Jonmpa skrev:Förlåt mig men varför kalla oss killar som vill hålla oss framme som försökt nätdejta i åratal utan ett endaste jäkla napp för desperata snubbar?

Vi som har varit i bra förhållanden där man fått så mycket uppskattning och så mycket beröm och så mycket omtanke som gjorde att man fick en sjuhelsikes självkänsla och kunde dels älska den personen över allt och dels älska sig själv och se saker i sig själv man inte trodde var möjligt, först då inser man att om det vore lite lättare att finna kärleken på nytt oavsett utseende, Oavsett åsikt, Oavsett det ytliga va jag väljer partner med hjärtat så enkelt är det men ändå känns det så meningslöst att ens anstränga sin klena hjärna gång på gång på gång att försöka hitta de rätta orden som fångar kvinnornas uppmärksamhet överhuvudtaget tro mig, Så ni som bara klagar på er partner var glad att ni har en partner alls och ta hand om henne det finns de som har det värre

Jag håller med: mänskligt behov handlar inte om desperation, men givetvis har en del människor svårare att komma i kontakt med lämpliga prospektiva partners än andra. Ofta är de som väljer ord som "desperation" själva desperata eller har behov av att trycka till någon som är sämre än de själva.

Jag fick höra en liknande reflektion om desperation när jag försökte kommunicera med en koreansk tjej som hade hittat till RSD. Fast jag tror mest att hon var irriterad och frustrerad på sitt sätt. Hon trodde att det var en grupp för BDSM, påstod hon, då hon hade hittat en länk dit från en sida av det slaget.

Jag tar gärna emot feedback och annan input på hur denna Discord kan bli bättre. Då menar jag givetvis något konstruktivt som jag kan använda mig av, t.ex. om det finns fler ställen som inbjudningar kan tillåtet postas på.

Givetvis gynnas den av fler och en mer blandad uppsättning medlemmar samt att de olika kanalerna används som det är tänkt. Problemet med få medlemmar är att det är lättare att förlora de få som är där - rätt enkel psykologi om man är intresserad av sån't.

Under tiden så vill jag uppmana er till att uttrycka er vänligt och korrekt i själva gruppen och i andra sammanhang där t.ex. gruppen diskuteras. Ju mer negativitet som förekommer ju färre vill givetvis gå med i gruppen.

Se'n tror jag det också är så att killar har större behov av att vara tillsammans än tjejer och söker också mer aktivt än tjejer. Så det kommer alltid vara svårt att blandningen ska bli idealisk för alla, oavsett kön och läggning.

Lycka till med servern, Pikachu har redan hittat dit.

Lillian3 skrev:Lycka till med servern, Pikachu har redan hittat dit.

Känner du till han redan?

slackern skrev:

Lillian3 skrev:Lycka till med servern, Pikachu har redan hittat dit.

Känner du till han redan?

Läste tråden "Alla vill oss inte väl"

Lillian3 skrev:Lycka till med servern, Pikachu har redan hittat dit.

Du behöver inte vara orolig, ryktet är värre än personen. Om ni känner att jag förstör för er ska jag lämna er ifred. Tittade bara in för att säga hej.

Handy skrev:Du behöver inte vara orolig, ryktet är värre än personen. Om ni känner att jag förstör för er ska jag lämna er ifred. Tittade bara in för att säga hej.

Det är OK att använda servern, men jag förväntar mig att kanalerna används så som de är tänkta och att vi använder oss av vanligt hyfs. Om du inte menar eller kan stå för vad du säger så behåll det hellre för dig själv.

joey_truelove skrev:Jag tror också att ett dilemma är att många redan hänger på Really Serious Dating och känner inget behov av att vara med på fler Discords på ämnet. Men skillnaden här är att jag bara accepterar singlar, vilket RSD inte verkar bry sig om.

Hur kan du vara säker på att de som går med verkligen är singlar? Verkar som en omöjlig uppgift om du inte tar upp personnummer och kollar mot Skatteverket eller nåt.

Jag tror det vore bättre om man skapade förutsättningar för att träffas IRL i små grupper med ett klart fokus på att lära känna varandra för eventuell relation. Det bör inte vara en statisk kontext, utan gärna i form av någon slags aktivitet, typ utforska ett område, museum eller liknande. Borde funka i större städer typ Stockholm, Göteborg och Malmö iaf. Online dejting är bara totalt värdelöst, oavsett hur själva forumet ser ut. Iaf om det bygger på presentationer och foton.

rdos skrev:Online dejting är bara totalt värdelöst, oavsett hur själva forumet ser ut. Iaf om det bygger på presentationer och foton.

