Jag har aldrig haft nån erfarenhet av sådana boenden men DV har jag erfarenhet utav.

Vad jag kan ogilla med DV är att det är ställen för folk med problem (diagnoser osv). Det finns naturligtvis inte någon människa utan problem men jag tror att ni fattar.
Detta medför att jag på en DV måste umgås med folk där problem är tydliga. Om jag själv har problem tror jag inte lösningen är att umgås med andra som har problem. Samma borde ju gälla på sådana där boendeformer som finns antar jag.

Jag upplever starkt att det är mycket enklare att exempelvis spela musik med personal än brukare. Musikrumm finns på just den DV jag går på nu. Hade jag varit jätteduktig musiker kanske jag orkat med brukarna men nu är jag bara medelmåttig och ingen pedagogisk person heller.
Jag har även spelat på dans för dansare med intellektuell funtionsnedsättning men då har jag inte agerat direkt med de som har funktionsnedsättningen utan med spelmännen och dansinstruktörerna/stöddansarna.
Det är liksom svårt att umgås med aspergare och adhd-personer på DV. De som klarat sig i ex musik osv har ju kanske hamnat på musikutbildning och ej DV.

Hur brukar ni diskutera detta? Det verkar inte som om detta är något som diskuteras så ofta. Möjligen att man diskuterar mer om det där med att bo på ålderdomshem med folk som är sjukare än vad vissa andra piggare personer är men det är en lite annorlunda diskussion.

Kan det inte vara lika jobbigt med personalen? Att de är där och ”duttar” med en riskerar väl att kännas förödmjukande? Och det är ju inte några riktiga arbetskamrater. Deras arbetskamrater är väl den övriga personalen? Det är något konstgjort över det hela?!?

BellaBelle skrev:Kan det inte vara lika jobbigt med personalen? Att de är där och ”duttar” med en riskerar väl att kännas förödmjukande? Och det är ju inte några riktiga arbetskamrater. Deras arbetskamrater är väl den övriga personalen? Det är något konstgjort över det hela?!?

Duttar?
De är väl trots allt nån form av arbetskamrat? Jag menar, så länge man agerar med dem utan beroendeställning så är vi ju jämlika. Hur tänkte du?

jesusiscool skrev:Duttar?
De är väl trots allt nån form av arbetskamrat? Jag menar, så länge man agerar med dem utan beroendeställning så är vi ju jämlika. Hur tänkte du?

Dom ser inte dig som någon arbetskamrat, oavsett om dom säger det eller inte. För dem är du en deltagare precis som alla andra. Du har en beroendeställning till dem för utan deras närvaro så existerar inte din DV.

RainyDay skrev:

jesusiscool skrev:Duttar?
De är väl trots allt nån form av arbetskamrat? Jag menar, så länge man agerar med dem utan beroendeställning så är vi ju jämlika. Hur tänkte du?

Dom ser inte dig som någon arbetskamrat, oavsett om dom säger det eller inte. För dem är du en deltagare precis som alla andra. Du har en beroendeställning till dem för utan deras närvaro så existerar inte din DV.

Jag håller nog med dig här. Är inte så förtjust i någon av dessa insatser för mig personligen. Kanske serviceboende på sin höjd men jag vet inte jag. Är nog för självständig och egensinnad för att orka med de formerna av boende. Tyvärr så verkar det inte riktigt finnas bra stöd för folk med Asperger/HFA.

jesusiscool skrev:

BellaBelle skrev:Kan det inte vara lika jobbigt med personalen? Att de är där och ”duttar” med en riskerar väl att kännas förödmjukande? Och det är ju inte några riktiga arbetskamrater. Deras arbetskamrater är väl den övriga personalen? Det är något konstgjort över det hela?!?

Duttar?
De är väl trots allt nån form av arbetskamrat? Jag menar, så länge man agerar med dem utan beroendeställning så är vi ju jämlika. Hur tänkte du?

De arbetar där ”på riktigt”, för en ”riktig lön”. Du är där på grund av att det är ”något fel” på dig - dvs att du har en funktionsnedsättning och är sjukskriven, ej ”arbetsför”. Så ”vanliga arbetskamrater” är ni inte.

