mondo beyondo skrev:Patrick åt och åt. Tillslut tittade han upp. "Älskling, jag orkar helt enkelt inte äta upp dem", sa han.
Han hade vuxit upp med en mamma som avskydde när det blev mat över.

Till det kommer att en riktig karl inget lämnar kvar på tallriken, som går att äta och som han själv varit med på att lägga där.

Det har tydligen gjorts en del undersökningar som visar på att om man en gång har varit fet så har man mycket lättare att öka i fettvolym efter en bantning/viktnedgång när man överäter än hos en människa som inte har varit fet.
Det beror på ett hormon.

Det kan också tänkas att förändringar i våran tarmflora pågrund av vårat förändrade leverne påverkar feta personer kanske har en annorlunda tarmflora som spjälkar odigerbara kolhydrater till socker som absorberas av kroppen.(det här kommer jag inte ihåg källan ifrån alls.)

Bror Duktig skrev:

dragonslayer skrev:Ja, jag får tillräckligt. Får jag för mycket, känner jag av det (hjärtklappning, sömnlöshet). Tror det har att göra med att levaxin bara är T4. För att gå ner i vikt behöver man mer T3, och det skriver läkarna ogärna ut. Vissa kan tydligen inte omvandla T4 till T3 speciellt bra. T3 är en svår medicin att ge har jag fått för mig. Skulle ta upp det med intermedicinaren, men trots att de lovat, kallade de mig inte igen. Så jag får numera medicin och test av vårdcentralen. Orkar inte bråka mer med vården.

Vad tråkigt med T3.
Jag har läst om det.

Förr hade man tydligen både bättre testmetoder (testa faktisk omsättning genom urintest) och bättre medicin (svinkörtel).

Någon som vet mer?

Och rent allmänt varför man går från bättre till sämre metoder eller minskar uppsättningen metoder mer än vad den mänskliga variationen tål? Politiska "besparingar", tillvänjningsrädsla, knarkhysteri känner jag ju till för bland annat melatonin, amfetaminderivat och benso, liksom teorifixering och bristande respekt för patienter rent allmänt. Men när jag läser om liknande på område efter område så börjar jag dels önska mig en helhetsbild, dels undra över underliggande mönster. Om nu någon förstår vad jag försöker säga...

Syntetiska preparat anses säkrare än de som kommer från djur, dessutom kan de massproduceras. En bonus är oxo att man inte behöver använda djur. Tror det har funnits en övertro till att de syntetiska preparaten är bättre eller likvärdiga. Tänk på all hysteri om att man ska äta vitaminer, och först nu kommer det fram att, hmm, vitaminerna funkar bäst i sitt naturliga tillstånd, i maten.

Har man gått upp i vikt och sedan ner och upp ett par gånger, ökar fettcellernas antal varje gång man går upp. De försvinner aldrig. Så varje gång man går ner, blir cellerna bara mindre. Alltså, ju mer man varierar, ju fler hungriga celler får man... (Lixom kul att veta... )

Sedan säger vissa att en del inte kan bryta ner gluten trots att de "tål" gluten. Detta ska påverka så man går upp, och enligt denna modell blir man smalare om man äter samma kaloriantal, men byter gluten mot t ex majs och ris o dyl.... Fast jag kan inte testa.... Har inte RåD att leva utan bröd.

Bror Duktig skrev:

sugrövmanövern skrev: Jag kan träna upp magmusklerna, men ser ändå gravid ut. De liksom bara hänger där, musklerna, hårda och vältränade, men utan platt mage som förtjänst. Tror att jag skulle se rätt komisk ut om jag försökte bli kroppsbyggare . Nä tyvärr, den här muskelgruppen samarbetar inte med den andra, så de här musklerna kommer bara att ligga här som en hård korv när du inte spänner dig.

Jag får heller inte platt mage av att träna magmusklerna.
Den putar ut även om den inte har fett på sig, och jag inte är uppblåst i magen.

Enda gången den blir platt, är när jag hade anorexi och hade tagit veckans laxeringsmedel (inte för att gå ned i vikt, utan för att magen lägger av när man äter för lite).

Tyvärr så kan jag se i släkten att nästan alla har sådan mage som jag, även den som har tränat mycket, så jag lär väl inte bli av med det.

Kan dock se lite "tidigt gravidaktigt" ut ihop med min platta byst.

Jag var smal som ung men saknade ändå midja.

