Depression är ju ganska vanligt vid AS så tänkte vi kunde starta en tråd med tips på vad man kan göra för att må bättre!

Jag har själv haft depression och kan ha det ibland fortfarande med.

Några tips som har hjälpt mig är:

* Fysisk aktivitet
* Vara ute i naturen
* Ägna sig åt en hobby
* Umgås med folk

Fyll gärna på med fler!

Bli kär
Resa
Byta boende
Mediciner
Kosttillskott
Bra kost
Bra sömn
Ha muskler
Se bra ut
Vänner/familj
Nofap

Meningsfull sysselsättning och en åtminstone hyfsad inkomst.

Frånvaro av stress och tid att läka.

tahlia skrev:Frånvaro av stress och tid att läka.

Läkning är ju olika för olika personer men ja stress kan nog orsaka en depression alla fall om man inte vet hur man ska handskas med den.

Fretshi skrev:

tahlia skrev:Frånvaro av stress och tid att läka.

Läkning är ju olika för olika personer men ja stress kan nog orsaka en depression alla fall om man inte vet hur man ska handskas med den.

All stress är inte hanterbar. Du och jag har haft hela depressionsdiskussionen tidigare och jag vet därför att du i huvudsak pratar om lättare varianter av det mesta. Misstänker att så också är fallet med stress.

Skogspromenader
Jogga
Sova
Piller
Bra psykolog
Förstående partner
Läsa
Struktur på livet i stort

Motion, sex och mat, är väl det som enklast kan lätta upp ens sinne, innan man ger sig in i psykofarmaka behandlingar, och har man den möjligheten att byta miljö, t ex jobba ett tag på landet eller någon vistelse vid havet, är det super. Tyvärr är det väl inte alla som har den möjligheten, men bara söka ett nytt jobb och träffa ny kollegor kan såklart hjälpa det med. Om man inte jobbar kanske man kan klara att vara hund eller kattvakt, för att vara ett tag med bara djur kan dra upp en från demoniska tankebanor...

Hitta ett socialt sammanhang som inte stressar mer än nödvändigt. Tillåta sig pauser och egentid. Att kombinera de två utan att träffa människor med liknande behov är minst sagt svårt.

Fysisk aktivitet utomhus.

Depression kan vara ett tecken på att ens liv faktiskt suger. Då är ju själva upplevelsen inte fel eller patologisk, utan korrekt uppfattat. Felaktig kost och brist på mineraler såsom zink, magnesium, D och B-vitaminer kan orsaka eller förvärra depression. En kost med allt för mycket kolhydrater och väldigt lite fett kan leda till problem med känsloreglering pga allt för kraftigt varierande insulin och blodsocker nivåer. Regelbundna mat och sov tider är viktigt. Att ha det mörkt, tyst och svalt när man ska sova, ingen mobil eller annat som stör sömn och insomning.

Krillo skrev:Depression kan vara ett tecken på att ens liv faktiskt suger. Då är ju själva upplevelsen inte fel eller patologisk, utan korrekt uppfattat.

Så som jag förstått det kan man få patologisk depression av att livet suger.
T ex kan sorg övergå i patologisk depression.

tahlia skrev:

Fretshi skrev:

tahlia skrev:Frånvaro av stress och tid att läka.

Läkning är ju olika för olika personer men ja stress kan nog orsaka en depression alla fall om man inte vet hur man ska handskas med den.

All stress är inte hanterbar. Du och jag har haft hela depressionsdiskussionen tidigare och jag vet därför att du i huvudsak pratar om lättare varianter av det mesta. Misstänker att så också är fallet med stress.

Vadå lättare varianter av det mesta?
Depression medför ju ett stort lidande för den drabbade oavsett om den är svår eller lindrig.

Krillo skrev:Depression kan vara ett tecken på att ens liv faktiskt suger. Då är ju själva upplevelsen inte fel eller patologisk, utan korrekt uppfattat. Felaktig kost och brist på mineraler såsom zink, magnesium, D och B-vitaminer kan orsaka eller förvärra depression. En kost med allt för mycket kolhydrater och väldigt lite fett kan leda till problem med känsloreglering pga allt för kraftigt varierande insulin och blodsocker nivåer. Regelbundna mat och sov tider är viktigt. Att ha det mörkt, tyst och svalt när man ska sova, ingen mobil eller annat som stör sömn och insomning.

