Av egna erfarenheter så nej, även om det kan verka så. Mentaliteten att en annan person kan bota ens depression är inte hälsosam. Det sätter enorm press på den andra människan, och vad ska man göra om det inte vill ha ett förhållande eller man gör slut? Det är inte dennes uppgift att fixa sin partners liv, och det kan sluta med att man blir i en beroendeställning till den andra.

Har själv tagit avstånd från förhållanden tillsvidare för jag är deppig och jag inte orkar ha fokus på någon annan än mig själv just nu.

Fretshi skrev:Kan en vacker flicka eller en snygg kille bota depression?

Nja... Om man har en depresjon som kommer av isolasjon og ensomhet, kanskje. Mest sannsynlig vil en god kjærlighetsrelasjon skape glede for en som har savnet dette, men en depresjon er nok mer kompleks enn som så.

Jeg synes ikke man skal innlede et forhold med intensjonen om å bruke forholdet som en "kur". Jeg synes også det er en dårlig ide å basere sin egenverdi på en partner.

nomemorytoday skrev:Vidare anser jag nog att det både är taskigt och oansvarigt att klampa in i en annans människas liv, fall man inte är ok.

Jeg tror jeg må si meg uenig i det faktisk, med mindre man er utagerende og aggressiv da. Det gjelder både vennskap og kjæresteforhold. Hmm... En person som ikke har noen problemer - det tror jeg ikke er min kopp te.

Batte skrev:Hmm... En person som ikke har noen problemer - det tror jeg ikke er min kopp te.

Här håller jag med, och jag själv kanske är likadan, tom.

nomemorytoday skrev:Vidare anser jag nog att det både är taskigt och oansvarigt att klampa in i en annans människas liv, fall man inte är ok.

Det här jag skrev här, är utifrån det andra perspektivet, som deprimerad.

Två skilda saker? eller är jag ute och

nomemorytoday skrev:

Batte skrev:Hmm... En person som ikke har noen problemer - det tror jeg ikke er min kopp te.

Här håller jag med, och jag själv kanske är likadan, tom.

nomemorytoday skrev:Vidare anser jag nog att det både är taskigt och oansvarigt att klampa in i en annans människas liv, fall man inte är ok.

Det här jag skrev här, är utifrån det andra perspektivet, som deprimerad.

Två skilda saker? eller är jag ute och

De er ikke synonymer, nei. Men en depresjon er sykdom. En sykdom er et problem. Problemer innebærer livserfaringer. Livserfaringer er viktige for meg å finne i andre. Jeg liker ikke at personer jeg bryr meg om har problemer, men jeg dersom de likevel har problemer finner jeg enorm glede i at problemene deles med meg.

Nei, jeg synes ikke man skal nøle med å gå inn i andres liv fordi man er deprimert. Eller jo, om det går ut over en selv skal en ikke gjøre det. En forutsetning er også at man er åpen og ærlig om sin depresjon etc., eller i det minste ikke fremstiller falske premisser.

Vi er jo selvstendige individer som selv må og kan bestemme hvilke mennesker vi ønsker i vårt liv. Om andre ikke vil ha noe med meg å gjøre aksepterer jeg det, men det sørgelig dersom jeg skal miste noen som gir meg glede fordi de tror de skåner meg.

Å bli brukt eller valgt kun som en kur er likevel ikke noe jeg ville like. Man vil jo bli valgt og verdsatt for den man er. Ikke fordi man er en kur. Ikke fordi man skal forbedres. Ikke fordi man er en stakkar.

De mest dyrebare skattene kan man finne på de mørkeste stedene, sant?

Inte de depressioner jag har erfarenhet av iaf!

Ja det kan det

Jag har sett så många helt vansinniga relationer där de hela tiden är elak mot varandra, så jag tror att det är lika många gånger som det är tvärt om, att de gör varandra deprimerade, så det finns nog alla varianter. Lyckan är såklart där man finner harmoni...

Jag har tänkt mycket för att jag haft det rätt jobbigt stundtals och lyssnat mycket på olika föredrag samt läst självhjälpsböcker det här hjälpt mig.

Jag tror dock inte att man ska fastna i att ifrågasätta sina tankar de flesta man får uppstår av sig själv, i ACT så lär man sig försöka se på sina tankar som saker som uppstår inuti en och försöka att inte låta sig dras med de och istället göra något meningsfullt för att skapa sig ett bättre liv.

Det här hjälpt mig enormt mycket när jag insåg att man får göra misstag för det kan ta bort en del ånger och ångest och gör att man vågar mer saker i livet, för vågar man inget och är rädd för att göra fel så fastnar man troligen i en depression.

Det är när man börjar komma ur mörkret och upptäcka att livet inte behöver vara så mörkt som man kan förstå vad psykologin handlar om!

Och en av anledningarna till varför jag har planer på att utbilda mig till terapeut.

Visst drömmer jag om att att träffa en tjej som skulle få mig på fötter men verkligheten är inte så enkel tyvärr.
Blir ofta att jag fantiserar om olika scenarion men verkligheten skjuter snabbt ner dom drömmarna...

