Solblomma skrev:

BellaBelle skrev:Det där med ”struktur” och ”rutiner” nämns ofta. Men funkar det verkligen för alla? Dvs är det verkligen bra för alla?

Det finns nog inget som funkar för alla. Men för mig är det helt nödvändigt. Sist jag blev deprimerad utlöstes depressionen av brist på struktur. Det var för många oklara omständigheter i mitt liv, jag klarade helt enkelt inte av det. Och om för många av mina rutiner bryts för ofta blir jag otroligt stressad, vilket också bidrar till depression.

Jag har suttit och läst en massa om DV och Daglig Sysselsättning nu, och det jag tänkte på var nog mest att så många av dessa skriver på sina hemsidor om vikten av struktur och rutiner. (Och ofta att det är ”arbetsliknande”). Jag märker att jag får stresskänslor av att läsa om det, bara.

Vad har det varit för händelser som gjort att dina rutiner blivit brutna, och vilka ”nödvändiga” rutiner har du?

Det är klart, någon form av struktur/rutiner har väl alla? Jag tror att det är det att jag (numera) blir stressad av ett ”tight” schema, och att det är en massa (små)tider att passa. Så som jag uppfattar ett DV t ex. Man ska vara där på bestämda tider, äta lunch och ta kafferast på bestämda tider tillsammans med andra t ex.

Nej DV är inte bestämda tider alls, mer än att du bara kan vara där när de har öppet (ofta kontorstider).
På min DV får man ta kaffe när man vill (dock kostar det 3 kr). Man ska helst hjälpa till med en grej för att få vara där, mår man jättedåligt så kan man fråga sig varför man tar sig dit? (Om det är för ens psykolog säger att man ska det).

Nu är det ju olika,men de flesta mår bättre om de har vissa fasta rutiner att göra i veckan och varje dag, men det betyder inte att man ska boka upp varje minut (jag prövade och det surade med att jg nibte hann med allt jag hade tänkt mig).
DV kan också hjälpa en socialt.

Min DV är öppen ungefär från 09:00 - 15 :30. Man kommer överens med handledarna om vilka dagar och tider man skall jobba och man bör utföra åtminstone lite arbete när man är där. Kaffe, te och vattenchoklad får man ta i princip hur mycket man vill. Lunchar gör man när man känner för det, men de flesta lunchar tillsammans vid tolv-halv ett.
Alla har diagnosen Asperger.

Fretshi skrev:Nej DV är inte bestämda tider alls, mer än att du bara kan vara där när de har öppet (ofta kontorstider).
På min DV får man ta kaffe när man vill (dock kostar det 3 kr). Man ska helst hjälpa till med en grej för att få vara där, mår man jättedåligt så kan man fråga sig varför man tar sig dit? (Om det är för ens psykolog säger att man ska det).

Nu är det ju olika,men de flesta mår bättre om de har vissa fasta rutiner att göra i veckan och varje dag, men det betyder inte att man ska boka upp varje minut (jag prövade och det surade med att jg nibte hann med allt jag hade tänkt mig).
DV kan också hjälpa en socialt.

En bekant till mig var på DV, och med bestämda tider. 9-15 OM jag minns rätt.

Kanske är att jag inte är så förtjust i kontorstider då - jag tenderar vara kvällsmänniska.

Nä, jag vet inte om jag gillar fasta rutiner. Mår nog bättre utan en massa sådant.

Vaddå, hur kan DV hjälpa en socialt??

Kahlokatt skrev:Min DV är öppen ungefär från 09:00 - 15 :30. Man kommer överens med handledarna om vilka dagar och tider man skall jobba och man bör utföra åtminstone lite arbete när man är där. Kaffe, te och vattenchoklad får man ta i princip hur mycket man vill. Lunchar gör man när man känner för det, men de flesta lunchar tillsammans vid tolv-halv ett.
Alla har diagnosen Asperger.

Vilka är personalens uppgifter på din DV?