Jag var på föreläsning under min minisemester där en tränare pratade om detox (på engelska). Han berättade att han trots träning och rätt mat ändå fick mage och påstod att det berodde på allt gift vi får i oss. Levern klarar inte av det (det var nåt med att fettcellerna fick en ring av vatten runt sig för att klara av giftet, och detta gjorde att man blev fetare). Giftet kom genom maten, luften, det finns i vattnet etc. Lösningen var "alkaline". Man skulle äta alger. Men inte alger från havet (det var också fyllt av gift) utan odlad alger. Även hygienprodukter innehöll gift - man skulle t ex inte sätta parfym direkt på huden utan på kläderna så inte huden "insöp" giftet.

dragonslayer skrev:Jag brukade oxo vara av uppfattningen att det bara handlar om kalorier in, energi ut. Men sedan har jag insett att det inte är så lätt. Jag tror faktiskt att kroppen kan göra av med överskottet och landa på kroppens egen idealvikt, alternativt inte göra av med det och valt en tyngre vikt.

Vad exakt som händer med ämnesomsättningen vet jag inte, men det är ju uppenbart att kroppen kan slå på en slags sparlåga om den vill. Och vissa människor har inte denna sparlåga. De bara förbränner allt.

Vet folk som inte kan äta över 1000 kalorier om dagen utan att gå upp på en gång... De är nog mer skapta för svält. De kalorikrävande människorna skulle bli de första att svälta ihjäl.

Visst finns det en fetmaepidemi, men jag tycker isåfall att man kan slå ner på allmänhetens matvanor och matproduktionen. Just dessa enskilda som ständigt verkligen kämpar med sin vikt, jag har en känsla av att det är en HELT annan problematik.

I forntiden var det fördelaktigt att lägga på sig kalorier. När svältperioder kom, så var det dessa människor som överlevde och spred sina gener.

Idag när vi inte bara kan äta oss mätta utan äta allt möjligt läckert bara för nöjes skull, så är dessa gener tvärtom till nackdel. Men det skulle vara en förklaring till att fetman ökar.

Så på så sätt har genetiken betydelse. De flesta av oss måste kämpa mot vår instinkt för att hålla vikten.

dragonslayer skrev:Har man gått upp i vikt och sedan ner och upp ett par gånger, ökar fettcellernas antal varje gång man går upp. De försvinner aldrig. Så varje gång man går ner, blir cellerna bara mindre. Alltså, ju mer man varierar, ju fler hungriga celler får man... (Lixom kul att veta... )

Fettcellerna ska försvinna efter ett par år om man ser till att de är "tomma" under tiden. Jag har inga källor på detta dock.

Alien skrev:Jag var på föreläsning under min minisemester där en tränare pratade om detox (på engelska). Han berättade att han trots träning och rätt mat ändå fick mage och påstod att det berodde på allt gift vi får i oss. Levern klarar inte av det (det var nåt med att fettcellerna fick en ring av vatten runt sig för att klara av giftet, och detta gjorde att man blev fetare). Giftet kom genom maten, luften, det finns i vattnet etc. Lösningen var "alkaline". Man skulle äta alger. Men inte alger från havet (det var också fyllt av gift) utan odlad alger. Även hygienprodukter innehöll gift - man skulle t ex inte sätta parfym direkt på huden utan på kläderna så inte huden "insöp" giftet.

Jaha, det var det här du pratade om i andra tråden. Gav han några referenser till dessa häpnadsväckande påståenden?

Det kanske han gjorde, men dels talade han engelska, dels förde jag inga anteckningar.

Han påstod att viktminskning berodde på motion men ännu mera på matvanorna. Och det kan nog stämma, t ex måste man promenera 1 timme för att göra av med en chokladkakas kalorier.

Men allra mest påverkade detox.

Här står om "alkaline diet", men vad som är sant vet man förstås inte:
http://altmedicine.about.com/od/popularhealthdiets/a/alkalinediet.htm

Hittade detta när jag googlade på fettceller och lever:

Man vet t ex att det fett som finns i buken, visceralt fett, är mycket mer aktivt än underhudsfett. Trots att bukfettet väger kanske bara något kilo är det farligare än annat fett genom att det bildar mer fettsyror som frestar på levern.

http://forskningochmedicin.vr.se/...974.html


Moderator Mats:
Ändrade utseendet på länken eftersom den förstörde sidlayouten.

Alien skrev:Det kanske han gjorde, men dels talade han engelska, dels förde jag inga anteckningar.

Han påstod att viktminskning berodde på motion men ännu mera på matvanorna. Och det kan nog stämma, t ex måste man promenera 1 timme för att göra av med en chokladkakas kalorier.

Ja?

Men allra mest påverkade detox.

