kiddie skrev:Nu pratar jag mest om mindfulness som behandlingsmetod. Vad jag förstår handlar inte mindfulness om att man ska vara fokuserad. Mer om att man ska låta allt bara rinna av en.

En parentes, varför använder vi i vården en religiös metod när man inte ens kan få massage som behandlingsmetod mot värk, som bevisat hjälper i vissa fall? Massage anses vara för flummigt.

Flinta skrev:Massage har jag möjlighet att få av min sjukgymnast mot värk och mindfulness, basal kroppskännedom, avslappning har vi också övat.

tahlia skrev:Det låter lite som att man ska strunta i allt. Låter skönt men när ska man få nåt gjort?

Det där med att inte bry sig så mycket i tankar utan låta dem flyta förbi utan att fästa sig vid, dem.... Det lärde man sig för åratal sedan i samband med att dåliga dagar gjorde sitt inträde i livet. En sådan dag låter jag tankarna flyta förbi bara eftersom jag vet att allt är svart samt att det inte är så jag ser saker egentligen. Undviker att fatta beslut och socialisera sådana dagar också, kan bli så fel annars.

Maximilian skrev:

kiddie skrev:Nu pratar jag mest om mindfulness som behandlingsmetod. Vad jag förstår handlar inte mindfulness om att man ska vara fokuserad. Mer om att man ska låta allt bara rinna av en.

En parentes, varför använder vi i vården en religiös metod när man inte ens kan få massage som behandlingsmetod mot värk, som bevisat hjälper i vissa fall? Massage anses vara för flummigt.

1.

Mindfulness, såsom ovan beskrivet, är helt sekulärt. Du behöver inte tro på något annat än vad du faktiskt upplever.

2.

Buddhism är en filosofi - inte en religion.

Fretshi skrev:
Jag har även en bok där läraren säger att man inte kan börja meditera när man är deprimerad, men man kan göra meditationer där man går, lyssnar på ljud med öppna ögon så att man ska uppleva att det finns tillfällen då det inte finns någon depression i sinnet.

Flinta skrev:

Fretshi skrev:
Jag har även en bok där läraren säger att man inte kan börja meditera när man är deprimerad, men man kan göra meditationer där man går, lyssnar på ljud med öppna ögon så att man ska uppleva att det finns tillfällen då det inte finns någon depression i sinnet.

Intressant. Kan det vara så att om man inte kan meditera så kanske man är deprimerad?

Mountain_lion skrev:Jag skulle påstå att mindfullness inte är en religion, möjligen en filosofi.
Jag kan tänka mig att man använder mindfullness för personer som känner att de hr svårt att hålla ihop vardagen eller arbetet.
lära en att fokusera och vara närvarandet i nuet, i ögonblicket.

Jag tror också att en hel del företagshälsovård använder sig av det. Men det används säkert bredare än så i olika behandlingsområden.

Maximilian skrev:

kiddie skrev:

Buddha var mycket specifik med vad han avsåg som det huvudsakliga syftet med mindfulness.

Vad som utgör grunden för mindfulness, är i huvudsak fastlagt i Satipaṭṭhāna suttan. Ur det andra stycket framgår följande:

"Bhikkhus, this is the direct path for the purification of beings, for the surmounting of sorrow and lamentation, for the disappearance of pain and grief, for the attainment of the true way, for the realisation of Nibbāna -- namely, the four foundations of mindfulness."

(Bhikkhu Bodhis översättning.)

Som du förstår handlar det om frihet från lidande, det vill säga, uppnåelsen av nibbāna. Jag misstänker att, för kanhända de flesta, skall "lidande" härvid förstås mycket mer vitt än vad begreppet intuitivt ger.

Lidandet uppstår hela tiden när den aktuella situationen inte befinns tillfredställande; när du inte kan få alla de materiella tingen du önskar dig, när all form av förändring möter motstånd etcetera.
Nibbāna avslutar lidandet.

Om den som har uppnått nibbāna, sade Buddha:

"He feels one pain: physical, but not mental."

Det här blir förstås komplicerat och intressant vid förekomsten av Aspergers syndrom/autism, där stora delar av vardagen inte sällan är rutinbetonat hanterad.
Mer generellt misstänker jag att flera viktiga buddhistiska koncept görs särskilt svårbegripligt som en konsekvens av Aspergers syndrom, t.ex. anattā - icke-jaget.
Här finns ett eventuellt uppslag för en egen tråd.

Den personlighetsförändring som uppstår vid fullständig sinnesnärvaro, skulle för vissa i praktiken innebära ett förbättrat etiskt uppförande. Vissa känslomässiga tillstånd, som till exempel ilska och ångest, förlorar också sin makt i förhållande till den träffade, vilket alldeles säkert ger upphov till viss förändring.

Myers-Briggs, som enligt min mening är trams, menar att jag är en "ISTJ" - men jag har dock inga gensagor i förhållande till vad som inbegrips i detta.
Det här har dock inte ogjort, eller verkat hindrande, i min övertygelse om att mindfulness, för åtminstone mig, faktiskt är rätt väg framåt - och jag hoppas att den även, för din skull, kan vara din väg.

Jag hade sökt omvärdera min åsikt om jag var du.

Vid intresse kan jag vara mer specifik än såhär - buddhism, meditation och mindfulness är ett intresse jag har - men jag tror ovan är tillräckligt.

kiddie skrev:Ni som har nytta av mindfulness kan ni beskriva upplevelsen? I vilka situationer ni är mindfula och om ni bestämmer er för att ha en stund med det eller om det bara kommer. Vad som kan finnas i tanken och känslan, och när man vet att man slutar vara mindful. Eller börjar för den delen.

kiddie skrev:Så egentligen är mindfulness och meditation samma? Jag blir lite förvirrad för alla säger att det inte är samma!

Fretshi skrev:Enligt vad jag har hört kan man gå och meditera också.
Mindfulness är väl också att man är medveten vad som händer inom och utanför sig själv.

kiddie skrev:Men tycker att folk borde väl veta, som pratar om det?

nomemorytoday skrev:

kiddie skrev:Men tycker att folk borde väl veta, som pratar om det?

Jag vet egentligen inte, men har fått förklarat i stil med att man skall träna sig på att vara i stunden, här och nu prick nu! Att inte oroa sig framåt eller ångra bakåt, typ.

kiddie skrev:Av naturen har både autister och schizofrena dessa tendenser naturligt,