Ja depression är väl ett tydligt tecken på att man tycker livet suger. Därför anser jag att det till stor del handlar om attityd till livet.

Fretshi skrev:

tahlia skrev:

Fretshi skrev:
Läkning är ju olika för olika personer men ja stress kan nog orsaka en depression alla fall om man inte vet hur man ska handskas med den.

All stress är inte hanterbar. Du och jag har haft hela depressionsdiskussionen tidigare och jag vet därför att du i huvudsak pratar om lättare varianter av det mesta. Misstänker att så också är fallet med stress.

Vadå lättare varianter av det mesta?
Depression medför ju ett stort lidande för den drabbade oavsett om den är svår eller lindrig.

Jag menar hur den ska behandlas. Att gå promenader, träna, äta rätt etc fungerar om depressionen är så pass mild att det ens är möjligt att komma igång med nämnda åtgärder. På samma vis är stress hanterbar men bara till en gräns.

Flinta skrev:Så som jag förstått det kan man få patologisk depression av att livet suger.
T ex kan sorg övergå i patologisk depression.

Nog kan sorg övergå i depression. Om jag skulle spalta upp vad jag menar på ett annat sätt, så kan jag se tre scenarion:

1) Livet suger (m.a.o är upplevelsen av nedstämdhet en sund respons).
2) Man har brist på vitaminer, mineraler eller allergier mot diverse livsmedel.
3) Man är deprimerad.

Fretshi skrev:Ja depression är väl ett tydligt tecken på att man tycker livet suger. Därför anser jag att det till stor del handlar om attityd till livet.

Det jag motsätter mig är en allt för simplistisk vy av att problemet antingen är internt eller externt. Det interna påverkar ju det externa och vice versa. Man kan ha en fixerad självbild baserad på t ex diagnos eller upplevelser som format den man tror att man är. Kanske har man dragit slutsatser om sig själv som är fel? Kanske dessa slutsatser gör att man gått åt fel håll i livet. Empati inför sig själv är avgörande.

tahlia skrev:Frånvaro av stress och tid att läka.

Måste nog även påpeka att fullständig frånvaro av stress som t.ex. när man är sjukskriven kan vara extremt stressande om man är en rastlös person, att gå sjukskriven för länge är nog aldrig bra, man kan bli galen.

Stress i måttlig mängd är nog att föredra.

Men visst har man kört sig totalt i botten så måste man nog ha tid att läka också och gråta ut så att den ackumulerande stressen släpper.

Fretshi skrev:

tahlia skrev:Frånvaro av stress och tid att läka.

Måste nog även påpeka att fullständig frånvaro av stress som t.ex. när man är sjukskriven kan vara extremt stressande om man är en rastlös person, att gå sjukskriven för länge är nog aldrig bra, man kan bli galen.

Stress i måttlig mängd är nog att föredra.

Men visst har man kört sig totalt i botten så måste man nog ha tid att läka också och gråta ut så att den ackumulerande stressen släpper.

Vid vissa sjukdomstillstånd och vissa funktionsnedsättningar är det tillräckligt utmanande/stressande att varje dag kliva upp ur sängen och bara göra det absolut nödvändigaste. Det är det energin räcker till för vissa.

Flinta skrev:

Fretshi skrev:

tahlia skrev:Frånvaro av stress och tid att läka.

Måste nog även påpeka att fullständig frånvaro av stress som t.ex. när man är sjukskriven kan vara extremt stressande om man är en rastlös person, att gå sjukskriven för länge är nog aldrig bra, man kan bli galen.

Stress i måttlig mängd är nog att föredra.

Men visst har man kört sig totalt i botten så måste man nog ha tid att läka också och gråta ut så att den ackumulerande stressen släpper.

Vid vissa sjukdomstillstånd och vissa funktionsnedsättningar är det tillräckligt utmanande/stressande att varje dag kliva upp ur sängen och bara göra det absolut nödvändigaste. Det är det energin räcker till för vissa.

Det måste vara jobbigt och det låter lite pessimistiskt att livet inte ska få innehålla glädjeämnen.
Jag har problem i vardagen och ,ycker ofta att vardagssysslor är jobbiga och att bara ägna mig åt sånt skulle nog léda in mig i en djup depression där jag på allvar skulle fundera på om jag skulle ta livet av mig.

Men som sagt har man en djup depression så måste man söka hjälp så att inte varje dag går åt till bara det nödvändigaste jämt för det kommer aldrig hålla i längden.

