Hej!
Jag har två söner som är 11 och 8 år. Min yngsta har nyligen diagnostiserats med AST och adhd, där AST är mest framträdande.

Jag försöker anpassa mycket för honom med planering, tid för återhämtning osv. Sedan maj månad har har uttryckt att han vill äta själv. Det började med att han satt ensam vid ett annat bord, sen började han lyssna på ljudbok eller titta på barnkanalen samtidigt. När han sitter själv äter han bra. Han har ätit bra vissa dagar när vi åt tillsammans tidigare också men vissa dagar har det mest blivit okoncentrerat och han får inte i sig så mycket, det har alltså varierat.

Jag har låtit honom bestämma och han har ätit själv i sommar men jag vet inte hur jag vill ha det till hösten. Till saken hör att hos sin pappa varannan vecka äter han tillsammans med dem. Jag vet inte varför han vill äta själv hos mig, om det är för att jag tillåtit det, om det är nåt som särskilt som stör honom hos mig eller om det är så att han har lättare att uttrycka sina behov hos mig.

Han äter bra när han äter själv och det är ju positivt. Problemet blir bla att storebror blir avundsjuk och vill också äta själv och kolla klipp på youtube eftersom lillebror får lyssna på ljudbok. Ska vi sitta i tre olika rum vid middagen? Det känns inte bra för mig. Utöver det tänker jag att han behöver ”social träning”, jag vill gärna att han ska känna sig bekväm med att äta tillsammans med andra, plus att jag vet att det går bra hos hans pappa (fast jag vet ju inte hur mycket mat han får i sig där).

Vet inte hur jag ska tänka och hur jag ska göra. Jag håller på med ett bildschema för rutiner inför hösten och vill gärna ha era råd och synpunkter.

Jag föredrar också att äta själv, gärna medans jag kollar på något eller spelar nått spel på datorn.

Kan såklart äta med eller bland andra också, men känner mig alltid lite stressad då och kan inte njuta av maten på samma vis.

Men det kan nog va bra att "träna" på o äta med andra för honom. Då man inte alltid kan äta själv.


Vet inte hur din sons verbala och kognitiva funktioner är, men du skulle kanske försöka komma överens med honom att under 1 eller 2 bestämda dagar av veckan så äter alla i familjen tillsammans, och dom andra dagarna får han äta för sig själv om han vill.
Och lägg fram det som ett "förslag" inte som en order eller ett måste.
Om det känns som ett tvång framför ett val så tror jag det kan få fel effekt.

När jag var liten så hatade jag att äta med min familj men var tvungen. Ville då läsa vid bordet men det fick man inte. Och inte hade vi vettiga saker att prata om heller. När jag gick i miljöterapi som vuxen hade vi frukost och lunch gemensamt. Samma skit, intryckta vid ett litet bord. Avskydde det.

De gånger jag kände samvaro med min familj var mer när vi inte var alla på samma ställe utan någon/några i taget. Och inte vid matbordet. Det kändes t o m bättre att se på sporten med dem fast jag hatar sport, kände mig mer bekväm med dem då.

Äta i skolan klarade jag bra därför att jag aldrig åt frukost så jag var vrålhungrig.

Att just äta utan att göra något annat har jag fortfarande svårt för. Det funkar inte.

Hur man ska uppfostra barn vet jag dock inte. Vet bara hur det var att vara barn.

Tack! Era erfarenheter är så viktiga att ta del av! Jag hade också en idé om att tex äta tillsammans på helger men tror att det i alla fall i en övergångsfas kommer innebära ett krav. Min son har så mycket lättare att säga nej till förslag än att säga ja. Det är svårt. Jag vill ju inte tvinga honom, det är såklart det bästa vore att motivera honom men kan inte hitta nåt som lockar honom till att äta tillsammans och som kan konkurrera med ljudbok och ensamhet. Frukost är absolut svårast så den är det helt ok att han äter framför tv:n. I skolan äter han i matsalen men han jag är osäker på hur bra det funkar, ska vara med en skoldag till hösten tänkte jag.

Jag förstår inte varför det funkar hos hans pappa och det gör att jag anklagar mig själv för att det är nåt med mig, att jag gör fel. Han och jag har en nära känslomässig relation och han uttrycker att han helst vill vara hos mig, ändå så funkar allt sämre hos mig. Han protesterar mer, vill inte gå ut utan helst bara vara hemma mm.

Vid utredningen sa psykologen diagnoserna AST och adhd men nämnde språkstörning också, fast jag vet inte om han fick den diagnosen också för utlåtandet är inte klart. Han kan kommunicera men han har svårt att uttrycka sig och svarar ofta ”vet inte” på frågor. Han har svårt att förstå varför han inte får göra något som han vill göra.

Regnosolsken skrev:Hej!
Jag har två söner som är 11 och 8 år. Min yngsta har nyligen diagnostiserats med AST och adhd, där AST är mest framträdande.

Jag försöker anpassa mycket för honom med planering, tid för återhämtning osv. Sedan maj månad har har uttryckt att han vill äta själv. Det började med att han satt ensam vid ett annat bord, sen började han lyssna på ljudbok eller titta på barnkanalen samtidigt. När han sitter själv äter han bra. Han har ätit bra vissa dagar när vi åt tillsammans tidigare också men vissa dagar har det mest blivit okoncentrerat och han får inte i sig så mycket, det har alltså varierat.

