"Överempatisk"
"Överempatisk"
av Fabela » 2018-07-07 10:11:58
Flia skrev:Jag är överempatisk, vilket skiljer sig från att vara sympatisk.
Jag kan känna någons sorg eller glädje, som om det vore min egen, utan att nödvändigtvis tycka synd om dem.
Om någon får ett sorgebesked, t.ex på en restaurang, kan jag plötsligen känna egen sorg.
När jag var barn visste jag ju inte om det, utan slog ifrån mig känslorna. Därför blev jag elak mot djur. Än idag har jag svårt att ta till mig djur som är bundna, eller instängda. Det blir för mycket för mig.
Intressant.
Förstår inte biten om djur, utveckla gärna
"Överempatisk"
av Flia » 2018-07-07 13:16:12
Fabela skrev:Flia skrev:Jag är överempatisk, vilket skiljer sig från att vara sympatisk.
Jag kan känna någons sorg eller glädje, som om det vore min egen, utan att nödvändigtvis tycka synd om dem.
Om någon får ett sorgebesked, t.ex på en restaurang, kan jag plötsligen känna egen sorg.
När jag var barn visste jag ju inte om det, utan slog ifrån mig känslorna. Därför blev jag elak mot djur. Än idag har jag svårt att ta till mig djur som är bundna, eller instängda. Det blir för mycket för mig.
Intressant.
Förstår inte biten om djur, utveckla gärna
Jag gillade inte djur. Tyckte inte om energin de utstrålade. Kom de för nära kunde jag sparka på dem. Det slutade jag med vid ca 10 årsåldern.
Nu när jag vet vad det beror på kan jag skärma av medvetet, det kunde jag ju inte då.
"Överempatisk"
av LordNelson » 2018-07-07 13:42:26
Flia skrev:
Jag gillade inte djur. Tyckte inte om energin de utstrålade. Kom de för nära kunde jag sparka på dem. Det slutade jag med vid ca 10 årsåldern.
Nu när jag vet vad det beror på kan jag skärma av medvetet, det kunde jag ju inte då.
Väldigt empatiskt. Eller du förstod kanske att du skadade djuret.
- LordNelson
- Förhandsgranskad
- Inlägg: 4790
- Anslöt: 2010-06-25
"Överempatisk"
av Flia » 2018-07-07 15:52:17
LordNelson skrev:Flia skrev:
Jag gillade inte djur. Tyckte inte om energin de utstrålade. Kom de för nära kunde jag sparka på dem. Det slutade jag med vid ca 10 årsåldern.
Nu när jag vet vad det beror på kan jag skärma av medvetet, det kunde jag ju inte då.
Väldigt empatiskt. Eller du förstod kanske att du skadade djuret.
Jag brydde mig inte om det.
Skilj på empati och sympati. Jag kände deras känslor, men jag kände ingen sympati.
"Överempatisk"
av nescio » 2018-07-07 15:59:12
Är du psykopat?Flia skrev:Jag brydde mig inte om det.
Skilj på empati och sympati. Jag kände deras känslor, men jag kände ingen sympati.
"Överempatisk"
av Handy » 2018-07-07 16:57:23
Jag skulle också kunna beskriva mina empatiska sidor. Ingen är rakt igenom ond eller god. Människor är väldigt mångfacetterade. Det stod även i mitt psykologutlåtande att jag hade "starka skuld och skamkänslor". Men i slutändan tycker jag att det är handlingarna som är det avgörande.
Vi tar Anders Behring Breivik som exempel (som har en aspergerdiagnos, som han fick vid 4 års ålder). I hans huvud trodde han att han gjorde något bra, han gjorde detta av kärlek till Norge (i hans tycke) och var villig att ta en för laget. När han massakrerade ungdomarna på Utöya så hade han hörlurar med hög musik på eftersom han tyckte att det var svårt (affektiv empati alltså). Affektiv empati sägs av förståsigpåare vara den mera "hard-wired" empatin som inte går att träna i någon större utsträckning. Men Breivik är socialt klumpig, detta berättade en författare som intervjuade honom i fängelset när hon skrev en bok om honom. Han har alltså affektiv empati men dålig kognitiv. I rättegången så var Breivik mån om att folk skulle tycka om honom, vilket juryn fann märkligt.
Summa summarum blir att båda empatierna är viktiga för den totala empatin. Hitler (spekuleras om han var autist) exempelvis var vegetarian och erkänt snäll mot sin hund. Jag hänvisar till prof. Simon B Cohen; Borderline personality disorder, autism, narcissism, psychosis, Asperger's: All of these syndromes have one thing in common- lack of empathy. In some cases, this absence can be dangerous, but in others it can simply mean a different way of seeing the world.