Det har blivit det senaste modeordet har jag märkt. Och detoxprodukterna, råvarorna och proceduerna är inte precis billiga. Men de jag känner som provat säger att de känner sig piggare och har synbart gått ner i vikt, men då måste man alltså leva på i stort sett bara ekologiska grönsaker och det funkar inte för mig i alla fall.

Här står om "alkaline diet", men vad som är sant vet man förstås inte:
http://altmedicine.about.com/od/popularhealthdiets/a/alkalinediet.htm

Jaha, det var ju i alla fall en neutral sida som öppet deklarerade att inga studier gjorts på detta och vad skolmedicinen anser om hypotesen.

Hörde talas om den redan på 80-talet. Läste Ledins bok om detta och tyckte det lät logiskt och vettigt redan då. Tyvärr var det nog en av de saker som påverkade mig att fortsätta vara vegetarian trots att det inte alls passar min konstitution. Men liksom många andra dieter har jag tagit inspiration från den och undviker det värsta.

Bump! Ett alltid aktuellt ämne.

Betr orsaker till fetma så är det inte så enkelt som att det alltid beror på att man äter för mycket och/el rör sig för litet och att det är lätt att åtgärda med bättre självdisciplin.

När man har lipödem så får man tjocka ben och ibland tjocka armar också.

Expressen Hälsoliv 29 mar 2017 skrev:Jenny Borg var 15 år gammal när hon lärde sig att hata sin egen kropp. Hur mycket hon än tränade och hur lite hon än åt så var hennes ben alltid större än alla andras.
Men vid 35, efter år av ångest, självhat och ätstörningar, fick hon slutligen sin diagnos: Sjukdomen lipödem.
Plötsligt föll alla bitar på plats.
– Jag har ägnat 20 år åt att dölja min kropp, säger hon till Hälsoliv.

https://www.expressen.se/halsoliv/halsa ... d-sjukdom/

Ingen diet el träning hjälper mot lipödem. Det enda som hjälper är operation. Men eftersom det räknas som en skönhetsoperation så får man betala operationen (el snarare operationerna) själv. Men först måste man få en diagnos och inte avfärdas med att det beror på att man helt enkelt äter för mycket.

I dag har hon slutligen en diagnos - lipödem. Det drabbar nästan uteslutande kvinnor och Jenny menar att vården är undermålig. Hon har därför valt att engagera sig i ämnet för att fler ska bli uppmärksammade på sjukdomen.

– Jag läser dagligen i min Facebookgrupp om kvinnor som är helt förstörda efter ett läkarbesök. Det har suttit en läkare där och sagt: "Men lilla gumman, du förstår väl att din övervikt beror på vad du äter?", säger hon till Hälsoliv.

Lipödem innebär smärta också.

Linda Pettersson, överläkare vid rehabcenter Sfären svarar på frågor kring lipödem.

Vad är lipödem?

– Enkelt uttryck: Lokalt ökad ansamling av smärtande fett av oklar orsak. Det är symmetrisk och mest vanlig i områden som stuss och ben med/utan armar, med påtaglig svullnadstendens och värk.

Vilka symtom finns?

– Vanliga symtom är att viktnedgång inte påverkar eller minskar storleken på lipödemet. Nedsatt uthållighet vid fysisk aktivitet. Ökad värk och svullnadstendenser i benen och värk vid tryck eller lätt beröring.

Hur många uppskattas lida av lipödem?

– Det finns inga exakta siffor hur många kvinnor som lider av lipödem i Sverige, i andra länder uppskattar man det ibland till så mycket som 10% av alla kvinnor men detta är ej bekräftat. Endast 7 fall hos män är beskrivna i världen.

Har sett detta. Ser inte trevligt ut.

Sedan kan man få reumatism i fettet med.

Vad gäller att alla ska banta för att vara attraktiva i andras ögon, de ska skita ner sig. Jag kräver inte att andra människor ska göra sig attraktiva inför mig, att de ska ha en viss längd, hårfärg, ögonfärg, klädstil, kroppsbyggnad. Deras kroppar tillhör dem och jag har noll rättigheter att kräva att folk ska ändra sig för att göra mig till lags.

Jag låtsas heller inte att jag bryr mig om deras hälsa, jag hackar inte på rökare och jag slår inte ut ölen för folk som sitter på puben eller rycker mikrorätter ut händerna på tant Agda som handlar på Coop. Däremot är det tillåtet att mobba folk på affären för att de är över medelvikt och köper snacks. Handlar inte om hälsa.