Jag har låtit honom bestämma och han har ätit själv i sommar men jag vet inte hur jag vill ha det till hösten. Till saken hör att hos sin pappa varannan vecka äter han tillsammans med dem. Jag vet inte varför han vill äta själv hos mig, om det är för att jag tillåtit det, om det är nåt som särskilt som stör honom hos mig eller om det är så att han har lättare att uttrycka sina behov hos mig.

Han äter bra när han äter själv och det är ju positivt. Problemet blir bla att storebror blir avundsjuk och vill också äta själv och kolla klipp på youtube eftersom lillebror får lyssna på ljudbok. Ska vi sitta i tre olika rum vid middagen? Det känns inte bra för mig. Utöver det tänker jag att han behöver ”social träning”, jag vill gärna att han ska känna sig bekväm med att äta tillsammans med andra, plus att jag vet att det går bra hos hans pappa (fast jag vet ju inte hur mycket mat han får i sig där).

Vet inte hur jag ska tänka och hur jag ska göra. Jag håller på med ett bildschema för rutiner inför hösten och vill gärna ha era råd och synpunkter.

Kan det vara så att det är lugnare o mer struktur hos pappa? Jag gillar fortfarande inte stökiga miljöer o äter hellre hemma ensam.

Kan det vara så att det är lugnare o mer struktur hos pappa? Jag gillar fortfarande inte stökiga miljöer o äter hellre hemma ensam.

Jo så kan det nog vara. Jag vill få till en tydligare struktur hos mig och har fastnat kring vilka "matregler" som ska gälla. Jag har försökt ha struktur tidigare också men när han protesterat har jag liksom ändrat mig. Jag tror att hans pappa alltid varit mer fast i det han säger och inte så känslig för protester. Jag vill hitta lösningar när han protesterar vilket lett till att han fått bestämma mycket och när han inte får det får han utbrott, har sönder saker osv. Det har blivit fel mellan oss och det är smärtsamt att inse. Ändå vill han alltid helst vara hos mig...

Det kan helt enkelt vara att han är tryggare med mamma än med pappa. Om man är trygg vågar man bråka och kräva saker, är man inte helt säker på personen så sköter man sig ofta bättre. Det är därför en del elever funkar i skolan men inte hemma.

Sedan kan det vara något så enkelt som att matbordet är mer aspergervänligt i pappans hem. Jag otrivs vid vissa matbord och kan inte sätta fingret på varför. Otrivs extremt mycket vid mitt egna matbord t o m!

kiddie skrev:Det kan helt enkelt vara att han är tryggare med mamma än med pappa. Om man är trygg vågar man bråka och kräva saker, är man inte helt säker på personen så sköter man sig ofta bättre. Det är därför en del elever funkar i skolan men inte hemma.

Sedan kan det vara något så enkelt som att matbordet är mer aspergervänligt i pappans hem. Jag otrivs vid vissa matbord och kan inte sätta fingret på varför. Otrivs extremt mycket vid mitt egna matbord t o m!

Jag har också tänkt så ibland och det är även andra som sagt det, att han är trygg med mig och att det kan bero på det. Kan det vara så att han "håller ihop" i en vecka hos pappa och sen agerar han ut när han kommer till mig? Kan det funka så tror ni som har AST? Han vill tex allra helst bara vara hemma inomhus hos mig medan han följer med ut med sin pappa utan så kraftiga protester. Jag tänker att han vill vila hos mig. Det gör mig så osäker när jag jämför hur det funkar hos hans pappa och hur det är hos mig, anklagar mig själv för att det blir mer bråk...

Tack för era svar! Så värdefullt för mig! Känns som att det är många som har upplevelse av att det faktiskt är skönast att äta ensam.

Jag gissar på att det är ungefär lika vanligt att as personer har svårt att äta själv eller att laga mat själva som att man hsr problem mde att äta med andra.

Regnosolsken skrev:Jag har också tänkt så ibland och det är även andra som sagt det, att han är trygg med mig och att det kan bero på det. Kan det vara så att han "håller ihop" i en vecka hos pappa och sen agerar han ut när han kommer till mig? Kan det funka så tror ni som har AST? Han vill tex allra helst bara vara hemma inomhus hos mig medan han följer med ut med sin pappa utan så kraftiga protester.

Jag tror de flesta barn med eller utan diagnos reagerar så. Man vet att den man är tryggast med inte lämnar en vad man än gör.

Tack för alla svar! Jag ska försöka få till gemensam middag en gång om dagen så får resten av måltiderna ske som han vill. Hoppas det ska funka och att det inte blir otydligt...

Lägg fram det snyggt. Har man inte så många val så blir det mindre förvirrande. En 11-åring är ju fortfarande ganska mycket ett barn. Ja om du inte talat om det redan.

Annars fråga honom om han tycker det är bäst att alla måltider intas vid samma bord, eller om han tycker det är bättre att man bara har middagen gemensam och att vid de andra målen sitter man där man vill. Det kan ju kännas som lite falskt medinflytande men det är ändå skönt ibland som barn att man blir tillfrågad. Trots att du egentligen bestämt.