Å andra sidan har man väl ännu inte hittat någon genetisk avvikelse för autism (rätta mig om jag har fel), så än så länge har vi ju en någorlunda överskådlig överlevnadschans. Sen följer det ju automatiskt en fråga vid en eventuell utrotning som någon gärna får svara på. Vem ska man ge Nobelpriset till?

RainyDay skrev:Å andra sidan har man väl ännu inte hittat någon genetisk avvikelse för autism (rätta mig om jag har fel), så än så länge har vi ju en någorlunda överskådlig överlevnadschans. Sen följer det ju automatiskt en fråga vid en eventuell utrotning som någon gärna får svara på. Vem ska man ge Nobelpriset till?

Man har hittat massor med genetiska avikelser tror jag.
Det finns inte en gen som ger autism alla npf och diverse andra tillstånd som bipolaritet överlappar dessutom ofta autismen genetiskt.

Jag tycker i alla fall inte att man ska sitta och vara defacto nazist utan att ta konsekvenserna av det som folk faktiskt gör.
Folk vurmar för abkhaziska hittebarn i tretitofemårs åldern men ingen diskuterar LSS och långtidsjuksrivnas situation speciellt inte dem som blev utslagna ifrån arbetsmarknaden redan efter gymnasiet.

Ointresset är massivt både ifrån höger och vänster.

Hoppas allt löser sig iaf, extra saker att behöva fundera på behöver man inte.

Och så va det forskningen..Jag vet att det finns forskning på hjärnavbilder från magnetröntgen på människor med och utan autismspektrum diagnos. Jag kommer inte ihåg var jag kom över detta så kan inte ge några källor. Men visst börjar det komma forskning på området. Har man haft föräldrar med liknande problematik kan man ju också anta att det så att säga ligger och skvalpar i släkten.
Det som blir lite motsägelsefullt är att den senaste forskningen (av Christoffer Gillberg) visar på att det är autister med normalbegåvning som står för den största ökningen av "diagnosepidemin".

...sedan finns ju olika syskonstudier som visat på att har ett av barnen en ASD diagnos så var risken (eller chansen? Beror lite på hur man ser på saken) hög att även för de övriga syskonen så att det finns en genetisk komponent är väl mer eller mindre fastslaget. Men vilken genen är finns det väl fortfarande delade meningar om.

Någon tog upp down syndrom tidigare och det är ju en kromosomavvikelse som inte behöver betyda att syskonen får samma sak. Föräldrarna kan inte heller ha det, även om de kan vara bärare av anlagen, eftersom en person med Downs syndrom är infertil. Det skulle vara omöjligt att så att säga "rensa befolkningen" (Ewww, blir nästan illamående av att ens säga det) från personer med detta då det tidigast kan upptäckas på ett redan utvecklat foster och då ligger bollen hos föräldrarna.

sussi83 skrev:Jag vet att det finns forskning på hjärnavbilder från magnetröntgen på människor med och utan autismspektrum diagnos.

Här är ganska ny forskning inom det området - 5 dagar sedan det publicerades.
https://med.stanford.edu/news/all-news/ ... utism.html

Och min biståndshandläggare på socialpsykiatrin som sa att jag får avslag på aktivitetsersättning varje gång för att jag prövar att sommarjobba ibland...

I mitt fall har de inte velat ha mig i arbete överhuvudtaget de tycker jag gått kan gå på min dv...
Inget fel med det men man kan väl få göra annat ibland också?

Kiddie, om man ska sabba allt man kan för att få sparken så betyder ju det att man trots allt har en arbetsförmåga då man måst sabba den för att kunna leva på bidrag...

Är det inte lite det du säger?

I ts fall så är det väl att hen är orolig för att dö när hen börjar jobba eller får ett eplilepsianfall mitt under arbetet. Så vissa arbeten borde hen inte kunna ta.