Vi tar Anders Behring Breivik som exempel (som har en aspergerdiagnos, som han fick vid 4 års ålder). I hans huvud trodde han att han gjorde något bra, han gjorde detta av kärlek till Norge (i hans tycke) och var villig att ta en för laget. När han massakrerade ungdomarna på Utöya så hade han hörlurar med hög musik på eftersom han tyckte att det var svårt (affektiv empati alltså). Affektiv empati sägs av förståsigpåare vara den mera "hard-wired" empatin som inte går att träna i någon större utsträckning. Men Breivik är socialt klumpig, detta berättade en författare som intervjuade honom i fängelset när hon skrev en bok om honom. Han har alltså affektiv empati men dålig kognitiv. I rättegången så var Breivik mån om att folk skulle tycka om honom, vilket juryn fann märkligt.
Summa summarum blir att båda empatierna är viktiga för den totala empatin. Hitler (spekuleras om han var autist) exempelvis var vegetarian och erkänt snäll mot sin hund. Jag hänvisar till prof. Simon B Cohen; Borderline personality disorder, autism, narcissism, psychosis, Asperger's: All of these syndromes have one thing in common- lack of empathy. In some cases, this absence can be dangerous, but in others it can simply mean a different way of seeing the world.
Re: "Överempatisk"
av tahlia » 2018-07-07 17:45:26
Du har just uppfunnit en tredje form av empati vad det verkar.Flia skrev:LordNelson skrev:Flia skrev:
Jag gillade inte djur. Tyckte inte om energin de utstrålade. Kom de för nära kunde jag sparka på dem. Det slutade jag med vid ca 10 årsåldern.
Nu när jag vet vad det beror på kan jag skärma av medvetet, det kunde jag ju inte då.
Väldigt empatiskt. Eller du förstod kanske att du skadade djuret.
Jag brydde mig inte om det.
Skilj på empati och sympati. Jag kände deras känslor, men jag kände ingen sympati.
"Överempatisk"
av kiddie » 2018-07-07 18:18:32
Det är väl inte så konstigt. Har mått skitdåligt i mitt liv men väldigt sällan tyckt synd om mig själv. Har lixom inte haft någon åsikt i den frågan.
Re: "Överempatisk"
av tahlia » 2018-07-07 18:39:24
Tycker det är mycket konstigt. Att känna någons smärta utan att bry sig att den individen/varelsen känner den smärta man då själv upplever känns smått omöjligt att få ihop.
"Överempatisk"
av RainyDay » 2018-07-07 20:09:30
tahlia skrev:Du har just uppfunnit en tredje form av empati vad det verkar.Flia skrev:LordNelson skrev:Väldigt empatiskt. Eller du förstod kanske att du skadade djuret.
Jag brydde mig inte om det.
Skilj på empati och sympati. Jag kände deras känslor, men jag kände ingen sympati.
Kognitiv Empati = Jag förstår hur du tänker
Emotionell Empati = Jag förstår hur du känner
Sympati = Jag vill hjälpa dig
"Överempatisk"
av kiddie » 2018-07-07 21:20:33
Än en gång, känner att det är något fel på själva empatibegreppet. Varför har man slagit ihop massa olika saker, och VARFÖR handlar det aldrig om att förstå när någon är glad och har det bra?
"Överempatisk"
av RainyDay » 2018-07-07 21:59:12
kiddie skrev:Än en gång, känner att det är något fel på själva empatibegreppet. Varför har man slagit ihop massa olika saker, och VARFÖR handlar det aldrig om att förstå när någon är glad och har det bra?
Vad folk har för generell uppfattning om empati är ju rätt värdelöst i sammanhanget.
Empati (kognitiv/emotionell förståelse) handlar inte bara om när någon är ledsen/arg, det innebär ju alla känslor (spektrum).
Sympati innebär även det hjälp inom hela känslospektrat. Det ju lika sympatiskt att hjälpa någon som har förlorat hem och jobb tillbaka till ett värdigt liv som att hjälpa någon som precis har vunnit 5 miljoner kronor på Lotto med tips om sparande och investeringar. Gör du det för att hjälpa personen utan baktankar om att roffa åt dig pengarna eller tvärtom? Precis som att empati har ett spektrum så har sympati även det ett helt eget spektrum.
