Moderator:

Jag instämmer i att det blir förvirrande i det sätt weasley använt i sina inlägg här. Vad som är viktigt att påpeka är att hon gjort sina inlägg sett utifrån sin roll som moderator men inte med syfte att moderera tråden.

Ett bättre sätt att inleda sina inlägg i detta är: Utifrån min roll som moderator tycker jag...

Lite bökigt kanske men det blir klart och entydigt i alla fall. Och det är sällan sådana här situationer uppstår - vanligtvis skriver vi i avsikt att moderera när vi alls yttrar oss som moderatorer. Men just här är det befogat att även uttrycka sig från "moderatorshorisonten" eftersom vi har mer överblick äver vad som sker här och dessutom har en löpande diskussion oss emellan om vad vi ser på forumet. Ingen moderator arbetar ensam.

Jag ändrar den röda texten i samtliga inlägg skrivna av weasley i denna tråd i enlighet med ovan och hoppas det blir klart och tydligt för alla vad som avses.

Först vill jag säga att jag gillar forumet, och att det är därför jag bryr mig.
Jag är inte heller säker på om jag tycker att något bör förändras. Men vissa saker gör mig fundersam, och därför vill jag ta upp dem till samtal. Är det bara jag som ser något i det är det ju inget problem, då kan ämnet släppas. Men som jag uppfattat det har mina tankar väckt viss genklang hos andra, och det kan ju gott räcka. Upp till var och en att besluta om de vill tänka över sina handlingar, utan att det för den skull behöver innebära en förändring av forumets form eller regler.

Mats: Jag lånar ditt exempel med äventyrsresor. Detta för att inte exemplifiera med trådar eller personer.

Om resebyrån ordnar äventyrsresor till stockholmare, och de som köper resan uppskattar dem och de som resebyrån vill nå är de som köper resan så finns inget problem. Men om slutsatsen blir att "Vi ordnar resor som passar stockholmare, eftersom de som reser är stockholmare och gillar resan." så ser jag att slutsatsen inte håller. Vissa stockholmare kanske hellre vill gå på tur eller klättra i berg eller ha picnic. Helt ok, de kanske skall anlita en annan resebyrå. Eller så skall resebyrån fundera på om de har rätt typer av resor, eller alla typer av resor de vill ha. Så länge det finns ett medvetet val så är jag ok med valet.

Jag kan ibland se att vissa ord är röda skynken. Att kalla AS sjukdom gör att någon kan bli sågad jäms med fotknölarna. Man kan säga sjukdom för att man tycker det är att anse som en sjukdom eller för att man inte vet bättre. Svårt att veta när någon är ny. Svårt att förändra attityder med våld, sarkasm eller hån.

Anhöriga hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.
Yrkesverksamma hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.
Studenter hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.

Vissa ämnen och synsätt väcker ofta känslor och motstånd. Ett sådant är olika typer av hjälpbehov. Det finns personer här med daglig verksamhet. De får ofta klä skott för andras känslor om att de pådyvlas stöd de inte behöver eller vill ha. Men det gör att jag tror det kan vara svårt att tala om att man ser behov av daglig verksamhet eller har glädje av det. Jag högaktar dem som fått vassa kommentarer om detta men ändå är kvar. Jag tror många med stora stödbehov skräms bort, och andra väljer att inte prata om det.

Ett annat ämne är hjälpare, jag upplever att det är mer ok att vara arg och negativ än att redogöra för stöd som fungerat eller hjälpt eller varit bra. Jag har haft suveräna arbetsterapeuter och vi har kommit långt i en strävan att få mitt liv att fungera bättre utifrån mina behov och prioriteringar. Men jag får negativa kommentarer om ämnet tas upp. Det gör att jag drar mig för det, men har lättare att ta upp en rigid och klumpig försäkringskassehandläggare.

Sådant tänker jag på, och det var sådant jag ville föra upp med mina inlägg i kring detta.

Frågan blir då vad "vi" vill. Vill vi ha ett forum som är slutet och inte släpper in annat än hårdhudade och högfungerande personer med egen diagnos och det är detta vårt beteende åstakommer så föreligger inget problem. I alla fall så länge man inte drar slutsatsen att forumets medlemmar är representatiova för personer med AS i allmänhet. Men då skall det vara ett val.

