Ska göra en neuropsykiatrisk utredning utredning, var och när har jag ingen aning om; därav detta inlägg. Önskar en noggrann utredning som inte tar år att slutföra. Gärna ett par månader. Tips, råd?

Om du har fått ett beslut om en NPF-utredning så har du valet att göra den inom landstingets regi eller privat. Själva undersökningen tar i regel en eller några dagar beroende på vem som utför den. Hur lång tid det tar innan du får en tid beror på kötider osv, men vårdgarantin gäller, alltså max 3 månader. När utredningen är gjord kan man få resultatet allt ifrån direkt efteråt eller, som i mitt fall 3½ månad. I regel tror jag att man är mer noggrann inom den offentliga vården medans privatutredare gärna gör det så fort som möjligt.

Navy Seals specialträning för utfrågning under tortyr bör man genomgå ett par gånger, just kidding. Du bör inte förbereda dig på något utan bara slappna av, och oroa dig inte det kommer att gå bra...

Jag har aldrig stött på en utredning som bara tar ett par dagar.

Det är svårt att ge tips när man inte vet vart i landet du bor, ett ställe i Kiruna kan vara jättebra men det kanske blir lite bökigt om du bor i Skåne. Eftersom du har fått veta att du ska göra en utredning så vet behandlaren vart du ska göra den också, mitt tips är att fråga och ta reda på hur de jobbar innan du bestämmer dig för att göra utredningen någon annanstans. Min erfarenhet är att de vägrar att svara om kötiden när man frågar, men sitt inte och vänta ofta glöms man bara bort då. När det gått en månad kan du ringa varje månad och kolla, när det gått tre månader kan du ringa varje vecka, tillsist blir de så trötta att man får hjälp bara för att bli av med en.

Liljan skrev:(...) Det är svårt att ge tips när man inte vet vart i landet du bor...

Rubriken säger Stockholm.

Liljan skrev:Jag har aldrig stött på en utredning som bara tar ett par dagar.

Det är svårt att ge tips när man inte vet vart i landet du bor, ett ställe i Kiruna kan vara jättebra men det kanske blir lite bökigt om du bor i Skåne. Eftersom du har fått veta att du ska göra en utredning så vet behandlaren vart du ska göra den också, mitt tips är att fråga och ta reda på hur de jobbar innan du bestämmer dig för att göra utredningen någon annanstans. Min erfarenhet är att de vägrar att svara om kötiden när man frågar, men sitt inte och vänta ofta glöms man bara bort då. När det gått en månad kan du ringa varje månad och kolla, när det gått tre månader kan du ringa varje vecka, tillsist blir de så trötta att man får hjälp bara för att bli av med en.

Jag känner till personer som fått diagnosen bara efter ett samtal med en psykiatriker. Enligt vad de själva påstår.

glassstrut skrev:Ska göra en neuropsykiatrisk utredning utredning, var och när har jag ingen aning om; därav detta inlägg. Önskar en noggrann utredning som inte tar år att slutföra. Gärna ett par månader. Tips, råd?

Vilken väg har du gått hittills?
Om du går via landstinget (t.ex. remiss från husläkare) går det väl centralt nuförtiden, man får en kallelse till den neuropsykenhet man geografiskt tillhör.
Är inte helt 100 på hur de gör efter omorganisationen, men så har jag fattat det.

Min utredning tog drygt två månader om jag minns rätt, med en massa tester, intervju av anhörig, insamlande av div. dokument från barndomen, de läste igenom alla mina journaler (ca 20 år tillbaka) etc. Det var inom landstinget.

Det finns privata aktörer som gör utredningar på typ två dagar. Jag skulle först till en sån, men vägrade.
Litar inte på att de kan göra en tillförlitlig bedömning på så kort tid - men kan naturligtvis ha helt fel. Det kan säkert också vara olika från fall till fall.

Vad bra att du ska få göra en utredning. I en neuropsykiatrisk utredning ingår neuropsykologiska test/IQ-test, eftersom man måste ha förståndsmässiga svårigheter för att få diagnos. Vi som behöver diagnos har svårt att klara oss i livet och detta speglas även av förståndstester. Man kan inte få max på alla deltest i ett begåvningstest och erhålla asperger. Däremot kan man få bra överlag med dippar inom exempelvis de exekutiva funktionerna och erhålla en mildare autismdiagnos.

Ibland kan det vara svårt att erkänna, men om man inte har några svårigheter så får man ingen diagnos. Man kan vara full ut fysiskt sett, det är tankekraften som måste vara nedsatt. Om man klarar sig galant genom livets alla komplexiteter utan att det känner på nämnvärt så har man heller inga intelligensmässiga svårigheter. Samhället har blivit oerhört komplext med all automatisering och oändlig information. De som förr klarade sig ganska bra slås nu ut när kraven på flexibilitet, snabbhet och att se helheten ökar. Bara en som sak som all pappersexercis kräver en hel del tankekraft, varpå vi som inte riktigt hänger med slås ut.