Kan man hitta sätt att ändå trivas är det förstås bra.

RainyDay skrev:

jesusiscool skrev:Duttar?
De är väl trots allt nån form av arbetskamrat? Jag menar, så länge man agerar med dem utan beroendeställning så är vi ju jämlika. Hur tänkte du?

Dom ser inte dig som någon arbetskamrat, oavsett om dom säger det eller inte. För dem är du en deltagare precis som alla andra. Du har en beroendeställning till dem för utan deras närvaro så existerar inte din DV.

Håller med. Fast utan deltagare/brukare fungerar heller inte DV. Vi aspergare är väl liksom ”produkten” som de tjänar pengar på (att ”förädla”).

cirkusfreak skrev:

RainyDay skrev:

jesusiscool skrev:Duttar?
De är väl trots allt nån form av arbetskamrat? Jag menar, så länge man agerar med dem utan beroendeställning så är vi ju jämlika. Hur tänkte du?

Dom ser inte dig som någon arbetskamrat, oavsett om dom säger det eller inte. För dem är du en deltagare precis som alla andra. Du har en beroendeställning till dem för utan deras närvaro så existerar inte din DV.

Jag håller nog med dig här. Är inte så förtjust i någon av dessa insatser för mig personligen. Kanske serviceboende på sin höjd men jag vet inte jag. Är nog för självständig och egensinnad för att orka med de formerna av boende. Tyvärr så verkar det inte riktigt finnas bra stöd för folk med Asperger/HFA.

Tror det kan bero på att DV:n väl har sin förebild i verksamheter för deltagare med intellektuella funktionsnedsättningar?

Jag tycker det verkar som att det finns en del dagliga sysselsättningar - för de med psykiska funktionsnedsättningar - där man blir behandlad mer som en vuxen, och att de som är ledare/anställda har mer kompetens och något vettigt att lära ut. På en daglig verksamhet är det ofta hantverkspedagoger som kan hjälpa en med att ”kladda lite i lera” - vilket brukar vara vad de har kompetens för - medan det på en daglig sysselsättning istället finns utbildade keramiker som kan lära en dreja på riktigt.

cirkusfreak skrev:Jag håller nog med dig här. Är inte så förtjust i någon av dessa insatser för mig personligen. Kanske serviceboende på sin höjd men jag vet inte jag. Är nog för självständig och egensinnad för att orka med de formerna av boende. Tyvärr så verkar det inte riktigt finnas bra stöd för folk med Asperger/HFA.

Så länge personalen respekterar dig och lyssnar på dina behov så kan ett serviceboende vara en bra lösning. Jag bor på ett just nu och jag har gjort klart att jag inte vill ha hjälp av dom om jag inte ber om det. Det tog ett tag och blev en hel del konflikter innan dom bad om ursäkt för en hel del övertramp från deras sida.

BellaBelle skrev:Håller med. Fast utan deltagare/brukare fungerar heller inte DV. Vi aspergare är väl liksom ”produkten” som de tjänar pengar på (att ”förädla”).

Jag anser rent generellt att DV inte hjälper dig ut på arbetsmarknaden. Jag bad om hjälp med att få komma ut på ett riktigt företag med riktiga arbetsuppgifter men då fick jag kalla handen, trots att jag har ett helt liv med arbeten på den reguljära arbetsmarknaden med arbete med stora krav på planering och utbildning.

Problemet i mitt fall är väl att boendet och DV tillhör samma företag. Du kan kalla det förädla, jag kallar det slaveri.

RainyDay skrev:

cirkusfreak skrev:Jag håller nog med dig här. Är inte så förtjust i någon av dessa insatser för mig personligen. Kanske serviceboende på sin höjd men jag vet inte jag. Är nog för självständig och egensinnad för att orka med de formerna av boende. Tyvärr så verkar det inte riktigt finnas bra stöd för folk med Asperger/HFA.

Så länge personalen respekterar dig och lyssnar på dina behov så kan ett serviceboende vara en bra lösning. Jag bor på ett just nu och jag har gjort klart att jag inte vill ha hjälp av dom om jag inte ber om det. Det tog ett tag och blev en hel del konflikter innan dom bad om ursäkt för en hel del övertramp från deras sida.