Jag tror inte att forumet är en särskillt gästvänlig plats för personer som har lite svårare att uttrycka sig eller personer som har ett stort behov av hjälp i sitt liv. Jag tror heller inte att det är en särskillt gästvänlig plats för unga personer med AS som kanske är arga och tveksamma om diagnosen är rätt eller ens finns och som har frågor om idetntitet, vuxenliv, möjligheter och diagnos.

Det är bara funderingar och personliga tankar jag har, och jag har varken rätt till eller behov av att kräva att det skall leda till någon förändring. Däremot har jag rätt att ta upp ämnet för samtal och mana till eftertanke. Jag kan inte tvinga någoin att tänka på det. Jag kan inte kräva ett samtal. Är samtalet ointressant torde ju tråden stilla dö arkivdöden.

pH skrev:... jag upplever att det är mer ok att vara arg och negativ än att redogöra för stöd som fungerat eller hjälpt eller varit bra.

Ja, det ligger väl ändå i sakens natur? Om hjälp (eller för den delen vad som helst) fungerar är det ju bara som det ska och således inget att orda om. När saker inte fungerar är det fel och behöver rättas till.
Detta borde väl ändå vara helt självklart?

pH skrev:Jag tror inte att forumet är en särskillt gästvänlig plats för personer som har lite svårare att uttrycka sig ...

Har man svårt att uttrycka sig i skrift, att stava, hålla rätt på så avancerade språkliga hjälpmedel som punkt och versal begynnelsebokstav bör man enligt min mening inte försöka delta i någon som helst skriftlig kommunikation med personer som kan innan man skaffat sig tillämpliga färdigheter i adekvat grad.

pH skrev:[ett helt stycke urskuldande Brask-lapp]

Snälla människa, sluta be om ursäkt för att du skriver i forumet! Det sista stycket är ju ändå bara din egen tröst om det skulle vara så att ingen bryr sig om det du skriver, vi andra behöver inte upplysas om att trådar kan dö. Det ligger ju nämligen i forum-väldens själva natur.

pH fortsätter att klargöra viktiga problem och ställa fram dem för reflexion och debatt som ingen annan här.

Orkar inte vara ambitiös (med det här eller något annat), men tillfogar ett par ställningstaganden.

pH skrev:Först vill jag säga att jag gillar forumet, och att det är därför jag bryr mig.

Jag med.

pH skrev:Jag är inte heller säker på om jag tycker att något bör förändras. Men vissa saker gör mig fundersam, och därför vill jag ta upp dem till samtal. Är det bara jag som ser något i det är det ju inget problem, då kan ämnet släppas. Men som jag uppfattat det har mina tankar väckt viss genklang hos andra, och det kan ju gott räcka. Upp till var och en att besluta om de vill tänka över sina handlingar, utan att det för den skull behöver innebära en förändring av forumets form eller regler.

Kan aldrig sägas för mycket. Även med tanke på de nya som tillkommer och ibland stannar ett tag.

pH skrev:Mats: Jag lånar ditt exempel med äventyrsresor. Detta för att inte exemplifiera med trådar eller personer.

Om resebyrån ordnar äventyrsresor till stockholmare, och de som köper resan uppskattar dem och de som resebyrån vill nå är de som köper resan så finns inget problem. Men om slutsatsen blir att "Vi ordnar resor som passar stockholmare, eftersom de som reser är stockholmare och gillar resan." så ser jag att slutsatsen inte håller. Vissa stockholmare kanske hellre vill gå på tur eller klättra i berg eller ha picnic. Helt ok, de kanske skall anlita en annan resebyrå. Eller så skall resebyrån fundera på om de har rätt typer av resor, eller alla typer av resor de vill ha. Så länge det finns ett medvetet val så är jag ok med valet.

Jag kan ibland se att vissa ord är röda skynken. Att kalla AS sjukdom gör att någon kan bli sågad jäms med fotknölarna. Man kan säga sjukdom för att man tycker det är att anse som en sjukdom eller för att man inte vet bättre. Svårt att veta när någon är ny. Svårt att förändra attityder med våld, sarkasm eller hån.

Anhöriga hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.
Yrkesverksamma hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.
Studenter hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.