Vilka sjukdomar är det du tänker på?

Fretshi skrev:Måste nog även påpeka att fullständig frånvaro av stress som t.ex. när man är sjukskriven kan vara extremt stressande om man är en rastlös person, att gå sjukskriven för länge är nog aldrig bra, man kan bli galen.

Jag kan skriva under på det.

Fretshi skrev:

tahlia skrev:Frånvaro av stress och tid att läka.

Måste nog även påpeka att fullständig frånvaro av stress som t.ex. när man är sjukskriven kan vara extremt stressande om man är en rastlös person, att gå sjukskriven för länge är nog aldrig bra, man kan bli galen.

Stress i måttlig mängd är nog att föredra.

Men visst har man kört sig totalt i botten så måste man nog ha tid att läka också och gråta ut så att den ackumulerande stressen släpper.

Du pratar igen om mild stress. Ingen som drabbats av svår stress kommer att bli stressad av att slippa stress. (Känns som lite goddag yxskaft).

Fretshi skrev:

Flinta skrev:

Fretshi skrev:
Måste nog även påpeka att fullständig frånvaro av stress som t.ex. när man är sjukskriven kan vara extremt stressande om man är en rastlös person, att gå sjukskriven för länge är nog aldrig bra, man kan bli galen.

Stress i måttlig mängd är nog att föredra.

Men visst har man kört sig totalt i botten så måste man nog ha tid att läka också och gråta ut så att den ackumulerande stressen släpper.

Vid vissa sjukdomstillstånd och vissa funktionsnedsättningar är det tillräckligt utmanande/stressande att varje dag kliva upp ur sängen och bara göra det absolut nödvändigaste. Det är det energin räcker till för vissa.

Det måste vara jobbigt och det låter lite pessimistiskt att livet inte ska få innehålla glädjeämnen.
Jag har problem i vardagen och ,ycker ofta att vardagssysslor är jobbiga och att bara ägna mig åt sånt skulle nog léda in mig i en djup depression där jag på allvar skulle fundera på om jag skulle ta livet av mig.

Men som sagt har man en djup depression så måste man söka hjälp så att inte varje dag går åt till bara det nödvändigaste jämt för det kommer aldrig hålla i längden.

Vilka sjukdomar är det du tänker på?

Sjukdomar och skador på hjärnan t ex stressutlösta psykoser, allvarliga utmattningstillstånd. Intrycksreducering hjälper också hjärnan att läka. Isolering och fokus på det nödvändigaste kan vara lämpligt en längre eller kortare tid innan man får energi av att t ex gå runt husknuten, samtala med en vän, fika, shoppa eller vad man tidigare uppskattat.

Måste man få diagnos för att kunna kalla sig deprimerad? Jag vet inte riktigt om jag hsr det eller inte. Det känns som att det har gått allt för lång tid för att det bara ska vara lite nedstämdhet
...

Fretshi skrev:

tahlia skrev:

Fretshi skrev:
Läkning är ju olika för olika personer men ja stress kan nog orsaka en depression alla fall om man inte vet hur man ska handskas med den.

All stress är inte hanterbar. Du och jag har haft hela depressionsdiskussionen tidigare och jag vet därför att du i huvudsak pratar om lättare varianter av det mesta. Misstänker att så också är fallet med stress.

Vadå lättare varianter av det mesta?
Depression medför ju ett stort lidande för den drabbade oavsett om den är svår eller lindrig.

RainyDay skrev:

Fretshi skrev:Måste nog även påpeka att fullständig frånvaro av stress som t.ex. när man är sjukskriven kan vara extremt stressande om man är en rastlös person, att gå sjukskriven för länge är nog aldrig bra, man kan bli galen.

Jag kan skriva under på det.

Jag tycker ni fått det lite om bakfoten här. För det första så finns det alltid grader i helvetet. Man kan ha lindrigare depressioner och man kan ha djupare. och de kan finnas av olika orsaker.

