BellaBelle skrev:

jesusiscool skrev:

BellaBelle skrev:
Är det ett DV ”bara” för de med Aspergerdiagnos eller är det blandat med andra diagnoser också? Till exempel lättare intellektuell funktionsnedsättning?

Nivå C finns.

BellaBelle skrev:Jesusiscool, du skrev: ”Jag är den enda där som övar musik varje dag. De andra är nog för konstiga i psyket för att klara av det. De får göra andra saker istället.”

Men då är det väl heller inte ett DV som är enbart inriktat på musik? Utan man kan hålla på med flera olika sorters aktiviteter? Då kan det ju vara så att de andra deltagarna är mer intresserade av annat än musik?

Jo fast de som faktiskt är musikintresserade har svårighter pga asperger osv. Därav att de inte orkar med att spela.
De vill men klarar inte. Det är sådana människor DV kan bestå utav. Man orkar inte med för mycket sådana och håller sig borta från dem i viss mån.
Är inte det jobbigt att gå på DV där det kryllar av folk som är pga "problem"? Vad är era erfarenheter?
Det är en sak att ha svårighter/problem men att de just hamnat där pga dessa svårighter är ju inte kul alltid. Fast kanske normala arbetsplatser har ännu knepigare folk

Nivå C, vad menar du? Jag frågade om det är ett DV för deltagare med enbart Aspergerdiagnoser eller inte.

Det är ju uppenbarligen ett DV där det finns flera aktiviteter att välja på, varav musik är en av möjligheterna. Det kan vara så att DU på grund av din egen Asperger inte fattar att de flesta deltagare hellre väljer att syssla med en annan aktivitet under sin deltagartid där. Jag vet förstås inte om det är så, men det var en tanke.

Ingen ”hamnar” på DV enbart pga svårigheter/problem. Det är en LSS-insats och du måste ju ha t ex en Aspergerdiagnos för att få insatsen. Sedan måste man väl ha sjukersättning (eller aktivitetsersättning) också för att delta.

Du verkar ha ett ambivalent förhållande till de övriga deltagarna på ditt DV. Å ena sidan står du inte riktigt ut med dem, å andra sidan beklagar du att de inte är med och spelar musik. Sedan betraktar du dig själv som ”mindre aspig” och ”mer välfungerande” än de övriga. Nu vet jag förstås inte hur det är på ditt DV, och det kan ju hända att din utsaga stämmer med verkligheten - att du är på en ”högre funktionsnivå” än övriga deltagare och att du därför blir understimulerad av deras sällskap. En annan möjlighet är att du är arrogant och tror dig vara bättre än andra deltagare. Och att du mer är som en i personalgruppen.

Vet inte om det finns DV enbart för musik, jag har inte sett något när jag kollat runt.

Sedan stämmer det att ”normala arbetsplatser” kan hysa många ”knepiga människor”. På ”normala arbetsplatser” är man dock primärt för att försörja sig, få ut en lön. Att delta på ett DV gör man av andra orsaker. För de anställda på din DV är detta dock en ”normal arbetsplats”. Dvs de klarar att ha ett ”normalt” lönearbete. Och har måhända ett personalrum/kontor att dra sig tillbaka till.

jesusiscool skrev:

BellaBelle skrev:

jesusiscool skrev:Nivå C finns.

Jo fast de som faktiskt är musikintresserade har svårighter pga asperger osv. Därav att de inte orkar med att spela.
De vill men klarar inte. Det är sådana människor DV kan bestå utav. Man orkar inte med för mycket sådana och håller sig borta från dem i viss mån.
Är inte det jobbigt att gå på DV där det kryllar av folk som är pga "problem"? Vad är era erfarenheter?
Det är en sak att ha svårighter/problem men att de just hamnat där pga dessa svårighter är ju inte kul alltid. Fast kanske normala arbetsplatser har ännu knepigare folk

Nivå C, vad menar du? Jag frågade om det är ett DV för deltagare med enbart Aspergerdiagnoser eller inte.

Det är ju uppenbarligen ett DV där det finns flera aktiviteter att välja på, varav musik är en av möjligheterna. Det kan vara så att DU på grund av din egen Asperger inte fattar att de flesta deltagare hellre väljer att syssla med en annan aktivitet under sin deltagartid där. Jag vet förstås inte om det är så, men det var en tanke.

Ingen ”hamnar” på DV enbart pga svårigheter/problem. Det är en LSS-insats och du måste ju ha t ex en Aspergerdiagnos för att få insatsen. Sedan måste man väl ha sjukersättning (eller aktivitetsersättning) också för att delta.

Du verkar ha ett ambivalent förhållande till de övriga deltagarna på ditt DV. Å ena sidan står du inte riktigt ut med dem, å andra sidan beklagar du att de inte är med och spelar musik. Sedan betraktar du dig själv som ”mindre aspig” och ”mer välfungerande” än de övriga. Nu vet jag förstås inte hur det är på ditt DV, och det kan ju hända att din utsaga stämmer med verkligheten - att du är på en ”högre funktionsnivå” än övriga deltagare och att du därför blir understimulerad av deras sällskap. En annan möjlighet är att du är arrogant och tror dig vara bättre än andra deltagare. Och att du mer är som en i personalgruppen.