Vissa ämnen och synsätt väcker ofta känslor och motstånd. Ett sådant är olika typer av hjälpbehov. Det finns personer här med daglig verksamhet. De får ofta klä skott för andras känslor om att de pådyvlas stöd de inte behöver eller vill ha. Men det gör att jag tror det kan vara svårt att tala om att man ser behov av daglig verksamhet eller har glädje av det. Jag högaktar dem som fått vassa kommentarer om detta men ändå är kvar. Jag tror många med stora stödbehov skräms bort, och andra väljer att inte prata om det.

Ett annat ämne är hjälpare, jag upplever att det är mer ok att vara arg och negativ än att redogöra för stöd som fungerat eller hjälpt eller varit bra. Jag har haft suveräna arbetsterapeuter och vi har kommit långt i en strävan att få mitt liv att fungera bättre utifrån mina behov och prioriteringar. Men jag får negativa kommentarer om ämnet tas upp. Det gör att jag drar mig för det, men har lättare att ta upp en rigid och klumpig försäkringskassehandläggare.

Den här sortens felslut och alla de här slagens avvisande och flera till har jag också sett.

Just både arbetsterapeuter och hjälp som har lyckats skulle det ha hjälpt mig mycket att få läsa om.

pH skrev:Sådant tänker jag på, och det var sådant jag ville föra upp med mina inlägg i kring detta.

Frågan blir då vad "vi" vill. Vill vi ha ett forum som är slutet och inte släpper in annat än hårdhudade och högfungerande personer med egen diagnos och det är detta vårt beteende åstakommer så föreligger inget problem. I alla fall så länge man inte drar slutsatsen att forumets medlemmar är representatiova för personer med AS i allmänhet. Men då skall det vara ett val.

Det vill jag inte ha.

pH skrev:Jag tror inte att forumet är en särskillt gästvänlig plats för personer som har lite svårare att uttrycka sig eller personer som har ett stort behov av hjälp i sitt liv. Jag tror heller inte att det är en särskillt gästvänlig plats för unga personer med AS som kanske är arga och tveksamma om diagnosen är rätt eller ens finns och som har frågor om idetntitet, vuxenliv, möjligheter och diagnos.

Tror inte jag heller.

Forumet är ogästvänligt för många av dem som kan behöva det bäst.
Som för den delen också, föreställer jag mig, skulle kunna blåsa litet liv i luckan för många av oss här, som inte brukar gasta så högt om "liv i luckan".

pH skrev:Det är bara funderingar och personliga tankar jag har, och jag har varken rätt till eller behov av att kräva att det skall leda till någon förändring. Däremot har jag rätt att ta upp ämnet för samtal och mana till eftertanke. Jag kan inte tvinga någoin att tänka på det. Jag kan inte kräva ett samtal. Är samtalet ointressant torde ju tråden stilla dö arkivdöden.

Arkivdöden skulle bli forumets förlust, och min och mångas till. Vilken himla tur att du skrev det här!

Jag tycker också pHs inlägg var mycket läsvärt och bra. (Glömde skriva det i morse.)

pH skrev:Mats: Jag lånar ditt exempel med äventyrsresor. Detta för att inte exemplifiera med trådar eller personer.

Om resebyrån ordnar äventyrsresor till stockholmare, och de som köper resan uppskattar dem och de som resebyrån vill nå är de som köper resan så finns inget problem. Men om slutsatsen blir att "Vi ordnar resor som passar stockholmare, eftersom de som reser är stockholmare och gillar resan." så ser jag att slutsatsen inte håller. Vissa stockholmare kanske hellre vill gå på tur eller klättra i berg eller ha picnic. Helt ok, de kanske skall anlita en annan resebyrå. Eller så skall resebyrån fundera på om de har rätt typer av resor, eller alla typer av resor de vill ha. Så länge det finns ett medvetet val så är jag ok med valet.

"Resebyrån" Aspergerforum borde ha "resor" för alla som är intresserade av AS - det håller jag med om. Däremot behöver inte varje "resa" (avdelning) vara för alla. Att NFD är exkluderande tycker jag inte är ett problem. Om "Allt om Asperger" är exkluderande för stora grupper tycker jag det är ett problem, och jag tycker det är bra att det diskuteras.

pH skrev:Jag kan ibland se att vissa ord är röda skynken. Att kalla AS sjukdom gör att någon kan bli sågad jäms med fotknölarna. Man kan säga sjukdom för att man tycker det är att anse som en sjukdom eller för att man inte vet bättre. Svårt att veta när någon är ny. Svårt att förändra attityder med våld, sarkasm eller hån.

