BellaBelle skrev:Finns det inget vilorum eller en soffa på DV så man kan sova en timme om man faktiskt skulle behöva det? De som går på DV är väl sjukskrivna, det är ju inget vanligt jobb. Många som är sjuka kan behöva vila en timme mitt på dagen ju.

Det får du i så fall säga till mina dåvarande handledare. Enligt dem var vår DV "en arbetsplats", och det var strängt förbjudet att vila.

BellaBelle skrev:Aha, var det så att du skrev på romanerna bara när du var på den dagliga verksamheten? Och det blev som en rutin?

Nja, jag skrev ju inte bara där. Men visst, det var som en annan rutin då.

BellaBelle skrev:Vad är skrivkramp? Kramp i händerna av skrivandet?

Jo, det var nog vad ordet betydde från början. Men nu för tiden används det också om när en författare inte kan skriva, för han eller hon inte har rätt motivation eller inspiration till det.

Furienna skrev:

BellaBelle skrev:Finns det inget vilorum eller en soffa på DV så man kan sova en timme om man faktiskt skulle behöva det? De som går på DV är väl sjukskrivna, det är ju inget vanligt jobb. Många som är sjuka kan behöva vila en timme mitt på dagen ju.

Det får du i så fall säga till mina dåvarande handledare. Enligt dem var vår DV "en arbetsplats", och det var strängt förbjudet att vila.

BellaBelle skrev:Aha, var det så att du skrev på romanerna bara när du var på den dagliga verksamheten? Och det blev som en rutin?

Nja, jag skrev ju inte bara där. Men visst, det var som en annan rutin då.

BellaBelle skrev:Vad är skrivkramp? Kramp i händerna av skrivandet?

Jo, det var nog vad ordet betydde från början. Men nu för tiden används det också om när en författare inte kan skriva, för han eller hon inte har rätt motivation eller inspiration till det.

Vilorum finns det faktiskt på många arbetsplatser, och där folk är friska.

Vet inte om jag skulle klara följa exakt samma rutin varje dag. DV tycks ju gå ut på det

Furienna skrev:

BellaBelle skrev:Och är det någon som gjort det motsatta? Gått på DV men bestämt sig för att sluta? Vad ledde till det beslutet och blev det ett bra val? Och "går du bara hemma" efter det?

Jag gick på daglig verksamhet i sju år, men jag fick sluta efter flera bråk med våra handledare. Jag fick mer och mer värk i rygg och nacke samt en skenande dygnsrytm, och det var mycket svårt att få förståelse för det.

Ja, man kan väl säga att jag "bara går hemma" nu. Men det var det enda möjliga till sist, och jag försöker komma ut någonstans ett par gånger i veckan i alla fall.

Vad menar du med ”komma ut någonstans”? Gå hem till en kompis? Ta en promenad? Gå på bio? - saker i den stilen?

Furienna skrev:

BellaBelle skrev:Finns det inget vilorum eller en soffa på DV så man kan sova en timme om man faktiskt skulle behöva det? De som går på DV är väl sjukskrivna, det är ju inget vanligt jobb. Många som är sjuka kan behöva vila en timme mitt på dagen ju.

Det får du i så fall säga till mina dåvarande handledare. Enligt dem var vår DV "en arbetsplats", och det var strängt förbjudet att vila.

BellaBelle skrev:Aha, var det så att du skrev på romanerna bara när du var på den dagliga verksamheten? Och det blev som en rutin?

Nja, jag skrev ju inte bara där. Men visst, det var som en annan rutin då.

BellaBelle skrev:Vad är skrivkramp? Kramp i händerna av skrivandet?

Jo, det var nog vad ordet betydde från början. Men nu för tiden används det också om när en författare inte kan skriva, för han eller hon inte har rätt motivation eller inspiration till det.

Tycker det är fräckt att de inte fixade en soffa eller nåt så du kunde få vila en stund.

BellaBelle skrev:Vad menar du med ”komma ut någonstans”? Gå hem till en kompis? Ta en promenad? Gå på bio? - saker i den stilen?

Mest blir det att åka till staden, eller till en större affär utanför staden. Jag har inga kompisar, förutom kanske min kontaktperson. Och tyvärr kan jag inte gå på bio längre, på grund av min värk i rygg och nacke.

BellaBelle skrev:Tycker det är fräckt att de inte fixade en soffa eller nåt så du kunde få vila en stund.

Soffa fanns det, men jag fick aldrig ligga i den. Man skulle bara sitta i den, hur mycket jag än försökte förklara att jag hade värk. Till slut fick jag lägga mig på toalettgolvet och vila där inne, för jag fick inte vara ifred någon annanstans. Men det var förstås så äckligt att en gång gick jag utanför lokalen, där det fanns en träbänk. Detta var en vacker dag i augusti, så jag tyckte väl att vädret tillät att jag vilade mig utomhus en stund. Men då kom handledarna ut och skällde ut mig efter noter. En av dem ryckte till och med undan de pappersnäsdukar, som jag hade tagit med mig ut för att ha som en slags kudde. Medan jag fortfarande låg på dem! Efter det gick jag aldrig tillbaka till den platsen mer...

