Hej!

Har ej diagnos, men misstänker att jag har Asperger.

Mitt största problem, som påverkar mitt dagliga liv negativ, är LJUD. Jag får extremt stark ångest av viss ljud, inte alla. Några exempel: grannen spelar musik som hörs in till mig, räcker med låg bas (endast jag som hör det). När ljudet på vår tv är för hög (enligt mig), när jag hör vissa personer andas eller äta.

Ångesten blir oftast så stor att en panikattack kan utlösas. Jag äter antidepressiva mot ångest och depression, vilket faktiskt gjort mig tåligare mot ljuden, tack och lov!

Någon som kan relatera?

Jag tror att ljud lätt kan trigga oss. Jag är inte så ljudkänslig. Men om jag mår dåligt så är det svårare att hantera ljuden.

Sedan finns det specifika ljud som jag inte klarar av. Just nu är det en reklam från Youtube som ofta kommer upp (inte på datorn för där har jag adblock), men på mobilen. Tror den är från Wish. Melodin fyller mig med starkt obehag. Mer än frijazz och be-bop.

Ljud är det absolut vackraste som finns, samtidigt det absolut jobbigaste som finns - enligt mig.

Att någon äter/tuggar/smaskar i min närhet gör så att hela jag håller på att sprängas. Väldigt kanske barnslig känsla som jag tyvärr inte kan göra något åt. På noll sekunder fullkomligt föraktar jag hela personen, oavsett vem det än må vara. Skitskumt

Mobiltelefoner på högtalare och tv som du nämner, på avstånd gör så att jag måste dra också. Får väldigt dåliga impulser i min kropp då.

Jag blir även helt konfys och tappar allt, samtidigt som jag blir riktigt gnisslig, av att höra grannen. Mina tankar blir helt sönderskjutna av dessa ljud och jag måste börja om. Får liksom upp hela grannens kvart in i hjärnan på en gång.

Eller allt folk i tunnelbanan och när det ropas(nej fullkomligt skriks) ut stationer. Jag får lust att kasta mig framför tåget samtidigt som jag gör dubbelfuckoff till föraren typ.

Så ja @Theklister ljud kan vara jobbiga. Jag blir hellre påslagen, utan att kontra, i en 5 min rond MMA än sitta 5 min med någon och äta - på riktigt.

Samtidigt är andra ljud fullkomligt underbara. Typ motorcyckel på långt avstånd som man hör uppe från himlen över en äng typ. Eller knäppet som går i takt i en rulltrappa. Ljudet av när man drar sin snikers(gummisulan) mot pendelstågsväggen. Fåglarna som pratar med varandra på natten/morgonen när allt annat är tyst. Små ljud som tar över stora rum på ett försiktigt sätt är fint. Många olika instrument analoga som digitala, där man hör hur den som spelar tänker/mår.

Men jag får inte ångest tror jag, blir lack bara.

Låga/normalhöga ljud har jag inga som helst problem med, ej heller med sånt som låter konstant så länge det inte är högt. Någon vän kan komma hem till mig och påpeka att jag har en väggklocka som tickar väldigt högt, att kylskåpet låter mycket eller nånting annat- och först då blir jag medveten om det. Jag filtrerar automatiskt bort sådana ljud. (Hur kan jag då ha AS, kan jag undra ibland?)

Däremot liiider jag när jag utsätts för väldigt höga ljud. Tex alla dessa j-la motorcyklar som burnar förbi en, gasen i botten, ingen hänsyn alls för oss som tvingas lyssna på detta hemska oljud bara för att de vill stajla Det gör ont både i mina öron och i huvudet, så jag stoppar (demonstrativt) fingrarna i öronen varje gång för det är så plågsamt det ljudet. Tutande ambulanser som åker förbi är lite påfrestande för mina öron, men av ren respekt håller jag aldrig för öronen, fast det ljudet är inte jobbigare än att jag kan stå ut med det. Jättehög musik är okej så länge den är bra, men dålig musik på högsta volym är en plåga..