Jag kan tänka mig att många aspergare förr i tiden var ufot som hjälpte till på bondgården och vid högtider erbjöds att äta vid husbondens bord. Charles Murray (känd inom IQ-gebiten) förutspådde -94 att kraven på IQ bara kommer att öka iom ökad komplexibilitet i samhället. Nu kanske många aspisar är duktiga på att koda och är hyfsade på datorer, men livet idag är så mycket mer. För att vara bonde idag måste du vara begåvad, alla tillstånd och regler som ska tas om hand är inte lätt. Att vara bonde idag är som att driva ett företag. Att jobba på MC-donalds är heller inte lätt, eftersom sysslorna är för komplexa för att utföras av robotar. Vi aspisar dränks av krav och information då vi inte kan sålla ut det viktigaste och vara effektiva. Att se helheten är idag extremt viktigt för att få mål och mening. Att valla djurhjorden förr var mycket minde multitask belastande än dagens arbetskrav (även de mindre komplexa arbetena).

Det kan vara hårt att säga, men vi som har en diagnos har förståndsmässiga/begåvningsmässiga/intelligensmässiga svårigheter.

Handy skrev:Vad bra att du ska få göra en utredning. I en neuropsykiatrisk utredning ingår neuropsykologiska test/IQ-test, eftersom man måste ha förståndsmässiga svårigheter för att få diagnos. Vi som behöver diagnos har svårt att klara oss i livet och detta speglas även av förståndstester. Man kan inte få max på alla deltest i ett begåvningstest och erhålla asperger. Däremot kan man få bra överlag med dippar inom exempelvis de exekutiva funktionerna och erhålla en mildare autismdiagnos.

Ibland kan det vara svårt att erkänna, men om man inte har några svårigheter så får man ingen diagnos. Man kan vara full ut fysiskt sett, det är tankekraften som måste vara nedsatt. Om man klarar sig galant genom livets alla komplexiteter utan att det känner på nämnvärt så har man heller inga intelligensmässiga svårigheter. Samhället har blivit oerhört komplext med all automatisering och oändlig information. De som förr klarade sig ganska bra slås nu ut när kraven på flexibilitet, snabbhet och att se helheten ökar. Bara en som sak som all pappersexercis kräver en hel del tankekraft, varpå vi som inte riktigt hänger med slås ut.

Jag kan tänka mig att många aspergare förr i tiden var ufot som hjälpte till på bondgården och vid högtider erbjöds att äta vid husbondens bord. Charles Murray (känd inom IQ-gebiten) förutspådde -94 att kraven på IQ bara kommer att öka iom ökad komplexibilitet i samhället. Nu kanske många aspisar är duktiga på att koda och är hyfsade på datorer, men livet idag är så mycket mer. För att vara bonde idag måste du vara begåvad, alla tillstånd och regler som ska tas om hand är inte lätt. Att vara bonde idag är som att driva ett företag. Att jobba på MC-donalds är heller inte lätt, eftersom sysslorna är för komplexa för att utföras av robotar. Vi aspisar dränks av krav och information då vi inte kan sålla ut det viktigaste och vara effektiva. Att se helheten är idag extremt viktigt för att få mål och mening. Att valla djurhjorden förr var mycket minde multitask belastande än dagens arbetskrav (även de mindre komplexa arbetena).

Det kan vara hårt att säga, men vi som har en diagnos har förståndsmässiga/begåvningsmässiga/intelligensmässiga svårigheter.

"It is no measure of health to be well adjusted to a profoundly sick society."

ankhh skrev:

Liljan skrev:(...) Det är svårt att ge tips när man inte vet vart i landet du bor...

Rubriken säger Stockholm.

Oj, det missade jag

BellaBelle skrev:

Liljan skrev:Jag har aldrig stött på en utredning som bara tar ett par dagar.

Det är svårt att ge tips när man inte vet vart i landet du bor, ett ställe i Kiruna kan vara jättebra men det kanske blir lite bökigt om du bor i Skåne. Eftersom du har fått veta att du ska göra en utredning så vet behandlaren vart du ska göra den också, mitt tips är att fråga och ta reda på hur de jobbar innan du bestämmer dig för att göra utredningen någon annanstans. Min erfarenhet är att de vägrar att svara om kötiden när man frågar, men sitt inte och vänta ofta glöms man bara bort då. När det gått en månad kan du ringa varje månad och kolla, när det gått tre månader kan du ringa varje vecka, tillsist blir de så trötta att man får hjälp bara för att bli av med en.

Jag känner till personer som fått diagnosen bara efter ett samtal med en psykiatriker. Enligt vad de själva påstår.

Då har de missuppfattat, psykiatriken kan ha sagt att hen tror eller misstänker en diagnos men det krävs en utredning för att få det.

Min utredning gick på 4 timmar, samt lite fylla-i-papper, och så en intervju med min mamma. I efterhand så kan jag tycka att det är alldeles för kort tid för att få en korrekt diagnos då dagsform och liknande kan påverka resultatet. Jag har funderat på att begära en ny utredning, trots att jag känner att asperger är korrekt. Däremot undrar jag om ADD stämmer in på mig?