min drog heller. Blev dock tok förälskad i extascy. Guud vilken drog plötsligt kände man kärlek och empati för folk. Men slutade för jag skulle bli fett beroende av det.
Började tänka på att jag hade bra kranar (säljare) och börja sälja själv. Gick som smör och pengarna började rulla in. Börja med köpa in hekto med brunt. Men ville tjäna mer pengar och började med tjack istället. Köpte hekto och sålde. Rulla fint, dock väldigt jobba kunder. Men månaderna gick och man levde som en kung. Vid det här laget började flera kunder fråga vad hekton kostade istället för 2or och 5or (2 och 5 gram).
Det var nu jag började på allvar se hur jävla rutten den här världen är egentligen. Jag har alltid varit noga med att det skulle se bra ut. Pratade med dem en stund var trevlig, bjöd på en cigg osv och bjöd in dem i min lägenhet. Fick dock sluta med det eftersom jag hade en väldigt fin lägenhet. För inbrottsrisken, började också se hur många personer som hade kniv på sig. En gång kom en kille och köpte ovanligt mycket, han hade blod på sina kläder....
Så risken ökade och skaffa en pistol och även rädslan samt paranoian att bli ner golad eller klippt (mördad) folk kan göra så grova grejer för så lite pengar. Det var dags att börja rulla in med KG och det gick verkligen upp och ner. Vissa affärer gick bra men de flesta sket sig. Kan inte säga när men polisen tog min huvud kran med drygt fem siffrigt belopp som var mina.. Och ni ska veta en sak.. När pengar rullar in så slösar man upp dem lika fort..
Tror inte polisen vet riktigt vad jag har hållit på med så är nog ganska lugnt att skriva här. Har aldrig haft ett jobb så har inga meriter, har inte fullständiga betyg från gymnasiet, har inget körkort samt ett straffregister. Lägenheten fick jag säga upp eftersom jag inte fått bidrag på länge och affärerna tog slut. Bor just nu hemma hos mina päron och vet inte vad jag ska göra med mitt liv.. Många gånger tänker jag på att blåsa skallen av mig, har en pistol gömd hos en vän. Vågar inte ha något hemma, mina päron är inte dumma och dem skulle slänga ut mig om dem hitta något hemma.
Har en AS diagnos men läkarna tror jag har ADHD med. Kan fan inte intressera mig för något annat än droger.. Så försöker plugga på komvux men går åt helvete..
Har egentligen inget i livet heller, nästan inga lagliga vänner, ingen flickvän (kan slå sönder någon, men inte gå fram och prata med en tjej på krogen). Kan tillägga att jag är knappt 21 år.
Funderar på att försöka få någon ritalin utskrivet så jag kan börja sitta still och koncentrera mig på saker men läkarna bryr sig inte ett jävla piss.
Jag kanske hade tur när min kran åkte fast, förlorade trots allt bara pengar även om jag hade fått en ny fin bil, fast en fördel då om man har körkort
Detta är min resa genom livet hittills.
MVH.
Säger också välkommen hit. Modigt att skriva det du skrev. Förstår verkligen att livet har varit kämpigt. Tror att det är rätt många av oss som har haft det väldigt kämpigt, om än på väldigt olika nivåer. Det enda jag känner igen är vredesutbrotten. De var värre när jag var yngre. Nu kan jag hantera det mkt bättre. Hoppas ditt liv reder ut sig så att det känns mera drägligt iaf. Ibland tar det lång tid. Nästan för lång tid, men det brukar ordna sig.
Mvh
Glimma
Senast redigerad av Glimma 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
av Charley? » 2008-09-30 8:14:02
Välkommen ifkgbg (och Prins Palinor, har nog inte sett dig förut).
Ett första tips: Akta er för de här på forumet som anser att ens åsikter inte är värda ett piss bara för att man har missbrukarbakgrund.
ifkgbg: Om du inte har berättat för psykvården om ditt missbruk än, så gör inte det. Missbrukarvården är förnedrande, spelar fult och skyller allt på knarket. Spelar ingen roll om man har någon annan problematik (för har man det så beror det på att man knarkat).
Ett första tips: Akta er för de här på forumet som anser att ens åsikter inte är värda ett piss bara för att man har missbrukarbakgrund.
ifkgbg: Om du inte har berättat för psykvården om ditt missbruk än, så gör inte det. Missbrukarvården är förnedrande, spelar fult och skyller allt på knarket. Spelar ingen roll om man har någon annan problematik (för har man det så beror det på att man knarkat).