För det andra så är det omöjligt att en fullständigt frånvaro av stress skulle vara stressande. Det är självmotsägande. Uppenbarligen så är bristen på sysselsättning en stressfaktor för er (och ni skulle nog inte som jag finna er i att ha sjukersättning, men alla är olika så det är helt irrelevant.Sådana i min sits får ju hitta andra sätt att få rutiner, att försöka finna sociala nätverk, att känna sig "betydelsefull"/att man bidrar med något etc – allt kanske inte går att fylla, men det mesta)

Depression och stress är ju givet två skilda ting, men de kan ibland gå hand i hand. Depression är dessutom någonting som brukar växa på lång sikt, medan stress oftast inte gör det. Om du bär på extrem stress: t.ex. om du står i en vårdnadstvist där du håller på att förlora barnen, eller om du har en väntande rättegång och tankarna håller på att äta upp dig och magen vrängs på dig flera gånger om dagen i det långsamma rättsystemet, om du lever under hot för ditt liv eller dina barns liv. Eller om du står inför en riktig jävla livskris som övergår din föreställningsförmåga, där hela din självbild raseras – lägg då till att det inte är ovanligt att man brottas med problem som rädsla för konfrontationer; agorafobi; social fobi. Det vill inte mycket till alltid för att något som varit ett litet problem kan växa sig gigantiskt över en natt när stressen gör entré – om du bär på extrem stress så kan det vara svårt att inte falla djupare in i depression, ännu svårare att ta sig ur den.
Så när jag hör ordet stress i det här sammanhanget så tänker jag inte på överhängande studier eller att drunkna i papper på jobbet. Den värsta sortens stress är den du inte kan dra dig tillbaka ifrån, den som följer dig till vart rum och inte stannar vid dörrar. Den som måste konfronteras och som du tror kommer riva sönder dig till trasor när den väl träffar dig.

Det bästa medlet mot detta tycker jag är att ha människor omkring sig. Det behövs inte ens några ord egentligen, bara att kontinuerligt vara i samma rum som t.ex. en familjemedlem kan stoppa tankarna ifrån att skena till mörka platser. Man måste lura sig själv, låta sig distraheras av personer som bryr sig om en – distraktion är speciellt viktigt när man känner stress eller ångest (och även depression) över saker som inte går att konfrontera på eget initiativ (t.ex. om du väntar på en dödsdom (metaforiskt talat). Detta är inget allmänt råd som fungerar i precis alla sammanhang, men i många tror jag.

När det kommer till ren depression så fick jag ett tips av mitt ex, och jag tror hon har en poäng: förändra tankarnas ingånga spår, vakna upp och le: "fake it til u make it". Förändringen (och utgången ur en depression) måste komma inifrån. Den börjar och slutar med tankarna. Sluta repetera negativa haranger, slå undan självömkan som så lätt tillkommer i dessa sammanhang. Låt inte det emotionella diktera villkoren för vardagen – känslan är en av sinnesstämningens största lögnare. Tona in frekvensen för det rationella istället och sätt dig över din situation, vägra vara ett offer. Om du lyckas med att slå på ett fejkat leende så kommer du nog snart få kraft till att komma in i rutiner. Då kan du få ork till att kanske ta en morgonpromenad, och med rörelse uppstår än mer energi och man kan då sjasa iväg eventuella demoner. För det är så lättsvårt att det handlar om kropp, sinne och själ – och inget överlever utan den andre.

Flinta skrev:

Fretshi skrev:

Flinta skrev:
Vid vissa sjukdomstillstånd och vissa funktionsnedsättningar är det tillräckligt utmanande/stressande att varje dag kliva upp ur sängen och bara göra det absolut nödvändigaste. Det är det energin räcker till för vissa.

Det måste vara jobbigt och det låter lite pessimistiskt att livet inte ska få innehålla glädjeämnen.
Jag har problem i vardagen och ,ycker ofta att vardagssysslor är jobbiga och att bara ägna mig åt sånt skulle nog léda in mig i en djup depression där jag på allvar skulle fundera på om jag skulle ta livet av mig.

Men som sagt har man en djup depression så måste man söka hjälp så att inte varje dag går åt till bara det nödvändigaste jämt för det kommer aldrig hålla i längden.

Vilka sjukdomar är det du tänker på?

Sjukdomar och skador på hjärnan t ex stressutlösta psykoser, allvarliga utmattningstillstånd. Intrycksreducering hjälper också hjärnan att läka. Isolering och fokus på det nödvändigaste kan vara lämpligt en längre eller kortare tid innan man får energi av att t ex gå runt husknuten, samtala med en vän, fika, shoppa eller vad man tidigare uppskattat.

Jo det förstår jag. Jag tänkte om det var så att det jämt var så att man aldrig orkade göra något.

Men det är nog aldrig bra att gå hemma för länge.