Handlar bara om att folk är sjuka i huvet och tror att de har äganderätt på andra människors kroppar. De är samma skrot och korn som de som tafsar.

All övervikt är dock inte orsakad av dåliga vanor, utan det kan också handla om kroppsliga faktorer (t.ex. PCOS där man har mer testosteron i kroppen och då har lätt för att gå upp i vikt. Jag känner flertalet som har den sjukdomen och det problemet).

Cuddlyboo skrev:All övervikt är dock inte orsakad av dåliga vanor, utan det kan också handla om kroppsliga faktorer (t.ex. PCOS där man har mer testosteron i kroppen och då har lätt för att gå upp i vikt. Jag känner flertalet som har den sjukdomen och det problemet).

Många antipsykotiska läkemedel har viktuppgång som biverkan, inte sällan kraftig sådan. Vissa ökar mycket på bara någon-några månader vid insättningen. Somliga nära på dubblerar ofrivilligt sin vikt. En del får ökad hunger av läkemedlen. S k negativa symptom och kognitiva nedsättningar gör det än svårare för drabbade att kontrollera sin vikt med t ex motion, bra mat och matvanor. Min upplevelse är att omgivningen lätt dömer överviktiga för lätt pga okunskap.

Bump!

Ett alltid aktuellt ämne.

En forskare säger "Att vara tjock är ingen sjukdom". Nej, men det kan leda till sjukdomar.

TT/UNT skrev:– Generellt har svenska folket långsamt ökat i vikt under flera decennier, precis som i de flesta andra länder i världen, säger Erik Hemmingsson, docent och överviktsforskare på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH).

Varje vecka kan vi läsa om riskerna med den ökande övervikten. Den ökar risken för diabetes typ 2, hjärtsjukdom, ledbesvär, cancer, och depression – och så vidare. Men det betyder inte att alla med övervikt och fetma blir sjuka. Det betyder inte heller att smala är förskonade från sjukdomarna. Larmen skapar en onödig oro, enligt Erik Hemmingsson:

Kan minska risken

– Resonemanget om fetma som ett hot mot hälsan går inte att föra ner på individnivå. Det finns många tjocka människor som har en utmärkt hälsa och som lever väldigt sunt, säger han.

Dessutom går det att minska risken för att övervikten leder till ohälsa.

– Den ohälsa som är överrepresenterad hos överviktiga kan kompenseras med andra hälsofrämjande saker som motion, bra mat och god sömn.

https://unt.se/nyheter/inrikes/halsa/ar ... m/lz1387qr

Man kan må psykiskt dåligt av hur man som tcock blir betraktad och behandlad av andra.

Tjocka är på sätt och vis den sista utposten när det gäller mobbning som det ses mellan fingrarna på.
---
– Så länge vi ser vår kropp som ett problem och så kommer den att vara det. Vi borde hylla kroppen för det mirakel den faktiskt är, i stället för att gå omkring och vara missnöjd med den.

Att banta är lönlöst eftersom kroppen snabbt återgår till sitt forna tillstånd.

Kan en fet människa vara fullt frisk?

Jo, absolut. Det går inte att dra alla människor över ett och samma gränsvärde, det vill säga ett BMI på 30 kg/m2. Både sjukvård och akademi behöver komma fram till en mycket bättre definition och diagnostik än BMI så att de människor som faktiskt har tydligt negativa konsekvenser av sin fettväv får den hjälp de behöver, samtidigt som alla andra slipper bli viktmobbade.

Varför blir vissa tjocka?

Det är ett pussel av många faktorer som samverkar, där de flesta ligger utanför människors egen kontroll. Det handlar inte om bristande karaktär. Det är främst genetik och olika typer av social utsatthet, som i sin tur genererar otrygghet och ihållande stress. Andra saker som kan spela roll är bristande sömn, högt tv-tittande, kost med hög energitäthet, bristande amning och hög födelsevikt.

https://unt.se/nyheter/inrikes/halsa/ar ... m/lz1387qr

Alien skrev:Att banta är lönlöst eftersom kroppen snabbt återgår till sitt forna tillstånd.

Helt ärligt tror inte jag på det där påståendet för jag känner folk som har börjat på Viktväktarna och forsätter med den där kosten och dom har hållit vikten fint. Och skulle det inte fungera skulle ju yrkesgruppen dietister vara överflödig och oventskaplig.

Det är väl den snabba tidsbegränsade bantningen som är meningslös. Men generellt är det svårt att hålla vikten. Det kan också vara svårt att behålla motivationen att ständigt räkna kalorier.

