Nilale skrev:När jag har mina linser så funkar det helt ok, men när jag har glasögonen är det skitjobbigt av någon anledning.

Hmm... Intressant... Tror att jag känner igen detta.

Jag har en väldigt genomträngande blick.
Numera är jag medveten om det och brukar därför bara titta folk i ögonen sällan, för att de inte ska känna sig obekväma i mitt sällskap.

Ögonkontakt är inget som faller sig naturligt för mig, utan snarare något jag fått lära mig själv att öva in.

Glimma skrev:

Ganesh skrev:Munnar, tittar på munnar. Och ibland en kik i ögon då och då.

Då är vi väldigt lika med den biten!!

Neuroskrynklaren sa att det är väldigt vanligt att aspies tittar på munnar när dom pratar med folk "eftersom det är det som rör sig", men hon tyckte det var konstigt "för man får ju ingen information från munnen, det får man från ögonen".

"Ingen blickkontakt." är frekvent förekommende i mina papper. Ögon distraherar mig, jag måste medvetet tänka på att försöka titta på folk ibland.

MsTibbs skrev: "för man får ju ingen information från munnen"

Ganesh skrev:

MsTibbs skrev: "för man får ju ingen information från munnen"

LOL, har de utbildat sönder sig? "ingen information från munnen" *haha*

Bror Duktig skrev:

Ganesh skrev:

MsTibbs skrev: "för man får ju ingen information från munnen"

LOL, har de utbildat sönder sig? "ingen information från munnen" *haha*

Nej, det var nog en sanningsenlig förklaring om att folk inte har nån substans i sitt prat.

Ganesh skrev:

MsTibbs skrev: "för man får ju ingen information från munnen"

alfapetsmamma skrev:

Bror Duktig skrev:LOL, har de utbildat sönder sig? "ingen information från munnen" *haha*

Nej, det var nog en sanningsenlig förklaring om att folk inte har nån substans i sitt prat.

Ganesh skrev:

MsTibbs skrev: "för man får ju ingen information från munnen"

Haha, jag vad vad du tänker, det var ju icke-verbal information jag menade....

Ganesh skrev:

MsTibbs skrev: "för man får ju ingen information från munnen"

alfapetsmamma skrev:

Bror Duktig skrev:LOL, har de utbildat sönder sig? "ingen information från munnen" *haha*

Nej, det var nog en sanningsenlig förklaring om att folk inte har nån substans i sitt prat.

alfapetsmamma skrev:Och jag har fått höra att jag stirrar ut folk. Själv tänker jag ofta inte på det alls, jag tittar liksom igenom folk, eller bakom, eller på nån detalj (en fläck på tröjan, hårstrån jag skulle vilja ta bort, en felknäppt knapp, en inbjudande urringning osv) fast jag inte begripit att jag stirrar.

oj oj oj! Jag är precis såååå! Åtminstone när jag lyssnar på någon. Försvinner i någon detalj eller tittar ständigt så, det kan vara allt från det som alfapetsmamma beskrev till att fokusera på ens ögonrörelser eller hur ansiktet förändras vid skratt... det är fascinerande... När jag är medveten om det så försöker jag avbryta, men efter en stund blir det så igen... Det intressanta är att jag för det mesta kan ta in info trots att jag upptagen med detaljerna, MEN det kan hända att jag tappar koncentrationen... Mer okoncentrerad blir jag dock om jag fokuserar på ens dialekt eller t.ex. om de säger något som får mig att tänka på ngt annat osv...

Annars tycker jag att jag har ganska bra ögonkontakt. När jag pratar så tittar jag en stund på den jag pratar med, sedan bort, sedan tittar igen osv. När jag ska dock säga ngt som kräver fokusering så måste jag titta bort för att kunna tänka.
När folk tar intensivt ögonkontakt med mig, så vänder jag blicken bort... och när jag ngn jag inte gillar pratar med mig eller jag med henne/honom, är ögonkontakt obehaglig och därför tittar jag så lite det går.

MsTibbs skrev:Det kan vara riskabelt, då det kan uppfattas som att man är sexuellt intresserad om man tittar för mycket...

Det är något som oroar mig med mitt tittande... vill inte bli missförstådd på så sätt

Jag tittar också mest på munnen. Om det inte är en kvinna med schysst urringning eller ovanligt snygga naglar; då tittar jag förstås mest på dem istället.

Ögon är rätt ointressanta. Håller med om att ögonkontakt ska vara snabba blickar och inget långvarigt stirrande.

Har också svårt att titta för länge i ögonen och samtidigt hålla koll på vad någon säger samtidigt, däremot att sitta hyperfokuserad på datorn eller något annat pyssel så känns det väldigt lätt att prata med vem som helst. Som att bara säga precis det som kommer till tanken för att man inte hinner/orkar/vill fokusera på samtalet så mycket, plus att det bara är en röst man plötsligt hör och inte ett fullständigt synligt intryck. Min mamma brukade ta illa upp av det.