Senast redigerad av Charley? 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
av Glimma » 2008-09-30 8:18:18
Charley? skrev:Välkommen ifkgbg (och Prins Palinor, har nog inte sett dig förut).
Ett första tips: Akta er för de här på forumet som anser att ens åsikter inte är värda ett piss bara för att man har missbrukarbakgrund.
ifkgbg: Om du inte har berättat för psykvården om ditt missbruk än, så gör inte det. Missbrukarvården är förnedrande, spelar fult och skyller allt på knarket. Spelar ingen roll om man har någon annan problematik (för har man det så beror det på att man knarkat).
Bra varning.
Senast redigerad av Glimma 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
av Proffe Slimp » 2008-09-30 9:22:59
Välkommen ifkgbg!
Jag skall väl inte skriva det på din näsa, för du verkar ha förstått det i alla fall, men om du håller dig på den smala vägen så kommer du att få en mycket högre livsinkomst, även om du så skulle ha ett låglönearbete.
Vad gäller krogen så är det rejält överskattat. Hälften av mänskligheten är kvinnor, och de finns överallt. Mina föräldrar träffades på jobbet, t.ex.
Jag skall väl inte skriva det på din näsa, för du verkar ha förstått det i alla fall, men om du håller dig på den smala vägen så kommer du att få en mycket högre livsinkomst, även om du så skulle ha ett låglönearbete.
Vad gäller krogen så är det rejält överskattat. Hälften av mänskligheten är kvinnor, och de finns överallt. Mina föräldrar träffades på jobbet, t.ex.
Senast redigerad av Proffe Slimp 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
- Proffe Slimp
- Inlägg: 1029
- Anslöt: 2008-08-03
av Charley? » 2008-09-30 9:40:11
Proffe Slimp skrev:Jag skall väl inte skriva det på din näsa, för du verkar ha förstått det i alla fall, men om du håller dig på den smala vägen så kommer du att få en mycket högre livsinkomst, även om du så skulle ha ett låglönearbete.
Det där är bullshit.
Senast redigerad av Charley? 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
av Proffe Slimp » 2008-09-30 9:42:11
Bevisa det.Charley? skrev:Det där är bullshit.Proffe Slimp skrev:Jag skall väl inte skriva det på din näsa, för du verkar ha förstått det i alla fall, men om du håller dig på den smala vägen så kommer du att få en mycket högre livsinkomst, även om du så skulle ha ett låglönearbete.
Senast redigerad av Proffe Slimp 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
- Proffe Slimp
- Inlägg: 1029
- Anslöt: 2008-08-03
av missbutterfly » 2008-09-30 10:04:45
Hej ifkgbg!
Tack för att du delade med dig lite av din historia. Jag tycker oftast att det är intressant att läsa om folks livsöden.
Kan känna igen en hel del i det du skriver.
Nu har jag inte själv sålt i någon större skala, men på högstadiet sålde jag hasch på min skola. Förstår inte alls i efterhand varför i o m att jag inte tjänade något nämnvärt på det, mer än respekt.
(I o f s var det nog främst det jag ville ha just då också, när jag tänker närmare efter..)
Höll även på en del själv med droger, men fick en snedtändning av kokain ganska tidigt och tvärslutade själv med allt i drogväg efter det eftersom jag var nära att dö den gången.
Senare (när jag var 15) träffade jag en äldre kille utomlands, som kom från nedre Europa, och blev lite förtjust i honom.
Det visade sig att han var en av Europas största droghandlare, men detta berättade han inte förrän han kommit till Sverige för att hälsa på.
Tyckte att det var lite märkligt innan att killen (som var 21 då) hade som hobby att "krascha lyxbilar".
Han berättade även om konton han hade med miljonbelopp, insatta i ett annat land under falsk id.
Mina föräldrar var nog smått förundrade över att denna kille (som sade sig jobba som snickare) hade diamantsmycken till mig och finaste whiskeysorterna med sig till pappa när han kom och hälsade på.
Men de tyckte ändå att han var en bra kille (han var faktiskt en fin och kärleksfull person, trots allt.)
Han berättade väldigt lite egentligen om vad han höll på med, men vad jag förstod så var han också väldigt fäst vid ecstacy (en drog som inte alls passar mig).
Jag kommer ihåg att han pratade en gång om samvetskval över att (som han beskrev det) "ha förstört så många människors liv".
Han sade att han hade väldigt få av sina gamla vänner kvar i livet, de flesta hade dött av någon överdos, självmord eller blivit mördade.
Kan undra hur han har det, om han nu lever idag..