BellaBelle skrev:Håller med. Fast utan deltagare/brukare fungerar heller inte DV. Vi aspergare är väl liksom ”produkten” som de tjänar pengar på (att ”förädla”).

Jag anser rent generellt att DV inte hjälper dig ut på arbetsmarknaden. Jag bad om hjälp med att få komma ut på ett riktigt företag med riktiga arbetsuppgifter men då fick jag kalla handen, trots att jag har ett helt liv med arbeten på den reguljära arbetsmarknaden med arbete med stora krav på planering och utbildning.

Problemet i mitt fall är väl att boendet och DV tillhör samma företag. Du kan kalla det förädla, jag kallar det slaveri.

Äsch, det där med ”förädla” var ett kanske inte så lyckat försök till ironi/skämt om eländet. Håller med om att en hel del DV-verksamheter verkar vara en slags slaveri. Det är när folk arbetar med riktiga jobb - om än i en långsammare takt än vad som är ”normal arbetstakt” - men inte får någon riktig lön för det. Klipper gräs på en golfbana, gör trycksaker åt kommunen osv. Alltså ”riktiga” arbeten som ”behöver göras”, men nu blivit DV-”jobb”.

Vet inte hur vanligt - eller ovanligt - det är att DV leder vidare till arbete på den öppna arbetsmarknaden. Är det inte mer ovanligt än vanligt?

jesusiscool skrev:Jag har aldrig haft nån erfarenhet av sådana boenden men DV har jag erfarenhet utav.

Vad jag kan ogilla med DV är att det där ställen för folk med problem (diagnoser osv). Det finns naturligtvis inte någon människa utan problem men jag tror att ni fattar.
Detta medför att jag på en DV måste umgås med folk där problem är tydliga. Om jag själv har problem tror jag inte lösningen är att umgås med andra som har problem. Samma borde ju gälla på sådana där boendeformer som finns antar jag.

Jag upplever starkt att det är mycket enklare att exempelvis spela musik med personal än brukare. Musikrumm finns på just den DV jag går på nu. Hade jag varit jätteduktig musiker kanske jag orkat med brukarna men nu är jag bara medelmåttig och ingen pedagogisk person heller.
Jag har även spelat på dans för dansare med intellektuell funtionsnedsättning men då har jag inte agerat direkt med de som har funktionsnedsättningen utan med spelmännen och dansinstruktörerna/stöddansarna.
Det är liksom svårt att umgås med aspergare och adhd-personer på DV. De som klarat sig i ex musik osv har ju kanske hamnat på musikutbildning och ej DV.

Hur brukar ni diskutera detta? Det verkar inte som om detta är något som diskuteras så ofta. Möjligen att man diskuterar mer om det där med att bo på åldefdomshem med folk som är sjukare än vad vissa andra piggare personer är men det är en lite annorlunda diskussion.

Låter som du hittat en slags lösning. Var med personalen så mycket som möjligt och undvik de övriga deltagarna om du ändå inte trivs med dem.

BellaBelle skrev:Vet inte hur vanligt - eller ovanligt - det är att DV leder vidare till arbete på den öppna arbetsmarknaden. Är det inte mer ovanligt än vanligt?

Kanske om DV företaget anställer dig.
Definitivt oerhört ovanligt.

Det är ju olika, för mig skulle DV kanske vara bra om jag fick syssla med något jag gillar OCH lära mig något nytt. Bara för det sociala vore jag inte intresserad.

jesusiscool skrev:Jag har aldrig haft nån erfarenhet av sådana boenden men DV har jag erfarenhet utav.

Vad jag kan ogilla med DV är att det där ställen för folk med problem (diagnoser osv). Det finns naturligtvis inte någon människa utan problem men jag tror att ni fattar.
Detta medför att jag på en DV måste umgås med folk där problem är tydliga. Om jag själv har problem tror jag inte lösningen är att umgås med andra som har problem. Samma borde ju gälla på sådana där boendeformer som finns antar jag.