MsTibbs skrev:

Glimma skrev:

Ganesh skrev:Munnar, tittar på munnar. Och ibland en kik i ögon då och då.

Då är vi väldigt lika med den biten!!

Neuroskrynklaren sa att det är väldigt vanligt att aspies tittar på munnar när dom pratar med folk "eftersom det är det som rör sig", men hon tyckte det var konstigt "för man får ju ingen information från munnen, det får man från ögonen".

"Ingen blickkontakt." är frekvent förekommende i mina papper. Ögon distraherar mig, jag måste medvetet tänka på att försöka titta på folk ibland.

Håller jag inte med om. Jag brukar få mycket information ändå. Men det kan bero på att jag samtidigt är väldigt mottaglig för personers utstrålning. Känner alldeles för tydligt hur de mår osv. bara pga utstrålningen.

Glimma skrev:
Håller jag inte med om. Jag brukar få mycket information ändå. Men det kan bero på att jag samtidigt är väldigt mottaglig för personers utstrålning. Känner alldeles för tydligt hur de mår osv. bara pga utstrålningen.

Det där är tydligen inte alldeles ovanligt hos aspisar och andra inom spektrat. Skulle gärna höra mer om det, är nämligen likadan. Nån kastade fram att det kunde handla om att man utvecklat andra möjligheter att känna av saker (som ett slags doftsinne), som en kompensation för andra brister, och att ibland blir man som aspie lite för bra på grejer, så man känner av även sånt som blir jobbigt för en själv (som om folk är falska, ljuger, inte mår som de säger osv).

Att titta på munnar har ju dessutom fördelen att man kan "läsa på läpparna". Dvs talet blir tydligare.

alfapetsmamma skrev:

Glimma skrev:
Håller jag inte med om. Jag brukar få mycket information ändå. Men det kan bero på att jag samtidigt är väldigt mottaglig för personers utstrålning. Känner alldeles för tydligt hur de mår osv. bara pga utstrålningen.

Det där är tydligen inte alldeles ovanligt hos aspisar och andra inom spektrat. Skulle gärna höra mer om det, är nämligen likadan. Nån kastade fram att det kunde handla om att man utvecklat andra möjligheter att känna av saker (som ett slags doftsinne), som en kompensation för andra brister, och att ibland blir man som aspie lite för bra på grejer, så man känner av även sånt som blir jobbigt för en själv (som om folk är falska, ljuger, inte mår som de säger osv).

Tror det kan stämma. Så är det för mig. Det har både jag och min förra arbetsterapeut konstaterat. Hon kallar det att jag är "känslig för människor" och ser det faktiskt som positivt för det har ett stort värde att knna läsa av och "känna" av människor. I och med detta behöver jag ha det väldigt lugnt runtomkring mig då jag arbetar eller koncentrerar mig på något specifikt tex. syr och det kan även vara negativt.

Jag kan verkligen inte titta i andras ögon. Jag vet att det kommer att låta jättekonstigt, men jag vill bara brista ut i skratt när jag kollari någons ögon. Kan vara någon konstig försvarsmekanism..

Men i helhet beror det på att jag tycker att det är obehagligt. Som om personen jag kollar i ögonen kan läsa mina tankar. Någon som känner igen sig?

Jag har alltid så länge jag kan komma ihåg kollat på folks munnar. Och ibland försöker jag kolla i ögonen, men det går inte så länge. Dom som vet att jag har aspergers har inte märkt att jag kollar på deras munnar, så det är ju bra, för jag tycker att dom märker att jag inte kollar i ögonen och tycker att jag är märklig..

alfapetsmamma skrev:Det där är tydligen inte alldeles ovanligt hos aspisar och andra inom spektrat. Skulle gärna höra mer om det, är nämligen likadan. Nån kastade fram att det kunde handla om att man utvecklat andra möjligheter att känna av saker (som ett slags doftsinne), som en kompensation för andra brister, och att ibland blir man som aspie lite för bra på grejer, så man känner av även sånt som blir jobbigt för en själv (som om folk är falska, ljuger, inte mår som de säger osv).

Ja, den känsligheten för människor har jag både läst om och känt av i verkligheten hos åtminstone en väldigt aspig person jag träffat. Jag inbillar mig att jag är lite likadan själv, men jag har svårt att veta och lita på vad jag egentligen känner. Jag tycker till exempel ofta folk känns mer eller mindre falska, men jag vet inte om de verkligen är det eller om det är jag som är paranoid. Det kan ju även vara svårt att veta om ens förmågor är så ovanliga, eller om NT:s också brukar lägga märke till samma saker, bara att de kanske gör det på ett mer omedvetet plan.