Anhöriga hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.
Yrkesverksamma hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.
Studenter hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.

Vissa ämnen och synsätt väcker ofta känslor och motstånd. Ett sådant är olika typer av hjälpbehov. Det finns personer här med daglig verksamhet. De får ofta klä skott för andras känslor om att de pådyvlas stöd de inte behöver eller vill ha. Men det gör att jag tror det kan vara svårt att tala om att man ser behov av daglig verksamhet eller har glädje av det. Jag högaktar dem som fått vassa kommentarer om detta men ändå är kvar. Jag tror många med stora stödbehov skräms bort, och andra väljer att inte prata om det.

Ett annat ämne är hjälpare, jag upplever att det är mer ok att vara arg och negativ än att redogöra för stöd som fungerat eller hjälpt eller varit bra. Jag har haft suveräna arbetsterapeuter och vi har kommit långt i en strävan att få mitt liv att fungera bättre utifrån mina behov och prioriteringar. Men jag får negativa kommentarer om ämnet tas upp. Det gör att jag drar mig för det, men har lättare att ta upp en rigid och klumpig försäkringskassehandläggare.

Jag tackar för dessa exempel. Nu förstår jag mer hur du menar. Det händer förvisso då och då att jag skriver otrevliga kommentarer på forumet, men i de exempel du tar upp känner jag mig faktiskt oskyldig. *pustar ut lite*

Zombie skrev:Just både arbetsterapeuter och hjälp som har lyckats skulle det ha hjälpt mig mycket att få läsa om.

Om det här är exempel på ämnen som i praktiken är förbjudna på forumet tycker jag det är ytterst sorgligt.

Zombie skrev:

pH skrev:Sådant tänker jag på, och det var sådant jag ville föra upp med mina inlägg i kring detta.

Frågan blir då vad "vi" vill. Vill vi ha ett forum som är slutet och inte släpper in annat än hårdhudade och högfungerande personer med egen diagnos och det är detta vårt beteende åstakommer så föreligger inget problem. I alla fall så länge man inte drar slutsatsen att forumets medlemmar är representatiova för personer med AS i allmänhet. Men då skall det vara ett val.

Det vill jag inte ha.

Det här är ingen lätt fråga. Jag har behov av att kunna diskutera med andra som är på min nivå. Det kan jag göra här på Aspergerforum, men nästan ingen annan stans. De här diskussionerna är alltså viktiga för mig. Det som händer om personer som saknar förmåga att uttrycka sig i skrift ("lågfungerande") tar över är att debatten sjunker till en nivå där de som jag har utbyte av att diskutera med börjar lämna forumet eftersom diskussionerna inte ger någonting.

Jag har varit med om det förut. Det var en träffgrupp som jag fick åka nästan 40 mil enkel resa med bil + 3 timmars båtresa för att ta mig till. Mötena med mina jämlikar var så givande att jag gjorde mig det besväret. Tyvärr för mig började det komma fler och fler lågfungerande till mötena, vilket gjorde att de som jag hade utbyte av att träffa slutade komma och den här möjligheten till givande kontakt upphörde. En dörr till ett mer socialt liv stängdes framför ansiktet på mig.

Jag har alltså personliga dåliga erfarenheter av att bjuda in lågfungerande, däremot tycker jag det är sorgligt om bara hårdhudade ska kunna delta.

Zombie skrev:

pH skrev:Jag tror inte att forumet är en särskillt gästvänlig plats för personer som har lite svårare att uttrycka sig eller personer som har ett stort behov av hjälp i sitt liv. Jag tror heller inte att det är en särskillt gästvänlig plats för unga personer med AS som kanske är arga och tveksamma om diagnosen är rätt eller ens finns och som har frågor om idetntitet, vuxenliv, möjligheter och diagnos.

Tror inte jag heller.

Forumet är ogästvänligt för många av dem som kan behöva det bäst.