Obefintlig kognitiv empati - <gråzon> - Stark kognitiv empati
Obefintlig emotionell empati - <gråzon> - Stark emotionell empati
Osympatisk handling - <gråzon> - Stark sympatisk handling
Re: "Överempatisk"
av tahlia » 2018-07-07 22:13:51
Det finns bara två och de heter affektiv och kognitiv och den affektiva brukar likställas med just sympati - det är den psykopater saknar.RainyDay skrev:tahlia skrev:Du har just uppfunnit en tredje form av empati vad det verkar.Flia skrev:
Jag brydde mig inte om det.
Skilj på empati och sympati. Jag kände deras känslor, men jag kände ingen sympati.
Kognitiv Empati = Jag förstår hur du tänker
Emotionell Empati = Jag förstår hur du känner
Sympati = Jag vill hjälpa dig
"Överempatisk"
av Kahlokatt » 2018-07-07 22:23:45
Har jag förstått det här rätt?
Exempel: Ett föräldrapar har fått reda på att deras barn har cancer.
Kognitiv empati: Du förstår att föräldrarna är ledsna och oroliga,men du känner inget själv, för det är inte ditt barn.
Affektiv empati: Du tycker synd om föräldrarna och barnet och känner dig ledsen för deras skull.
Exempel: Ett föräldrapar har fått reda på att deras barn har cancer.
Kognitiv empati: Du förstår att föräldrarna är ledsna och oroliga,men du känner inget själv, för det är inte ditt barn.
Affektiv empati: Du tycker synd om föräldrarna och barnet och känner dig ledsen för deras skull.
"Överempatisk"
av RainyDay » 2018-07-07 22:27:47
tahlia skrev:Det finns bara två och de heter affektiv och kognitiv och den affektiva brukar likställas med just sympati - det är den psykopater saknar.RainyDay skrev:tahlia skrev:Du har just uppfunnit en tredje form av empati vad det verkar.
Kognitiv Empati = Jag förstår hur du tänker
Emotionell Empati = Jag förstår hur du känner
Sympati = Jag vill hjälpa dig
Affektiv och emotionell betyder samma sak i princip. Men OK... vi kan kalla det affektiv i fortsättningen.
Sympati är en handling, något man själv styr över. Psykopater saknar affektiv empati och kan precis som alla andra välja att göra en osympatisk eller sympatisk handling. Dom har bara mycket lättare att välja den osympatiska.
"Överempatisk"
av Fabela » 2018-07-07 22:28:23
https://gnc.gu.se/gillbergs-blogg/forvi ... ing-empati
Det finns i själva verket två huvudsakliga typer av empati, som vi kan kalla kognitiv respektive affektiv empati.
Kognitiv empati är förmågan vi har att sätta oss in i någon annans perspektiv, att "vara i någon annans kläder". Detta är ganska komplicerat för oss att göra, då det kräver att vi nedprioriterar vårt eget perspektiv och vår egen kunskap för att istället kunna se världen från ett annat perspektiv. Vissa kallar även detta för Theory of Mind (vilket på svenska bäst liknas med 'inlevelseförmåga' eller det besläktade begreppet 'mentalisering').
Affektiv empati är det som gör att man kan dela känslorna hos personen man interagerar med eller observerar. Det är processen som får en att rygga tillbaka av smärta när man hör om någon som fått sina fingrar knäckta i en dörröppning eller när man ser någon få en spruta i armen.
Denna förmåga att "medlida" är inte påverkad hos individer med autism, som är lika känsliga som oss andra för perceptionen av att människor uttrycker smärta. De kan rentav vara ännu känsligare för detta än andra är, då det är svårt för dem att distansera sig själva, och inte känna sig överväldigade av att bevittna smärta - och enda skälet till att de inte uppvisar det omhändertagande, tröstande beteende som man skulle kunna vänta sig, är att de upplever personligt obehag och måste distansera sig för att inte känna sig överväldigade.
Vi måste se att autism inte är en empatisk funktionsnedsättning, men snarare ett tillstånd med minskad kognitiv empati men ökad affektiv empati...
"Överempatisk"
av Fabela » 2018-07-07 22:49:07
Fick tänka några varv, men nu tror jag att jag får ihop det du berättar, Flia
Att du var ett barn förklarar ju en hel del också, barn överlag kan ju vara rätt oförstående även utan att de har nån diagnos.
Men det blir ju bakvänt när man bara tänker snabbt på det - det kan se ut som att man "straffar" den som mår dåligt för att den mår dåligt. Eller hur man nu ska säga
(Åh - nu fick jag en riktig aha-upplevelse - tror att jag i precis detta ögonblick plötsligt förstår en persons beteende
Tack, Flia 
)
Att du var ett barn förklarar ju en hel del också, barn överlag kan ju vara rätt oförstående även utan att de har nån diagnos.