Jag tror känsligheten kan vara en medfödd förmåga, kompensation för aspiga problem och i vissa fall något man har varit tvungen att utveckla för att överleva, och det sista kan gälla alla människor. Min mamma, som är NT, är också ovanligt bra på att läsa av folk och jag får alltid en känsla av att hon vet mer om mig än hon visar. Tyvärr har hon oftast vänt det hon vet emot mig, så det har ju inte precis hjälpt mig. En del med psykopatiska drag kan nog ha lite liknande förmågor, men då använda dem mest för att manipulera.

cermit skrev:Har också svårt att titta för länge i ögonen och samtidigt hålla koll på vad någon säger samtidigt.

Tänk tresekundersregeln. Det är ungefär normalgränsen att se folk i ögonen som max, före man tittar undan en sväng. Att se folk i ögonen för länge utan avbrott kan uppfattas som förföriskt och/eller aggressivt beteende beroende på situation.

Glimma skrev:Håller jag inte med om. Jag brukar få mycket information ändå. Men det kan bero på att jag samtidigt är väldigt mottaglig för personers utstrålning. Känner alldeles för tydligt hur de mår osv. bara pga utstrålningen.

Jomen, jomen..... kroppsspråk = utstrålning! Ögonen är givetvis bara en del av det hela, men det är ju på ögonen primärt man kan avgöra sanna/falska leenden exempelvis.

MenUsch skrev:Men i helhet beror det på att jag tycker att det är obehagligt. Som om personen jag kollar i ögonen kan läsa mina tankar. Någon som känner igen sig?

Har ni sett programserien "Hjärnstorm" på tv? Han som ledde programmet har bla skrivit en bok, där han provokativt påstår att han kan läsa tankar. Men på sätt och vis är det det han gör, genom att vara långt över snittet duktig på att läsa av folks kroppsspråk.

MsTibbs skrev:

cermit skrev:Har också svårt att titta för länge i ögonen och samtidigt hålla koll på vad någon säger samtidigt.

Tänk tresekundersregeln. Det är ungefär normalgränsen att se folk i ögonen som max, före man tittar undan en sväng. Att se folk i ögonen för länge utan avbrott kan uppfattas som förföriskt och/eller aggressivt beteende beroende på situation.

Jaha, det var ju bra att veta. Så brukar iofs jag uppfatta det rent instinktivt men jag visste inte att det fanns regler för detta.

Inger skrev:

MsTibbs skrev:Tänk tresekundersregeln. Det är ungefär normalgränsen att se folk i ögonen som max, före man tittar undan en sväng. Att se folk i ögonen för länge utan avbrott kan uppfattas som förföriskt och/eller aggressivt beteende beroende på situation.

Jaha, det var ju bra att veta. Så brukar iofs jag uppfatta det rent instinktivt men jag visste inte att det fanns regler för detta.

Nja, det finns ingen "officiell regel" för detta med tre sekunder, det var bara en regel jag hittade på, för att göra det "inofficiella regelsystemet" tydligare för dem som INTE uppfattar detta instinktivt. Det anses okej att se folk i ögonen ungefär tre sekunder, även om en genomsnittlig NT säkerligen aldrig ens övervägt att tänka den tanken medvetet i ord. Det jag gjorde var att skriva ner det omedvetna/inofficiella i en tydlig regel som är lättare för en asp att följa.

Förmodligen är det för NT ser dessa regler som så självklara, att de inte inser att vissa INTE klarar följa dem automatiskt och därför kan bli mycket arga när vi asp exempelvis gör "fel".

Samma sak när de som själv har lätt för namn/ansikten blir jättesura/ledsna om jag glömmer/inte känner igen. De kan inte inse möjligheten ens, att jag faktiskt inte kan hjälpa, att jag inte känner igen dem, eller minns deras namn, då det att minnas namn/ansikten är så självkalrt och automatiskt i deras värld, att de uppfattar det som det endast kan bero på att de tror jag "inte bryr mig".

MenUsch skrev:Jag kan verkligen inte titta i andras ögon. Jag vet att det kommer att låta jättekonstigt, men jag vill bara brista ut i skratt när jag kollari någons ögon. Kan vara någon konstig försvarsmekanism..

Men i helhet beror det på att jag tycker att det är obehagligt. Som om personen jag kollar i ögonen kan läsa mina tankar. Någon som känner igen sig?

Jag har alltid så länge jag kan komma ihåg kollat på folks munnar. Och ibland försöker jag kolla i ögonen, men det går inte så länge. Dom som vet att jag har aspergers har inte märkt att jag kollar på deras munnar, så det är ju bra, för jag tycker att dom märker att jag inte kollar i ögonen och tycker att jag är märklig..

"Ögonen är själens spegel" heter det ju, klart man inte vill att någon ska se in i ens själ! Fast själv brukar jag titta folk i ögonen, men inte kan jag se in i deras själar för det. Men man tittar ju bort el på andra delar av personen också. Ingen orkar med långvarig ögonkontakt.

Kommer att tänka på något Jerry säger i boken "Mozart och valen":

Att se in i någons ögon var som att stå på en avsats på en skyskrapa och kika ner i tomheten nedanför.

Ibland kan jag fastna i någon slags blickutväxling med folk och då blir jag helt yr.