Nu ska jag berätta om min dotter. Låt oss kalla henne för MAC för det är hennes förnamns initialer. Hon är en underbar unge och detta är inget som jag som förälder tycker utan vi har en ganska stor bekantskapskrets och alla är stormförtjusta i henne. (Kan ha lite att göra med att vi förlorade vårt första barn, en son, bara dagar innan födseln.) Men som sagt är hon en riktig charmtroll och vacker också enligt många, trots föräldrarna enligt min åsikt. Men nog om allt skryt om mitt barn.

Hon är inte som alla andra. När hon var 4 månader så kunde man ställa i ett hörn och hon kunde stå upprätt där och vid 10mån så gick hon, lärde aldrig att krypa. Alla andra utvecklingsfaser har gått över en natt.

1-9 månaders ålder: Vill inte sitta/ligga i vagnen, man måste bära henne. Man kan inte sitta ner med henne på ställen där det är önskvärt att det är någorlunda tyst. Man kan ha henne i famnen men inte sitta = skrik, står upp = tyst. Detta var inte bara då o då utan en regel även när hon åt så skulle det vara rörelse.

IDAG:
Hon är 3 år och nu ska jag ta exempel ur vårat liv som jag ser det (alltså det behöver inte i sig betyda nåt)
- När man sitter på McDonalds så ser man alla dom andra barnen sitta o äta på sina burgare o pommes och dricka sin juice äter sina äppelbitar.
Vad gör min dotter:
-Vad vill du ha?
-Hamburgare pommfritt cola
-ok, köper det
Vi sätter oss börjar äta hon tar en klunk cola försvinner till lekrummet, kommer tillbaks tar några pommes går till lekrummet, kommer tar en tugga burgare går till lekrummet, kommer äter några pommes en äppelklyfta går till lekrummet, dricker cola går till lekrummet, kommer äter lite går till lekrummet, vi måste vidare halva burgaren är kvar. Och så här ser det ut alltid, dom få gångerna det är inte så är hon sjuk utmattad eller liknande.

Hemma: ( en väldigt vanlig dag)
-Jag vill se film ; Nicke - film
-okej (sätter på film )
Hon försvinner till ett annat rum; kom pappa blås bubblor
-ok (kommer o blåser såpbubblor)
2 min senare -pussel pappa
Ok här har du
-Du kan säger hon
-Skulle du inte kolla på nicke?
-nej
-ska jag stänga tv:n
OK
(stänger tv:n)
Gör pussel en stund
Hon: vill titta film
- vilken film+
- nicke

Jag tvekade länge om huruvida jag borde svara dig eller inte. Om det inte var något svar du letade efter, utan bara ville ventilera dina tankar så ber jag om ursäkt.
Faktum är att jag ler igenkännande när jag läser om din lilla tjej. Min äldsta tjej var precis sådan.

Största igenkänningen är det här med att vara "kinkig" på hur de blir hållna, om de blir satta i en stol eller på golvet etc. Min tjej fick man, redan från 3 månaders ålder, inte lägga ned i famnen. Hon skulle "sitta" i famnen, även när man bar henne. Lutade man henne lite bakåt blev det genast en stel och mycket upprörd liten tjej.

Hon hade en hel del "egenheter" också.
Redan som mycket, mycket liten gick det inte att lämna henne till någon annan än mig, hennes pappa eller min lillebror. Försökte jag lämna över henne till någon annan så gallskrek hon. Det pågick till en bit över 1 års ålder och även när hon var lika glad i alla så var hon mycket restrektiv när det gällde nära kroppskontakt med alla som inte tillhörde den allra närmaste familjen.

Hon kröp heller aldrig "som andra barn". Hon kröp inte på knän och händer, hon kröp på knän och armbågar. Men snabb som attan var hon ändå.

Jag tycker din tjej låter som en underbar, kreativ liten energiknippe. Jag hoppas bara att hon inte kör helt slut på dig.