Leibniz skrev:De har alltså omprövat rätten till aktivitetsersättning som du haft innan? Hur ofta brukar AF göra detta?

För egen del blev jag nekad aktivitetsersättning, aktivitetsstöd och försörjningsstöd. Försörjer mig på att sälja knark - inte hållbart i längden, men jag har anmält intresse för eutanasi i Schweiz. Det kostar en hel del men om det blir godkänt så borde det gå att lösa med sms-lån.

Varför får du inte ens försörjningstöd?

Man tycker verkligen att det borde finnas lite mer överseende, en sjuk människa ska väl ändå inte behöva gå på socialbidrag? Jag har också varit med och bidragit till skattepengarna genom lönearbete, och det vill jag fortsätta med så länge jag bara kan DV skulle inte passa mig, men inte kan jag som sagt motivera den här hårda attityden mot sjuka. Det känns bara cyniskt och ovärdigt på nåt sätt

sussi83 skrev:Man tycker verkligen att det borde finnas lite mer överseende, en sjuk människa ska väl ändå inte behöva gå på socialbidrag? Jag har också varit med och bidragit till skattepengarna genom lönearbete, och det vill jag fortsätta med så länge jag bara kan DV skulle inte passa mig, men inte kan jag som sagt motivera den här hårda attityden mot sjuka. Det känns bara cyniskt och ovärdigt på nåt sätt

Det beror på hur sjuk du är...
Men du kanske tycker som mina läkare att jag är så pass sjuk att jag aldrig kommer kunna jobba igen...
Det var inte snällt sagt men jag får väl acceptera detta och finna glädje på andra sätt än genom jobb...

Känns bara så jävla trist att bli sjukpensionär vid så ung ålder...

Kan de inte göra så att de som vill testa att jobba får göra det och de som verkligen inte vill får gå på bidrag?

Det blir ju inte bra att neka de som inte vill men de som vill påstås vara för sjuka...

Samhället ät verkligen sjukt!

Fretshi skrev:

sussi83 skrev:Men du kanske tycker som mina läkare att jag är så pass sjuk att jag aldrig kommer kunna jobba igen...
Det var inte snällt sagt men jag får väl acceptera detta och finna glädje på andra sätt än genom jobb...

Ehh va? Nu förstår jag inte riktigt, du får förklara lite närmare.
Jag menar inte att se ner på de som går på DV, bara att jag inte tycker att det är rätt för mig, den dagen jag hamnar där eller har boendestöd är det inte självvalt..

sussi83 skrev:

Fretshi skrev:

sussi83 skrev:Men du kanske tycker som mina läkare att jag är så pass sjuk att jag aldrig kommer kunna jobba igen...
Det var inte snällt sagt men jag får väl acceptera detta och finna glädje på andra sätt än genom jobb...

Ehh va? Nu förstår jag inte riktigt, du får förklara lite närmare.
Jag menar inte att se ner på de som går på DV, bara att jag inte tycker att det är rätt för mig, den dagen jag hamnar där eller har boendestöd är det inte självvalt..

Nej precis men du gnällde på min attityd mot sjuka.
Jag trivs förvisso på min dv men kanske inte vill gå där hela livet.
Hoppas du inte ser ner på mig som har både dv och boendestöd samt kontaktperson.
Alla har det inte lika lätt i livet som dig!

Jag tycker bara att det är för många sjukskrivnamn i det här landet och råkar man ha asperger så verkar det som att de flesta tror att man så är helt okababel att sköta ett arbete.
Man kanske inte klarar av att arbeta heltid men deltid borde flera klara?

Fretshi skrev:Kiddie, om man ska sabba allt man kan för att få sparken så betyder ju det att man trots allt har en arbetsförmåga då man måst sabba den för att kunna leva på bidrag...

Är det inte lite det du säger?