Men vem bestämmer vem som behöver forumet bäst? Jag är en av dem på forumet som mår skitdåligt. Alla mina sociala kontakter utanför jobbet har jag genom forumet. Om jag förlorar de kontakterna har jag ingenting. Då vet jag inte om jag vill leva längre. Att då få läsa att jag borde maka på mig för att det finns andra (dvs lågfungerande) som självklart behöver forumet bättre än jag får mig faktiskt att undra om mitt liv och mina behov inte är någonting värda alls. Jag har i det här forumet hittat ett andningshål i cyberrymden och nu känner jag mig som en skurk för att jag vill behålla mitt andningshål - och anledingen att jag vill behålla det är att jag fortfarande kämpar och försöker rädda mitt liv.

Zombie skrev:Som för den delen också, föreställer jag mig, skulle kunna blåsa litet liv i luckan för många av oss här, som inte brukar gasta så högt om "liv i luckan".

Det är tyvärr inte min erfarenhet av vad som händer när lågfungerande tar över. Min erfarenhet är att den för mig intressanta diskussionen dör.

Många, många tack Mats! Det var precis detta jag önskade ett samtal om. Jag tror inte att forumet kan passa alla. Jag tror att när man försöker skapa en miljö som passar alla riskerar den att bli så utslätad att den för många blir ointressant. Jag tycker inte att man skall känna skuld för den plats man tar, och alltid behöva fundera över vilken plats det kostar andra och vems behov som är störst. Men ibland kan det vara intressant att tänka över. Ibland sker saker utan att det är meningen, ibland formas en miljö på sätt som kan behöva ses över, ibland faller man bara in i ett mönster och ibland gör man ett val. Att vara medveten om att det är de högfungerande man söker och har utbyte av är en genomtänkt handling, en som jag känner mycket igen mig i.

Jag vet inte vad jag kan säga som jag inte redan har sagt, börjar känna mig tjatig och lite repig. Nallen talade om att han anser att de som har svårt att kommunicera inte hör hemma här. Han har valt, gott så. Han anser att det inte finns någon anledning att tala om vad som fungerar. Anser han, ett val, gott så. Jag håller inte med.

Jag har behov av att ventilera det som fungerar dåligt. Men jag är också på jakt efter ständigt nya möjligheter, fungerande strategier, användbart stöd. Ibland har jag tyckt att det varit mycket svårt att tala om sådant. Lätt att bli hånad för de områden man är lågfungerande på, lätt att den hjälp man värdesätter kallas infantiliserande och att hjälparna alla klassas som tanter. Säkerligen berättigade åsikter baserade på erfarenheter och värda att höras. Men ibland vill jag slippa uppfinna hjulet själv, jag vill låna erfarenhet av andra eller dela med mig av mina. Jag vill slippa skämmas eller försvara mig för att min AS inte enbart är en tillgång. Jag lär mig långsamt, delvis för att jag har brist på personer i min omgivning som liknar mig. Dessa kan jag ibland finna här.

Några som jag ibland blir ledsen för att de bemöts hårt är unga arga som tvekar om de har diagnos eller om diagnosen är berättigad. De skulle antagligen kunna ge en del erfarenheter om diagnosens baksida som jag som vuxendiagnosticerad saknar. Nyansera bilden för mig och själva få en nyanserad bild om att de kan ha AS utan att vara helstörda muppar utan framtid.

Men alla val har vinster och kostnader, öppna och dolda. Jag vet inte vad som behövs, jag har inga färdiga rekommendationer. Men jag tackar för Mats inlägg, det gör det tydligt vad det var jag ville åt. Ett samtal.

(edit: korsade pH)

Jag håller nog i stort sett med dig, Mats. Och blir ledsen av att läsa vad du har varit med om.
Jag vet också hur det kan vara att hamna bland människor som inte stimulerar en tillräckligt där man behöver stimulans. Och hur det kan vara att bli tagen för korkad av folk som anser sig inte vara det. Jag skulle inte heller vilja vara här om det vore på något sådant sätt.

Men, med risk för att väcka liv i "ser-ner-på-lågfungerande"-diskussionen igen: varken pH (som jag har fattat det) eller jag har väl skrivit något om "lågfungerande" autister? Forumet heter "Aspergerforum". Det vi nämner är folk som inte är (eller spelar) hårdhudade och folk som kan ha långt till ord eller till att fungera praktiskt.

(Jag själv är klart lågfungerande praktiskt, i förhållande till min "allmänbegåvning", och mycket mer lågfungerande än ni anar i fråga om att översätta till ord. Ur det perspektivet kan frågan ställas om jag platsar här.)