Det där har jag nog inte ens hört om, går det o vänja henne tro?
Min mamma krävde att man skulle sitta vid bordet även om man fått en ny leksak, jag kunde få för mig att ta mig till leksaken när jag var nästan färdig med maten har jag fått för mig.
Men man kunde alltid locka mig med mat, utom när jag var proppmätt.
Ändå var jag inte stor, men ju mer mat ju mer rörde jag på mig, någon läkare ska ha pratat om "brunt fett" som skulle göra så att det blev sådär.
Fortfarande är energinivån direkt relaterad till maten och har o göra med matintaget det senaste dygnet till 2 dagarna.
Kom just o tänka på att det kanske är samma orsak som gör att jag reagerade på Levaxin efter bara 15 timmar.
Skulle ta en vecka minst innan de första tecknen kom.

tahliaJag vet inte själv vad jag väntade mig men det är alltid kul att veta att nån annan går/har gått igenom liknande grejer. Sen är hon verkligen underbar och kreativ kunde alfabetet vid strax över 2 år räknar till 20 utan att nån av oss har gjort några speciella upplärningsförsök och pyssel där det står rekommenderade "åldersgränser" så brukar den från åldern vara bäst före för henne. Nog med "skryt".
Det som brukar störa mig är när jag berättar för andra att jag misstänker att hon kanske också är/blir bokstavsbarn (och jag lägger absolut inga negativa toner i detta utan tvärtom jag anser att det kan vara till nytta också om man vet hur man handskas med det) så är standardsvaret "Nä men alla barn är ju så" eller "ska man hårdra så har ju alla nånting om man börjar rota" Varför kan inte folk låta mig ha mina misstankar och agera efter vad jag anser skulle kunna vara bäst för henne.

NANOMin mamma krävde också att man skulle äta upp allt innan man fick lämna bordet men det gjorde att jag fick en motvillig känsla för mat och det vill jag inte ge henne. (Nu är jag jätteintresserad av mat o matlagning, blev det när jag själv fick välja vad det skulle bli)
Sen vet jag inte om det har med kosten att göra att hon är som hon är för hon har alltid varit sån från modersmjölken till puréer till vitlökspotatis till thaimat you name it

Va, näe det var inte så mycket om att hon krävde att jag skulle äta upp såvida det inte var så att jag propsat på att lasta ett helt berg av mat på tallriken som jag gjorde ibland, då kunde det ta lång tid att bli kvar.

Det jag syftade på var att jag sprang och hämtade leksaken och lekte med den vid bordet.
Till slut fick nalle vara med och sitta mot hushållsrullen som substitut.
Ibland blev nalle smutsig och fick duscha nalledusch i tvättmaskinen
Och hänga på tork i öronen, mamma lovade att nalle inte hade känsel i öronen.
Egentligen visste jag ju att det var tyg men ändå liksom, tänk om...(tänkte jag)

OK, jag förstår nu men "problemet" är inte riktigt liknande utan mer att hon sitter inte vid bordet, det finns inga leksaker eller andra "krafter" som kan få henne "sitta o äta"

Nu är jag inte förälder och har egentligen bara de bra erfarenheterna av barn, inte när man måste få de små liven att äta mat eller komma in för natten eller så.

Men i vilket fall:
Gillar hon inte att äta?
Tycker hon inte om sällskapet?
Vet du varför på något vis varför hon inte glatt äter?
Min mamma jobbade mycket för att det skulle vara trevligt vid bordet men det hela kollapsade någon gång i 15-16 årsåldern fast det hade nog mer med mig än föräldrarna att göra.
Fick en stor bacillskräck (tror pappa försökte bota den genom att göra allt jag tyckte var farligt men det fick bara mig att äcklas och inte lita på pappa)..
Bot kom senare pga tankspriddhet av en kollega på ett jobb.

Nåväl, utan för mycket kunskap så säger jag att man gör det man gillar i första hand så kan ni fånga hennes gillande så att hon får en uppskattande känsla av att vara med er och äta så tror iaf jag att hon gärna äter med er

nano skrev:...
Men i vilket fall:
Gillar hon inte att äta?
Tycker hon inte om sällskapet?
Vet du varför på något vis varför hon inte glatt äter?
...

Ehh..skrev Chilehead att hon inte äter glatt? Isf missade jag det.

Jag undrar också på vilket sätt hon går iväg till lekrummet och tillbaka osv.

Är det nån sorts oro och rastlöshet?

Eller hon kanske tycker om att "multitaska". Hon kanske har sett någon vuxen (t ex) som har läst tidningen och sett på tv samtidigt eller så?