Alla assperjare är ju inte direkt fula.

Pinghis Khan skrev:

rdos skrev:Online dejting är bara totalt värdelöst, oavsett hur själva forumet ser ut. Iaf om det bygger på presentationer och foton.

Alla assperjare är ju inte direkt fula.

Relevans?

Det finns bra kärringar och det finns bra gubbskrällen, men vad skulle dom bry sig om aspisar för, kanske dessutom arbetsskadad och andra problem, naturligtvis väljer dom andra bra människor med fina jobb och hög utbildning, det är ju lika stormsäkert som att det är bättre att vara rik och frisk, än fattig och sjuk...

antonius skrev:Det finns bra kärringar och det finns bra gubbskrällen, men vad skulle dom bry sig om aspisar för, kanske dessutom arbetsskadad och andra problem, naturligtvis väljer dom andra bra människor med fina jobb och hög utbildning, det är ju lika stormsäkert som att det är bättre att vara rik och frisk, än fattig och sjuk...

Alla är inte lika fixerade kring status & utseende. Dejting med presentationer & foton tenderar att bli extremt ytligt och värdelöst. För det folk skriver i sina presentationer är inte vad man vill veta om en potentiell partner, och det är ju inte ens så att det går att förmedla verbalt på nätet.

Sedan är det ju inte givet att en neurodivers person som ser bra ut har lättare att hitta en lämplig partner med online dejting. Snarare tror jag att det blir ännu svårare då eftersom alla extroverta NTs de inte passar med överöser dem med meddelanden och intresse.

rdos skrev:

Pinghis Khan skrev:

rdos skrev:Online dejting är bara totalt värdelöst, oavsett hur själva forumet ser ut. Iaf om det bygger på presentationer och foton.

Alla assperjare är ju inte direkt fula.

Relevans?

Jättestor.
Naturligtvis går det jättebra om du har en snygg bild på dejtingapparna och ser ungefär lika dan ut i verkligeheten förutsatt att du kan betee dig någorlunda normalt och har råd att betala för en fika själv.

Pinghis Khan skrev:

rdos skrev:

Pinghis Khan skrev:
Alla assperjare är ju inte direkt fula.

Relevans?

Jättestor.
Naturligtvis går det jättebra om du har en snygg bild på dejtingapparna och ser ungefär lika dan ut i verkligeheten förutsatt att du kan betee dig någorlunda normalt och har råd att betala för en fika själv.

Problemet är bara att det inte räcker med att få till en dejt. Det blir som ett rent lotteri där majoriteten är NTs. Ungefär lika dåliga odds som att fråga slumpmässigt vald tjej på snabbköpet om en dejt. Om man dessutom ser väldigt bra ut så dras ännu fler extroverta NTs till en, med ännu sämre odds som följd. Dessutom är risken stor att många neurodiversa inte ens anser det som lönt att försöka.

Om man specifikt tittar på dejting för bara aspergare, så har man ett annat problem. De utgör ett urval av individer som misslyckats med att anpassa sig, och då missar man alla de neurodiversa som är kompatibla men inte fått några stämplar.

"Bla bla bla NTs sämre bla bla NTs. Blaa blabla bla NTs..."

Pffthahah, okej tydligen har vi(vilka?) problem med nätdejting. Problemet heter "NTs", de sabbar för en hur man än gör, snygg&normalvettig+villa? Du är rökt iaf! Något i stil med motsatsen då, till dessa NTs -- existerar inte!


Kom igen nu katten, va lite Baloo vah? *rycker i svansen*

(Delgivande: inge-naning vad diskhord är)

Jag får väl ha lite åsikter på området då jag skrivit flera olika artiklar om relationer & neurodiversitet som finns på research-gate som baseras på stora undersökningar. Slutsatsen därifrån är att dejting (både nätdejting och vanlig) inte fungerar för många neurodiversa då det dels kraschar en eventuell förälskelse och dels inte har någon anknytningseffekt.

Det har således inget med om NTs är bättre eller sämre att göra. Själva konceptet är icke-funktionsdugligt för många neurodiversa.

rdos skrev:

joey_truelove skrev:Jag tror också att ett dilemma är att många redan hänger på Really Serious Dating och känner inget behov av att vara med på fler Discords på ämnet. Men skillnaden här är att jag bara accepterar singlar, vilket RSD inte verkar bry sig om.