Jag upplever starkt att det är mycket enklare att exempelvis spela musik med personal än brukare. Musikrumm finns på just den DV jag går på nu. Hade jag varit jätteduktig musiker kanske jag orkat med brukarna men nu är jag bara medelmåttig och ingen pedagogisk person heller.
Jag har även spelat på dans för dansare med intellektuell funtionsnedsättning men då har jag inte agerat direkt med de som har funktionsnedsättningen utan med spelmännen och dansinstruktörerna/stöddansarna.
Det är liksom svårt att umgås med aspergare och adhd-personer på DV. De som klarat sig i ex musik osv har ju kanske hamnat på musikutbildning och ej DV.

Hur brukar ni diskutera detta? Det verkar inte som om detta är något som diskuteras så ofta. Möjligen att man diskuterar mer om det där med att bo på åldefdomshem med folk som är sjukare än vad vissa andra piggare personer är men det är en lite annorlunda diskussion.

Är det ett DV som är helt inriktat på att alla som är där ska hålla på med musik?

BellaBelle skrev:

jesusiscool skrev:Jag har aldrig haft nån erfarenhet av sådana boenden men DV har jag erfarenhet utav.

Vad jag kan ogilla med DV är att det där ställen för folk med problem (diagnoser osv). Det finns naturligtvis inte någon människa utan problem men jag tror att ni fattar.
Detta medför att jag på en DV måste umgås med folk där problem är tydliga. Om jag själv har problem tror jag inte lösningen är att umgås med andra som har problem. Samma borde ju gälla på sådana där boendeformer som finns antar jag.

Jag upplever starkt att det är mycket enklare att exempelvis spela musik med personal än brukare. Musikrumm finns på just den DV jag går på nu. Hade jag varit jätteduktig musiker kanske jag orkat med brukarna men nu är jag bara medelmåttig och ingen pedagogisk person heller.
Jag har även spelat på dans för dansare med intellektuell funtionsnedsättning men då har jag inte agerat direkt med de som har funktionsnedsättningen utan med spelmännen och dansinstruktörerna/stöddansarna.
Det är liksom svårt att umgås med aspergare och adhd-personer på DV. De som klarat sig i ex musik osv har ju kanske hamnat på musikutbildning och ej DV.

Hur brukar ni diskutera detta? Det verkar inte som om detta är något som diskuteras så ofta. Möjligen att man diskuterar mer om det där med att bo på åldefdomshem med folk som är sjukare än vad vissa andra piggare personer är men det är en lite annorlunda diskussion.

Är det ett DV som är helt inriktat på att alla som är där ska hålla på med musik?

Jag är den enda där som övar musik varje dag. De andra är nog för konstiga i psyket för att klara av det. De får göra andra saker istället.

RainyDay skrev:

cirkusfreak skrev:Jag håller nog med dig här. Är inte så förtjust i någon av dessa insatser för mig personligen. Kanske serviceboende på sin höjd men jag vet inte jag. Är nog för självständig och egensinnad för att orka med de formerna av boende. Tyvärr så verkar det inte riktigt finnas bra stöd för folk med Asperger/HFA.

Så länge personalen respekterar dig och lyssnar på dina behov så kan ett serviceboende vara en bra lösning. Jag bor på ett just nu och jag har gjort klart att jag inte vill ha hjälp av dom om jag inte ber om det. Det tog ett tag och blev en hel del konflikter innan dom bad om ursäkt för en hel del övertramp från deras sida.

BellaBelle skrev:Håller med. Fast utan deltagare/brukare fungerar heller inte DV. Vi aspergare är väl liksom ”produkten” som de tjänar pengar på (att ”förädla”).

Jag anser rent generellt att DV inte hjälper dig ut på arbetsmarknaden. Jag bad om hjälp med att få komma ut på ett riktigt företag med riktiga arbetsuppgifter men då fick jag kalla handen, trots att jag har ett helt liv med arbeten på den reguljära arbetsmarknaden med arbete med stora krav på planering och utbildning. Problemet i mitt fall är väl att boendet och DV tillhör samma företag. Du kan kalla det förädla, jag kallar det slaveri.