Kan det vara så att hon egentligen är ett väldigt tryggt barn som bara är som hon vill vara? Och inte bryr sig om hur andra barn är?

/Barracuber

barracuber skrev:

nano skrev:...
Men i vilket fall:
Gillar hon inte att äta?
Tycker hon inte om sällskapet?
Vet du varför på något vis varför hon inte glatt äter?
...

Ehh..skrev Chilehead att hon inte äter glatt? Isf missade jag det.

Jag undrar också på vilket sätt hon går iväg till lekrummet och tillbaka osv.

Är det nån sorts oro och rastlöshet?

Eller hon kanske tycker om att "multitaska". Hon kanske har sett någon vuxen (t ex) som har läst tidningen och sett på tv samtidigt eller så?

Kan det vara så att hon egentligen är ett väldigt tryggt barn som bara är som hon vill vara? Och inte bryr sig om hur andra barn är?

/Barracuber

Hon äter bra...oftast
Det med lekrummet är när man är t.ex. på McDonalds och det är ju klart att lekrummet lockar men istället för att som "alla" (mild överdrift) andra barn som sitter en stund och äter sin hamburgare äppelbitar m.m. och sen går o leker resten av tiden man är där, så går min dotter dit direkt sen när jag kommer med maten så kommer hon ropar JAA mat hamburgare sätter sig och man tror att nu sitter hon och äter en stund men istället hon tar en pommes en tugga hamburgare en klunk dricka och försvinner åker ruschkana eller vad dom nu har där några ggr kommer tillbaks en tugga och iväg igen.
Hemma är det liknande fast då vill hon ha oss med också typ kom läs med mig eller gör pyssel och man säger att Vi äter nu sen kan vi, OK sen kommer hon äter några skedar och samma sak igen
Sammanfattning: RASTLÖS TILL 100
Och det här är inte så att jag vill klaga eller så utan mer att reflektera och även kanske få lite synpunkter åsikter eller bara att nån känner igen i det
Och trygg tror jag hon är det får man ju höra även från utomstående så nåt har man tydligen lyckats med

Kom och tänka på något som DrPhil snackade om, "find that currency".
Får väl belöna henne med något hon gillar när hon gör bra saker.
Det behöver inte vara något som är kostsamt för dig men något hon gillar.
De flesta gillar ju att vara omtyckta så kanske berätta att det var underbart att hon var med hela matstunden och ge henne en stor kram eller något, eller jättegod efterrätt.
Tja, jag vet inte, minns att jag gillade alla saker som pappa kom med och jag tror att mamma o pappa hade ett förråd med prylar att ge mig när jag varit riktigt snäll ett tag.
Det fungerade rätt bra

Lillebror belönade de med en radiostyrd bil en vecka efter att han tjuvlånat mamma o pappas bil och krockat den med kompisen som också lånat föräldrarnas bil medans det var föräldrafritt några dagar.
Det gick väldigt dåligt, han ändrade beteende till det sämre och jag tycker han oftast är självgod eller att mycket han gör ska ge honom något.
Ok inte alltid, han bättrar sig ett tag när man undanhållit något för honom som man skulle kunnat gjort för honom, brukar säga "frågan är om du varit tillräckligt snäll på sistone, minns någon som inte ville maila pdf sprängskissen på bromsarna till bilen trots att du har den så man fick åka och köpa en bok för att kunna laga själv".
Han är inte bara dålig men jag upplever honom som emellanåt taskig.

nano skrev:Kom och tänka på något som DrPhil snackade om, "find that currency".
Får väl belöna henne med något hon gillar när hon gör bra saker.
Det behöver inte vara något som är kostsamt för dig men något hon gillar.
De flesta gillar ju att vara omtyckta så kanske berätta att det var underbart att hon var med hela matstunden och ge henne en stor kram eller något, eller jättegod efterrätt.
Tja, jag vet inte, minns att jag gillade alla saker som pappa kom med och jag tror att mamma o pappa hade ett förråd med prylar att ge mig när jag varit riktigt snäll ett tag.
Det fungerade rätt bra

Lillebror belönade de med en radiostyrd bil en vecka efter att han tjuvlånat mamma o pappas bil och krockat den med kompisen som också lånat föräldrarnas bil medans det var föräldrafritt några dagar.
Det gick väldigt dåligt, han ändrade beteende till det sämre och jag tycker han oftast är självgod eller att mycket han gör ska ge honom något.
Ok inte alltid, han bättrar sig ett tag när man undanhållit något för honom som man skulle kunnat gjort för honom, brukar säga "frågan är om du varit tillräckligt snäll på sistone, minns någon som inte ville maila pdf sprängskissen på bromsarna till bilen trots att du har den så man fick åka och köpa en bok för att kunna laga själv".
Han är inte bara dålig men jag upplever honom som emellanåt taskig.