Hur kan du vara säker på att de som går med verkligen är singlar? Verkar som en omöjlig uppgift om du inte tar upp personnummer och kollar mot Skatteverket eller nåt.

Jag tror det vore bättre om man skapade förutsättningar för att träffas IRL i små grupper med ett klart fokus på att lära känna varandra för eventuell relation. Det bör inte vara en statisk kontext, utan gärna i form av någon slags aktivitet, typ utforska ett område, museum eller liknande. Borde funka i större städer typ Stockholm, Göteborg och Malmö iaf. Online dejting är bara totalt värdelöst, oavsett hur själva forumet ser ut. Iaf om det bygger på presentationer och foton.

Det finns givetvis inga 100%-iga sätt att göra det på + att relationer ibland kan vara något relativt. Men de som i den andra gruppen går ut med att de är upptagna skulle här inte ha något att göra.

Ja, jag hade hoppats just på att kunna träffa människor IRL. Hellre där än online eftersom man inger något helt annat live. Lättare att relatera till om inte annat. Problemet är väl just att vi är så utspridda i ett relativt stort land och sällan bara springer på varandra.

Det gjordes tidigare försök att träffas t.ex. här i Dalarna. Problemet där var väl att de som var tänkta att hålla i det var oemottagliga för input och rätt labila som personer. Så där rann det ut i sanden.

Pinghis Khan skrev:

rdos skrev:

Pinghis Khan skrev:
Alla assperjare är ju inte direkt fula.

Relevans?

Jättestor.
Naturligtvis går det jättebra om du har en snygg bild på dejtingapparna och ser ungefär lika dan ut i verkligeheten förutsatt att du kan betee dig någorlunda normalt och har råd att betala för en fika själv.

Jag kan även känna att vi NPF:are ibland har dåliga eller otillräckliga erfarenheter av att skapa bra kontakter. Ibland kanske vi har problem med att lista ut vad man bör säga för att inte verka framstå som den missförstådda klant man ev. redan känner sig som.

Vet många tjejer, i mitt fall, som även är rätt snabba på att snappa upp t.ex. motoriken, nördigheten m.m. och skräms av det. Människor idag verkar rätt osäkra och kategoriska över lag och bilden av någon som är annorlunda stämmer sällan in i deras bild av den perfekte partnern.

Kanske då en partner idag lite är någon man vill visa upp för att imponera på andra, kan jag känna. Vissa vill ju att partnern inte ska vara den som definiera sig själv, särskilt tjejer som vill framstå som självständiga och starka. Men paradoxalt nog verkar det ha lett till att man fortsätter vara singel tills den personifierade drömkillen dyker upp.

Är ny på forumet men i relation till det där med IRL-träffande. Tänker att folk/"någon" som är i Stockholmsområdet kanske kunde ordna med någon form av "speed dating"? (blev lite peppad, gillar att organisera saker men behöver någon driftig kompanjon som kan hjälpa till annars blir det inte av - om någon känner sig manad så pm:a så får vi se vad det blir)

Typ 3 korta träffar under 3 dagars tid (eller vad för max man nu har, för min del tror jag att 3 är max hur många jag skulle orka snabb-bekanta mig med). Och för att skapa förutsättningar för någon form av utbyte kanske alla som är intresserade av att delta kan skicka in sina intresseområden innan, Men den handlar det inte om att få till en matchning utifrån intresseområden (utan mer om att få träffa lite olika personer som man kanske upptäcker att man blir nyfiken på att träffa igen), men så att man vet lite vad man kan prata om. Ex om jag vet innan vad en person jag ska snabbdata är intresserad av att prata om så kan jag ju fundera på vad jag är intresserad av att prata om som har någon form av anknytning till detta.

Jag har erfarenheter av att arrangera "akademisk speed dating" - där det handlade om att få folk att lite snabbt bekanta sig med varandra som forskare och se om det ev fanns kompatibilitet för gemensamma forskningsprojekt. Men iden kommer ju från Bonde söker fru (har jag för mig).

Och det viktiga är just tidsaspekten: att man bara får lov att få en första känsla för personen, sen får man pausa och smälta intrycken och sen vidare till nästa person.. och sen mot slutet av den här (ex) tre dagarna så får man skicka in någon slags "intresseanmälan" till den/de man vill träffa igen. Och de som känner liknande (dvs matchning) får acceptera och sen är det upp till var och en att driva det hela vidare.

Och utifrån det rdos skrev:

"Det bör inte vara en statisk kontext, utan gärna i form av någon slags aktivitet, typ utforska ett område, museum eller liknande."