Själv är jag glad att min drog- användartid var så kortvarig så att jag aldrig blev beroende av något "på riktigt".
Tror i o f s att jag har väldigt svårt att bli beroende av saker faktiskt.
Exempelvis gick jag från att vara storrökare till att tvärsluta; från en dag till nästa utan några som helst problem.
Vad gäller att sitta inne så vet jag inte alls hur vanligt det är bland Aspergare. Har aldrig själv suttit inne (tack och lov!)
Det blev en nyttig vändning i mitt liv när jag fick min dotter (som 20-åring) och därmed fick lov att tänka över vissa saker angående hur jag ville ha mitt liv, och vad jag ville kunna erbjuda henne.
Idag är jag stolt över att allt har gått över förväntan.
Det har verkligen stärkt mig som person.
Jag tror att en av de viktigaste metoderna till att bryta dåliga vanor (som exempelvis drogmissbruk) är att lära sig hitta substitut.
Jag vet en vän som var "illa ute" med droganvändning; han började med bungyjumping för att få de adrenalinkickar som han sade att han var beroende av (och som han tyckte att även drogerna gav honom) och det funkade för honom..
Sedan tror jag att det är viktigt att byta bekantskapskrets (och kanske även miljö) för att kunna "börja ett nytt liv".
Men det är bara en teori..
Lycka till med allt! (Och välkommen hit förresten.)
Tack för att du delade med dig lite av din historia. Jag tycker oftast att det är intressant att läsa om folks livsöden.
Kan känna igen en hel del i det du skriver.
Nu har jag inte själv sålt i någon större skala, men på högstadiet sålde jag hasch på min skola. Förstår inte alls i efterhand varför i o m att jag inte tjänade något nämnvärt på det, mer än respekt.
(I o f s var det nog främst det jag ville ha just då också, när jag tänker närmare efter..)
Höll även på en del själv med droger, men fick en snedtändning av kokain ganska tidigt och tvärslutade själv med allt i drogväg efter det eftersom jag var nära att dö den gången.
Senare (när jag var 15) träffade jag en äldre kille utomlands, som kom från nedre Europa, och blev lite förtjust i honom.
Det visade sig att han var en av Europas största droghandlare, men detta berättade han inte förrän han kommit till Sverige för att hälsa på.
Tyckte att det var lite märkligt innan att killen (som var 21 då) hade som hobby att "krascha lyxbilar".
Han berättade även om konton han hade med miljonbelopp, insatta i ett annat land under falsk id.
Mina föräldrar var nog smått förundrade över att denna kille (som sade sig jobba som snickare) hade diamantsmycken till mig och finaste whiskeysorterna med sig till pappa när han kom och hälsade på.
Men de tyckte ändå att han var en bra kille (han var faktiskt en fin och kärleksfull person, trots allt.)
Han berättade väldigt lite egentligen om vad han höll på med, men vad jag förstod så var han också väldigt fäst vid ecstacy (en drog som inte alls passar mig).
Jag kommer ihåg att han pratade en gång om samvetskval över att (som han beskrev det) "ha förstört så många människors liv".
Han sade att han hade väldigt få av sina gamla vänner kvar i livet, de flesta hade dött av någon överdos, självmord eller blivit mördade.
Kan undra hur han har det, om han nu lever idag..
Själv är jag glad att min drog- användartid var så kortvarig så att jag aldrig blev beroende av något "på riktigt".
Tror i o f s att jag har väldigt svårt att bli beroende av saker faktiskt.
Exempelvis gick jag från att vara storrökare till att tvärsluta; från en dag till nästa utan några som helst problem.
Vad gäller att sitta inne så vet jag inte alls hur vanligt det är bland Aspergare. Har aldrig själv suttit inne (tack och lov!)
Det blev en nyttig vändning i mitt liv när jag fick min dotter (som 20-åring) och därmed fick lov att tänka över vissa saker angående hur jag ville ha mitt liv, och vad jag ville kunna erbjuda henne.
Idag är jag stolt över att allt har gått över förväntan.
Det har verkligen stärkt mig som person.
Jag tror att en av de viktigaste metoderna till att bryta dåliga vanor (som exempelvis drogmissbruk) är att lära sig hitta substitut.
Jag vet en vän som var "illa ute" med droganvändning; han började med bungyjumping för att få de adrenalinkickar som han sade att han var beroende av (och som han tyckte att även drogerna gav honom) och det funkade för honom..
Sedan tror jag att det är viktigt att byta bekantskapskrets (och kanske även miljö) för att kunna "börja ett nytt liv".