Ber om ursäkt för den begreppsförvirring jag bidragit med genom att använda ordet lågfungerande på ett otydligt sätt, dessutom möjligen i flera betydelser, såväl klassisk autism som svårt problematisk AS.

Tror Zombie ungefär fångar vad jag tänker, att man kan vara lågfungerande på olika sätt, eller inom vissa områden. Hoppas jag är någorlunda begriplig, för dem som önskar förstå...

(fortsätter parentesen ovan)

... särskilt som jag också är jämmerligt lågfungerande jämfört med de flesta andra aspergare jag har stött på - även här. Eller också gör flera som jag: döljer dem av sina problem, och de baksidor med syndromet, som man ser att man kan råka illa ut, eller bara bli hängande i tomheten, om man nämner.

Själv har jag mer upplevt att det är när andra styr synen på diagnos och hur man ska diskutera, som de givande diskussionerna försvinner. Det som blir kvar är prat om väder, fågelkvitter och insatser. Kolla in Empowermentlistan så förstår ni vad jag menar.

Idén med NFD är ju att man inte ska lämmas in i NT-typiska diskussionsformer, utan ska uttrycka sig naturligt. Idén är inte att skapa ett forum för personangrepp och sådant. Jag tror vissa har missat detta.

När jag kritiserar OA för att utestänga LFA-gruppen, så är det inte för jag vill ha en förening för prat om väder, fågelkvitter och insatser. Jag anser fortfarande att den ska utgå ifrån högfungerande. Jag menar bara att det inte finns någon anledning att utesluta gruppen. Vissa inom LFA gruppen kan förmodligen dessutom bidra till annat än diskussioner om väder osv.

rdos skrev:Vissa inom LFA gruppen kan förmodligen dessutom bidra till annat än diskussioner om väder osv.

Min faktiska erfarenhet är tyvärr den rakt motsatta till din förmodan.

rdos skrev:Själv har jag mer upplevt att det är när andra styr synen på diagnos och hur man ska diskutera, som de givande diskussionerna försvinner. Det som blir kvar är prat om väder, fågelkvitter och insatser. Kolla in Empowermentlistan så förstår ni vad jag menar.

Har du synpunkter på Empowermentlistan så föreslår jag att du tar dem där. Ser inte vad den listan har med detta forum att göra.

rdos skrev:Idén med NFD är ju att man inte ska lämmas in i NT-typiska diskussionsformer, utan ska uttrycka sig naturligt. Idén är inte att skapa ett forum för personangrepp och sådant. Jag tror vissa har missat detta.

Inlemmas. Det där är ju efterhandskonstruktionen Hubert! Något om "NT-typiska bla bla bla" nämndes ö h t vid diskussionen om dess tillblivelse. Idén var precis just att skapa ett forum där personangrepp var tillåtna, eftersom somliga kände sig så hämmade annars.

rdos skrev:När jag kritiserar OA för att utestänga LFA-gruppen, så är det inte för jag vill ha en förening för prat om väder, fågelkvitter och insatser. Jag anser fortfarande att den ska utgå ifrån högfungerande. Jag menar bara att det inte finns någon anledning att utesluta gruppen. Vissa inom LFA gruppen kan förmodligen dessutom bidra till annat än diskussioner om väder osv.

Eftersom du inte längre är medlem i OA så är det ingen som bryr sig om vad du vill ha - fatta det nån gång! Har du något mer att säga om OA föreslår jag att du håller det till OA-tråden istället för att kluttra ned hela forumet med ditt eviga gnäll.

Inger skrev:Inlemmas. Det där är ju efterhandskonstruktionen Hubert! Något om "NT-typiska bla bla bla" nämndes ö h t vid diskussionen om dess tillblivelse. Idén var precis just att skapa ett forum där personangrepp var tillåtna, eftersom somliga kände sig så hämmade annars.

Jag tror att inspirationen till fri kom ifrån aspie-forum, där det rådde åsiktsfrihet. Där var iaf idén just att undvika att hamna i NT-typiska diskussionsformer. Eftersom jag själv avskaffade all moderation så är jag rätt så säker på att just det var syftet.

rdos skrev:Jag tror att inspirationen till fri kom ifrån aspie-forum, där det rådde åsiktsfrihet. Där var iaf idén just att undvika att hamna i NT-typiska diskussionsformer. Eftersom jag själv avskaffade all moderation så är jag rätt så säker på att just det var syftet.