Även om de har kontakter ute i arbetslivet säger de att det måste finnas en extrem motivering som du kan ge när det gäller att komma ut verkar det som. Om de nu ens har vettiga kontakter. DV tjänar ju inga pengar om brukarna försvinner. Jag tror att folk på DV aldrig hittar arbete genom en DV om man inte har ett specielt yrke i fokus.
DV är nog inte tänkt att leda till arbete i första hand utan snarare tänkt att göra så att de som icke arbetar slipper sitta hemma och bli hemnasittare.
Vissa har nog arbetsuntiktning.

Jag lyckades faktiskt få en praktikplats på deltid 25% genom min DV, men det var för den skolan skickade ut ett brev där de ville ha ett samarbete med oss.

Men anställning hade de inte råd att betala mig för.

Men den DVn jag går på så har de en grej som heter övergångsarbete som vi förvisso inte är så bra på men det finns andra fontänhuset i världen som är bättre på det som man kan få tips om.

Dock så är det en del som har sjukersättning och kanske aldrig kommer få ett heltidsjobb igen men kanske volontär eller deltid.

Jesusiscool, du skrev: ”Jag är den enda där som övar musik varje dag. De andra är nog för konstiga i psyket för att klara av det. De får göra andra saker istället.”

Men då är det väl heller inte ett DV som är enbart inriktat på musik? Utan man kan hålla på med flera olika sorters aktiviteter? Då kan det ju vara så att de andra deltagarna är mer intresserade av annat än musik?

Fretshi skrev:Jag lyckades faktiskt få en praktikplats på deltid 25% genom min DV, men det var för den skolan skickade ut ett brev där de ville ha ett samarbete med oss.

Men anställning hade de inte råd att betala mig för.

Men den DVn jag går på så har de en grej som heter övergångsarbete som vi förvisso inte är så bra på men det finns andra fontänhuset i världen som är bättre på det som man kan få tips om.

Dock så är det en del som har sjukersättning och kanske aldrig kommer få ett heltidsjobb igen men kanske volontär eller deltid.

För att delta på DV måste man väl ha antingen sjukersättning eller aktivitetsersättning. Men du kanske menade att folk hunnit fylla 30 och fått en mer permanent ersättning och därmed troligen inte kommer ut på ”den öppna arbetsmarknaden”?

Edit: Fast nu såg jag att du har ”Sysselsättning” på Fontänhuset istället för DV. Hur kommer det sig, du har väl Aspergerdiagnos?

jesusiscool skrev:Jag har aldrig haft nån erfarenhet av sådana boenden men DV har jag erfarenhet utav.

Vad jag kan ogilla med DV är att det där ställen för folk med problem (diagnoser osv). Det finns naturligtvis inte någon människa utan problem men jag tror att ni fattar.
Detta medför att jag på en DV måste umgås med folk där problem är tydliga. Om jag själv har problem tror jag inte lösningen är att umgås med andra som har problem. Samma borde ju gälla på sådana där boendeformer som finns antar jag.

Jag upplever starkt att det är mycket enklare att exempelvis spela musik med personal än brukare. Musikrumm finns på just den DV jag går på nu. Hade jag varit jätteduktig musiker kanske jag orkat med brukarna men nu är jag bara medelmåttig och ingen pedagogisk person heller.
Jag har även spelat på dans för dansare med intellektuell funtionsnedsättning men då har jag inte agerat direkt med de som har funktionsnedsättningen utan med spelmännen och dansinstruktörerna/stöddansarna.
Det är liksom svårt att umgås med aspergare och adhd-personer på DV. De som klarat sig i ex musik osv har ju kanske hamnat på musikutbildning och ej DV.

Hur brukar ni diskutera detta? Det verkar inte som om detta är något som diskuteras så ofta. Möjligen att man diskuterar mer om det där med att bo på åldefdomshem med folk som är sjukare än vad vissa andra piggare personer är men det är en lite annorlunda diskussion.

Är det ett DV ”bara” för de med Aspergerdiagnos eller är det blandat med andra diagnoser också? Till exempel lättare intellektuell funktionsnedsättning?