Förresten, VARFÖR vrider folk man kommer hem till på högsta volym på stereon och samtidigt försöker föra en konversation??? Har aldrig förstått det. Omöjligt att höra vad de säger ju! Jag tycker att antingen så lyssnar man på musik/tittar på tv etc, eller så pratar man! Förstår mig inte på dem som sätter på en låt vi båda vill höra eller en film vi båda vill se- för att sen prata hela tiden så man ändå inte hänger med!? Förklaring, någon?

kiddie skrev:Sedan finns det specifika ljud som jag inte klarar av. Just nu är det en reklam från Youtube som ofta kommer upp (inte på datorn för där har jag adblock), men på mobilen. Tror den är från Wish. Melodin fyller mig med starkt obehag. Mer än frijazz och be-bop.

I can feel your pain sister! Den reklamen borde bannas.

QuinnaPåGlid skrev:Förstår mig inte på dem som sätter på en låt vi båda vill höra eller en film vi båda vill se- för att sen prata hela tiden så man ändå inte hänger med!? Förklaring, någon?

Vissa människor använder musiken i sociala sammanhang för att det blir en ångestlindring vid t.ex. social fobi, man fyller ut dom tomma partierna med musik för att slippa pinsam tystnad. Då kan man alltid se ut som om man just då koncentrerar sig på själva låten istället för att behöva prata.

Hur man lyssnar på musiken är även det en förklaring. Själv vill jag ha det tyst när jag spelar en låt för att kanske höra något nytt som jag inte uppfattat innan, andra har kanske inte det behovet eftersom dom anser sig ha en klar uppfattning om låtens uppbyggnad.

Sist men inte minst så kan "lyssna på musik" innehålla ett dolt budskap som innebär att för den personen så är det synonymt att lyssna på musik och samtala samtidigt. På en fest så är det ju inte ovanligt att göra båda saker samtidigt. Vi med asperger tycker ju om raka puckar så en korrekt fråga eller beskrivning av aktiviteten borde ju innehålla båda att lyssna på musik och prata.

Dock, när det kommer till att se på film och prata samtidigt har jag inga bra förklaringar eller för den delen ursäkter heller. Ett korrekt straff för den sortens agerande torde ju vara nackskott eller rista blodörn.

Känner igen många av beskrivningarna! Får panik och vill fly, blir rasande och kan få en panikattack.

Men har hittat vad jag lider av! Misofoni heter det, rätt ny forskning och är ej diagnosbart ännu men det är en neurologisk störning så är ju närbesläktat med asperger och adhd.

Jag har vid en adhd utredning fått utlåtandet att jag har asperger-drag, så kanske möjligt jag skulle få diagnosen om jag gör en ordentlig utredning för just det

Låga ljud som andra inte hör eller störs utav, som t ex prasselljud, har jag haft det jobbigt med. Men även av normalljud som när man har mycket folk runtomkring sig t ex. Jag har dock en enkel fix för det numera, nämligen att ha en boll utav bomull i varje öra. Det filtrerar fulljuden effektivt, så det kan jag rekommendera att man provar om man har en god hörsel normalt. Bara man inte överdriver detta, att ha god hörsel kan ju faktiskt vara livsavgörande i vissa lägen.

Ja, jag har självdiagnostiserad "bakvänd" överkännslighet mot ljud. Klickandet med en kulspetspenna, trummandet med fingrarna mot en bordsskiva och liknande ljud ger mig väldigt lätt en sorts ångest .

Allra värst upplever jag ljudet som uppstår när någon trycker sönder bubblorna i bubbelplast .

Oja. Får rejäl ångest och ilska över ljud. Speciellt musik och dunkar etc från grannar. Även störande ljud från fordon utomhus. Det mesta är kopplat till mitt eget hem. Måste ha öronproppar varje natt och ibland på dagarna.

QuinnaPåGlid skrev:
Förresten, VARFÖR vrider folk man kommer hem till på högsta volym på stereon och samtidigt försöker föra en konversation??? Har aldrig förstått det. Omöjligt att höra vad de säger ju! Jag tycker att antingen så lyssnar man på musik/tittar på tv etc, eller så pratar man! Förstår mig inte på dem som sätter på en låt vi båda vill höra eller en film vi båda vill se- för att sen prata hela tiden så man ändå inte hänger med!? Förklaring, någon?

Ja, varför folk vrider upp ljudet förstår inte jag heller. Däremot vill ofta folk ha musik i bakgrunden. Vilket kan vara irriterande då man plötsligt hör en favorit; då kan man inte hyscha åt folk el höja ljudet.