Men det blir ju bakvänt när man bara tänker snabbt på det - det kan se ut som att man "straffar" den som mår dåligt för att den mår dåligt. Eller hur man nu ska säga
(Åh - nu fick jag en riktig aha-upplevelse - tror att jag i precis detta ögonblick plötsligt förstår en persons beteende
Tack, Flia )"Överempatisk"
av tahlia » 2018-07-07 23:04:19
RainyDay skrev:Sympati är en handling, något man själv styr över. Psykopater saknar affektiv empati och kan precis som alla andra välja att göra en osympatisk eller sympatisk handling. Dom har bara mycket lättare att välja den osympatiska.
Um, nej? Sympati är något du känner (därav synonymen "medkänsla"), det är inget du kan välja och psykopaten kan absolut inte välja det då han är oförmögen att känna. Han kan däremot välja att låtsas känna sympati i manipulativt syfte.
"Överempatisk"
av RainyDay » 2018-07-07 23:56:38
tahlia skrev:RainyDay skrev:Sympati är en handling, något man själv styr över. Psykopater saknar affektiv empati och kan precis som alla andra välja att göra en osympatisk eller sympatisk handling. Dom har bara mycket lättare att välja den osympatiska.
Um, nej? Sympati är något du känner (därav synonymen "medkänsla"), det är inget du kan välja och psykopaten kan absolut inte välja det då han är oförmögen att känna. Han kan däremot välja att låtsas känna sympati i manipulativt syfte.
Sorry, jag blandade ihop begreppen lite. Du har rätt.
"Överempatisk"
av kiddie » 2018-07-08 1:32:45
Bevisad solklar psykopat då. Eller inte.
Har rätt lätt för att förstå vad folk känner, särskilt de som följer samma mall. Andra kan man lära sig hur de funkar. Har inte haft svårt att förstå det, det handlar bara om att man ska få tillräcklig information för att dra slutsatser.
Är jättedålig på att trösta med inlevelse, det blir bara tillgjort. Samtidigt känns det jättedumt att beklaga sorgen med samma stämma som Vad tråkigt att det regnar idag. Fast så gör jag.
Samtidigt har jag märkt att normalt folk försvinner från folk som har det svårt och det gör inte jag. Kanske pga min dåliga inlevelse? Jag är inte rädd för dem som känner svåra saker som andra verkar vara och bara drar. I mina ögon är de som sticker egoister men det är tydligen så man ska agera.
Även när min bästa kompis är sjuk, tycker jag inte synd om henne. Självklart har jag ju en stark önskan att hon ska bli bra, för då blir livet enklare för båda, men det är inte samma sak.
Vad gäller att utnyttja folk är det onaturligt för mig. De hade gjort ett psykologiskt test, två deltagare kunde dela 1000 kr om spelare 1 kom med ett förslag som spelare 2 gick med på. Säger spelare 2 nej så får ingen något. Jag var helt ställd. Tyckte det var ett konstigt test för det är väl självklart att man säger 500 och den andre tar 500? Fick tänka på det jättelänge tills jag insåg att det alltså är naturligt för folk vill ta mer än sin del och kalkylerar vad de kan komma undan med, det tänker, går den andre med att få bara 300? Njae den får 350.
Tycker det är rätt fjantigt att inkännande ska vara något större och finare än medkännande. Empati vs sympati. Medkännande, då är man typ medmänniska, inkännande, det låter som man sitter som en gud från ovan och känner alla bättre än de känner sig själva. Vad är det för fel på att bara kalla det medkännande?
Har rätt lätt för att förstå vad folk känner, särskilt de som följer samma mall. Andra kan man lära sig hur de funkar. Har inte haft svårt att förstå det, det handlar bara om att man ska få tillräcklig information för att dra slutsatser.
Är jättedålig på att trösta med inlevelse, det blir bara tillgjort. Samtidigt känns det jättedumt att beklaga sorgen med samma stämma som Vad tråkigt att det regnar idag. Fast så gör jag.
Samtidigt har jag märkt att normalt folk försvinner från folk som har det svårt och det gör inte jag. Kanske pga min dåliga inlevelse? Jag är inte rädd för dem som känner svåra saker som andra verkar vara och bara drar. I mina ögon är de som sticker egoister men det är tydligen så man ska agera.
Även när min bästa kompis är sjuk, tycker jag inte synd om henne. Självklart har jag ju en stark önskan att hon ska bli bra, för då blir livet enklare för båda, men det är inte samma sak.