Så ingen blev någonsin bannad från aspie-forum? Det stämmer inte med vad jag har hört, men jag kan ju ha fel...

rdos skrev:Jag tror att inspirationen till fri kom ifrån aspie-forum, där det rådde åsiktsfrihet. Där var iaf idén just att undvika att hamna i NT-typiska diskussionsformer. Eftersom jag själv avskaffade all moderation så är jag rätt så säker på att just det var syftet.

Men det var inte så. Eftersom de som kläckte idén ö h t inte var medlemmar i din lista så kan de ju knappast ha använt den som modell.

(Själv minns jag att jag tänkte mer på ToT i den diskussionen och tänkte att det skulle kunna bli antingen väldigt kul eller en katastrof.)

Vad du gjorde var inte att ta bort moderationen utan att låta medlemmarna rösta om ev moderation. Det är något annat. Regler fanns det fortfarande, om jag inte minns fel?

I alla fall har det inget med NFD att göra. I NFD är det tillåtet att vara hur otrevlig som helst utan att något annat händer än att några eller många blir sura.

Det här var en intressant tråd där många skrivit mycket tänkvärt. Jag vill också bidra, även om jag verkligen inte kommer med något nytt.

pH skrev:Jag kan ibland se att vissa ord är röda skynken. Att kalla AS sjukdom gör att någon kan bli sågad jäms med fotknölarna. Man kan säga sjukdom för att man tycker det är att anse som en sjukdom eller för att man inte vet bättre. Svårt att veta när någon är ny. Svårt att förändra attityder med våld, sarkasm eller hån.

Anhöriga hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.
Yrkesverksamma hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.
Studenter hittar hit ibland och ansätts ofta hårt.

Vissa ämnen och synsätt väcker ofta känslor och motstånd. Ett sådant är olika typer av hjälpbehov. Det finns personer här med daglig verksamhet. De får ofta klä skott för andras känslor om att de pådyvlas stöd de inte behöver eller vill ha. Men det gör att jag tror det kan vara svårt att tala om att man ser behov av daglig verksamhet eller har glädje av det. Jag högaktar dem som fått vassa kommentarer om detta men ändå är kvar. Jag tror många med stora stödbehov skräms bort, och andra väljer att inte prata om det.

Ett annat ämne är hjälpare, jag upplever att det är mer ok att vara arg och negativ än att redogöra för stöd som fungerat eller hjälpt eller varit bra. Jag har haft suveräna arbetsterapeuter och vi har kommit långt i en strävan att få mitt liv att fungera bättre utifrån mina behov och prioriteringar. Men jag får negativa kommentarer om ämnet tas upp. Det gör att jag drar mig för det, men har lättare att ta upp en rigid och klumpig försäkringskassehandläggare.

Jag hoppas ingen som har goda erfarenheter av hjälpare avskräcks att berätta om det pga av vassa kommentarer. Ingen har rätt att pådyvla andra vad de ska känna, tycka och behöva.

Men jag tänker på t ex diskussionerna om kontaktperson. För den som har/vill ha kontaktperson kan det nog kännas hämmande att berätta om det, när man läser att det är förnedrande med ”vänskap mot betalning”. Så vad kan man göra? Be folk att tänka sig för och vara varsamma med orden utan att kräva censur. Pratar alltså inte om NFD nu.

Jag tycker också att anhöriga, studenter och professionella ska tas emot med respekt i Allt om Asperger. Vi ska ge dem den kunskap vi har, inte såga dem jäms med fotknölarna. Det återfaller bara negativt på oss själva. Den som inte vill ”upplysa de okunniga” kan låta bli, det är inget krav. Men det känns som somliga har starka aggressioner mot just dessa grupper, troligen pga egna negativa erfarenheter och därför attackerar dem. Ja, nu psykologiserar jag men det har jag rätt att göra. När någon uppför sig för mig svårförståeligt så blir jag tvungen att psykologisera för att hitta en förklaring. Jag tycker alltså de kan starta egna trådar om detta, inte anfalla nykomlingar.

Samtidigt tycker jag man måste få påpeka generaliseringar och fördomar, som nykomlingarna har men sakligt, utan arrogans och aggressivitet.