Jag skulle bara vara intresserad av DV om jag lärde mig något jag var intresserad av. Men tycker inte det verkar som personalen har så mycket kompetens på DV.

BellaBelle skrev:Jag skulle bara vara intresserad av DV om jag lärde mig något jag var intresserad av. Men tycker inte det verkar som personalen har så mycket kompetens på DV.

Jag har fått intrycket av att det generellt kan vara svårt att få tillräcklig stimulans på LSS-insatsen Daglig Verksamhet som högfungerande autist. Men bra att insatsen finns för dom det passar. Samtidigt behöver man nog mycket tur också om man ska ha DVn med inriktningar som passar en på lämpligt pendlingsavstånd.

Jag har klasskompisar från skoltiden som jobbar på DV som jag inte skulle vilja ha som personal om jag själv skulle gå på DV. De pluggade inte vidare efter gymnasiet men det gjorde jag.

Flinta skrev:

BellaBelle skrev:Jag skulle bara vara intresserad av DV om jag lärde mig något jag var intresserad av. Men tycker inte det verkar som personalen har så mycket kompetens på DV.

Jag har fått intrycket av att det generellt kan vara svårt att få tillräcklig stimulans på LSS-insatsen Daglig Verksamhet som högfungerande autist. Men bra att insatsen finns för dom det passar. Samtidigt behöver man nog mycket tur också om man ska ha DVn med inriktningar som passar en på lämpligt pendlingsavstånd.

Jag har klasskompisar från skoltiden som jobbar på DV som jag inte skulle vilja ha som personal om jag själv skulle gå på DV. De pluggade inte vidare efter gymnasiet men det gjorde jag.

Tack, Flinta, där var du bra på att formulera en del av vad det handlar om. Antar vi är många med autism som inte tycker ”bara det sociala” duger, utan det måste vara något tillräckligt stimulerande, ja. Sedan är vi ju som är sjukskrivna utestängda från att söka stimulans via vanligt lönearbete eller studier och den vägen skulle det också bli för mycket stimulans. Så det gäller hitta det där som är lagom - varken bli överstimulerad eller understimulerad.

Oj, tidigare klasskamrater på DV? Ja, det skulle nog kännas konstigt. Och jag trodde att man måste ha någon vidareutbildning efter gymnasiet för att kunna arbeta - alltså som personal - på ett DV.

BellaBelle skrev:

Fretshi skrev:Nej DV är inte bestämda tider alls, mer än att du bara kan vara där när de har öppet (ofta kontorstider).
På min DV får man ta kaffe när man vill (dock kostar det 3 kr). Man ska helst hjälpa till med en grej för att få vara där, mår man jättedåligt så kan man fråga sig varför man tar sig dit? (Om det är för ens psykolog säger att man ska det).

Nu är det ju olika,men de flesta mår bättre om de har vissa fasta rutiner att göra i veckan och varje dag, men det betyder inte att man ska boka upp varje minut (jag prövade och det surade med att jg nibte hann med allt jag hade tänkt mig).
DV kan också hjälpa en socialt.

En bekant till mig var på DV, och med bestämda tider. 9-15 OM jag minns rätt.

Kanske är att jag inte är så förtjust i kontorstider då - jag tenderar vara kvällsmänniska.

Nä, jag vet inte om jag gillar fasta rutiner. Mår nog bättre utan en massa sådant.

Vaddå, hur kan DV hjälpa en socialt??

På min är det öppet varje vardag 9-16.
Min kompis är också kvällsmänniska och han kommer bara 1j till dvn varje dag så det blir ju inte lika lätt för de som är uppe på natten.

DV kan hjälpa socialt med att man kan få nya bekantskaper och lära sig kommunicera och interagera med andra. Där kanske man inte får skäll som kan hända på en arbetsplats eller att kollegorna tycker man är underlig.

Oj, tidigare klasskamrater på DV? Ja, det skulle nog kännas konstigt. Och jag trodde att man måste ha någon vidareutbildning efter gymnasiet för att kunna arbeta - alltså som personal - på ett DV.