Jag har läst igenom inläggen på DV och det verkar precis som ni har blivit mycket illa behandlade, som om ni blivit kränkta, vad de gjorde mot er integritet och person hade inte kunnat accepteras om sådan illa behandling hade utsatt en NT.

Jag blir frustrerad och sorgsen när jag reflekterar över det som skrivits. Visst är människor som har utövar kontroll och bestämmer över andra, under svårigheter att fatta rätt beslut för att verksamhet ska fortlöpa i rätt riktning, men vissa gränser måste likafullt vara otillåtna att passera -- de gränser som värnar om vår mänskliga värdighet. Har ni någonsin funderat på att anmäla de på DV som behandlat er illa?

BellaBelle skrev:Är det någon som "bara" varit sjukskriven och "gått hemma" och sedan börjat på DV deltid eller heltid? Varför beslutade du dig för DV? Blev det ett bra val?

Och är det någon som gjort det motsatta? Gått på DV men bestämt sig för att sluta? Vad ledde till det beslutet och blev det ett bra val? Och "går du bara hemma" efter det?

Jag funderar också kring detta med att annars när folk går till ett dagligt vanligt arbete så sägs det främst vara för att försörja sig. Få pengar. Och slutar kanske för att man ej nöjd med lönen.

Men DV börjar/slutar man på av andra anledning anledningar. Varför.

Jag hade gått hemma helt sysslolös i åtta månader och kämpat mot självmordstankar, kände mig som en belastning för samhället. Var typ 22 år och hade aldrig haft ett jobb, sen gymansiet hade jag varvat sysslolöshet och depression med diverse folkhögskolekurser för att få CSN (den enda inkomst jag kände till) och försökt fly från mig själv.
Tack vare en bra handläggare på Försäkringskassan fick jag börja på Daglig Verksamhet på en bondgård. Först två förmiddagar i veckan, sen två hela dagar, tre hela dagar, tills jag var där på heltid. Djuren och den friska luften gjorde under för min psykiska hälsa, jag fick tillbaka mitt självförtroende och efter två år på gården gick jag en folkhögskolekurs för personer med Asperger som vill ut i arbetslivet. Nu jobbar jag heltid på ett "riktigt" jobb. Saknar dock bondgården ibland och drömmer om att bli bonde en dag xD
Så det finns solskenshistorier om DV.

BellaBelle skrev:Är det någon som "bara" varit sjukskriven och "gått hemma" och sedan börjat på DV deltid eller heltid? Varför beslutade du dig för DV? Blev det ett bra val?

Började på DV för at mamma sa ja fick göra det.

Jag började på daglig verksamhet den 24 augusti 2017. Innan satt jag mest hemma och inte gjorde nånting om dagarna. Mina anhöriga var mycket orolig för mig så de såg till att jag hade en sysselsättning.

3 dagar i veckan är jag ute på ett företag, en praktikplats via daglig verksamhet Och det är världens bästa jobb enligt mig Jag jobbar på en firma som transporterar bilar runtom i landet.

Är på terminalen och det är riktigt kul Jag får ibland chansen att köra superbilar, senaste jag körde var min drömbil Porsche 911 GT3

Jobbar där måndagar, onsdagar och fredagar 8-16 Jag har snälla kollegor, en bra handledare och en förbannat bra chef Har till och med fått arbetskläder med firmalogga

Hittar man en DV som innehåller ens intressen och det funkar med folk där är det bra.

Saknar platsen och djuren som min DV var på. Men att man fick ringa in och sjukanmäla sig hursomhelst gick inte. De räknade med mig som arbetskraft så var bara hemma när jag absolut inte kunde jobba. Jag gick och jobbade fast jag inte sovit och sådana saker.

Min chef var dessutom dum i huvudet och fick hela föreningen att kollapsa till sist, djuren avlivades eller såldes förutom vissa djur som hon stal.

DV känns lite som lose-lose. På en extern DV arbetar man som på en vanlig praktikplats. Man får jobba häcken av sig ibland. Men samtidigt ser alla fortfarande ner på en för att man "går på bidrag".

Vill man bara pyssla ska man nog hellre gå på psykiatrins arbetsterapi om sådan finns där man bor.

Att bara gå hemma tycker jag är hemskt att höra att man gör. Vaddå gå hemma? Går man fram och tillbaka i sitt hem och har tråkigt, eller vad tror folk att man gör? Är man funktionshindrad kanske det tar lång tid och mycket ork att bara städa, laga mat och gå ärenden. Tycker själv det är ett heltidsjobb som är slitsamt att bara finnas till.

Är man full av energi kan man ju faktiskt ta ett helt vanligt jobb!