Så kan ju själva "speed-datingen" äga rum på en viss "promenadsträcka" (säger jag som trivs med att röra på mig samtidigt som jag bekantar mig med nya människor) som är ett visst antal meter lång (så vet man när man kommer i mål att träffen är slut.) Ex 1 km.

(ja, alltså bara brainstormar "fritt" nu, men jag brainstormar gärna vidare och klurar på hur man kan lösa det här på något roligt sätt med någon/några som är intresserade av att hjälpa till att driva)

Jag är rätt så säker på hur den naturliga relationsmetoden fungerar för neurodiversa, men problemet är bara att den är (nästan) omöjlig att använda i vårt samhälle. Den tar dessutom flera år att slutföra. Fast man måste nog ändå använda något som är likartat för bästa funktion.

Några viktiga punkter:
1. Neurodiversa träffas inte med dejting och prat. De ska studera varandra på avstånd först.
2. Anknytningen skapas på avstånd, och inte med sex.
3. Att dejta sabbar förälskelsen som i sin tur kan ge dålig anknytning.
4. Att vara kär och tänka mycket på den man är kär i skapar bättre anknytning

Jag tror att det bästa sättet att hitta potentiella partners är på träffar där man rör på sig. Typiskt så hamnar aspies i låsta positioner på cafeträffar och de flesta pratar bara med de man råkar sitta brevid. På en promenadträff så är det mer naturligt att prata med de man anser som intressanta. Fast egentligen så ska fokus inte ligga på pratande när det handlar om relationer. Folk ska studera varandra på avstånd utan prat. Det kan man förmodligen få till om man gör träffarna mer aktivitetsorienterade. Kanske att man låter tjejer och killar vara i olika grupper där man ser varandra regelbundet.

När man väl hittat någon man är intresserad av, så ska man alltså inte starta konversationer om intressen. Idealt så ska man inte alls prata med varandra. Tror att detta är möjligt att ordna med.

Det allra bästa är om man kan skapa en "spirituell kontakt" då man då kan läsa av varandra utan prat, vilket är väldigt användbart i en relation. Det är dock detta som tar en hel del tid, och kräver att man inte har för mycket enkel verbal (eller online) kommunikation då hjärnan är lat. Jag tror det är värt det i slutändan.

(med risk för att det här blev - ännu mer - OT..)

Tänker att det kan ju vara olika..Tänker även att detta är kopplat till att olika personer har olika "sensoriska styrkor/preferenser" - ex någon som är mer lukt-orienterad kanske helst börjar med att just känna in den andra via lukten osv.. vilket även innebär att kanske anknytningen sker med olika sinnen (ex om man har lukt som sitt starka "anknytningssinne" kanske anknytningen sker först via lukten. Sen vidare med andra sinnen.

Men jag kan känna igen mig i om inte "studera varandra på avstånd utan prat" så snarare någon slags "känna in varandra på avstånd utan prat" som funkar för mig. (som störs av prat - för att jag/min kropp egentligen mest vill fokusera på att "känna in den andra").

Kan få ett intresse för en person som jag inte pratat med utan mer en slags "känsla" för den personen som jag får som jag tror handlar om att personen befinner sig i rummet. Och den där första inscanningen kan gå rätt fort för min del åtminstone.

Så för att "använda något som är likartat för bästa funktion" (eller åtminstone pröva sig fram, utvärdera och utveckla..)

Speed dating där folk promenerar en viss tid och där de inte bör prata (vill man så får man men fokus är att känna in varandra). Och avståndet kan ju vara individuellt.. (dvs det kan man ju göra upp om när man börjar promenera vad som känns bra, kan ju förändras under promenadens gång att man först vill ha ett större avstånd och sen känns det bra med ett mindre).

Sex är överskattat, är ni ensam, skaffa en inneboende istället att dela hyran med, eller ett husdjur...

antonius skrev:Sex är överskattat, är ni ensam, skaffa en inneboende istället att dela hyran med, eller ett husdjur...

Snarare är det väl vanligt sex (samlag i mängder av olika ställningar) som är överskattat. Det är också detta som triggar folk att identifiera som asexuella, och förmodligen även trans och icke-binära (har data som kopplar ihop dessa).

Så jag vill nog påstå att typiskt sex är överskattat. Det är nog knappast en slump att en stor majoritet av neurodiversa som identifierar som asexuella fortfarande onanerar och känner sexuell attraktion. Det är bara det att de inte trivs med typisk sex.