Men det är bara en teori..
Lycka till med allt! (Och välkommen hit förresten.)
Senast redigerad av missbutterfly 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
- missbutterfly
- Inlägg: 2272
- Anslöt: 2007-02-13
- Ort: Aspberget
av Glimma » 2008-09-30 10:23:09
missbutterfly skrev:Hej ifkgbg!
Tack för att du delade med dig lite av din historia. Jag tycker oftast att det är intressant att läsa om folks livsöden.
Kan känna igen en hel del i det du skriver.
Nu har jag inte själv sålt i någon större skala, men på högstadiet sålde jag hasch på min skola. Förstår inte alls i efterhand varför i o m att jag inte tjänade något nämnvärt på det, mer än respekt.
(I o f s var det nog främst det jag ville ha just då också, när jag tänker närmare efter..)
Höll även på en del själv med droger, men fick en snedtändning av kokain ganska tidigt och tvärslutade själv med allt i drogväg efter det eftersom jag var nära att dö den gången.
Senare (när jag var 15) träffade jag en äldre kille utomlands, som kom från nedre Europa, och blev lite förtjust i honom.
Det visade sig att han var en av Europas största droghandlare, men detta berättade han inte förrän han kommit till Sverige för att hälsa på.
Tyckte att det var lite märkligt innan att killen (som var 21 då) hade som hobby att "krascha lyxbilar".
Han berättade även om konton han hade med miljonbelopp, insatta i ett annat land under falsk id.
Mina föräldrar var nog smått förundrade över att denna kille (som sade sig jobba som snickare) hade diamantsmycken till mig och finaste whiskeysorterna med sig till pappa när han kom och hälsade på.
Men de tyckte ändå att han var en bra kille (han var faktiskt en fin och kärleksfull person, trots allt.)
Han berättade väldigt lite egentligen om vad han höll på med, men vad jag förstod så var han också väldigt fäst vid ecstacy (en drog som inte alls passar mig).
Jag kommer ihåg att han pratade en gång om samvetskval över att (som han beskrev det) "ha förstört så många människors liv".
Han sade att han hade väldigt få av sina gamla vänner kvar i livet, de flesta hade dött av någon överdos, självmord eller blivit mördade.
Kan undra hur han har det, om han nu lever idag..
Själv är jag glad att min drog- användartid var så kortvarig så att jag aldrig blev beroende av något "på riktigt".
Tror i o f s att jag har väldigt svårt att bli beroende av saker faktiskt.
Exempelvis gick jag från att vara storrökare till att tvärsluta; från en dag till nästa utan några som helst problem.
Vad gäller att sitta inne så vet jag inte alls hur vanligt det är bland Aspergare. Har aldrig själv suttit inne (tack och lov!)
Det blev en nyttig vändning i mitt liv när jag fick min dotter (som 20-åring) och därmed fick lov att tänka över vissa saker angående hur jag ville ha mitt liv, och vad jag ville kunna erbjuda henne.
Idag är jag stolt över att allt har gått över förväntan.
Det har verkligen stärkt mig som person.
Jag tror att en av de viktigaste metoderna till att bryta dåliga vanor (som exempelvis drogmissbruk) är att lära sig hitta substitut.
Jag vet en vän som var "illa ute" med droganvändning; han började med bungyjumping för att få de adrenalinkickar som han sade att han var beroende av (och som han tyckte att även drogerna gav honom) och det funkade för honom..
Sedan tror jag att det är viktigt att byta bekantskapskrets (och kanske även miljö) för att kunna "börja ett nytt liv".
Men det är bara en teori..
Lycka till med allt! (Och välkommen hit förresten.)
Ni borde läsa Gunilla Gerlands bok En riktig människa om ni inte har gjort det. Fantastisk men lite hemsk bok. Ni skulle nog känna igen er bättre än jag. Rekommenderar den! Jag läste ngnstans att personer med AS eller som hamnar inom austimsspektrat öht, verkar ha lättare att sluta med saker som alkoholmissbruk och droger. Läste att en psykiatriker sagt till en patient, som verkade ha AS, att han inte skulle dricka fullt så mkt som han gjorde. När hon ngr ggr senare frågade hur det stod till med den biten, hade han slutat helt och hållet. Detta verkade gälla även Gunilla Gerland, om jag kommer ihåg rätt. Hon missbrukade också droger men slutade direkt efter det att hon bestämt sig att lägga av. Kanske specifikt för AS?