BellaBelle skrev:

jesusiscool skrev:Jag har aldrig haft nån erfarenhet av sådana boenden men DV har jag erfarenhet utav.

Vad jag kan ogilla med DV är att det där ställen för folk med problem (diagnoser osv). Det finns naturligtvis inte någon människa utan problem men jag tror att ni fattar.
Detta medför att jag på en DV måste umgås med folk där problem är tydliga. Om jag själv har problem tror jag inte lösningen är att umgås med andra som har problem. Samma borde ju gälla på sådana där boendeformer som finns antar jag.

Jag upplever starkt att det är mycket enklare att exempelvis spela musik med personal än brukare. Musikrumm finns på just den DV jag går på nu. Hade jag varit jätteduktig musiker kanske jag orkat med brukarna men nu är jag bara medelmåttig och ingen pedagogisk person heller.
Jag har även spelat på dans för dansare med intellektuell funtionsnedsättning men då har jag inte agerat direkt med de som har funktionsnedsättningen utan med spelmännen och dansinstruktörerna/stöddansarna.
Det är liksom svårt att umgås med aspergare och adhd-personer på DV. De som klarat sig i ex musik osv har ju kanske hamnat på musikutbildning och ej DV.

Hur brukar ni diskutera detta? Det verkar inte som om detta är något som diskuteras så ofta. Möjligen att man diskuterar mer om det där med att bo på åldefdomshem med folk som är sjukare än vad vissa andra piggare personer är men det är en lite annorlunda diskussion.

Är det ett DV ”bara” för de med Aspergerdiagnos eller är det blandat med andra diagnoser också? Till exempel lättare intellektuell funktionsnedsättning?

Nivå C finns.

BellaBelle skrev:Jesusiscool, du skrev: ”Jag är den enda där som övar musik varje dag. De andra är nog för konstiga i psyket för att klara av det. De får göra andra saker istället.”

Men då är det väl heller inte ett DV som är enbart inriktat på musik? Utan man kan hålla på med flera olika sorters aktiviteter? Då kan det ju vara så att de andra deltagarna är mer intresserade av annat än musik?

Jo fast de som faktiskt är musikintresserade har svårighter pga asperger osv. Därav att de inte orkar med att spela.
De vill men klarar inte. Det är sådana människor DV kan bestå utav. Man orkar inte med för mycket sådana och håller sig borta från dem i viss mån.
Är inte det jobbigt att gå på DV där det kryllar av folk som är pga "problem"? Vad är era erfarenheter?
Det är en sak att ha svårighter/problem men att de just hamnat där pga dessa svårighter är ju inte kul alltid. Fast kanske normala arbetsplatser har ännu knepigare folk

jesusiscool skrev:

BellaBelle skrev:

jesusiscool skrev:Jag har aldrig haft nån erfarenhet av sådana boenden men DV har jag erfarenhet utav.

Vad jag kan ogilla med DV är att det där ställen för folk med problem (diagnoser osv). Det finns naturligtvis inte någon människa utan problem men jag tror att ni fattar.
Detta medför att jag på en DV måste umgås med folk där problem är tydliga. Om jag själv har problem tror jag inte lösningen är att umgås med andra som har problem. Samma borde ju gälla på sådana där boendeformer som finns antar jag.

Jag upplever starkt att det är mycket enklare att exempelvis spela musik med personal än brukare. Musikrumm finns på just den DV jag går på nu. Hade jag varit jätteduktig musiker kanske jag orkat med brukarna men nu är jag bara medelmåttig och ingen pedagogisk person heller.
Jag har även spelat på dans för dansare med intellektuell funtionsnedsättning men då har jag inte agerat direkt med de som har funktionsnedsättningen utan med spelmännen och dansinstruktörerna/stöddansarna.
Det är liksom svårt att umgås med aspergare och adhd-personer på DV. De som klarat sig i ex musik osv har ju kanske hamnat på musikutbildning och ej DV.

Hur brukar ni diskutera detta? Det verkar inte som om detta är något som diskuteras så ofta. Möjligen att man diskuterar mer om det där med att bo på åldefdomshem med folk som är sjukare än vad vissa andra piggare personer är men det är en lite annorlunda diskussion.

