Diagnos?
7 inlägg
• Sida 1 av 1
Diagnos?
Jag har gått i kognitiv behandlingsterapi för OCD på BUP i drygt åtta månader, och redan i början nämnde dom för mig att dom tyckte att jag hade lite drag av aspergers, men jag tänkte inte särksilt mkt på det då eftersom jag mest fokuserade på mina tvångstankar. men sen så sökte jag en massa om det på internet, samt pratade mer om det med mina psykologer. och då kom vi fram till att jag har det, men har inte fått själva diagnosen på papper än. Så just nu är jag relativt deprimerad över "uppvaknandet", men det är ändå skönt på samma gång då jag vet vad allt handlar om.. att jag inte är onormal och helt ensam.
Men det jag undrar är, rekommenderar ni att få det på papper? Finns det något negativt med att ha det diagnoserat? För jag känner att jag verkligen vill ha en kontaktperson genom LSS, som kan hjälpa mig med vissa sociala hinder.. Nån som har några erfarenheter att dela med sig ang. kontaktpersoner?
Men det jag undrar är, rekommenderar ni att få det på papper? Finns det något negativt med att ha det diagnoserat? För jag känner att jag verkligen vill ha en kontaktperson genom LSS, som kan hjälpa mig med vissa sociala hinder.. Nån som har några erfarenheter att dela med sig ang. kontaktpersoner?
Senast redigerad av MenUsch 2011-05-04 16:06:10, redigerad totalt 1 gång.
Det negativa är om man får svårare att få försäkring, men det känns kanske långt borta vid din ålder.
Jag har ingen kontaktperson via LSS, däremot en kuratorkontakt på Vuxenhabiliteringen.
Här är ett par trådar där folk diskuterar kontaktpersoner:
- http://www.aspergerforum.se/kontaktperson-t5706.html?
- http://www.aspergerforum.se/kontaktpersoner-vad-kan-de-gora-t6184.html?
Jag har ingen kontaktperson via LSS, däremot en kuratorkontakt på Vuxenhabiliteringen.
Här är ett par trådar där folk diskuterar kontaktpersoner:
- http://www.aspergerforum.se/kontaktperson-t5706.html?
- http://www.aspergerforum.se/kontaktpersoner-vad-kan-de-gora-t6184.html?
Senast redigerad av Alien 2011-05-04 16:06:10, redigerad totalt 1 gång.
Enda nackdelen jag spontant kommer på med att ha diagnos på papper är om man vill söka vissa tjänster eller göra lumpen typ (och försäkring som ovan nämt). Man kan dock få mkt hjälp och stöd med en pappersdiagnos, så jag ångrar inte det minsta att jag fick min utredning, gött att ha bevis liksom.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 16:06:10, redigerad totalt 1 gång.
Det mest negativa som jag kommer på nu är att ifall det kör ihop sig i framtiden kan myndigheterna peka på din diagnos och säga att du inte är lämplig som förälder och ta dina ungar från dig. Men det kan ju också vara positivt..
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 16:06:10, redigerad totalt 1 gång.
Parvlon skrev:Det mest negativa som jag kommer på nu är att ifall det kör ihop sig i framtiden kan myndigheterna peka på din diagnos och säga att du inte är lämplig som förälder och ta dina ungar från dig. Men det kan ju också vara positivt..
Knappast positivt.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 16:06:10, redigerad totalt 1 gång.
Ifall dom är oönskade eller ifall man är en snål jävel som inte vill betala underhåll. Vet dock inte om man slipper det men det är konstigt ifall det inte vore så.sommar skrev:Knappast positivt.
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 16:06:10, redigerad totalt 1 gång.
Antar att olika människor är olika men jag skulle nog inte kunna se det som positivt att någon vill se mig som olämplig om jag inte verkligen är det.
Iofs kanske man inte ser det som andra ser men även andra gör misstag och i myndighetsutövning kan det bli väldigt fel, antagligen för att man litar för mycket på skrivna texter i div utredningar tror jag.
Fel in blir fel ut, precis som med allt annat.
Om man dessutom gör en känslomässig bedömning så blir det nog ännu värre.
Kanske vi skulle flytta till Vulcan i StarTrek
Kanske lättare omställning?
I vilket fall så skulle jag ha mycket svårt till omöjligt att släppa mina barn om jag hade några.
Skulle de själva vilja så blir det lättare men inte roligt.
Iofs kanske man inte ser det som andra ser men även andra gör misstag och i myndighetsutövning kan det bli väldigt fel, antagligen för att man litar för mycket på skrivna texter i div utredningar tror jag.
Fel in blir fel ut, precis som med allt annat.
Om man dessutom gör en känslomässig bedömning så blir det nog ännu värre.
Kanske vi skulle flytta till Vulcan i StarTrek
Kanske lättare omställning?
I vilket fall så skulle jag ha mycket svårt till omöjligt att släppa mina barn om jag hade några.
Skulle de själva vilja så blir det lättare men inte roligt.
Återgå till Aspergare och vården