Det måste de, de flesta är socionomer eller beteendevetare

Fretshi skrev:

BellaBelle skrev:

Fretshi skrev:Nej DV är inte bestämda tider alls, mer än att du bara kan vara där när de har öppet (ofta kontorstider).
På min DV får man ta kaffe när man vill (dock kostar det 3 kr). Man ska helst hjälpa till med en grej för att få vara där, mår man jättedåligt så kan man fråga sig varför man tar sig dit? (Om det är för ens psykolog säger att man ska det).

Nu är det ju olika,men de flesta mår bättre om de har vissa fasta rutiner att göra i veckan och varje dag, men det betyder inte att man ska boka upp varje minut (jag prövade och det surade med att jg nibte hann med allt jag hade tänkt mig).
DV kan också hjälpa en socialt.

En bekant till mig var på DV, och med bestämda tider. 9-15 OM jag minns rätt.

Kanske är att jag inte är så förtjust i kontorstider då - jag tenderar vara kvällsmänniska.

Nä, jag vet inte om jag gillar fasta rutiner. Mår nog bättre utan en massa sådant.

Vaddå, hur kan DV hjälpa en socialt??

På min är det öppet varje vardag 9-16.
Min kompis är också kvällsmänniska och han kommer bara 1j till dvn varje dag så det blir ju inte lika lätt för de som är uppe på natten.

DV kan hjälpa socialt med att man kan få nya bekantskaper och lära sig kommunicera och interagera med andra. Där kanske man inte får skäll som kan hända på en arbetsplats eller att kollegorna tycker man är underlig.

1j? Menar du att han kommer dit klockan ett på eftermiddagen?

Aha, fast finns inte risken att man lär in ”fel” sociala grejer eftersom alla har Asperger? Att man blir lite ”institutionaliserad” så att säga?

Fretshi skrev:

Oj, tidigare klasskamrater på DV? Ja, det skulle nog kännas konstigt. Och jag trodde att man måste ha någon vidareutbildning efter gymnasiet för att kunna arbeta - alltså som personal - på ett DV.

Det måste de, de flesta är socionomer eller beteendevetare

Ja, utom de som är hantverkspedagoger. De verkar ha gått på Nyckelviksskolan. På Lidingö utanför Stockholm.

BellaBelle skrev:

Fretshi skrev:

BellaBelle skrev:

Han kommer senare än så det brukar vara runt 15.
Det kanske kan bli fel sociala grejer men personalen vet ju hur man kommunicerar.
Fast på min lärs inte ut kommunikationstekniker.

Fretshi skrev:

Oj, tidigare klasskamrater på DV? Ja, det skulle nog kännas konstigt. Och jag trodde att man måste ha någon vidareutbildning efter gymnasiet för att kunna arbeta - alltså som personal - på ett DV.

Det måste de, de flesta är socionomer eller beteendevetare

Jaha så det måste de. Gäller det DVn i hela din din stadsdel/kommun eller gäller det bara din DV? Som jag förstått det kan kraven variera på vad man ska ha för utbildning för att jobba som DV-personal (omsorgsassistent, arbetshandledare, stödpedagog etc). Vissa vet jag kan komma direkt från t ex gymnasiets vård- och omsorgsprogram eller andra gymnasieprogram och får börja jobba efter en arbetsintroduktion och kortare intern utbildning.

Flinta skrev:

Kahlokatt skrev:Min DV är öppen ungefär från 09:00 - 15 :30. Man kommer överens med handledarna om vilka dagar och tider man skall jobba och man bör utföra åtminstone lite arbete när man är där. Kaffe, te och vattenchoklad får man ta i princip hur mycket man vill. Lunchar gör man när man känner för det, men de flesta lunchar tillsammans vid tolv-halv ett.
Alla har diagnosen Asperger.

Vilka är personalens uppgifter på din DV?