Är det ett DV ”bara” för de med Aspergerdiagnos eller är det blandat med andra diagnoser också? Till exempel lättare intellektuell funktionsnedsättning?

Nivå C finns.

BellaBelle skrev:Jesusiscool, du skrev: ”Jag är den enda där som övar musik varje dag. De andra är nog för konstiga i psyket för att klara av det. De får göra andra saker istället.”

Men då är det väl heller inte ett DV som är enbart inriktat på musik? Utan man kan hålla på med flera olika sorters aktiviteter? Då kan det ju vara så att de andra deltagarna är mer intresserade av annat än musik?

Jo fast de som faktiskt är musikintresserade har svårighter pga asperger osv. Därav att de inte orkar med att spela.
De vill men klarar inte. Det är sådana människor DV kan bestå utav. Man orkar inte med för mycket sådana och håller sig borta från dem i viss mån.
Är inte det jobbigt att gå på DV där det kryllar av folk som är pga "problem"? Vad är era erfarenheter?
Det är en sak att ha svårighter/problem men att de just hamnat där pga dessa svårighter är ju inte kul alltid. Fast kanske normala arbetsplatser har ännu knepigare folk

Nivå C, vad menar du? Jag frågade om det är ett DV för deltagare med enbart Aspergerdiagnoser eller inte.

Det är ju uppenbarligen ett DV där det finns flera aktiviteter att välja på, varav musik är en av möjligheterna. Det kan vara så att DU på grund av din egen Asperger inte fattar att de flesta deltagare hellre väljer att syssla med en annan aktivitet under sin deltagartid där. Jag vet förstås inte om det är så, men det var en tanke.

Ingen ”hamnar” på DV enbart pga svårigheter/problem. Det är en LSS-insats och du måste ju ha t ex en Aspergerdiagnos för att få insatsen. Sedan måste man väl ha sjukersättning (eller aktivitetsersättning) också för att delta.

Du verkar ha ett ambivalent förhållande till de övriga deltagarna på ditt DV. Å ena sidan står du inte riktigt ut med dem, å andra sidan beklagar du att de inte är med och spelar musik. Sedan betraktar du dig själv som ”mindre aspig” och ”mer välfungerande” än de övriga. Nu vet jag förstås inte hur det är på ditt DV, och det kan ju hända att din utsaga stämmer med verkligheten - att du är på en ”högre funktionsnivå” än övriga deltagare och att du därför blir understimulerad av deras sällskap. En annan möjlighet är att du är arrogant och tror dig vara bättre än andra deltagare. Och att du mer är som en i personalgruppen.

Vet inte om det finns DV enbart för musik, jag har inte sett något när jag kollat runt.

Sedan stämmer det att ”normala arbetsplatser” kan hysa många ”knepiga människor”. På ”normala arbetsplatser” är man dock primärt för att försörja sig, få ut en lön. Att delta på ett DV gör man av andra orsaker. För de anställda på din DV är detta dock en ”normal arbetsplats”. Dvs de klarar att ha ett ”normalt” lönearbete. Och har måhända ett personalrum/kontor att dra sig tillbaka till.

Jesusiscool, du bor väl i Stockholm? Jag såg att det finns något som heter ”StudioIT” där det verkar vara mycket musikinriktning. MEN det är en daglig sysselsättning, inte en daglig verksamhet. Du kan ju i alla fall kolla upp det, det kan ju hända det skulle passa dig bättre.

http://www.stockholm.se/-/Serviceenhets ... 55b9914a61

Kanske finns liknande som DV också.

Jesusiscool, det är ju vanligt - när man har Asperger - att man vill dra sig undan för sig själv och pula med ett specialintresse. Det låter på dig som du skulle behöva hitta ett ställe där det fanns fler deltagare som vill - och orkar - spela tillsammans. Där deltagarna har den ”energin” och det intresset. Har du varit på något annat DV? Du kan ju prova att kolla upp olika verksamheter och byta till något som passar dig bättre. Som jag fattar det så har man rätt att själv välja.