Först vill jag bara säga att jag aldrig blivit bemött med vassa kommentarer när jag berättat om positiva erfarenheter från vården, och jag har inte heller sett detta i andras liknande inlägg. Detta betyder iofs inte att det inte är så. Bara att jag inte upplevt det så. Möjligtvis lite ointresse, men det är som någon nämnde innan att saker som är bra finns det inte så mycket att orda om.

Angående bemötande av nya medlemmar så har jag lite funderingar. I exemplet som Alien tar upp med diskussionen om kontaktperson så kan jag inte riktigt se att de som ser det som "vänskap mot betalning" hämmar de som inte tycker det. Där är det en fråga om hur man själv upplever det och vad som känns rätt för en själv. Givetvis finns det säkert någon som kan känna sig hämmad av det, men det gäller det mesta. Det beror också på hur man uttrycker sig om sin åsikt.

Allmänt bemötande av nya ser jag däremot annorlunda på även ovanstående exempel.
En exempelperson kommer in här som ny, positiv och glad över att ha fått diagnos och skriver något i stil med följande:

"Hejj alla glada aspiesar!
Nu har jag oxå fåt min ashberger diagnos. Vad tyker ni om att ha den sjukdommen? Jag tycker det känns bra att veta att jag har den."

Blir denne då bemött med inlägg som t.ex. "Lär dig stava!", "Särskriv inte!", "AS är ingen sjukdom, ditt NT-offer!" så vänder personen nog ganska snabbt.
Jag tycker att dessa ska bemötas på ett bra och välkomnande sätt, där missuppfattningar vänligt korrigeras och jag tror att många håller med mig. Men bara för att jag tycker att detta är självklart så är det inte det.
Det finns säkert de också som inte tycker som jag här (vilket en del tidigare bemötanden visat). Det kanske är viktigt för dessa att på ett hårt sätt korrigera felen, av olika anledningar.
Båda grupperna har rätt baserat på vad de tar in.
Är vi tillräckligt många som bemöter nya på ett vänligt sätt så kanske det kan släta över de få eventuella negativa bemötanden de kan få. Är det tillräckligt många som inte tycker att denne har här att göra så lär dessa kunna "skrämma iväg" personen. I båda fallen styr majoriteten.

Nej, nu slutar jag skriva. Jag flummar iväg igen till filosofiska tankar om att det inte finns något rätt och fel. Jag gör ofta det. Sorry.
Sammanfattar kort: Jag anser att ett ödmjukare bemötande av nya är positivt.

Jag håller med Nilale, utom att jag vägrar relativisera så mycket i praktiken - vilket för mig närmare Alien.
Oprovocerad ovänlighet av personliga skäl, särskilt mot nykomlingar men inte bara, måste hållas i schack bättre än vad som har gjorts hittills. Helst av syndarna själva. Men om inte - om de i handling utnyttjar sin stadgeenliga möjlighet att hålla folk nere eller borta egenmäktigt?

Som sagt, forumet har dåligt rykte på många håll. Och många nya vänder efter några få inlägg. Bryr man sig inte om hur andra mår så kan man i alla fall fundera över hur forumet fyller sin funktion och hur det är med skribentomsättning och återväxt.

Någon som instämmer? Och i att det måste bli bättre? Om inte - hur ligger det till istället?

Jag håller med.

En del nya vänder inte.

Även om mottagandet av nya var bättre så är det inte riktigt samma sak som samtalstonen på forumet. Inte riktigt i alla fall.

Nej, naturligtvis inte (på båda). Och vad vill du säga med det?

*****

Relevant inlägg av Ganesh i modertråden.

pH skrev:Nallen ... anser att det inte finns någon anledning att tala om vad som fungerar. Anser han, ett val, gott så. Jag håller inte med.

Jag har behov av att ventilera det som fungerar dåligt. Men jag är också på jakt efter ständigt nya möjligheter, fungerande strategier, användbart stöd. ... Men ibland vill jag slippa uppfinna hjulet själv, jag vill låna erfarenhet av andra ...

När du formulerar det så där inser jag att jag bortsåg från en del användbara aspekter av till synes redundanta diskussioner, särskilt när jag minns att insatserna ser ganska olika ut över landet. Alltså, jag augmenterar min ståndpunkt; det finns tillfällen och sammanhang där det är bra att diskutera sådant som fungerar.