Vet inte om det finns DV enbart för musik, jag har inte sett något när jag kollat runt.

Sedan stämmer det att ”normala arbetsplatser” kan hysa många ”knepiga människor”. På ”normala arbetsplatser” är man dock primärt för att försörja sig, få ut en lön. Att delta på ett DV gör man av andra orsaker. För de anställda på din DV är detta dock en ”normal arbetsplats”. Dvs de klarar att ha ett ”normalt” lönearbete. Och har måhända ett personalrum/kontor att dra sig tillbaka till.

Med nivå c syftade jag på att vissa har lätt intellektuell funktionsnedsättning. Man talar om tre olika grader och c är den lättare graden.

Nej men adhd finns ju också på DV.
Jag har nog svårt för att på DV ställs det kanske inte så mycket krav på utfört arbete. Vissa där gör ju nått och lyckas få till nått men andra klarar inte av det. They're stuck it seems.
Att vara på ett ställe med en massa aspergare osv är inte enkelt.
Jag vågar påstå att folk som har svårigheter med det sociala kan vara knepiga. Jag är nog knepig.

jesusiscool skrev:Nej men det är väl så att aspergerstereotypen ändå är den när personerna håller på med nått en längre tid (utan ge upp för lätt) och sedan bli bra på det. Detta borde kunna användas till att folk får anställningar men tydligen har många svårt att koncentrera sig länge. Då måste det vara adhd eller add som dyker upp.

På min DV verkar då personer kunna koncentrera sig tillräckligt bra. Jag skulle nog också kunna bli bättre men ibland då fastnar jag i djup koncentration vilket gör att jag blir bättre på något.
Ibland undrar man om folk faktiskt inte orkar kämpa för att lyckas med nån syssla.
E de inte enkelt så har de ingen lust.

jesusiscool skrev:Det verkar som om det bara är jag som upplevt att det är jobbigt att umgås med aspergare pga deras svårogheter med det sociala.¨
Ni som också gått på DV eller bott på sånna där boende har ni aldrig upplevt att det är jobbigt at umgås med folk som har problem med det sociala?
eller är jag ensam om att uppleva detta?

Vildsvin skrev:Jag tror tyvärr att folkhögskolor har en stämpel att de är till för dem som inte klarar andra utbildningar. Å andra sidan är det bättre att studera där än att inte studera alls. Man kan ju inte förneka att man har de svårigheter man har.

jesusiscool skrev:Det verkar som om det bara är jag som upplevt att det är jobbigt att umgås med aspergare pga deras svårogheter med det sociala.¨
Ni som också gått på DV eller bott på sånna där boende har ni aldrig upplevt att det är jobbigt at umgås med folk som har problem med det sociala?
eller är jag ensam om att uppleva detta?

nomemorytoday skrev:

jesusiscool skrev:Det verkar som om det bara är jag som upplevt att det är jobbigt att umgås med aspergare pga deras svårogheter med det sociala.¨
Ni som också gått på DV eller bott på sånna där boende har ni aldrig upplevt att det är jobbigt at umgås med folk som har problem med det sociala?
eller är jag ensam om att uppleva detta?

Vad är det i umgänget du tycker är jobbigt?

Anledningen till att jag frågar är för att ibland kan det kännas som att en del som vet och förstår att man har en viss problematik, tror att man är en radiostyrd liten muppunge som man kan prata bebisspråk med samtidigt som de far friskt med osanningsfintar bara för att man inte svarar i deras takt - typish.

Nu menar jag inte att du tror det.

BellaBelle skrev:

jesusiscool skrev:det verkar som om det bara är jag som upplevt att det är jobbigt att umgås med aspergare pga deras svårogheter med det sociala.¨
Ni som också gått på DV eller bott på sånna där boende har ni aldrig upplevt att det är jobbigt at umgås med folk som har problem med det sociala?
eller är jag ensam om att uppleva detta?

Behov av att vara social är en grej, att ha svårigheter med socialt samspel en annan. Det sistnämnda är ju vanligt bland aspergare. Jag har själv problem med det, och även att jag inte (längre) orkar med så mycket socialt umgänge. Det kan ju vara att du inte har så stora problem med just socialt samspel och därför lider av att umgås med andra som har större problem.

jesusiscool skrev:

nomemorytoday skrev:

jesusiscool skrev:det verkar som om det bara är jag som upplevt att det är jobbigt att umgås med aspergare pga deras svårogheter med det sociala.¨
Ni som också gått på DV eller bott på sånna där boende har ni aldrig upplevt att det är jobbigt at umgås med folk som har problem med det sociala?
eller är jag ensam om att uppleva detta?

Vad är det i umgänget du tycker är jobbigt?

Anledningen till att jag frågar är för att ibland kan det kännas som att en del som vet och förstår att man har en viss problematik, tror att man är en radiostyrd liten muppunge som man kan prata bebisspråk med samtidigt som de far friskt med osanningsfintar bara för att man inte svarar i deras takt - typish.