De är mest sällskap, men de berättar också om vår verksamhet för utomstående och kan hitta praktikplatser och sånt.

Flinta skrev:

Fretshi skrev:

Oj, tidigare klasskamrater på DV? Ja, det skulle nog kännas konstigt. Och jag trodde att man måste ha någon vidareutbildning efter gymnasiet för att kunna arbeta - alltså som personal - på ett DV.

Det måste de, de flesta är socionomer eller beteendevetare

Jaha så det måste de. Gäller det DVn i hela din din stadsdel/kommun eller gäller det bara din DV? Som jag förstått det kan kraven variera på vad man ska ha för utbildning för att jobba som DV-personal (omsorgsassistent, arbetshandledare, stödpedagog etc). Vissa vet jag kan komma direkt från t ex gymnasiets vård- och omsorgsprogram eller andra gymnasieprogram och får börja jobba efter en arbetsintroduktion och kortare intern utbildning.

På min är det så alla fall, det är en väldigt liten DV med bara 3 anställda varav 1 är chef.
Det är på fontänhuset jag går på.

Fretshi skrev:

Flinta skrev:

Fretshi skrev:
Det måste de, de flesta är socionomer eller beteendevetare

Jaha så det måste de. Gäller det DVn i hela din din stadsdel/kommun eller gäller det bara din DV? Som jag förstått det kan kraven variera på vad man ska ha för utbildning för att jobba som DV-personal (omsorgsassistent, arbetshandledare, stödpedagog etc). Vissa vet jag kan komma direkt från t ex gymnasiets vård- och omsorgsprogram eller andra gymnasieprogram och får börja jobba efter en arbetsintroduktion och kortare intern utbildning.

På min är det så alla fall, det är en väldigt liten DV med bara 3 anställda varav 1 är chef.
Det är på fontänhuset jag går på.

Men du går ju inte på DV? Du går väl på "DS"? Det är skillnad på Daglig Sysselsättning man kan ansöka om genom Socialtjänstlagen om man har psykisk ohälsa och Daglig Verksamhet som går att ansöka om när man har vissa funktionsnedsättningar t ex Autism, AS (osäker på om det finns DV för de i personkrets 2 och 3?). Fontänhuset du går på är ju en Daglig Sysselsättning för personer med psykisk ohälsa och en insats som man kan få beviljad genom Socialtjänstlagen.

Hursomhelst. För att gå lite mer OnTopic.

Mer tålamod än jag någonsin kunde föreställa mig att jag kunde behöva ha har jag behövt hittills. Uttrycket "Även långa och krokiga vägar leder någonstans" har hjälpt mig. Läste det senast på Återhämtningsbloggen.

Fretshi skrev:Enligt sjukvården så är nedstämdhet och att man känner sig ledsen längre tid än 2 veckor så räknas det som depression.

Aldrig känt mig ledsen i min depression.

Depression kan ju se väldigt olika ut. Och sedan kan man vara olika djupt deprimerad. När jag hade depression så hade jag bara en känsla, den liknar ingen annan känsla som jag haft normalt. Det var en känsla av konstant plåga. Det är det bästa sättet jag kan beskriva med. Den var ganska stark och hemsk.

På detta hade jag noll energi och istortsett ingen förmåga till igångsättning. Allt var fysiskt dödsjobbigt. Att diska en gaffel var lika jobbigt som diska hela disken innan depressionen. Eller egentligen jobbigare. Kunde inte hålla ordning för fem öre. Om jag fick i mig lite mat säg en handfull flingor och sedan kanske flingpaketet var slut så släppte jag bara det på golvet. Jag mindes ingenting, tiden bara gick och jag glömde bort minst hälften av alla mina läkartider. På detta glömde jag att betala räkningar. Jag kunde hålla ett kuvert i handen men så fort jag släppt det var dess existens borta. Som tur var gick det bara till inkasso, aldrig till fogden. Korttidsminnet var borta. Det var så illa ibland att jag kunde titta på kuvert och undra vad de ens var. Jag visste heller inte var jag bodde.