Nu minns jag min mor (som säkert hade odiagnosticerad AS) som alltid blev så sur när pappa och jag tittade på en film på TV och pratade. "Ni ser ju inte på filmen, ni bara pratar, då kan ni väl stänga av teven!" Men vi pratade ju bara om det som hände på filmen. När man tittar på film hemma behöver man inte vara tyst som på bio. Var filmen på engelska så kunde man ändå hänga med i filmen genom texten trots pratet. Jag antar att eftersom hon inte ville se filmen, så blev hon sur för att vi gjorde det, och då irriterade det henne omåttligt att vi (enligt henne) inte var tillräckligt intresserade av filmen.

Tycker själv inte att jag stör mig på ljud så mycket, men mina anhöriga klagar på att jag klagar på allt oväsen. Stör mig på folk som smaskar och visslar, det ger mig dock inte ångest utan jag blir irriterad. https://youtu.be/m6TNvfQE6AQ

Det är ganska intressant att personer med ASD har överaktiva delar av hjärnan som påverkar humöret.

Magnetkamera-undersökningen av hjärnan avslöjar att deltagarna med sensorisk överkänslighet har ökad aktivitet i sensoriska kortex vid sensorisk stimulans (både vid ljud och beröring). Den visar också ökad aktivitet i amygdala, en del av hjärnan som är central för bland annat oro, obehag och rädsla. Ju mer besvär med sensorisk överkänslighet, desto mer aktivitet. Värt att notera är att aktiviteten i amygdala och sensoriska kortex ökade särskilt kraftigt om beröringen skedde samtligt som ljudstimuli gavs.

http://www.lakartidningen.se/Klinik-och ... er-luppen/

Leibniz skrev:Det är ganska intressant att personer med ASD har överaktiva delar av hjärnan som påverkar humöret.

Jo, precis som Anders Hansen skriver i den artikeln du refererar till så är det inte alltid roligt med förhöjd oro, obehag och rädsla.

Och när man faktiskt hör någon äta – inte alltid man gör det – kan det kännas som någon tuggar på ens hjärna. Riktigt jobbigt. Men de känslorna är egentligen värda att ha ibland, om man jämför med alla bra känslor, man får av alla otroligt tjusiga frekvenser med ljud annars, anser jag.

Men var inte ledsen för det Leibniz, vi med autism hör helt enkelt bättre än genomsnitts NT. Det är ju jättebra. Nästan Ultrabra.

A sound advantage: Increased auditory capacity in autism

Autistic individuals have an increased auditory perceptual capacity.
This higher capacity led to enhanced task performance on a selective attention task.
This offers an explanation for abilities and difficulties seen in autistic perception.

Artikeln i ScienceDirect

Diagnos?
Det är väl ej pga AS?
Jag blir bara upprörd av skitmusik.

Ja oerhört mycket alla ljud som jag inte är med på kan jag bli störd av och jag har överhörsel
Extra känslig när jag är trött eller mår dåligt sen förrut sådana dagar då är det jobbigt

Smoyy skrev:Oja. Får rejäl ångest och ilska över ljud. Speciellt musik och dunkar etc från grannar. Även störande ljud från fordon utomhus. Det mesta är kopplat till mitt eget hem. Måste ha öronproppar varje natt och ibland på dagarna.

Har exakt samma problem. Ljuden i hemmet är värst. Önskar jag hade råd att köpa ett eget hus.

Är allergisk mot TV-reklam, ger mig kalla kårar och jag kan få andningsproblem. Har inspelningsbar TV-box, så det går att spela in det man vill se och när det blir reklam spolar jag snabbt förbi skiten, och ja jag vet att de måste finansiera med reklamintäkter, men jag har ändå problem med ljudet från reklam, sorry.

Jag blir alltid konfunderad när jag ser ett gäng NT som sitter med halvöppen mun och tittar på ett reklaminslag, själv ryser jag, men dom tycks inte bekommas det minsta. Jag känner det som dom kommersiella krafterna själ tid av mig som jag hade kunna använda till något viktigare, om jag måste sitta och vänta tills reklaminslagen är över...

De höjer med flit volymen på reklamen

Det är likadant för mig! Jag blir lätt stressad och får ångest av ljud, särskilt av skrikande och gnällande barn.