Studien illustrerar hur bantning ofta blir en kamp mot kroppens starka överlevnadsmekanismer, en kamp som de flesta förlorar. Genom att sänka ämnesomsättningen skyddar kroppen sina energireserver, vilket gör att bantaren många gånger till slut väger mer än före bantningen.
---
Om man utvecklar fetma uppstår permanenta omställningar i ämnesomsättningen och viktregleringen som motverkar varje försök till viktnedgång. Vill vi bekämpa fetman måste vi förhindra att människor blir feta. Har fetman väl etablerat sig blir den ofta permanent.

https://lakartidningen.se/opinion/debat ... er-i-vikt/

Det är inte ok att diskriminera någon pga kön, nationalitet, hudfärg el handikapp. Men tjocka/feta är det ok att diskriminera för de har åsamkat sig sin fetma själva.

TT/UNT 3 SEPTEMBER 2022 skrev:Den negativa synen på övervikt finns överallt – i vården, skolan och på sociala medier. –Den som är tjock anses ha ett personligt ansvar för sin vikt, säger Carolina Lunde, lektor och docent i psykologi vid Göteborgs universitet.
---
– Vi har i dag snäva kroppsideal där att vara smal kopplas till hälsa, säger Carolina Lunde, lektor och docent i psykologi vid Göteborgs universitet och medförfattare till boken ”Projekt perfekt: Om utseendekultur och kroppsuppfattning”.
---
Övervikten kopplas till dålig karaktär och att man har tappat kontrollen. Det bidrar till stigmatiseringen, säger Carolina Lunde.

https://unt.se/nyheter/inrikes/halsa/ar ... d/r4ndgo8l

Bara smala och normalviktiga personer får lägga upp bilder på sig själva.

Särskilt tydligt blir det på sociala medier där tjocka personer som lägger upp bilder på sig själva kan få höra att de uppmuntrar till fetma.

– Den negativa synen på övervikt är så internaliserad att vi inte längre förstår att en tjock kropp kan vara hälsosam.

Dvs sig visar man bilder på sig själv och är tjock så anses man sprida uppfattningen att det är ok. Och det är det inte, det är ohälsosamt, är den allmänna meningen.

Vem brann upp?

Alien skrev:Det är inte ok att diskriminera någon pga kön, nationalitet, hudfärg el handikapp. Men tjocka/feta är det ok att diskriminera för de har åsamkat sig sin fetma själva.

Inget i det du har citerat stämmer i ditt påstående att det är OK att diskriminera feta, utan det är bara din egen uppfattning men den stämmer ju inte för i det du har citerat står inget att någon har nekats en anställning eller utbildning eller nekats att gå in i en affär pga sin vikt.

Det står i artikeln:

En svensk rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) visar att kraftigt överviktiga har cirka 80 procentenheters lägre sannolikhet att bli erbjudna arbete jämfört med normalviktiga.

Varför skulle jag hitta på?

Alien skrev:Bump!

Ett alltid aktuellt ämne.

En forskare säger "Att vara tjock är ingen sjukdom". Nej, men det kan leda till sjukdomar...

Jag har inte läst den nya boken, som orsakar att det skrivs om Hemmingsson nu. Men jag har hans tidigare Slutbantat från 2018 nerladdad, och där framgår tydligt att det är bantning han vänder sig mot, inte viktminskning. Han tar förvisso också upp att det finns hälsorisker med övervikt (även om vissa tycks ha en gynnsammare fettväv än andra) - men fokus ska inte vara på vågen. Fokus ska vara på att bli kompis med kroppen. Inte hata den, inte bestraffa den. Då kanske man är mogen att så småningom gå ner lite i vikt.

Jag tror att det är ett sundare förhållningssätt än att fokusera på att bli smal, punkt slut.

Det finns inga patentlösningar när det gäller vikten, det handlar om att hitta en väg framåt som passar dig, med alla dina unika önskemål och inre förutsättningar. Om du är beredd att jobba med dig själv på ett ärligt sätt, så har du goda förutsättningar att släppa en del av övervikten, förhoppningsvis för gott, och självklart utan att banta. Här är mina bästa tips!

Vad du än gör för att väga mindre: gå absolut inte omkring och räkna kalorier, och håll inte på och väg dig stup i kvarten. Vikten ska inte vara det primära. Du ska framför allt fokusera på följande:

* Se till att må bra psykiskt, socialt och emotionellt
* Ha en sund och balanserad livsstil
* Töm din bägare, inte minst på stressen

Inledningen till sista kapitlet ^

"Töm din bägare..."
- köper jag.