Absolut. När jag faktiskt sjukskrevs hade jag aldrig orkat ens försöka gå till ett jobb. Att ens gå ut fanns oftast inte på kartan. Så visst, man måste ha en viss förmåga och det är för jävligt. Jag har blivit bättre på vissa plan, därför skulle jag personligen kunna fixa detta. Jag har även full förståelse för dem som inte gör det.

Är man såpass sjuk att man inte ens klarar av att ta sig till någon jävla åtgärd de hittat till en, inte ens om man kommer jätteförsent, då är det lixom kört. Då får man hoppas att någon kan stå vid ens sida och hjälpa en ur krisen, om det kan bli socbidrag eller om man orkar ta sig igenom omprövning mm. Man måste ju bo och äta.

Ibland undrar jag om FK fattar det. Alltså om handläggarna är sadister eller om det finns de med medkänsla utav de som bråkar med en. Ett bra jobb för en psykopat. För en sund människa utförsäkrar inte en multihandikappad.

Det är förstås skillnad på deprimerad och multihandikappad.

Jag anser personligen att asperger ligger inom ramarna för klara av ett vanligt jobb sett till att det är något man faktiskt vill jobba med.

Jag mådde pyton 2016 av att gå hemma med socbidrag och sjukskriven. Trots att jag hade lite kvällsaktiviteter som kung fu.

Sen kom sommaren och jag sökte ett sommarjobb och blev lite gladare och piggare av det.

För unga individer som jag är det nog inte så bra att gå hemma för länge för det kan fördröja depressionen trots att man käkar mediciner.

Mediciner hjälper ju bara till en viss gräns sista biten måste man klara av själv.

Nu är jag lite av en arbetsnarkoman personlighet som lätt kan få ångest och bli rastlös av för mycket fritid så då passar jobb ganska bra bara det inte blir för mycket och jag kan ägna mig åt mina hobbies på min fritid när man behöver koppla av.

Som det stod i en artikel jag läste om varför fontänhus är bra "Utan vettig sysselsättning så har man häller inget behov av fritid" då man har fritid jämt. Så det kan faktiskt vara bra att ha någonstans att gå på dagarna där man känner att man gör nytta. Om inte för självkänslan.

Om man är såpass sjuk att man inte kan ta till sig nån åtgärd så måste man ju söka hjälp. T.ex. psykolog och psykiatriker som kan sjukskriva en för en stund och hjälpa en att må bättre.

Jag har nog aldrig varit så sjuk att jag inte skulle orka ta mig till en praktikplats alla fall även om det vissa dagar varit lite svårt att komma upp ur sängen och jag inte känt mig i form för att göra så mycket.

Det beror nog mycket på vilket jobb man hittar också.

Men enligt mig så är det inte bra att gå och lalla runt för länge om man inte har jättemycket fritidsintressen förstås eller jobbar med något kreativt.

Att tala om bara aspergers som grund för "pension" hör inte riktigt hemma här. TS har mer än ett problem.

Annars beror det väl på hur jobbig aspergern är i en arbetssituation om man inte har några fler diagnoser. Vissa jobbar bevisligen!!! En del här jobbar. Sedan finns de dem som jobbar men som inte sitter och skriver på ett forum för de har annat att fixa med.

Sedan finns de de som "bara" har aspergers men får utbrott och meltdowns för minsta lilla. Som inte klarar någon stress och ständigt har hörselkåpor. Jag har träffat dessa men aldrig riktigt kommunicerat med dem. De flesta av dem skriver inte heller här. Min DV var bredvid ett autismboende och det fanns grava aspergare där. Många där hade DV för det brukade komma bilar och hämta dem. Men alla hade det nog inte. Någon gick bara fram och tillbaka på en skogsväg i hörselkåpor för det var det enda han klarade, man skulle tydligen inte tala med honom för alla avbrott ledde till utbrott och eventuell smocka.