HÅRD tråd-nekro här, men jag har misofoni så det skriker om det - dessutom har jag alldeles vansinnigt svårt att reglera mina känslor när jag åker på overload. Försökte på riktigt döda min lillebror när jag var liten-liten, för att han snorade hela tiden. Såpass "på riktigt" att han 30 år senare har två hårfästen i pannan; en tofs där hans faktiskt hårfäste är, och resten kommer ovanför ärret efter saxen jag stoppade i skallen på honom.

Det resulterade - såklart - i barnpsykolog och en jäkla cirkus. Där jag förklarade, ytterst vältaligt och lillgammalt enligt journalerna, att jag inte alls ville att min bror skulle dö, utan att jag bara helt enkelt inte kunde tänka på NÅGOT annat än att få ljudet att upphöra. Det var han eller jag, liksom.

Sedan fick jag en freestyle av in farmor, och resten av min barndom, och tonåren, spenderade jag med öronen pluggade. Inga fler mordförsök, sålunda. Men vården var inte ett skvatt intresserade av VAD som orsakade det här, utan de skickade bara hem mig - helt vansinnigt, min stackars lillebror levde ju i livsfara!

Nu, i vuxen ålder, kan jag någorlunda kontrollera impulsen att döda när någon gör de ljud jag inte klarar (snorande, upprepat harklande, hosta) meeeen min sambo får ta skit han inte förtjänar, för han har rökt hela sitt liv och hostar JÄMT. Och varje gång han hostar så drämmer jag INTE en sax i skallen på honom, däremot "svarar" jag med valfritt ljud - typ "Blä!" eller "Gaaaaah" som värsta psykot - det är typ som en tic

Jag vet inte hur man får bort det här - kanske därför jag skrämmer liv i tråden igen? Någon kanske har något förslag?

Jag vet liksom bara att jag inte kan kontrollera HATET jag känner när folk låter - jag lever fortfarande ungefär 24 timmar om dagen med musik i öron-snäckor, för jag bara KAN INTE annars...jag är nästan 40 och socialt efterbliven som det är - det här underlättar inte...

Jag får total panik av ljud som uppkommer vid hantering av frigolit (och ljud som påminner, typ popcorn), får rysningar av obehag och håren på min kropp ställer sig rakt upp bara av att skriva om det.

Sen blir jag extremt irriterad av ljud som uppkommer när det ska va tyst, som på bio eller på föreläsningar.
Dom senaste gångerna jag varit på bio har det suttit pensionärer i min direkta närhet som sitter och KOMMENTERAR filmen. Har skällt ut två stycken. Egentligen vill jag bara slå dom på käften. Sen människor som nyser och hostar väldigt mycket kan också göra att jag börjar koka inombords, men då brukar jag försöka hålla mig för jag tänker att dom inte nyser och hostar frivilligt (även om jag tycker man ska ge fan i att gå på ställen som kräver tystnad om man är väldigt sjuk/förkyld).

Människor som biter i besticken när dom äter är också väldigt besvärligt samt människor som knäcker sina fingrar, totalt vidrigt.

Nagelfil

Om det inte finns pappershanddukar på en toa, så går jag ut med våta händer och låter dem självtorka. Jag står bara inte ut med ljudet av lufttorkarapparaten.

När jag lånar böcker väljer jag alltid utan kvitto. Jag tål inte ljudet nr apparaten spottar ut kvittot (det blir ett långt kvitto eftersom jag lånar så många böcker).

För mig har jag inte problem med "normala vardagsljud". Typ handtorkar, kvittomaskiner, etc. De hör ju till vardagen och är liksom inget "konstigt". Ljuden är förväntade liksom.

Däremot störs jag extremt av ljud som kommer o går. T.ex. något som startar och stoppar på timer/sensor, säg en fläkt i datorn som startar när det blir för varmt och stänger av sig när det svalnat tillräckligt.

Därför har jag fläktarna i datorn ställda på "fixed", dvs de körs med samma höga varvtal hela tiden, även om det för stunden inte "behövs". Är behagligare så. Då går det bra att sova med datorn igång också, eftersom man "vant" sig vid fläktljudet så det inte hörs.

Samma när man sover över hos någon som har ett äldre kylskåp som startar och stoppar. Dagens kylskåp är ju tillräckligt tysta att det inte hörs in till sovrummet, men äldre. Gaaah.

Eller om man ska sova och grannen spelar dunka-dunka som sedan går över till något ohörbart, och sedan går tillbaka till dunka-dunka 10 min senare.