Vad gäller att utnyttja folk är det onaturligt för mig. De hade gjort ett psykologiskt test, två deltagare kunde dela 1000 kr om spelare 1 kom med ett förslag som spelare 2 gick med på. Säger spelare 2 nej så får ingen något. Jag var helt ställd. Tyckte det var ett konstigt test för det är väl självklart att man säger 500 och den andre tar 500? Fick tänka på det jättelänge tills jag insåg att det alltså är naturligt för folk vill ta mer än sin del och kalkylerar vad de kan komma undan med, det tänker, går den andre med att få bara 300? Njae den får 350.
Tycker det är rätt fjantigt att inkännande ska vara något större och finare än medkännande. Empati vs sympati. Medkännande, då är man typ medmänniska, inkännande, det låter som man sitter som en gud från ovan och känner alla bättre än de känner sig själva. Vad är det för fel på att bara kalla det medkännande?
Re: "Överempatisk"
av tahlia » 2018-07-08 2:00:43
Sympati/medkänsla är inte detsamma som medömkan (att tycka synd om någon). Folk tycks förväxla de begreppen lika ofta som de gör med förklaring och ursäkt.
"Överempatisk"
av nomemorytoday » 2018-07-08 2:07:50
För egen del varierar även hur jag "ser på" andra, från dag till dag. Hur mycket och på vilket sätt.
- nomemorytoday
- Inlägg: 3962
- Anslöt: 2018-01-13
"Överempatisk"
av Fabela » 2018-07-08 9:08:19
Funderar på det här. Tycker att det är lite luddigt allting, när man blandar in ord i det hela
Affektiv och kognitiv, t.ex. - för mig känns de i mångt och mycket som samma sak.
Eller så här, utifrån det jag citerar i inlägget ovan: hur kan man medlida utan inlevelseförmåga?
Då är frågan: varför fattar inte jag det där? Är det just för att det fattas en bit av det kognitiva i mig..?
Apropå Hitler, så verkar det finnas motsägelsefull info om skälen till att han var vegetarian. En teori är att det var av hälsoskäl, inte av hänsyn till djuren.
Men det är hur som helst inte ovanligt att grymma människor kan gå i döden snudd på, för vissa personers eller djurs skull. Det är som att de har en benägenhet att dra knivskarpa linjer mellan "de sina" och resten.
Gäller förresten även en del andra slags människor, som t.ex. en del fanatiker och aktivister som inte är varken grymma eller våldsamma.
Intressant fenomen.
Affektiv och kognitiv, t.ex. - för mig känns de i mångt och mycket som samma sak.
Eller så här, utifrån det jag citerar i inlägget ovan: hur kan man medlida utan inlevelseförmåga?
Då är frågan: varför fattar inte jag det där? Är det just för att det fattas en bit av det kognitiva i mig..?
Apropå Hitler, så verkar det finnas motsägelsefull info om skälen till att han var vegetarian. En teori är att det var av hälsoskäl, inte av hänsyn till djuren.
Men det är hur som helst inte ovanligt att grymma människor kan gå i döden snudd på, för vissa personers eller djurs skull. Det är som att de har en benägenhet att dra knivskarpa linjer mellan "de sina" och resten.
Gäller förresten även en del andra slags människor, som t.ex. en del fanatiker och aktivister som inte är varken grymma eller våldsamma.
Intressant fenomen.
"Överempatisk"
av RainyDay » 2018-07-08 9:56:44
tahlia skrev:Sympati/medkänsla är inte detsamma som medömkan (att tycka synd om någon). Folk tycks förväxla de begreppen lika ofta som de gör med förklaring och ursäkt.
Den enda skillnaden är väl att medömkan/medlidande anspelar på en negativ känsla medans sympati/medkänsla handlar om både negativa och positiva känslor. Annars är det ju samma ställe i hjärnan (det limbiska systemet) som aktiveras så mekaniken är ju densamma oavsett variation och grad på känsloläget.
Min användning av ursäkter har att göra med att jag har umgåtts med för många NT-får under hela mitt liv och försökt passa in. Där är oftast ursäkter viktigare än förklaringar och förändringar, därav mitt svar till dig.
kiddie skrev:Än en gång, känner att det är något fel på själva empatibegreppet. Varför har man slagit ihop massa olika saker, och VARFÖR handlar det aldrig om att förstå när någon är glad och har det bra?
Själva begreppet är det nog inte fel på. Jag tror snarare folks generella åsikter och erfarenheter gör det lättare att både förstå sig på och känna negativa känslor, därav missuppfattningar. Sen har man troligtvis ett större behov av andras medkänsla vid negativa tankemönster. Händer det något positivt i ditt liv så har ditt ego fått sig en boost av dopamin och då klarar du livet bättre på egen hand.
Återgå till Övriga Aspergerfrågor