Men hur var/är era föräldrar när det gällde/gäller kärlek/beröring/tröst/ kramar/engagemang/tid mot er? Om föräldrar kan ge de bitarna tror jag grunden är lagd för att barnet ska växa upp till en harmonisk människa. Tror inte det är bra för barns utveckling att s.a.s. locka och (ursäkta uttrycket) "muta" dem med saker och prylar. Framför allt inte om prylarna ges som substitut för beröring, kramar osv.

Tyvärr tror jag många föräldrar gör precis det felet idag pga de inte mår bra i sig själva (pga stresssymptom som ett exempel, npf-symptom kan vara ett annat) plus att vi lever i ett materiellt prylfixerat individualistiskt samhälle, där barnen ofta inte hinns med. Jag har själv exempel på den typen av föräldrar i bekantskapskretsen.

Nano, kunde dina föräldrar ge dig och ditt/dina syskon tillräckligt med kramar och tid när ni var små?

EDIT:
OBS att detta inte bara är psykoflum!

De tror att npf-symptom kan utvecklas efter födseln ifall föräldrarna (framför allt mamman) inte pratar och berör barnet. Avsaknad av rösten och beröringen gör att framloberna inte utvecklas som de ska (det har med känslominnena att göra tror jag). Resultatet blir till exempel det vi kallar för Asperger.

Men detta behöver de nog forska mer om...

Hmm..om detta stämmer kan det visa att uttrycket "kylskåpsmamman" (som jag alltid har avskytt) även kan ge kemiska och biologiska effekter...

/Barracuber

Jo de fanns nog till hands mer än de tror.
Som 5 åring sade jat till mamma att inte krama mig hela tiden, fast efter ett tag ändrade jag mig, minns inte om jag berättade att jag ändrat mig.
Dagtid ville jag leka utan en klängande mamma hela tiden.
Kvällstid ville jag ha mamma o pappa hemma och absolut höra en godnattsaga varje kväll.

Lilllebror är 11 år yngre och då hade föräldrarna företag och jobbade jämt.
Men jag tyckte inte de var så borta, någon av dem var ju oftast hemma efter att man kommit hem efter skolan.
Vet inte hur det var med kramar till mina syskon men jag inbillar mig att mamma var expert på det där, hon jobbade från början på dagis i många år och kunde läsa av en genast, gick inte att hålla hemligheter för henne
Tröst kunde man alltid få, både av mamma o pappa men pappa ver lite mer klumpig i det fallet och gjorde ofta mystiska misstag men hans tanke var god, å andra sidan kunde han ge tröst på ett annat sätt som mamma inte kunde.
Mamma är alltid bra

Jag tycker din dotter låter alldeles underbar. Hon verkar ha massor av energi, vilket kan vara jobbigt. Jag känner igen mycket av det du skriver från mej själv och min systerdotter. Min systerdotter vägrade ligga ner, faktiskt från att hon var ungefär två veckor gammal. Lade man henne ner så illskrek hon tills man satte henne upp, stödd mot kuddar eller i famnen. Så fort hon kunde gå blev hon som en ål, kunde aldrig sitta still och tyst i knäet, utan ska alltid iväg och härja någonstans. Lillasystern lider nog rätt mycket av det hela. Själv har jag minst en gång föreslagit att storasystern nog har ADHD av någon sort och hoppas att min egen syster ska försöka anpassa uppfostran till det. Hittills med klen framgång.
Från mej själv känner jag igen det att alltid vara ruskigt snabb med att kunna saker. Jag lärde mej läsa själv, utan annan hjälp av mor och far än att de visade mej alfabetet, när jag var fyra.