Jag har svårt att kommunicera och förmedla känslor då det är väldigt rörigt i huvudet, kanske ADDn eller något annat med autismen förutom ASP. Undviker pg.a. det att träffa folk socialt då jag är så dålig på att konversera och veta vad jag ska säga. Har försökt tidigare genom exponera mig men det har inte hjälpt mot rörigheten i huvudet. Blir om inte annat mer frustrerad på mig själv.

Dålig på att kommunicera känslor och dålig på att konversera. Skriva funkar ok då man kan ta långt tid på sig och googla för att hitta olika saker.

Hur det ska gå ihop med relation vet jag inte.

Förr drömde jag om att det inte spelade nån roll utan att man på något sätt ändå kunde få det att fungera. Att det var själarna som drogs till varandra eller något. Är inte religiös eller nått men forskningen har iaf inte hittills klurat ut hur medvetande uppstår så nån slags själ eller inre väsen tror jag nog vi har.

Förutom det så är hela vår existens med universumets uppkomst och evolutionen så extremt otroligt att det känns som det måste finnas nån mening med det hela. Börja tro på gud och gå i kyrkan är dock inte min grej. Bli religiös utan några bevis finns inte på kartan men jag är inte så trångsynt (vet inte om det är rätt ord) att jag inte kan acceptera att det kan existerar saker utanför vårt kunnande och medvetande. Vi trodde jorden var platt en gång i tiden och att det fanns häxor osv. Om ett par 100år kanske framtidens människor skrattar åt vad vi trodde om saker och ting också.

Ja det blev långt off-topic som vanligt från mig

Mammaspojke skrev:Ja det blev långt off-topic som vanligt från mig

Ett klokt sådant.

Oavsett om det är kärlek eller vänskap som tar en upp ur en negativ spiral, betyder inte det att det är hållbart eller för den delen nyttigt i längden, men det kan vara det. Allt beror nog på hur man är som person, och hur bra anpassad man är att motstå det negativa i uppbrott och stora förändringar om relationen skulle komma till ett slut, men även de förändringar man är tvungen att anpassa sig till för att relationen ska fungera.


Ärlighet och kunskap är nog dom två nyckelord som var orsaken till varför mitt förra förhållande var både det bästa och det sämsta som har hänt i mitt liv. Som jag sa till min läkare sist jag träffade honom;


"Kan du tänka dig den emotionella berg- och dalbana som var resultatet av att en odiagnostiserad "aspie"-kille och en odiagnostiserad borderlinetjej träffades, blev kära och flyttade ihop? Två personer som båda sökte en trygg grund att stå på, men med helt olika sätt att tolka dom orden. Två som vill så väl, men som av så många anledningar inte kan hjälpa den andra."

Vi skrattade bägge två efter det... med all rätt. Det var en rätt bisarr tid av mitt liv.
Men jag har aldrig gett upp mitt sökande efter kärlek och relationer, jag har nog bara lagt det på is tills den dag jag känner mig redo att hoppa på den sadeln igen.

Smoyy skrev:

tahlia skrev:Lite beklämmande att så många säger ja rakt av.

Det finns flera sorters depression - exempelvis de som utlöses av stress, de som utlöses av ensamhet, de som utlöses av sorg och de som inte har något yttre startskott alls.

Även om depressionen har sin grund i ensamhet - varvid sällskap kan underlätta - är det inte rättvist att lägga ansvaret för sitt tillfrisknande på någon annan. Risken är stor att relationen inte är något botemedel.

Att försöka bota en depression genom att ändra på yttre omständigheter, så som relationer eller genom att byta bostad eller liknande, är inte alls ovanligt men tyvärr ofta fruktlöst. Depressionen kommer ofta inifrån, även efter det att något yttre har utlöst den.

Oavsett grund för depression så är kraften av att vara nykär såpass stark att man kan börja ta sig ur det på egen hand. Ofta behövs en liten knuff i rätt riktning. Sedan kan givetvis depressionen komma tillbaka när nykärperioden gått över.

Håller med. Dessutom så kan en förälskelse vara i tre år, och så länge tror jag inte depressionen varar om man dessutom är kär. Fast sedan kan man ju ta det till dejting eller förhållande för snabbt, och då "dödar" man förälskelsen, och depressionen blir kvar och då kan det gå riktigt illa.

Nä, nu måste jag kommentera rubriken. Jag har hållit tillbaka länge.

Det här med vacker respektive snygg. Jag tror ju att man lätt tittar till lite extra på någon som ser bra ut, men handlar det om en relation spelar utseendet mindre/ingen roll. Eller: när jag tycker om människor tycker jag att de ser bra ut också, även i fall där jag tyckte att de såg knepiga ut när jag först träffade dem.

Så, jag tror ju att utseendet är ointressant när det gäller att må bra tillsammans. TS, du kanske har andra prioriteringar, det här är "bara" vad jag tycker.

Vet deprimerade pojkar å flickor som fått ett rejält lyft av en relation som till en början ter sig som sagolik och livsförändrande, men så blir det ett mörkande vartefter hur man egentligen mår och vem man "egentligen är". Partnern blir en (ovetandes) livslina, snart kan dock fasaden för den olycklige inte längre upprätthållas och katastrofen kan vara ett faktum...nej frisk blir man inte av en vacker kille/tjej anser jag...så enkelt är det inte
Vet även "folk" som kunnat sluta med sin medicin då de träffat en partner och livet känns ljust men, återigen...läs det jag skrev nyss...