Det enda som egentligen höll mig uppe var internet som var rätt nytt att ha hemma på den tiden. Man kunde chatta med folk. Ibland fick det mina tankar att ordna sig litegranna, men ibland förstod jag inte chattexten, jag var för borta i huvet. Men känslan i en stödchatt att folk brydde sig om varandra var nyttig och kanske livräddande. Min psykolog sa att chatten höll mig borta från att bli bra men jag tror den höll liv i mig. Vet inte om jag hade klarat att bara titta i väggen eller titta på TV. Förstod inte sammanhanget i TV-serier och filmer.

En sak som jag lärde mig ganska fort var självberöm. Jag var faktiskt bättre på det då än jag är nu. Jag gav mig alltid en mental klapp på ryggen när jag klarat något, t ex att ta ut en soppåse. När man är så djupt nere behövs verkligen den berömmen. Jag försökte även att förstå att det var en seger varje dag man levde. Det gick tyvärr inte in. Jag tyckte det var helt meningslöst eftersom jag skulle få leva såhär alltid. Så att överleva dag till dag var inget jag tyckte var något speciellt med. Men jag tror ändå att det fanns en viss hjälp i att folk sa sådant åt mig.

Jag försökte även gå ut varje dag under en viss tid och gick om knuten och tillbaka, ca 3-5 minuter. Jag tänkte att det kanske kan dra igång något inombords. Men när jag berättade det för min samtalskontakt skrattade hon ut mig och sa att det var så löjligt lite att jag var fjantig som självberömde för det. Så jag slutade gå ut. Satt inne i flera veckor utan att gå ut alls, tiden bara försvann.

Jag provade olika mediciner och till sist hittade jag en som tog bort depressionen.

Så det var hur jag gjorde. Uthärda - självberömma - rätt medicin.

kiddie skrev:Men när jag berättade det för min samtalskontakt skrattade hon ut mig och sa att det var så löjligt lite att jag var fjantig som självberömde för det.

Flinta skrev:

Fretshi skrev:

Flinta skrev:
Jaha så det måste de. Gäller det DVn i hela din din stadsdel/kommun eller gäller det bara din DV? Som jag förstått det kan kraven variera på vad man ska ha för utbildning för att jobba som DV-personal (omsorgsassistent, arbetshandledare, stödpedagog etc). Vissa vet jag kan komma direkt från t ex gymnasiets vård- och omsorgsprogram eller andra gymnasieprogram och får börja jobba efter en arbetsintroduktion och kortare intern utbildning.

På min är det så alla fall, det är en väldigt liten DV med bara 3 anställda varav 1 är chef.
Det är på fontänhuset jag går på.

Men du går ju inte på DV? Du går väl på "DS"? Det är skillnad på Daglig Sysselsättning man kan ansöka om genom Socialtjänstlagen om man har psykisk ohälsa och Daglig Verksamhet som går att ansöka om när man har vissa funktionsnedsättningar t ex Autism, AS (osäker på om det finns DV för de i personkrets 2 och 3?). Fontänhuset du går på är ju en Daglig Sysselsättning för personer med psykisk ohälsa och en insats som man kan få beviljad genom Socialtjänstlagen.

Är det?
Jag kallar det DV alla fall vad är skillnaden mellan DV och DS?

Är det de med grova psykiska problem som tvingas gå på DS?
De flesta medlemmar där är relativt normala men sköra människor.

Kiddie det finns ju dåliga terapeuter också du lär ha haft en som skrattar ut dig för att du gör saker...
Jag hade också en som var väldigt manisk och säkert att vissa psykiska problem han ville å andra sidan att jag skulle gaska upp mig och börja göra massa saker igen vilket ledde till stress och att depressionen blev värre.

Naturen kan ju vara den bästa läkningen då man kan bli lugn av den och så kan depressionen förvinner för en kort stund.

Man ska sluta tänka, jag kan inte det!