Sedan är det sällan som aspergers kommer ensam. Ofta med OCD, ångest, depression och faktiskt ökad PTSD hör till (eftersom tyvärr unga aspergare är "bra" offer). Även autoimmuna sjukdomar hör samman, många har dem eller får dem längre fram i livet, främst kvinnliga men ibland även manliga aspergare. Och vi är inte skonade från andra sjukdomar heller, vi är inte immuna. Blir det för mycket så är det svårt att ta sig samman och gå till jobbet.

Synd om aspergare som är friska avfärdas på arbetsmarknaden. Men för den skull är det inte bra att de som behöver "pension" inte får det.

Fretshi skrev:

sussi83 skrev:

Fretshi skrev:

Ehh va? Nu förstår jag inte riktigt, du får förklara lite närmare.
Jag menar inte att se ner på de som går på DV, bara att jag inte tycker att det är rätt för mig, den dagen jag hamnar där eller har boendestöd är det inte självvalt..

Nej precis men du gnällde på min attityd mot sjuka.
Jag trivs förvisso på min dv men kanske inte vill gå där hela livet.
Hoppas du inte ser ner på mig som har både dv och boendestöd samt kontaktperson.
Alla har det inte lika lätt i livet som dig!

Jag tycker bara att det är för många sjukskrivnamn i det här landet och råkar man ha asperger så verkar det som att de flesta tror att man så är helt okababel att sköta ett arbete.
Man kanske inte klarar av att arbeta heltid men deltid borde flera klara?

Gjorde jag? Hmmm...
Njae, bara för att man inte går på DV, har boendestöd och kontaktperson behöver man faktiskt inte se ner på folk, det är något som helt bor hos dig isf. Jag ber om ursäkt om jag trampade på en öm tå men det är faktiskt så att alla är olika även där.

Okej sussi, kan vara att jag är inne i ett känsligt stadium just nu sen så har jag alltid varit en väldigt känslig person som lätt tar åt mig.

Fretshi skrev:Okej sussi, kan vara att jag är inne i ett känsligt stadium just nu sen så har jag alltid varit en väldigt känslig person som lätt tar åt mig.

Jeg tror ikke sussi83 skrev noe om din holdning til syke, Fretshi. Hun siterte ikke deg (eller andre) når hun skrev og det betyr vanligvis at man ikke retter seg til en spesiell person, men bare svarer på startinnlegget.

Fretshi skrev:Okej sussi, kan vara att jag är inne i ett känsligt stadium just nu sen så har jag alltid varit en väldigt känslig person som lätt tar åt mig.

Alright, inte meningen, jag tror alla gör så gott de kan oavsett vad de gör på dagarna.

Tror de väljer ut vissa som de kastar ut från ersättningen så att vi ska veta att även de som är sjukare än vi kan bli det. Sätta skräck i folk. Tror bittert inte längre att "de" vill att vi ska må bra.

Välfärd. Jojo. Vart tog den vägen?

Jag lider med de som blivit fråntagen sin rättmätiga försörjning.

Fretshi Nej As enbart behöver inte vara grund för sjukersättning, men det är väl en riktigt god anledning till att visa extra hänsyn. Det är bara ett faktum att det räknas som en funktionsnedsättning, livssituation, mående mm, i kombination med alla intryck (som man kan uppleva påfrestande varje dag oavsett) kan vara tillräckligt för många i perioder..

...och psykolog behöver man ha råd med, inte alla som har det.

sussi83 skrev:...och psykolog behöver man ha råd med, inte alla som har det.

Med en AS diagnos kan du träffa en psykolog via Habliteringen.

För ca 3-4 s.k. diagnossamtal. Där du erbjuds att ställa frågor gällande diagnosen. Efter ca 1 års kötid.

slackern skrev:

sussi83 skrev:...och psykolog behöver man ha råd med, inte alla som har det.

Med en AS diagnos kan du träffa en psykolog via Habliteringen.

Japp är du riktigt illa däran så att du blir inlagd så får du automatiskt en psykologkontakt brukar kosta 100 kr per besök. Behöver ju inte vara privat.