Vad jag hade behövt var någon som tog min snabbhet på allvar. Jag hade mått klart bäst av att börja skolan ett år tidigare. Jag uppskattar väldigt att min mor tog mej på allvar såpass att hon litade på mina kunskaper så mycket att hon faktiskt sade åt lärarna att låta mej vara när de bråkade med mej för att jag kunde saker "för bra".

Det jag ser att min systerdotter behöver är trygghet och stabilitet samtidigt som det finns en förnuftig kanal för henne att göra av med sin överskottsenergi. En väldigt bra sådan kanal är idrott. Michael Phelps, åttafaldig OS-guldmedaljör från Peking, har ADHD. Bara ett exempel på hur man kan kanalisera sina behov till något oerhört positivt istället för att hamna i brottsregistret eller bränna ut sej i sina försök att vara "normal".

Märkt att många pratar om stabilitet, rutiner, likadant hela tiden.
Varför säger man så?
Antar att man menar att man menar att man ska göra säg läxor exakt en viss tid varje dag eller titta på tv beroende på vad klockan är utan någon praktisk nytta med det eller har jag fattat fel?

Enda rutin jag gillar är att varje kommando fungerar likadant varje gång i programmeringens värld.
Men promenerar gärna nya vägar till och från affären och kollar på nya saker.

nano skrev:Märkt att många pratar om stabilitet, rutiner, likadant hela tiden.
Varför säger man så?
Antar att man menar att man menar att man ska göra säg läxor exakt en viss tid varje dag eller titta på tv beroende på vad klockan är utan någon praktisk nytta med det eller har jag fattat fel?

Enda rutin jag gillar är att varje kommando fungerar likadant varje gång i programmeringens värld.
Men promenerar gärna nya vägar till och från affären och kollar på nya saker.

För att slippa bråk om det varje dag förstås!

Har man rutinen att läsa läxorna före TV-tittandet så slipper man att barnet är för trött för att göra något efter TV-tiden.

Finns det inga läxor är det en annan sak. Och inget barn tvingas väl att titta på TV om det inte vill.

Sen försöker man ju ha en stabil morgonrutin så att alla får frukost och hinner iväg till daghem/skola. Som förälder vill man förstås inte behöva kämpa varje morgon och komma för sent till jobbet.

Sen kan just barn med AS vara extra beroende av rutiner.

Intressanta synpunkter och jag ska ta några av dem
1.Det går inte muta henne eller "hota" det enda som ev. hjälper är när man ger henne ett mål om hon tycker att hon vill inte äta mer, typ om du tar 2 bitar kött o 3 skedar potatis och visar 5 fingrar och tar ner en för varje sked att lova dessert godis tårta det går inte
2.Hon får väldigt mycket närhet o.d. av oss båda t.o.m. så att hon tycker att det räcker mer än väl
3.Jag brukar säga att tror hon har ADHD men det tas alltid med VÄLDIGT STORT skepsis typ "Men det behöver inte vara det för.... många bla bla... vanligt hos bla bla ....men det funkar ju bra på dagis.
Ja det gör det men säg till henne att sitt där nu en kvart o rita. kom tillbaka efter 10 minuter och se om hon sitter kvar, (och hon gillar att rita) inte troligt.
4.Hon hjälpte mig förra helgen med att montera en tv-bänk hon gillar o skruva med en liten skruvdragare och sen var det en massa kablar som skulle dras. Det var en sån där bänk som har en vägg där man skruvar fast tv:n så hon stod bakom den och jag framför den det ström-, ljud-, bildkablar som skulle dras mellan TV DVD VHS CD LP-spelare Förstärkare Högtalare 8st så många kablar blev det.
Efter det, hon brukar sjunga en sång med texten Jag sågar jag spikar jag bygger ett hus men nu har hon bytt huset mot en hylla

Så där har nästan alla mina barn varit spec. i den åldern men de lugnade sen ner sej med stigande ålder och exakt så där hade vi det på McDonalds också ända tills vi satte ner forten, äta först annars inget leka.
Vid hemma matbordet har jag gjort en "amerikanare" dvs. jag har köpt en liten tv som jag skruvat fast i väggen så kan de äta och se på favorit tv samtidgt = sitter kvar och glömmer av en del av kinkandet med maten och vilja springa iväg till annat.