Nu menar jag inte att du tror det.

Det jobbiga är bla att de inte svarar tillbaka som normala personer. Man måste tvinga ut nått ur dem. Ibland pga "blyghet/försiktighet" men ibland pga av andra orsaker.
Annars kan det vara att de inte klarar av att bestämma möten bara för att de hatar att passa tider. De kan påstå att mötet (eller det sociala man bestämt) funkar men sedan skiter de i en. Man kan ej lita på dem. De säger än sak men ändrar sig ändå.

Eller så börjar de tala om en massa onödig fakta om gitarrer när de inte ens kan spela enkla baslinjer på basen. Ingen gillar detta beteendet. Ett vuxet beetende vore att spela bas och sedan snacka.
Annars så kommer det folk som talar för mycket och struntar i andra. Dessa personer kunde lika gärna talat med sig sjäkva.

Folk hittar inte nått mellanting.
Oftast ser jag på DV att folk måste ha hjälp från personal bara för att ens kunna gå och göra en uppgift. De kan inte ens sköta kökstjänst på egen hand. Personal tvingas hjälpa till.

Sen tror jag att vissa mest är på DV för att vara där och därför struntar i att betee sig som vuxna.
I tex musikrum har jag sett hur de inte ens klarar av att spela en enkel tre ackordslåt även om de tjatar om musik. Men detta är ej bara nått i musiken.

När de tvingas prestera går det oftast skit.
Möjligen att jag är närmare arbete än dem.
Aspergare borde kunna prestera.

BellaBelle skrev:

Vildsvin skrev:Jag tror tyvärr att folkhögskolor har en stämpel att de är till för dem som inte klarar andra utbildningar. Å andra sidan är det bättre att studera där än att inte studera alls. Man kan ju inte förneka att man har de svårigheter man har.

Gäller nog bara allmän linje etc. Folkhögskolor har ju specialkurser också.

sussi83 skrev:Byt DV. Du behöver väl känna att tiden blir meningsfull för dig och att du sas får ett utbyte, de flesta skulle väl bli tokiga om de inte får tillräcklig stimulans. Personalen kommer ju inte vara jämställda på något sätt och kunskapen om Npf är väl ändå fortfarande väldigt begränsad. De flesta som jobbar på DV är vana vid personer med utvecklingsstörningar. Så det är verkligen viktigt att du utgår från dina behov och vad du uppskattar, DV får ändå betalt för att du är där så ett å annat kan du önska tycker man.

Men vad jag förstått det som i debatten om arbete/sysselsättning för personer med Npf så är de svårplacerade. Det blir väl lite hjärndöden eller något som kanske inte passar på andra sätt.
Ett annat alternativ är att skippa Dv och söka upp egna ställen med dina intresseområden.

sussi83 skrev:

BellaBelle skrev:

Vildsvin skrev:Jag tror tyvärr att folkhögskolor har en stämpel att de är till för dem som inte klarar andra utbildningar. Å andra sidan är det bättre att studera där än att inte studera alls. Man kan ju inte förneka att man har de svårigheter man har.

Gäller nog bara allmän linje etc. Folkhögskolor har ju specialkurser också.

Jag gick en högskoleförberedande linje på folkhögskola med inriktning på psykologi och humaniora och där var det högt i tak, alla som sökte högskola efter det kom in. Jag skippade vanligt gymnasium och jobbade istället men när detta dök upp var valet lätt. Jag tycker det var bra med blandade åldrar och kulturer, det blev sas en bra blandning av perspektiv.

BellaBelle skrev:

sussi83 skrev:

BellaBelle skrev:
Gäller nog bara allmän linje etc. Folkhögskolor har ju specialkurser också.

Jag gick en högskoleförberedande linje på folkhögskola med inriktning på psykologi och humaniora och där var det högt i tak, alla som sökte högskola efter det kom in. Jag skippade vanligt gymnasium och jobbade istället men när detta dök upp var valet lätt. Jag tycker det var bra med blandade åldrar och kulturer, det blev sas en bra blandning av perspektiv.

Ja, jag tycker folkhögskola verkar roligare än gymnasiet.

Sedan antar jag att du är så kallat ”högfungerande”, Sussi83. När man inte är det - eller inte är det längre - så funkar det tyvärr inte alltid med vanliga jobb. Vilket kan leda till rätt mycket förvirring, ”alla andra” jobbar och vem är man då och vad ska man göra av sitt liv osv.

jesusiscool skrev:

BellaBelle skrev:Kan det inte vara lika jobbigt med personalen? Att de är där och ”duttar” med en riskerar väl att kännas förödmjukande? Och det är ju inte några riktiga arbetskamrater. Deras arbetskamrater är väl den övriga personalen? Det är något konstgjort över det hela?!?

Duttar?
De är väl trots allt nån form av arbetskamrat? Jag menar, så länge man agerar med dem utan beroendeställning så är vi ju jämlika. Hur tänkte du?