Kan inte utgå från mig själv. Det enda jag varit i det närmaste beroende av i tonåren var godis
. Vilket låter ju löjligt i förhållande till era problem. Menar inte att förlöjliga er. Men jag åt missbrukande för mkt. Pappa kom som tur var på mig och sedan dess äter jag/ köper jag nästan aldrig godis. Det tog tvärt slut. Och höll bara på i ngr månader. Men hade inte pappsen kommit på mig hade det nog gått illa. Dessutom stal jag pengarna av mamma för att kunna köpa . Som tur var var detta bara en kort period i mitt liv.Fast visst äter jag lite då och då, men inte flera godispåsar om dagen som det blev då.Så det verkar ju som att vi kanske har lättare att sluta med beroende framkallande saker????? Eller vad tror ni? Oavsett formen på missbruket så att säga?Senast redigerad av Glimma 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
av Charley? » 2008-09-30 10:24:01
Proffe Slimp skrev:Bevisa det.Charley? skrev:Det där är bullshit.Proffe Slimp skrev:Jag skall väl inte skriva det på din näsa, för du verkar ha förstått det i alla fall, men om du håller dig på den smala vägen så kommer du att få en mycket högre livsinkomst, även om du så skulle ha ett låglönearbete.
Vi kan ju ta din inkomst, delat på antal år du har arbetat, och jämföra med min inkomst, delat på antal år jag har arbetat. Annars får du vänta tills jag dött. Escobar klassades som den sjunde rikaste någon gång (kollar upp när om jag orkar resa mig ur sängen någon gång)..
Senast redigerad av Charley? 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
av earlydayminer » 2008-09-30 10:45:29
Godmorgon ifkgbg,
Välkommen skall du vara! Grymt tråkigt att det gått som det gjort för dig, men det är ju ändå sjukt starkt av dig att du försöker dra dig ur. Jag hoppas du får ut någonting positivt och stärkande av att besöka forumet!!
Välkommen skall du vara! Grymt tråkigt att det gått som det gjort för dig, men det är ju ändå sjukt starkt av dig att du försöker dra dig ur. Jag hoppas du får ut någonting positivt och stärkande av att besöka forumet!!
Senast redigerad av earlydayminer 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
av Aspkvinna » 2008-09-30 10:46:43
earlydayminer skrev:Godmorgon ifkgbg,
Välkommen skall du vara! Grymt tråkigt att det gått som det gjort för dig, men det är ju ändå sjukt starkt av dig att du försöker dra dig ur. Jag hoppas du får ut någonting positivt och stärkande av att besöka forumet!!
Håller helt med, välkommen!
Senast redigerad av Aspkvinna 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
av tvilling99 » 2008-09-30 11:30:30
Välkommen ifkgbg och hoppas att du kan få den hjälp du behöver.
Senast redigerad av tvilling99 2011-05-04 16:07:57, redigerad totalt 1 gång.
- tvilling99
- Inlägg: 8653
- Anslöt: 2007-05-07
- Ort: malmö
av Proffe Slimp » 2008-09-30 11:33:23
Visst, men han är ett undantag. I Freakonomics så står det, föga förvånande, att den genomsnittlige cracklangaren hade en högre dödlighet än skyttesoldater och ungefär lika stor inkomst som hamburgerstekare.Charley? skrev:Proffe Slimp skrev:Bevisa det.Charley? skrev:Det där är bullshit.
Vi kan ju ta din inkomst, delat på antal år du har arbetat, och jämföra med min inkomst, delat på antal år jag har arbetat. Annars får du vänta tills jag dött. Escobar klassades som den sjunde rikaste någon gång (kollar upp när om jag orkar resa mig ur sängen någon gång)..
Och skall vi hårddra inkomst per levnadsår så betyder det att en värdetransportsrånare som blir dödad vid 28 år ålder är mer framgångsrik än en laglydig person som dör vid 82 års ålder. Bättre då att räkna på inkomst delat med förväntad livslängd.
Sedan så finns det ju yrken som man aldrig riktigt kan ta helt ledigt ifrån, typ författaren eller fotografen som alltid skall skriva eller fotografera. Men de flesta yrken slutar när arbetsdagen slutar. Är du yrkeskriminell så måste du vara på helspänn i stort sett hela tiden, vilket gör att du inte ens kan sägas ha ledigt när du sover, vilket leder till att inkomst per arbetad tid sjunker ytterligare.
Senast redigerad av Proffe Slimp 2011-05-04 16:07:58, redigerad totalt 1 gång.
- Proffe Slimp
- Inlägg: 1029
- Anslöt: 2008-08-03
Återgå till Övriga Aspergerfrågor